Protokoll

11. Likaledes föreslogs Hr Roman, som uti musiquen har vunnit så stort loford både utom och innom riket.

5. Nu frågade Hr Salvius, om icke de, som til Ledamöter vid sidsta sammankomsten blifvit upnämde, kunde efter det då fattade slut få läggas på bordet; desse voro enkannerl:n Hr Degér, Hr Oxenstierna, Hr Möhlman, Hr Ahllöf och Hr Roman? Hvilcket samtycktes, och resolverades, at förslaget om desse nu upnämde Herrar skulle efter vanligheten läggas på bordet, at voteras må derom efter fiorton dagar.

7. Nu voterades om Hr Deger, Oxenstierna, Ahllöf och Roman, hvilcka fingo pluraliteten, så at de böra tilspörjas, om de vela bli Ledamöter uti Wetenskaps Academien; men Hr Mölman blef genom votering utesluten.

5. Beslöts, att Capellmästaren Roman nästa sammankomst skulle introduceras i Academien.

7. Vid detta tilfälle berättades, att Hr Capellmästaren Roman nu vore tilstädes, och som han i dag til Ledamot skulle antagas och introduceras, emottogs och infördes han af Hr Cronstedt och Hr Fagott, och sedan bemälte Herr Capellmästare dess försäkrings skrift afgifvit samt yttrat dess tacksamma sinnelag öfver den hedern honom härmedelst blifvit vederfaren, intog han dess säte. Samma Hr Romans tal och Hr Presidentens däremot hållne svar finnes ad acta.

7. Vid detta tilfälle berättades, att Hr Capellmästaren Roman nu vore tilstädes, och som han i dag til Ledamot skulle antagas och introduceras, emottogs och infördes han af Hr Cronstedt och Hr Fagott, och sedan bemälte Herr Capellmästare dess försäkrings skrift afgifvit samt yttrat dess tacksamma sinnelag öfver den hedern honom härmedelst blifvit vederfaren, intog han dess säte. Samma Hr Romans tal och Hr Presidentens däremot hållne svar finnes ad acta.

11. Hr Roman emottog til Svenska Classen Hr Ribes berättelse de generibus substantivorum.

4. I anledning af samma rön upläste Herr Roman et til sig ankommit bref äfven angående tufvornes art och mångfaldiga beskaffenhet, af hvilket han lofvade framdeles en copia til Academien ingifva. Eljest berättade Hr Triewaldt, at vid det han rest uti Engeland, har han sedt barn en morgon, medan daggen ännu var på marken, kratta ut dyngan på en äng, som redan varit slagen och hvarest boskapen nyligen förut gådt i bete, och då han kallat en utaf desse barnen til sig samt frågat orsaken til deras göromål, har han bekommit til svars, at sådant ej allenast vore nyttigt at ständigt bibehålla ängen vid dess jämnhet, utan ock vore dyngans utbredande tienlig, så väl til gödning, som ock at förvara ängen för tufvors tiltagan- och växande.

11. Hr Roman upviste 2:ne berättelser, som han öfverkommit, nemligen huru lerftblekning skier uti Holland, och huru en omogen säd befunnits tienlig til såning, hvilka han lofvade at med första sättia uti bättre ordning och sedan til Kongl. Academien afgifva.

4. Hr Roman ingaf dess för kort tid sedan utlofvade beskrifning på et särdeles och fördelacktigt sätt at bleka linne, hvilken uplästes och fants nyttig at giöras allmän; men resolverades förut at med Hrr Swab och Triewald communiceras, hvilket Hr Præses lofvade draga försorg om.

5. Herr Roman hemstälte til Kongl. Academien, om icke det, som i senaste svenske Avisorne är förmält om en ros från Jericho, som för penningar (9, 6, à 3 dr personen) vil visas blomstra juhle aftonen instundande, endast måtte vara et uptåg at bedraga publicum igenom; och om icke, til förekommande af samma påsyftade ändamål, Kongl. Academien skulle finna nyttigt at vid näste Avisor låta följa någon underrättelse om samma växt, hvilken han funnit aftecknad och beskrifven af åtskilige Botanicis, äfven uti Roberti Dodonæi Cruydt Boeck, tryckt uti Antverpen 1644 in folio, hvilken nu upvistes.

8. Hr Romans ingifne berättelse om et försök med omogen rågs utsående uplästes: och erindrade Hr Von Höpken härvid, at sådana observationer böra vara särdeles accurata, emedan hvad som lyckas en gång kan misslyckas en annan, af orsak at så väl väderlek och års tid, som ock jordmonen ganska mycket dertil bidrager Hr Præses lofvade gifva Hr Brandt communication deraf.

9. Hr Præses framtog Kyrkoherden Tisselii rön at genom granträd kunna fördrifva mask ifrån rågbrådden, och ehuru det synes ovanligit at genom et träds up och nervändande kunna förgiöra maskar; dock som Kyrkoherden Tisselius ej allenast sielf detta sit rön försökt, utan ock Hr Cederhielm och Hr Roman des ricktighet bepröfvat; altså fan Academien för godt at detta rön til trycket befordra, allenast det uppå Hr Höpkens förestälning til skrifarten blifver något ändrat. Hvilket Hr Faggot åtog sig at giöra.

ÖfverInspectoren Roman communiceres med Browallius.

2:o. Uplästes sal. H. Rosenstens anmärkningar om kummins aflande och tillwärkande, hwilket Herr Roman ingifwit och remitterades til H:r Triewalds och H:r Faggots öfwerseende.

4. Uplästes et utdrag utur Riksens ständers Cammar, Oeconomie och Comercie deputations Cammar Oeconomie utskotts protocoll d. 6 Mart. 1747, hvaruti Utskottet anmodar Academien at så föranstalta det ju förr ju häldre påliteliga underrättelser så väl om otatos plantering och skötsel som om sådana skogsträns som här i riket bäst kunna fortkomma och äro nyttigast. B. Bielke åtog sig straxt at inkomma med hvad han i detta målet kunde åstadkomma, men H. Linnaeus konmer här om at anmodas, emedlertid vill Academien med det första svara deputation det hon vill efterkomma des åstundan, men deput. föreställa at til detta ändanålet vore nödigt at låta inkomma en quantitet potatos som man ej i orterna, der denna plantering skulle idkas, hade deraf tillgång. H. Triewald påminte det H. Roman hade vid Academiens början inlämnat en trykt skrift om oxelträns plantering och nytta hvilken vid detta tillfälle kunde vara nyttig, i fall den ej finnes kommer H. Roman at at vidare derom anmodas. H. Praeses berättade också det Ass. Biörner skall hafva et manuskript om oxelbärs bruk, som hans fader skall hafva sammenskrifvit.

Art. 2. Omsorgen at stadga et vist stafnings sätt, som i Academiens skrifter sedan kommer at i acktagas updrogs följande af des Herrar Ledamöter, H. E. R. Höpken, H. Reuterholm, Sandberg, Ribe, Faggot, Dr Celsius, Roman, H. E. gr. Ekeblad, H. Benzelstierna, Dr Browalius, H. Rudenscöld, H. E. gr. Tessin, H. Dalin, H. E:e Ehrenpreus, D. Benzelius och H. Celsius.

2. Som Svenska språkets upodlande är et af Acadeniens göremål så blof öfverenskommit at göra en början med utarbetande af et vist stafnings sätt, hvilket Academien altid ville bruka i sina skrifter, och det således der igenom på et vist sätt stadga och autoricera då andra som ej vore ensinte hade nogot at trygga sig vid fast ingen vore förbunden det at följa. Til den ändan anmodades följande af Academiens Ledamöter at träda tilsammans, näml. H:s Ell:ce Baron Höpken, H. Reutorholm, Faggot, Sandberg, Ribe, Pihlgren, Doct. Celsius, Roman, Benzelstierna, Rudenscöld, Dalin, H:s E:ll Gref Tessin, Doct. Brovallius, H:s El. Riksrådet Ehrenpreus, Stiernman, Carleson, Doct. Benzelius, Olof Celsius ok Lauraeus, Baron Lehusen kommer at biträda Secreteraren uti dessa göremål.

4. Uplästes en berättelse som H. Roman inlämnat, angånde en rot som ryssarna brukat i stället för ingefära men man ej af den kunnat inhämta af hvad växt, då H. Kalm straxt viste at gifva vid handen at det var Selinum palustre.

3. Uplästes H. Romans pro memoria til Academien hvaruti han berättar huru som han giort et försök at sätta en kyrko musique och at der til lämpa vårt moders mål. Detta rön vill han upgifva för Academien, som tagit sig an svenska tungomålets ans och tillämpning til andrs mål. Och som detta bör ske under H:s Kl. H:s protection så vill H. Praeses anmäla det hos honom om icke han täcktes at denna musique upfördes i des höga närvaro.

1. H. Roman lämnade up uti Academien nogra arcana, som en resande kommit öfver uti Manheim och nu tilböd academien at hämta derutur hvad som henne täcktes, och som dessa arcana angå åtskilliga ämnen så blef HerrarCronstedt, Baeck, Salberg, Baron Bielke och H. Malmerfelt anmodade at se dem igenom och antekna hvad som befants vara af värde, som sedan fö Academien skulle afskrifvas.

2. Sedan förmiddagen samma dag hos H:s Exl. R.. Höpken af Academiens Herrar Ledamöter H:s E:lle R.R. Ehrenpreus, H. Ribe, H. Faggot, H. Rudenscöld, H. Roman, Doct. Benzelius jemte Secret. Elvius varit tilsammans med H. Professor Laurel at höra des tankar om svenska språkets reglerande, giorde H:s Exel. R.R. Ehrenpreus som i Academien ver närvarande sin berättelse om bem:te H. Laurels project, och som man fant at han det samma mycket granskat, sedan det upvistes förra gången i Academien och Doct. Browallius och H. Rudenscöld då gofvo sina betänkande så anmodades bem:te Herrar at lämna til Academien deras tankar deröfver skrifteligen.

4. H. Exelence R.R. Palmstierna berättade at H:s K. Höghet befalt des capell at assistera H. Roman uti den musique som han vil upföra för Academien såsom et prof af Svenska tungomålets bögelighet til kyrkomusique som på alla orter så väl som här sker på Latin. Dagen at upföra denna musique blef utsatt til onsdagen och kommer at ske offenteligen uti stora Riddarehus salen inför en församling af båda könen. Academien beslöt at låta trycka orden som komma at siungas.

7. H. Roman öfverlämnade åt Academien den musique som för academien blifvit upförd förleden 7 Octob. med et vackert tal hvaruppå H:s Ex:le Riksrådet Palmstierna såsom Praeses svarade.

5. H. Laurel anmälte det han nu var färdig med sit åminnelse tal öfver sal. Capitaine Triewald hvarföre Academien anmodade Herrar Meldercreutz, Rudenscöld och Roman at det efter sedvanan igenomläsa innan det proclamerades.

6. Herr Roman inlemnade tryckte Exemplar af de Bibliske ord, som på Svenska varit sungne vid högst salig H. Majestets begrafning. Academien tackade derföre, och förklarade sin fägnad öfver detta nya prof om vårt tungomåls böjelighet til kyrkomusiqve, så mycket mer, som hon vet, at Latin och Tyska endast tilförene der til hållits för tjänlige.

7. Upvistes af H. Roman, en fälla, jämte beskrifning at fånga mull-vadar. Den vant bifall, och beslöts, at införas uti Handlingarna, jämte de tilförene af Herrar Avelin, Frih. Bielke och H. Ex. Gref Bonde i samma ämne ingifne underrättelser.

5. H. Romans Memorial, huru Musiqven, i synnerhet kyrkomusiqve med Svenska ord, borde upmuntras. R. til Han Exc. Grefve Tessin.

S. D. G
Detta år äro Tre Herrar Ledamöterne afledne, neml. ErcheBiskopen, Dr Henric Benzelius.
Landshöfdingen Baron Wrede.
HofIntendenten och Capellmästaren Roman.

3. Secreteraren anmälde, at Hans Excellence RiksRådet, Friherre von Höpken behagat skänka til Academiens Bibliotheqve tvänne dyrbara Verk: nemligen Gronovii Antiqvitatum Graecarum Thesaurus, bestående af 13 Tomer in Folio, samt Graevii Antiqvitatum Romanarum Thesaurus, 12 Tomer in Folio: bägge mycket väl bundne och fulle med de skönaste kopparstycken. Academien anmodade Herr Praeses, at tillika med Secreteraren på Des vägnar hos Hans Excellence aflägga tacksägelse för detta nya prof af Hans Excellences oföränderliga ynnest för Academien.

1. Herr Kryger anmälte, at Orgelbyggarne Wahlberg och Wålander i Östergöthland hos Kongl. Commerce-Collegium gjordt ansökning om Privilegiers ärhållande, och hemstälte på K. Collegii vägnar, om de först böra undergå Examen. Och som det trovärdiga vittnesbörd, som uplästes, befants, at den förre redan i 20 År varit Orgelbyggare samt förfärdigat åtskilliga större och mindre, som af gode kännare, ibland andra af framledne Hof-Intendenten Roman blifvit gillade och berömde, så pröfvades Han böra slippa Examen: men at den andre, som inga sådana intygande kunde upvisa, borde examineras, om han vill för sig sielf ärhålla Privilegium. Detta fick Secreteraren befallning at munteligen uti Kongl. Collegio tilkänna gifva.

3. Hr. Prosten Collin i America har til Academien såsom présenter insändt: Vol. Iii:us Transact. of the American Society of Philadelph. 1793. 4:o - Account of the malignant Fevre, by Carey. 1793. 8:o. - Dissert. on the Mineral Waters of Saratoga. by Seaman 1793. 8:o Natural History of Florida, by Romans. 1776. 8:o Direct. f. recov. Persons from Drowning. 8:o jämte En stor vacker Charta öfver Pensylvanien. af Howell. 1792. därjämte fölgde,
ifrån Hr. Professor Rush i Philadelphia Medical inqviries and Observations by Benjam. Rush. Vol. Ii. 1793. 8:o - Dissert. on the desease produced by the bit of a mad dog, by. I. Mease. 1792. 8:o