Nämns i 1 stycke:
§ 1,
1. Upl. Herrar Schultzes, Faggots och Runebergs betänkande om den af mäklaren Hierpe påfund[n]e spanmåls profvaren, se Dagboken för d. 12 Febr. innevarande år. Herr Schultze visar samma profvares godhet, äfven, efter des tanka framför den af framledne Directeuren Ekström(s) påfundne och uti Academiens Handlingar för år 1753 beskrefne spanmåls profvaren: Hvar emot Herrar Faggot och Runeberg ådaga lade, at Hiärpes profvare väl icke grundar sig på riktiga Principier, men at han dock igenom mångfaldiga tentamina och jämkningar synes hafva brakt honom til den godhet, at man med honom kan tämmeligen väl och noga pröfva spanmåls halt: men at, såsom Principierna ei äro riktige, så kan ei hvar och en sielf förfärdiga sig en dylik och aldeles säker profvare, hvilket likväl efter Ekströms rena grunder, kan ske. 2:o. Är Hiärpes profvare mycket mera componerad och kostsam än Ekströms, samt ovigare at nyttja och bära med sig til torgs. 3:o är Ekströms profvare redan af höga vederbörande til almänt bruk antagen och påbuden. Derföre stadnade Academien i det slut at i underdånighet afgifva til Kongl. Majestet des betänkande der om, af innehåll: at Mäklaren Hiärpes välmening visserligen varit och är beröm-värd: at de af honom giorde och nyttjade spanmåls-profvare äfven kunna göra nöjaktig tjänst för dem som sig deraf lärdt betjäna: men at de uti intet hufvudsakeligt mål äga företräde för Ekströms, utan tvärt om i vissa omständigheter äro sämre. Hiärpes största merit består der uti, at han såsom med spanmåls handlare och flera som umgås med spanmål, väl bekant, öfvertygat dem om sådana profvares nödvändighet och stora nytta, samt öfvertalt dem at sig mera der af betjäna, än här tils skedt.
Nämns i 1 stycke:
§ 5,
5. Herr Schultze hälsade ifrån Herr Clason, som i dag varit förhindrad at upkomma, och bad det ville Academien ei expediera des utlåtande til K. Majestet, om Hierpens spanmåls-profvare, förr än han äfven fått för Academien yttra sina tankar der om, hvilket beviljades.