föreslogs som ledamot
(§ 6).
6. Sedan föreslogs Hr Henrichsson til Ritmästare och Ledamot i Academien, så vida han i perspective ritning skall enkannerl:n äga mycken färdighet: och Hr Höpken påtog sig at tala med honom derom.
Nämns i 1 stycke:
§ 8,
8. Ytterligare gaf ock Hr Sahlberg til känna, at han talt med Hr Henrichsson, hvilcken blifvit til Academiens Ritmästare utnämd: och när Hr Sahlberg sagt honom Academiens behag, har han utlåtit sig at ej allenast vara nögd dermed, utan ock at han för detta första quartalet intet ville hafva någon betalning. Sedan skickades vacktmästaren efter några stycken, som han hade giordt, de der sedan blefvo upviste. Men som Academien ännu intet ville fästa sig vid någon viss, för än hon om des skickelighet blir aldeles öfvertygad; så resolverades:
at Hr Henrichsson skulle kallas up til nästa lögerdag, då Academien vil gie honom en el:r 2 blommor at visa prof uppå, och sedan yttra sig närmare häröfver.
Nämns i 1 stycke:
§ 9,
9. Nu blef ock vaktmästaren inkallad och tilsagd at til samma tid upkalla Hr Henrichsson, som blifvit utnämd til Academiens Ritmästare.
Nämns i 1 stycke:
§ 2,
2. Och som det nu berättades, at Ritmästaren var derute, så påtog sig Hr Höpken at föreställa honom, huruvida Academien åstundade hans biträde, nembl:n på det sättet, at om han för sin egen öfning skul ville taga på sig at förfärdiga de ritningar hon framdeles vid sina Acter torde behöfva, hvilcka ej lärer bli särdeles månge eller stora, så hade han derigenom ej allenast tilfälle at göra sig vida namnkunnig, utan Academien ville ock se til, så snart hon kommer i bättre vilckor, huruledes hans möda och flit måtte med en viss belöning här vid Academien blifva ihogkommen.