föreslogs som ledamot av Anders Johan von Höpken
(§ 8).
8. Hr Præsidenten frågade, at som Academien ej kan undgå at låta censurera de Acter, som under hennes namn komma at tryckas, och dervid torde bli någon utgift; så ville Herrar Ledamöterne nu yttra sina tanckar deröfver. Hvarvid Hr Höpken för sin del mente, at det ingalunda skulle vara orådeligt, till förekommande af alla dervid befarade olägenheter, at taga in Herr Censor til medlem i Academien, hälst som det är bekant, at han dessutom är en vitter och lärd man. Hvilcket samtycktes, och Hr Ahlström påtog sig at tala med honom derom.
Nämns i 1 stycke:
§ 9,
9. Härefter kom åtskilligt i öfvervägande angående censuren, och som Academien vid sidsta sammanträdet hade beslutit at taga Censor in til ledamot, på det han i detta ärendet måtte vara så mycket villigare at giöra Academien biträde; men nu vid närmare skiärskådande mente, at han för sina många embetes syslor skull intet kunde hinna med at gagna Academien med några nya rön, hvilcket likväl bör vara hennes närmaste syftemål, enär någon ny Ledamot skal intagas; altså hemstälte Hr Præsidenten, om icke man kunde vedergälla hans besvär med en eller 2 ducater?
Nämns i 3 stycken:
onumr.,
onumr.,
§ 4.
Detta togs sedan i öfvervägande, och beslöts, at Hr Salvius skulle gå til Hr Censor och på et tienligit sät säija honom, hvarföre Academien velat lindra hans omak i detta mål, och derigenom närmare utröna hans tanckar och utlåtande angående censurerandet af Academiens Acter.
Omsider ville han ock tro, at Hr Censor såsom en förnuftig man ingalunda skulle åtaga sig at förbiuda sådane mål, som intet höra under hans skärskådande, hvilcket han snart lärer finna, om han allenast eftersinnar hvad sielfva ändamålet af hans sysla enkannerl:n är. Men skulle han alt sådant oaktadt vilja rent ut förbiuda boktryckaren at fara fort med tryckningen; så vore efter hans mening rätta tiden för handen, då Academien kunde updraga målet til Kongl. Cancellie Collegii afslutande.
4. Härpå berättade Hr Salvius huruledes han hördt, at Hr Censor varit hos boktryckaren och begärt förut få se alla observationer innan de tryckas; hvarföre okså Salvius sade sig hafva tilspordt boktryckaren, om han då, i afseende häruppå, intet ville mera fortfara med tryckandet, så framt han icke hade antingen Censoris approbation eller ock Kongl. Cancellie Collegii särskilta tilstånd för Academien at utan censur låta trycka sina Acter? Men som han dertil svarat, at han väl intet ville fråga derefter, utan låta trycket gå för sig, til des Censor värckel:n förbiuder honom; men skulle likvist gärna önska, at Academien ville utvärcka sig Cancellie Collegii tilstånd dertil, på det ej honom måtte framdeles något men derigenom tilskyndas; ty hemstälte okså Hr Salvius å boktryckarens vägnar Academiens ompröfvande, huru hon nu behagade göra härmed, och om det icke vore bäst nu i tid lägga in och söka Kongl. Cancellie Collegii enskylta tilstånd för Academien at utan censure få trycka sina Acter?
Nämns i 1 stycke:
§ 1,
1. Sedan protocollet af den 6 hujus var justerat; frågade Hr Præsidenten, om Hr Salvius varit hos Censor och inhämtat des mening angående censurerandet af Academiens Acter? Dertil svarades ja, och at han utlåtit sig, at hans instruction innehåller, det han utan någon exception bör censurera alla Acter, som här skola tryckas, hvarföre han också begärt at få igenom se Academiens Acter, innan de varda tryckte. Hvarjemte han med synnerlig höflighet uptagit den lofven Academien behagat göra honom derutinnan, at han skulle få et exemplar af alt, som under hennes namn kommer at gifvas ut igenom trycket. Detta mål togs sedan än ytterligare i öfvervägande: då Hr Höpken nu som förr sade sig vara af den tanckan, at Academien intet behöfde bry sig något härom, til des Hr Censor sielf antingen ville förbiuda trycket, eller ock besvära sig deröfver hos Höga vederbörande. Härhos yttrade sig Hr Salvius, at boktryckaren talt med honom och förbehållit sig at blifva friad för alt åtal, i fal Hr Censor skulle besvära sig häröfver. Hvartil Hr Baron Höpken svarade, at Censor, såsom en förnuftig man, ingalunda lärer inlåta sig i sådant mål, som han väl förut ser sig ej kunna vinna något med.
Nämns i 1 stycke:
§ 3,
3. Præsidenten frågade, om icke Hr Linnæus ville låta Hr Censor igenomse sin oration, så vida den intet kunde komma under namn af något rön el:r påfund, hvarpå Kongl. Maj:ts nådiga privilegium enkannerl:n var lydande? Detta fants godt, och Hr Linnæus tog sielf på sig at styra derom.
