Nämns i 1 stycke:
onumr.,
Man har redan länge velat göra vår nationela industrie den förebråelsen at de Svenske ej voro nog omtänkte at til möjlig odlan bringa sit lands af Naturen förlänte fördelar. Kanske har detta mäst rum i hänseende til de nordligare landets delar och särdeles vår Lappmark. Den store Rikshushållaren Kon. Carl XI sträckte väl til detta land och förut så godt som vilda folk, såsom til alt annat landets förkofran rörande en faderlig omsorg, och med sin vanliga verksamhet gjorde åtskilliga nyttiga författningar, hvilka ock alt härtils öfver 100 år väl haft bestånd, men jag vet ej om Hans åtgjärd, som enligt den alla nya företag i mänskligheten åtföljande brist, icke strax kunde blifva fullkomlig, utan lemnar altid något at desiderera at framdeles förbättra, har i den följande tiden med nog attention och framgång blifvit fortsatt. Utom hvad vår framlidne berömlige Ledamot, Probsten Doctor Högström, i sin lilla bok upgifvit, är detta aflägsna och med de öfriga Rikets delar mycket olika landskap oss ännu icke fyllest kändt, eller nog utrönt om icke Naturen til äfventyrs kan hafva nedlagt många ämnen som til märklig båtnad för Riket kunde uphäfdas. Ganska hugneligt är för den skull nu, at vår värde Ledamot Herr Cancellie Rådet Paykull upgifvit förslag at medelst upmuntran af premier för tvänne af honom skicklige kände Prästmän i orten befrämja närmare efterforskning af det som hörer til kännedomen af Naturens alster och en nogare kunskap om Lapplandets locala beskaffenhet. Efter min tanka kan väl ingen ting fullkomligare instämma med sjelfva den hufvudafsigt och esprit, som hos denna Kongl. Academiens första stiftare var verkande til dess inrättning, och den Kongl. Academien sedan til sin evärdliga heder, med så mångfalliga fäderneslandet gagneliga rön, fullbordat och rättfärdigat. Då jemväl nu Kongl. Academien har medel och utvägar i händerför sådana goda ändamåls utförande, synas de äfven dertil allra lämpligast kunna användas. För min del tilstyrker jag för den skull vördsammast bifall å Herrar Jnspectorum aerarii betänkande at antaga Herr Paykulls förslag af 60 och 30 Riksrs premier för tvänne präst män i Lappmarken, samt at dessa verkligen mycket modique belöningar måga tagas af Sahlgrenska fonden; hvilket efter min öfvertygelse dess häldre må ske, som sjelfva denne goda Patriotens författningsbref (tryckt vid min parentation öfver honom i Kongl. Academien) gifver dertil helt klar anvisning, och jag dertil med har mig särskilt bekant, af samtal med den värde mannen, just vid den tid han gjorde dessa instituter, at hela hans stora afsigt var ställd på nyttiga uptäckter och odling för landets framtida förkofran. Med Kongl. Academiens tillåtelse beder jag ock härmed ödmjukligen få hemställa, om icke någon eller några af Herrar Ledamöterne kunde anmodas at utstaka en viss handledning eller liksom instruction för dessa lappska präster och andra som kunna i dylika afseenden nyttjas, huru topographiska beskrifningar rätteligen böra författas, at de måga blifva så fullständiga och nyttiga som vederbör, samt för Kongl. Academien tjenliga at derå bygga sina reflexioner och upgifter til allmän båtnad, nämligen at dervid ej blott observeras all naturens alster i dess 3:ne Riken, utan ock jordmånen, alla sällsamheter och synnerliga belägenheter, inbyggarnes lynne, lefnadssätt, näringar och födoämnen, m. m. Detta torde finnas dess mer nödigt, som de beskrifningar vi hafva öfver några orter synas mindre methodikt och med behörig ordning uprättade. Men skal detta som vederbör fullgöras, så fordras ofelbart granlaga upmärksamhet och mycken möda, så at de föreslagne belöningar ganska väl förtjenas. Men at utan viss utlofvad arvodeslön vänta fullbordan af hvad Kongl. Academien påsyftar tror jag så mycket mindre kunna ske, som desse prästmän i Lappmarken för sina med stort arbete och besvärliga resor i et svårt Climat förbundna syslor äro af publico nog svagt belönte, det jag under min tjenstetid såsom Ledamot i Lappmarks ecclesiastique commissionen hade tilfälle at erfara. Vår summa som härpå vågas är i alla fall ej mycket betydlig i jemnförelse emot et så godt föremål. Och der förskottet emot all förmodan skulle aflöpa frugtlöst, kan altid menar jag finnas utväg dertil at remboursera Kongl. Academien de utlagde 90 Rlr, hvartil jag för min lilla del gärna förbinder mig at bidra, om det och vore til en fjerdedel eller hälften. Stockholm den 4 December 1799.
Liljestråle.