Protokoll

I fråga om tillsättande af Zoologiae Intendents tjensten, dertill tvänne sökande sig anmält: Historiae Naturalis et Anatomiae Docens vid Lunds Universitet, Medicinae Licentiaten och Philosophiae Magistern B. Fr. Fries samt E.O. Botanices Demonstratorn vid Upsala Universitet, Medicinae Doctorn och Chirurgiae Magistern Carl Peter Forsberg, företogs, uppå derom af Herr Billberg gjord hemställan, omröstning, hvilken så utföll att, bland 25. afgifne röster, Licentiaten Fries erhöll 24. och Doctor Forsberg en röst; i följd hvaraf Licentiaten Fries, såsom utnämd Zoologiae Intendent, hade att, mot behörigt fullgörande af de tjensten tillhörande åligganden, njuta ofvannämde för denna befattning fastställde löneförmåner, beräknade från månaden efter den, då förenade Intendents- och Bibliotekarie-lönerne frånträdas af Professoren Nilsson.

Från 9. års ålder, eller nära ett halft sekel, har Natural Historien för mig utgjort ett älsklings studium, hvartill nästan alla från de, i mer än 40 år hafda tjenstebefattningar, lediga stunder oafbrutit varit egnade, och de flere arbeten som jag i denna för mig dyrbara Wetenskaps åtskilliga delar kunnat utgifva, vill jag hoppas skola vittna, att jag medfölgt vetenskapens framsteg under denna tidrymd, ehuru oväntade partiella förhållanden i senare tider beröfvat mig tillfälle att inom Kongl. Academien derå aflemna de prof jag önskat. Med denna längre tids erfarenhet och såsom sjelf samlare af flere slags naturalster, har jag nogsamt fått lära känna vigten af en sorgfällig vård om sådane samlingar, som genom ständig tillvext få ett mer och mer kostbart värde. Det var derföre för mig en särdeles glädje att höra Kongl. Academiens visa beslut, att vid tillsättandet af en Zoologisk Intendent Kongl. Academien ansåg den dertill vara mest berättigad, som kunde förete de största Academieska förtjenster till competence i denna väg. Min jemna uppmärksamhet åt samtida Wetenskapsmän, serdeles inom Fäderneslandet, har äfven gifvit mig tillfälle till deras närmare bekantskap, hvadan jag ock icke kan undgå yttra min öfvertygelse, att båda ifrågavarande sökanderne, Herrarne Forsberg och Fries gjort sig förtjente af vetenskapsmanna benämningen; men då här egentligen är fråga om vården och ordnandet af Kongl. Academiens högst dyrbara Museum, med hvilket väl Museum i Upsala, men visst icke i Lund kan mätas, tror jag helt visst, att den för en utmärkt ädel Caractere kände Herr Fries sjelf skulle medgifva att, utom Herr Forsbergs öfriga öfverlägsna Academieska företräden, blott det, att han under den af Wetenskapen så högt förtjente Thunbergs ledning, från ynglinga åren blifvit undervisad i stora samlingars beredande, ordnande och vårdande, och sedermera, i en lång följd af år, dels vid denne vördnadsvärde mans sida, dels på egen hand, såsom Demonstrator, ägt vården om Upsala Universitets Zoologiska samlingar af alla slag; jag vågar tro, säger jag, att sjelfva Herr Fries skulle gifva Kongl. Academien rättvisa, om Kongl. Academien antager Herr Forsberg till den ledigvarande Intendentsplatsen I alla fall kan jag icke undgå med full samvets öfvertygelse, att för min del sådant Kongl. Academien desto mer tillstyrka, som jag anser att för sakens fördel alla enskilta förhållanden böra aflägsnas. Om Herr Forsberg icke äger lyckan af gynnskaper, öfverväges likväl denna brist genom hans Wetenskapliga förtjenst och Kongl. Academiens säkra vinst att äga till Intendent den ende i Riket kände Natural-Historicus, som härtill kan komma i fråga, med egenskap af grundelig insigt, ej allenast om Däggdjur och foglar, utan ock om Insecter och Snäckor, utan att sakna erfordig kunskap i de öfriga delar af zoologien.

Från 9. års ålder, eller nära ett halft sekel, har Natural Historien för mig utgjort ett älsklings studium, hvartill nästan alla från de, i mer än 40 år hafda tjenstebefattningar, lediga stunder oafbrutit varit egnade, och de flere arbeten som jag i denna för mig dyrbara Wetenskaps åtskilliga delar kunnat utgifva, vill jag hoppas skola vittna, att jag medfölgt vetenskapens framsteg under denna tidrymd, ehuru oväntade partiella förhållanden i senare tider beröfvat mig tillfälle att inom Kongl. Academien derå aflemna de prof jag önskat. Med denna längre tids erfarenhet och såsom sjelf samlare af flere slags naturalster, har jag nogsamt fått lära känna vigten af en sorgfällig vård om sådane samlingar, som genom ständig tillvext få ett mer och mer kostbart värde. Det var derföre för mig en särdeles glädje att höra Kongl. Academiens visa beslut, att vid tillsättandet af en Zoologisk Intendent Kongl. Academien ansåg den dertill vara mest berättigad, som kunde förete de största Academieska förtjenster till competence i denna väg. Min jemna uppmärksamhet åt samtida Wetenskapsmän, serdeles inom Fäderneslandet, har äfven gifvit mig tillfälle till deras närmare bekantskap, hvadan jag ock icke kan undgå yttra min öfvertygelse, att båda ifrågavarande sökanderne, Herrarne Forsberg och Fries gjort sig förtjente af vetenskapsmanna benämningen; men då här egentligen är fråga om vården och ordnandet af Kongl. Academiens högst dyrbara Museum, med hvilket väl Museum i Upsala, men visst icke i Lund kan mätas, tror jag helt visst, att den för en utmärkt ädel Caractere kände Herr Fries sjelf skulle medgifva att, utom Herr Forsbergs öfriga öfverlägsna Academieska företräden, blott det, att han under den af Wetenskapen så högt förtjente Thunbergs ledning, från ynglinga åren blifvit undervisad i stora samlingars beredande, ordnande och vårdande, och sedermera, i en lång följd af år, dels vid denne vördnadsvärde mans sida, dels på egen hand, såsom Demonstrator, ägt vården om Upsala Universitets Zoologiska samlingar af alla slag; jag vågar tro, säger jag, att sjelfva Herr Fries skulle gifva Kongl. Academien rättvisa, om Kongl. Academien antager Herr Forsberg till den ledigvarande Intendentsplatsen I alla fall kan jag icke undgå med full samvets öfvertygelse, att för min del sådant Kongl. Academien desto mer tillstyrka, som jag anser att för sakens fördel alla enskilta förhållanden böra aflägsnas. Om Herr Forsberg icke äger lyckan af gynnskaper, öfverväges likväl denna brist genom hans Wetenskapliga förtjenst och Kongl. Academiens säkra vinst att äga till Intendent den ende i Riket kände Natural-Historicus, som härtill kan komma i fråga, med egenskap af grundelig insigt, ej allenast om Däggdjur och foglar, utan ock om Insecter och Snäckor, utan att sakna erfordig kunskap i de öfriga delar af zoologien.

Från 9. års ålder, eller nära ett halft sekel, har Natural Historien för mig utgjort ett älsklings studium, hvartill nästan alla från de, i mer än 40 år hafda tjenstebefattningar, lediga stunder oafbrutit varit egnade, och de flere arbeten som jag i denna för mig dyrbara Wetenskaps åtskilliga delar kunnat utgifva, vill jag hoppas skola vittna, att jag medfölgt vetenskapens framsteg under denna tidrymd, ehuru oväntade partiella förhållanden i senare tider beröfvat mig tillfälle att inom Kongl. Academien derå aflemna de prof jag önskat. Med denna längre tids erfarenhet och såsom sjelf samlare af flere slags naturalster, har jag nogsamt fått lära känna vigten af en sorgfällig vård om sådane samlingar, som genom ständig tillvext få ett mer och mer kostbart värde. Det var derföre för mig en särdeles glädje att höra Kongl. Academiens visa beslut, att vid tillsättandet af en Zoologisk Intendent Kongl. Academien ansåg den dertill vara mest berättigad, som kunde förete de största Academieska förtjenster till competence i denna väg. Min jemna uppmärksamhet åt samtida Wetenskapsmän, serdeles inom Fäderneslandet, har äfven gifvit mig tillfälle till deras närmare bekantskap, hvadan jag ock icke kan undgå yttra min öfvertygelse, att båda ifrågavarande sökanderne, Herrarne Forsberg och Fries gjort sig förtjente af vetenskapsmanna benämningen; men då här egentligen är fråga om vården och ordnandet af Kongl. Academiens högst dyrbara Museum, med hvilket väl Museum i Upsala, men visst icke i Lund kan mätas, tror jag helt visst, att den för en utmärkt ädel Caractere kände Herr Fries sjelf skulle medgifva att, utom Herr Forsbergs öfriga öfverlägsna Academieska företräden, blott det, att han under den af Wetenskapen så högt förtjente Thunbergs ledning, från ynglinga åren blifvit undervisad i stora samlingars beredande, ordnande och vårdande, och sedermera, i en lång följd af år, dels vid denne vördnadsvärde mans sida, dels på egen hand, såsom Demonstrator, ägt vården om Upsala Universitets Zoologiska samlingar af alla slag; jag vågar tro, säger jag, att sjelfva Herr Fries skulle gifva Kongl. Academien rättvisa, om Kongl. Academien antager Herr Forsberg till den ledigvarande Intendentsplatsen I alla fall kan jag icke undgå med full samvets öfvertygelse, att för min del sådant Kongl. Academien desto mer tillstyrka, som jag anser att för sakens fördel alla enskilta förhållanden böra aflägsnas. Om Herr Forsberg icke äger lyckan af gynnskaper, öfverväges likväl denna brist genom hans Wetenskapliga förtjenst och Kongl. Academiens säkra vinst att äga till Intendent den ende i Riket kände Natural-Historicus, som härtill kan komma i fråga, med egenskap af grundelig insigt, ej allenast om Däggdjur och foglar, utan ock om Insecter och Snäckor, utan att sakna erfordig kunskap i de öfriga delar af zoologien.

Från 9. års ålder, eller nära ett halft sekel, har Natural Historien för mig utgjort ett älsklings studium, hvartill nästan alla från de, i mer än 40 år hafda tjenstebefattningar, lediga stunder oafbrutit varit egnade, och de flere arbeten som jag i denna för mig dyrbara Wetenskaps åtskilliga delar kunnat utgifva, vill jag hoppas skola vittna, att jag medfölgt vetenskapens framsteg under denna tidrymd, ehuru oväntade partiella förhållanden i senare tider beröfvat mig tillfälle att inom Kongl. Academien derå aflemna de prof jag önskat. Med denna längre tids erfarenhet och såsom sjelf samlare af flere slags naturalster, har jag nogsamt fått lära känna vigten af en sorgfällig vård om sådane samlingar, som genom ständig tillvext få ett mer och mer kostbart värde. Det var derföre för mig en särdeles glädje att höra Kongl. Academiens visa beslut, att vid tillsättandet af en Zoologisk Intendent Kongl. Academien ansåg den dertill vara mest berättigad, som kunde förete de största Academieska förtjenster till competence i denna väg. Min jemna uppmärksamhet åt samtida Wetenskapsmän, serdeles inom Fäderneslandet, har äfven gifvit mig tillfälle till deras närmare bekantskap, hvadan jag ock icke kan undgå yttra min öfvertygelse, att båda ifrågavarande sökanderne, Herrarne Forsberg och Fries gjort sig förtjente af vetenskapsmanna benämningen; men då här egentligen är fråga om vården och ordnandet af Kongl. Academiens högst dyrbara Museum, med hvilket väl Museum i Upsala, men visst icke i Lund kan mätas, tror jag helt visst, att den för en utmärkt ädel Caractere kände Herr Fries sjelf skulle medgifva att, utom Herr Forsbergs öfriga öfverlägsna Academieska företräden, blott det, att han under den af Wetenskapen så högt förtjente Thunbergs ledning, från ynglinga åren blifvit undervisad i stora samlingars beredande, ordnande och vårdande, och sedermera, i en lång följd af år, dels vid denne vördnadsvärde mans sida, dels på egen hand, såsom Demonstrator, ägt vården om Upsala Universitets Zoologiska samlingar af alla slag; jag vågar tro, säger jag, att sjelfva Herr Fries skulle gifva Kongl. Academien rättvisa, om Kongl. Academien antager Herr Forsberg till den ledigvarande Intendentsplatsen I alla fall kan jag icke undgå med full samvets öfvertygelse, att för min del sådant Kongl. Academien desto mer tillstyrka, som jag anser att för sakens fördel alla enskilta förhållanden böra aflägsnas. Om Herr Forsberg icke äger lyckan af gynnskaper, öfverväges likväl denna brist genom hans Wetenskapliga förtjenst och Kongl. Academiens säkra vinst att äga till Intendent den ende i Riket kände Natural-Historicus, som härtill kan komma i fråga, med egenskap af grundelig insigt, ej allenast om Däggdjur och foglar, utan ock om Insecter och Snäckor, utan att sakna erfordig kunskap i de öfriga delar af zoologien.