Protokoll

6. Emedan alla de Herrar Ledamöter, som varit anmodade at yttra sig om de inkomna Svaren på Frågan, om bästa sättet at förekomma sädens spillning vid skörden och bärgningen, nu genom läsit alla Svaren och voro tilreds at deröfver utlåta sig, anmodades de nu närvarande, neml. Herrar Adlerheim, Clason, B. Bergius och Wäsström, at nu säga sina tankar, hvilket de gjorde. Sedan uplästes de nu frånvarandes, Herrar Ferrners, Runebergs och Bar. Hermelins skrifteligen inlemnade yttrande. De kommo alle 7 därom enhälligt öfverens, at Svaret N. 15, med Devise Dulcis pro Patria labor, vore utan jämförelse det bästa och des Auctor fullkomligen förtjent til den utlofvade belöningen. Vid den dertil hörande förseglade Sedelens öppnande, fans Frälse Bokhållaren på Hagbyberga gård i Södermanland, Nils Husberg, vara Auctor dertil. Ibland de andra Svaren tycktes N:o 13, komma det förra, dock på ganska långt håll, närmast. Det fick derföre hedren af Accessit, och 5 Silfver-Jettoner. Dess författare befans vara en studerande i Upsala, vid namn Wahlsten. En del af de öfriga Svaren hafva ock tyckts innehålla något nyttigt, och de sämste tycktes dock vara skrefne af välmenande Bönder eller annat enfaldigt folk ifrån de flästa Lands-orter, hvaraf man åtminstone kan se, hvilket bärgnings sätt i hvarje Landsort anses för det bästa. Kongl. Academien pröfvade derföre, til allas vidare upmuntrande, för nyttigt, at lofva alla deras Auctorer hvar sin Silfver-Jetton, så vida de, innan nästkommande Maj Månads slut, vilja sjelfve gifva sig tilkänna. Imedlertid öpnas ei deras Sedlar.

7. Kongl. Academien pröfvade för bäst, at låta Herrar Husbergs och Wahlsten Svar, med et kårt utdrag af alla de öfriga, införas uti Andra Tomen af Oeconomiska Handlingarna, som nu snart bör tagas i Pressen, emedan tilräckeliga ämnen dertil äro at tilgå.

10:o Upl. En upgift insänd af Auscultanten i K. Bergs Collegio L. S. Wahlsten, angående en Eldfast Lera, Som skall finnas i Skålfjället i Transtrands Capells Lag och Lima Socken i Dalarna. Men denna Lera är redan för 14 år Sedan i K. Bergs Collegio bekant, och Profvet af Bergsfogden i Nya Kopparberget Olof Helsing, på Assessor Rinmans anmodan.

7:o Upl. Herr Qvists 3 Betänkande om de Leror, Som blifvit insände såsom Eld-fasta; De förut inlemnade voro af d. 5 Dec. 1778 och 23 Febr. 1780, Samt angingo Lerornas art. Detta sista åter innehöll försökens utslag med dem beredde till Diglar. De insände Ler-arterna, sedan Belöningen å nyo utsattes, voro 15 till antalet. N 1) ifrån Carlskrona insänd af Skoge N:o 2) ifrån Norrköping insänd af Lundberg till Hr. Alard här i staden; N:o 3) insänd uti en låda till Hr. Wargentin, märkt med N:o 3; N:o 4) ifrån Björkman i Borås, N:o 5) ifrån Öland; N:o 6) ifrån Samma ort; N:o 7) af Henr. Haak i Örebro; N:o 8) af Sergeant Grönqvist; N:o 9) ifrån Småland, Sewede Härad, Wimmerby Socken och Tobo gård af Anders Jönsson i Sjundhult; N:o 10) ifrån Upsala Län, Olands Härad, Öster-Löfsta-Socken och Hjertbo-gård af Krono-Båtsman Joh. Fjellman; N:o 11) ifrån Östergötland, Kinda Härad, Horns Socken och Brand-Torpet; N:o 12) ifrån Vermland af Lieut. Eld; N:o 13) ifrån Finland af Argillander; N:o 14) ifrån Helsingborg af Directeuren And. Brandberg; N:o 15) ifrån Skälfjället i Transtrands Capels-Lag af Auscultanten i K. Bergs-Collegio L. S. Wahlsten. Vid anstälde försök med dessa Leror har Hr. Quist befunnit, at N:o 1 väl brändes hvit och blef hård Samt tog eld emot stål efter bränningen; men var benägen att Spraka och Spricka. N:o 2 Smälter per Se och innehåller 56 procent Sand, N:o 3 är en märgel och Smälter lätt i elden. N 4 antager i elden en mer bjärt, hvit färg än förut, och i stark hette blifver litet Skarpare Samt förlorar den egenskapen att liksom krita färga ifrån Sig. N 5 hårdnar starkt i elden, men lacklöper i hvithette till ytan, Samt får en hvit klar glas-hinna. N:o 6 är en kalk- eller Märgel-art. N:o 7 får en Ljusgrå färg i Elden, hårdnar starkt, men lacklöper och förändrar texturen ifrån den vanliga uti brände Leror. N:o 8 voro fria Ler-arter från främmande inblandningar, brändes hårda Som flinta, Smälte icke uti vanlig hvithette, men lacklöpte öfveralt med bibehållande af figuren, N 9, 10 och 11 äro bättre Slag gemena Leror, Som till gröfre och mindre angelägna behof kunna vara tjenliga vid eldsverk. N:o 12 får i början en gulagtig färg i elden, hårdnar nog, Smälter till en del och lacklöper till ytan. N 13 blifver i elden ganska Snart krithvit, och behåller länge den arten att färga ifrån Sig Samt eger Seghet; blifver i starkare hette Skör, och hvarken hård eller Sammanhängande. N 14 Sprakar i elden, bränner Sig för Blås-rör till litet ljusare färg och Smälter icke, men lacklöper i skarpa kanter. N 15 är en förut bekant Ler-art af ganska knapp tillgång och Svår transport. Af de Ler-arter, hvilka befunnits hårdna i elden, såsom N 1, 5, 7, 8, 12 och 14, har Hr. Qvist ock gjort Diglar både med och utan tillblandning af Blyarts. Somlige af dem Smälte Snart, och Somliga uthärdade längre, men blefvo Slutligen sköra och ohandterlige. Helsingborgs Leran var den enda, Som både med och utan Blyarts lät dräja Sig. Diglar deraf, utan Blyarts, liknade i det närmaste Hessiska Diglar, och med Blyarts uthärdade den starkaste hette i gjut-ståls-ugn, Samt blefvo till ytan anlupne med en tunn, brun och gråagtig glashinna, lika som de Engelske. Helsingborgs-leran tjenar Således i dylika afseende, men icke till Pip-Lera; ty hon är, Såsom de öfriga insände Ler-arterna, hvarken Sandfri, fet, eller Sammanhängande, eller Sådan Som den Kölniska Leran, hvilket åstundades. Kongl. Academien kunde derföre icke tilldömma upfinnaren deraf den utsatte Belöningen; än mindre någon af de andra.