Nämns i 1 stycke:
§ 3,
3:o Uplästes Herr Probsten och Kyrkoherden Hamnerins Memorial, hwaruti han angifwr sig såsom den där med wissa i alla land befinteliga ingredientier kan utan föregången rening förwara watten ifrån förrutnelse: i anledning hwaraf nämde Probst anhåller både at Academien genom Herr Archiater Leyonmark i Warberg wille låta utröna huru wida upgiften wore pålitelig eller icke, och at Hon, så snart denna upgift genom noggranna försök wore säker befunnen, wille anmäla uptäkten hos utländska magter för at af dem erhålla någon emot uptäkten af et sådant förwaringsmedel swarande wedergällning, hwilken så borde delas at Academien däraf skulle bekomma 2/9 en bekant i Stockholm 1/9 och H Probsten behålla det öfriga för sig sjelf. Academien, som känner huru wigtigt och nyttigt det är för alla Sjöfarande at altid äga et från förrutnelse praeserwerat watten, ansåg sig böra med nöje lemna sitt bifall till Herr Probstens förslag, at genom noggranna försök låta utröna huruwida de af Herr Probsten nytjade men ännu icke bekantgjorde ingredientier hafwa den kraften at förwara watten ifrån förrutnelse i trädkärill: Men som Academien icke ansåg det tillräckeligt at, såsom H Prosten föreslagit, lägga ankaren, hwaruti det praeparerade wattnet inneslutes, en eller flere månader i starkt solsken; emedan den i skeppen innestängde warma och fuktiga luften äfwen påskyndar wattnets fördärfwande, så föreslog Academien dessutom at Herr Probsten bör på et af Ostindiska skeppen i Götheborg aflemna et så praeparerat watten, inneslutit uti et trädkärill, som lägges uti et järnblecks foder, hwilket förses med 2:ne lås, hwartill Herr Probsten behåller den ena och någon af Ostindiska Compagniet den andra nyckelen. Om det då inträffar at wattnet under fram och återresan till Canton ifrån Götheborg icke undergår någon förrutnelse, har, man fullt skäl at anse H Probstens förwaringsmedel såsom säkert och kan i anledning däraf föreslå det såsom nyttigt och oumbärligt för alla Sjöfarande.