Mentioned in 4 items:
unnumbered,
unnumbered,
unnumbered,
unnumbered
För att bana sig väg till ett slags bevis för den andra förmenta orsaken till sillens försvinnande i Bohuslänska skärgården, nemligen dess utödning genom förfinmaskad notredskap och fiskning under sjelfva leken, hafva Herrar Committerade antagit: "att sillen uppsöker samma ställen till fortplantningens utförande, på hvilka den sjelf är född el. utkläckt, och infinner sig der på bestämda tider, så framt icke särskilta omständigheter uppskjuta eller afbryta leken:" - Till stöd för denna sats, på hvilken viesa Naturforskare nu vilja grunda en ny lagstiftning för fiskerierna i allmänhet, tyckas Herrar Committerade icke kuunat anföra mer än ett enda bestämdt factum, neml. ett experiment af Benjamin Franklins far: hvilket experiment derföre förtjenar att nogare skärskådas, i den af Herr[ar] Committerade åberopade urkunden, neml. H:r Kalms resa, 2:dra delen sid. 394. - Der anföres, att Benjamin Franklin berättade, det hans Far hade bott emellan tvenne flodmynningar, af hvilka sill plägar leka vid den ena, men alldeles icke funnits vid den andra: att Fadren i nät fångat några sillar, som skulle gå upp att lägga råm på vanliga stället: att han ur dem tagit råm, fört den med varsamhet öfver land till den andra floden, och lagt den deri hvarest den blifvit utkläckt: och att derefter sill årligen börjat mer och mer finnas jämväl i denna flod, hvilket continuerat intill denna tid. "Detta", säger Hr Kalm, "ger anledning att tro, att der fisken är utkläckt, och hvarifrån han först går till sjön, dit kommer han sedan gärna tillbaka att lägga sin råm, emedan han är van att vistas der." - Man finner sålunda tydligt, att Herr Kalm sjelf icke ansett satsen för mer än blott sannolik. Och han minskar dessutom genast ännu ytterligare Experimentets bevisningskraft genom följande tillägg: - "En annan besynnerlig anmärkning", säger han, "var den, att ingen i fordna dar haft sig bekant, att någon Tårsk funnits här vid Caps, utanför mynningen af floden Delawar; men nu fås den der i myckenhet: hvaraf kan slutas, att fisken äfven af sig sjelf ömsar de ställen, der den vistas." Herr Kalm tycks härigenom sjelf hafva antydt den möjlighet, att sillen kommit till den förut silltomma flodmynningen alldeles oberoende af den äldre Franklins råmplantering. Att saken också verkligen måste så hafva förhållit sig, lär väl dessutom vara alldeles obestridligt, åtminstone så framt man skall taga berättelsen efter ordalydelsen: ty ingen lär nu mer kunna tro, att råm, tagen directe ur honan och förd till annan ort, utan att komma på något sätt i berörelse med hanens sädesvätska el. den så kallade mjölken, skulle möjligen kunna utkläckas. - Detta bevis för Herrar Committerades påstående måste jag sålunda tills vidare anse för otillräckligt. Dessutom tyckes allmänna erfarenheten till och med motsäga detsamma. Om neml. fisken alltid sökte sin födelseort för att leka; så borde, då inga tillfälliga hinder af skrämsel och o. dyl. mellankomme, tilloppet årligen vara lika, eller i ett jämt till- el. aftagande. Men nu är det deremot allmänt bekant, att fisken, i Insjöar, hvarest skillnaden lättast kan märkas, går det ena året mer till på ett ställe, det andra på ett annat, ej sällan med nästan årlig omväxling. Detta tyckes bevisa, att icke alla fiskar årligen besöka sin födelse ort: utan troligen söka det lekstället, som är närmast den trakt, dit de t. ex. af vindar el. ymnigaste tillgången på födoämnen senast blifvit förde. Och när våra insjöfiskar kunna vara så ombytliga i sina lekställen: hvad skall då icke Sillen vara, som, enl. den af Herrar Committerade åberopade Brewsters intyg, är ombytligare än andra fiskarter. I synnerhet gifves det ju ett slags Sill, neml. den så kallade Gråbenssillen, hvars natur det är att vandra och periodiskt ombyta lekställen. Hvarföre skulle till ochmed icke Bohuslänska sillen hafva kunnat vara ett slags Gråbenssill? - Härmed må nu vara huru som helst, så är det emedlertid säkert, att sill flera särskilta gånger i stor ymnighet hastigt kommit till Bohuslänska skärgården; i flera år der haft sina lekställen; och omsider, liksom nu senast i början af detta århundrade, åter försvunnit. Det synes icke otroligt, att dessa omskiften helt enkelt torde böra tillskrifvas sillens egna naturliga benägenhet till vandring och ombyte af lekställen, el., kan hända rättare, vissa aflägsnare och allmännare så kallade telluriska el. till och med cosmiska inflytanden.
För att bana sig väg till ett slags bevis för den andra förmenta orsaken till sillens försvinnande i Bohuslänska skärgården, nemligen dess utödning genom förfinmaskad notredskap och fiskning under sjelfva leken, hafva Herrar Committerade antagit: "att sillen uppsöker samma ställen till fortplantningens utförande, på hvilka den sjelf är född el. utkläckt, och infinner sig der på bestämda tider, så framt icke särskilta omständigheter uppskjuta eller afbryta leken:" - Till stöd för denna sats, på hvilken viesa Naturforskare nu vilja grunda en ny lagstiftning för fiskerierna i allmänhet, tyckas Herrar Committerade icke kuunat anföra mer än ett enda bestämdt factum, neml. ett experiment af Benjamin Franklins far: hvilket experiment derföre förtjenar att nogare skärskådas, i den af Herr[ar] Committerade åberopade urkunden, neml. H:r Kalms resa, 2:dra delen sid. 394. - Der anföres, att Benjamin Franklin berättade, det hans Far hade bott emellan tvenne flodmynningar, af hvilka sill plägar leka vid den ena, men alldeles icke funnits vid den andra: att Fadren i nät fångat några sillar, som skulle gå upp att lägga råm på vanliga stället: att han ur dem tagit råm, fört den med varsamhet öfver land till den andra floden, och lagt den deri hvarest den blifvit utkläckt: och att derefter sill årligen börjat mer och mer finnas jämväl i denna flod, hvilket continuerat intill denna tid. "Detta", säger Hr Kalm, "ger anledning att tro, att der fisken är utkläckt, och hvarifrån han först går till sjön, dit kommer han sedan gärna tillbaka att lägga sin råm, emedan han är van att vistas der." - Man finner sålunda tydligt, att Herr Kalm sjelf icke ansett satsen för mer än blott sannolik. Och han minskar dessutom genast ännu ytterligare Experimentets bevisningskraft genom följande tillägg: - "En annan besynnerlig anmärkning", säger han, "var den, att ingen i fordna dar haft sig bekant, att någon Tårsk funnits här vid Caps, utanför mynningen af floden Delawar; men nu fås den der i myckenhet: hvaraf kan slutas, att fisken äfven af sig sjelf ömsar de ställen, der den vistas." Herr Kalm tycks härigenom sjelf hafva antydt den möjlighet, att sillen kommit till den förut silltomma flodmynningen alldeles oberoende af den äldre Franklins råmplantering. Att saken också verkligen måste så hafva förhållit sig, lär väl dessutom vara alldeles obestridligt, åtminstone så framt man skall taga berättelsen efter ordalydelsen: ty ingen lär nu mer kunna tro, att råm, tagen directe ur honan och förd till annan ort, utan att komma på något sätt i berörelse med hanens sädesvätska el. den så kallade mjölken, skulle möjligen kunna utkläckas. - Detta bevis för Herrar Committerades påstående måste jag sålunda tills vidare anse för otillräckligt. Dessutom tyckes allmänna erfarenheten till och med motsäga detsamma. Om neml. fisken alltid sökte sin födelseort för att leka; så borde, då inga tillfälliga hinder af skrämsel och o. dyl. mellankomme, tilloppet årligen vara lika, eller i ett jämt till- el. aftagande. Men nu är det deremot allmänt bekant, att fisken, i Insjöar, hvarest skillnaden lättast kan märkas, går det ena året mer till på ett ställe, det andra på ett annat, ej sällan med nästan årlig omväxling. Detta tyckes bevisa, att icke alla fiskar årligen besöka sin födelse ort: utan troligen söka det lekstället, som är närmast den trakt, dit de t. ex. af vindar el. ymnigaste tillgången på födoämnen senast blifvit förde. Och när våra insjöfiskar kunna vara så ombytliga i sina lekställen: hvad skall då icke Sillen vara, som, enl. den af Herrar Committerade åberopade Brewsters intyg, är ombytligare än andra fiskarter. I synnerhet gifves det ju ett slags Sill, neml. den så kallade Gråbenssillen, hvars natur det är att vandra och periodiskt ombyta lekställen. Hvarföre skulle till ochmed icke Bohuslänska sillen hafva kunnat vara ett slags Gråbenssill? - Härmed må nu vara huru som helst, så är det emedlertid säkert, att sill flera särskilta gånger i stor ymnighet hastigt kommit till Bohuslänska skärgården; i flera år der haft sina lekställen; och omsider, liksom nu senast i början af detta århundrade, åter försvunnit. Det synes icke otroligt, att dessa omskiften helt enkelt torde böra tillskrifvas sillens egna naturliga benägenhet till vandring och ombyte af lekställen, el., kan hända rättare, vissa aflägsnare och allmännare så kallade telluriska el. till och med cosmiska inflytanden.
För att bana sig väg till ett slags bevis för den andra förmenta orsaken till sillens försvinnande i Bohuslänska skärgården, nemligen dess utödning genom förfinmaskad notredskap och fiskning under sjelfva leken, hafva Herrar Committerade antagit: "att sillen uppsöker samma ställen till fortplantningens utförande, på hvilka den sjelf är född el. utkläckt, och infinner sig der på bestämda tider, så framt icke särskilta omständigheter uppskjuta eller afbryta leken:" - Till stöd för denna sats, på hvilken viesa Naturforskare nu vilja grunda en ny lagstiftning för fiskerierna i allmänhet, tyckas Herrar Committerade icke kuunat anföra mer än ett enda bestämdt factum, neml. ett experiment af Benjamin Franklins far: hvilket experiment derföre förtjenar att nogare skärskådas, i den af Herr[ar] Committerade åberopade urkunden, neml. H:r Kalms resa, 2:dra delen sid. 394. - Der anföres, att Benjamin Franklin berättade, det hans Far hade bott emellan tvenne flodmynningar, af hvilka sill plägar leka vid den ena, men alldeles icke funnits vid den andra: att Fadren i nät fångat några sillar, som skulle gå upp att lägga råm på vanliga stället: att han ur dem tagit råm, fört den med varsamhet öfver land till den andra floden, och lagt den deri hvarest den blifvit utkläckt: och att derefter sill årligen börjat mer och mer finnas jämväl i denna flod, hvilket continuerat intill denna tid. "Detta", säger Hr Kalm, "ger anledning att tro, att der fisken är utkläckt, och hvarifrån han först går till sjön, dit kommer han sedan gärna tillbaka att lägga sin råm, emedan han är van att vistas der." - Man finner sålunda tydligt, att Herr Kalm sjelf icke ansett satsen för mer än blott sannolik. Och han minskar dessutom genast ännu ytterligare Experimentets bevisningskraft genom följande tillägg: - "En annan besynnerlig anmärkning", säger han, "var den, att ingen i fordna dar haft sig bekant, att någon Tårsk funnits här vid Caps, utanför mynningen af floden Delawar; men nu fås den der i myckenhet: hvaraf kan slutas, att fisken äfven af sig sjelf ömsar de ställen, der den vistas." Herr Kalm tycks härigenom sjelf hafva antydt den möjlighet, att sillen kommit till den förut silltomma flodmynningen alldeles oberoende af den äldre Franklins råmplantering. Att saken också verkligen måste så hafva förhållit sig, lär väl dessutom vara alldeles obestridligt, åtminstone så framt man skall taga berättelsen efter ordalydelsen: ty ingen lär nu mer kunna tro, att råm, tagen directe ur honan och förd till annan ort, utan att komma på något sätt i berörelse med hanens sädesvätska el. den så kallade mjölken, skulle möjligen kunna utkläckas. - Detta bevis för Herrar Committerades påstående måste jag sålunda tills vidare anse för otillräckligt. Dessutom tyckes allmänna erfarenheten till och med motsäga detsamma. Om neml. fisken alltid sökte sin födelseort för att leka; så borde, då inga tillfälliga hinder af skrämsel och o. dyl. mellankomme, tilloppet årligen vara lika, eller i ett jämt till- el. aftagande. Men nu är det deremot allmänt bekant, att fisken, i Insjöar, hvarest skillnaden lättast kan märkas, går det ena året mer till på ett ställe, det andra på ett annat, ej sällan med nästan årlig omväxling. Detta tyckes bevisa, att icke alla fiskar årligen besöka sin födelse ort: utan troligen söka det lekstället, som är närmast den trakt, dit de t. ex. af vindar el. ymnigaste tillgången på födoämnen senast blifvit förde. Och när våra insjöfiskar kunna vara så ombytliga i sina lekställen: hvad skall då icke Sillen vara, som, enl. den af Herrar Committerade åberopade Brewsters intyg, är ombytligare än andra fiskarter. I synnerhet gifves det ju ett slags Sill, neml. den så kallade Gråbenssillen, hvars natur det är att vandra och periodiskt ombyta lekställen. Hvarföre skulle till ochmed icke Bohuslänska sillen hafva kunnat vara ett slags Gråbenssill? - Härmed må nu vara huru som helst, så är det emedlertid säkert, att sill flera särskilta gånger i stor ymnighet hastigt kommit till Bohuslänska skärgården; i flera år der haft sina lekställen; och omsider, liksom nu senast i början af detta århundrade, åter försvunnit. Det synes icke otroligt, att dessa omskiften helt enkelt torde böra tillskrifvas sillens egna naturliga benägenhet till vandring och ombyte af lekställen, el., kan hända rättare, vissa aflägsnare och allmännare så kallade telluriska el. till och med cosmiska inflytanden.
För att bana sig väg till ett slags bevis för den andra förmenta orsaken till sillens försvinnande i Bohuslänska skärgården, nemligen dess utödning genom förfinmaskad notredskap och fiskning under sjelfva leken, hafva Herrar Committerade antagit: "att sillen uppsöker samma ställen till fortplantningens utförande, på hvilka den sjelf är född el. utkläckt, och infinner sig der på bestämda tider, så framt icke särskilta omständigheter uppskjuta eller afbryta leken:" - Till stöd för denna sats, på hvilken viesa Naturforskare nu vilja grunda en ny lagstiftning för fiskerierna i allmänhet, tyckas Herrar Committerade icke kuunat anföra mer än ett enda bestämdt factum, neml. ett experiment af Benjamin Franklins far: hvilket experiment derföre förtjenar att nogare skärskådas, i den af Herr[ar] Committerade åberopade urkunden, neml. H:r Kalms resa, 2:dra delen sid. 394. - Der anföres, att Benjamin Franklin berättade, det hans Far hade bott emellan tvenne flodmynningar, af hvilka sill plägar leka vid den ena, men alldeles icke funnits vid den andra: att Fadren i nät fångat några sillar, som skulle gå upp att lägga råm på vanliga stället: att han ur dem tagit råm, fört den med varsamhet öfver land till den andra floden, och lagt den deri hvarest den blifvit utkläckt: och att derefter sill årligen börjat mer och mer finnas jämväl i denna flod, hvilket continuerat intill denna tid. "Detta", säger Hr Kalm, "ger anledning att tro, att der fisken är utkläckt, och hvarifrån han först går till sjön, dit kommer han sedan gärna tillbaka att lägga sin råm, emedan han är van att vistas der." - Man finner sålunda tydligt, att Herr Kalm sjelf icke ansett satsen för mer än blott sannolik. Och han minskar dessutom genast ännu ytterligare Experimentets bevisningskraft genom följande tillägg: - "En annan besynnerlig anmärkning", säger han, "var den, att ingen i fordna dar haft sig bekant, att någon Tårsk funnits här vid Caps, utanför mynningen af floden Delawar; men nu fås den der i myckenhet: hvaraf kan slutas, att fisken äfven af sig sjelf ömsar de ställen, der den vistas." Herr Kalm tycks härigenom sjelf hafva antydt den möjlighet, att sillen kommit till den förut silltomma flodmynningen alldeles oberoende af den äldre Franklins råmplantering. Att saken också verkligen måste så hafva förhållit sig, lär väl dessutom vara alldeles obestridligt, åtminstone så framt man skall taga berättelsen efter ordalydelsen: ty ingen lär nu mer kunna tro, att råm, tagen directe ur honan och förd till annan ort, utan att komma på något sätt i berörelse med hanens sädesvätska el. den så kallade mjölken, skulle möjligen kunna utkläckas. - Detta bevis för Herrar Committerades påstående måste jag sålunda tills vidare anse för otillräckligt. Dessutom tyckes allmänna erfarenheten till och med motsäga detsamma. Om neml. fisken alltid sökte sin födelseort för att leka; så borde, då inga tillfälliga hinder af skrämsel och o. dyl. mellankomme, tilloppet årligen vara lika, eller i ett jämt till- el. aftagande. Men nu är det deremot allmänt bekant, att fisken, i Insjöar, hvarest skillnaden lättast kan märkas, går det ena året mer till på ett ställe, det andra på ett annat, ej sällan med nästan årlig omväxling. Detta tyckes bevisa, att icke alla fiskar årligen besöka sin födelse ort: utan troligen söka det lekstället, som är närmast den trakt, dit de t. ex. af vindar el. ymnigaste tillgången på födoämnen senast blifvit förde. Och när våra insjöfiskar kunna vara så ombytliga i sina lekställen: hvad skall då icke Sillen vara, som, enl. den af Herrar Committerade åberopade Brewsters intyg, är ombytligare än andra fiskarter. I synnerhet gifves det ju ett slags Sill, neml. den så kallade Gråbenssillen, hvars natur det är att vandra och periodiskt ombyta lekställen. Hvarföre skulle till ochmed icke Bohuslänska sillen hafva kunnat vara ett slags Gråbenssill? - Härmed må nu vara huru som helst, så är det emedlertid säkert, att sill flera särskilta gånger i stor ymnighet hastigt kommit till Bohuslänska skärgården; i flera år der haft sina lekställen; och omsider, liksom nu senast i början af detta århundrade, åter försvunnit. Det synes icke otroligt, att dessa omskiften helt enkelt torde böra tillskrifvas sillens egna naturliga benägenhet till vandring och ombyte af lekställen, el., kan hända rättare, vissa aflägsnare och allmännare så kallade telluriska el. till och med cosmiska inflytanden.