Protokoll

Sammankomsten den 4. April 1832.

Justeradt den 9
maj 1832.
F. M. FranzenNärvarande: Praeses, Herr Stats Secreteraren m.m. Skogman
Herr Hällström
Hisinger
Gistrén
Secreteraren
von Weigel
Cronstrand
Carlander
Trafvenfelt
af Pontin
Lagerhjelm
Franzén
Grefve Spens
af Edholm
H. E. m.m. Grefve Mörner
Wikström
Adlersparre
af Uhr
Tamm
Almroth
Grefve Gyldenstolpe
Pasch
Wallin
Poppius
af Tannström
C. J. Ekström
Harfvefeldt
Leyonmarck
von Hartmansdorff
Cederschjöld
Wahlberg
Ronander
Bibliotekarien
Zoologiae Intendenten
Mineralogiae Intendenten.

1:o Justerades de vid Academiens sammankomster d. 28 ./.och 31. nästl. Mars hållne Protocoll; hvarefter Herr Cederschjöld yttrade:
Kongl. Wet Acad Prot. 4 April 1832.

Då, i Kong:l Vetenskaps Academiens förra sammanträde, frågan om Sillfisket skulle afgöras, tog jag mig friheten göra några anmärkningar vid Herrar Committerades utlåtande. Men som jag icke annorlunda fattade Kong:l Academiens beslut, än att hon blott skulle till Kong:l Maj:t i underdånighet öfverlemna Herrar Committerades utlåtande, utan att deröfver yttra något slags eget omdöme; så ansåg jag onödigt, att mina anmärkningar i protocollet intogos. Då jag deremot nu finner, att Kong:l Academien i sin underdåniga skrifvelse förklarar, det hon vid sina Committerades utlåtande icke har någonting att erindra eller tillägga; så nödgas jag vördsammast anhålla, att mina förut gjorde anmärkningar måtte i denna dags protocoll blifva intagne, och få Kong:l Academiens underdåniga skrifvelse till Kong:l Maj:t åtfölja. De voro neml. af följande innehåll.

De orsaker, som Herrar Committerade uppgifvit till Sillens försvinnande i Bohuslänska skärgården, tyckas kunna sammandragas till endast tvenne, nemligen bortskrämning och utödning. - Bortskrämningen anse de hafva skett dels genom beständig skjutning i skärgården, och de allt närmare och närmare hafsbandet skeende utflyttningar af Fiskarenas bostäder, vid hvilka buller och oljud icke kunna undvikas; och dels genom utkastning af stinkande ämnen, neml. trangrums och afskräden, på de ställen i hafvet, der sillen uppstiger för att anställa sin lek. - Och utödningen tyckas de mena hafva skett dels genom fiskandet under sjelfva leken, innan råmmen hunnit afsättas; och dels genom det omogna ynglets borttagning med för finmaskad notredskap.

Såsom grund för påståendet om bortskrämningen hafva Herrar Committerade anfört, dels att sillens lukt- och hörsel-organer äro särdeles utbildade; och dels att man genom rön funnit dessa sinnen verkligen vara hos sillen ganska känsliga.

Härvid vill jag blott göra den i sig sjelf visserligen föga vigtiga anmärkning, att man ifrån lukt- och hörsel-organernas känslighet väl kan sluta till sillens förmåga att på längre håll förnimma de luktande och ljudande föremålen. Men om lukten af trangrums är för sillen obehaglig, kan blott genom erfarenhet utrönas; helst särskilta djurarters omdömme om intrycken på luktorganet är ganska olika. Likaså kan endast erfarenheten bestämma till hvad grad sill verkligen skyr för buller: ty det är en stor Skilnad emellan att kunna höra ett buller och att vara rädd för detsamma; och dessutom fins det ju flera djurarter, som under parningen el. den så kallade leken förfalla i ett slags berusning, så att de nästan tyckas då vara känslolösa för alla intryck på yttre sinnena. - Härmed har jag likväl icke velat bestrida menligheten af buller samt af utkastade trangrums och afskräden: utan tror tvärtom, att de styrelse-åtgärder, som Herrar Committerade i detta afseende åsyftat, måste vara ganska vigtiga och angelägna.

För att bana sig väg till ett slags bevis för den andra förmenta orsaken till sillens försvinnande i Bohuslänska skärgården, nemligen dess utödning genom förfinmaskad notredskap och fiskning under sjelfva leken, hafva Herrar Committerade antagit: "att sillen uppsöker samma ställen till fortplantningens utförande, på hvilka den sjelf är född el. utkläckt, och infinner sig der på bestämda tider, så framt icke särskilta omständigheter uppskjuta eller afbryta leken:" - Till stöd för denna sats, på hvilken viesa Naturforskare nu vilja grunda en ny lagstiftning för fiskerierna i allmänhet, tyckas Herrar Committerade icke kuunat anföra mer än ett enda bestämdt factum, neml. ett experiment af Benjamin Franklins far: hvilket experiment derföre förtjenar att nogare skärskådas, i den af Herr[ar] Committerade åberopade urkunden, neml. H:r Kalms resa, 2:dra delen sid. 394. - Der anföres, att Benjamin Franklin berättade, det hans Far hade bott emellan tvenne flodmynningar, af hvilka sill plägar leka vid den ena, men alldeles icke funnits vid den andra: att Fadren i nät fångat några sillar, som skulle gå upp att lägga råm på vanliga stället: att han ur dem tagit råm, fört den med varsamhet öfver land till den andra floden, och lagt den deri hvarest den blifvit utkläckt: och att derefter sill årligen börjat mer och mer finnas jämväl i denna flod, hvilket continuerat intill denna tid. "Detta", säger Hr Kalm, "ger anledning att tro, att der fisken är utkläckt, och hvarifrån han först går till sjön, dit kommer han sedan gärna tillbaka att lägga sin råm, emedan han är van att vistas der." - Man finner sålunda tydligt, att Herr Kalm sjelf icke ansett satsen för mer än blott sannolik. Och han minskar dessutom genast ännu ytterligare Experimentets bevisningskraft genom följande tillägg: - "En annan besynnerlig anmärkning", säger han, "var den, att ingen i fordna dar haft sig bekant, att någon Tårsk funnits här vid Caps, utanför mynningen af floden Delawar; men nu fås den der i myckenhet: hvaraf kan slutas, att fisken äfven af sig sjelf ömsar de ställen, der den vistas." Herr Kalm tycks härigenom sjelf hafva antydt den möjlighet, att sillen kommit till den förut silltomma flodmynningen alldeles oberoende af den äldre Franklins råmplantering. Att saken också verkligen måste så hafva förhållit sig, lär väl dessutom vara alldeles obestridligt, åtminstone så framt man skall taga berättelsen efter ordalydelsen: ty ingen lär nu mer kunna tro, att råm, tagen directe ur honan och förd till annan ort, utan att komma på något sätt i berörelse med hanens sädesvätska el. den så kallade mjölken, skulle möjligen kunna utkläckas. - Detta bevis för Herrar Committerades påstående måste jag sålunda tills vidare anse för otillräckligt. Dessutom tyckes allmänna erfarenheten till och med motsäga detsamma. Om neml. fisken alltid sökte sin födelseort för att leka; så borde, då inga tillfälliga hinder af skrämsel och o. dyl. mellankomme, tilloppet årligen vara lika, eller i ett jämt till- el. aftagande. Men nu är det deremot allmänt bekant, att fisken, i Insjöar, hvarest skillnaden lättast kan märkas, går det ena året mer till på ett ställe, det andra på ett annat, ej sällan med nästan årlig omväxling. Detta tyckes bevisa, att icke alla fiskar årligen besöka sin födelse ort: utan troligen söka det lekstället, som är närmast den trakt, dit de t. ex. af vindar el. ymnigaste tillgången på födoämnen senast blifvit förde. Och när våra insjöfiskar kunna vara så ombytliga i sina lekställen: hvad skall då icke Sillen vara, som, enl. den af Herrar Committerade åberopade Brewsters intyg, är ombytligare än andra fiskarter. I synnerhet gifves det ju ett slags Sill, neml. den så kallade Gråbenssillen, hvars natur det är att vandra och periodiskt ombyta lekställen. Hvarföre skulle till ochmed icke Bohuslänska sillen hafva kunnat vara ett slags Gråbenssill? - Härmed må nu vara huru som helst, så är det emedlertid säkert, att sill flera särskilta gånger i stor ymnighet hastigt kommit till Bohuslänska skärgården; i flera år der haft sina lekställen; och omsider, liksom nu senast i början af detta århundrade, åter försvunnit. Det synes icke otroligt, att dessa omskiften helt enkelt torde böra tillskrifvas sillens egna naturliga benägenhet till vandring och ombyte af lekställen, el., kan hända rättare, vissa aflägsnare och allmännare så kallade telluriska el. till och med cosmiska inflytanden.

Dessutom tyckes sillens senaste försvinnande från Bohuslänska skärgården hafva gått förlångsamt för att egentligen härröra från bortskrämning; och alltför fort för att vara en följd af dess utödning. Oagtadt bullret och det beständiga skjutandet fortfor ju sillen i många år att besöka samma ställen: och de små flyttningar, som derunder stundom skedde, lära mest hafva härrört från vindarnes olika lopp. Och hvad rangrumset beträffar, så lär det genom dammar hafva varit afstängdt från hafvet: och åtminstone icke, de förra gångerna sillen öfvergifvit oss, kunnat vålla olyckan, emedan knappt någon trankokning då lär hafva blifvit idkad.

Om, enl. Herrar Committerades mening, fisk icke skulle tagas under lektiden; så blefve yrket förmodligen föga lönande. Fiskning före leken vore, i förhållande till fångsten, menligast för fortplantningen; emedan alldeles ingen råm då ännu blifvit lagd. Och efter leken vore sillen helt visst af en alltför mager och föga användbar beskaffenhet. Åtminstone blir t. ex. braxen under leken på några få dagar alldeles utmagrad. Dessutom tyckes den ofantliga mängd af egg el. råm, som hvar fiskhona hyser, göra fiskandet under lektiden temligen oskadligt för slägtets vidmagthållande. Och om man föröfrigt vill hoppas att få sill i någon betydligare myckenhet; så får man väl låf att taga den, der den kan åtkommas.

Att notredskapen borde vara någorlunda grofmaskad, är onekligt. Men då sillen, såsom det ofta lär hafva händt, stått inuti noten så packad, att den måst upphemtas med håfvar, skulle de små, som befunno sig inuti massan, i alla fall icke hafva kunnat slippa ut el. undgå att fångas.

Dessa äro de anmärkningar, som ämnets vigt förbjudit mig att tillbakahålla; men som sakens vidlöftighet och tidens korthet samt min brist på nödig sakkännedom hindrat mig att grundligare utföra. Jag får sålunda nu sluta med det förklarande, att jag anser Herrar Committerades yttrande om angelägenheten att i skärgården förhindra skjutning och annat buller, äfvensom utkastning af stinkande ämnen, samt bruket af förfinmaskad notredskap, vara välgrundadt och förtjent af all möjlig uppmärksamhet. Men för öfrigt tycker jag mig af ofvan anförde skäl finna, att det vore bäst rent ut erkänna, det de egentliga orsakerna till sillens bortgång från Bohuslänska skärgården ännu icke kunna med full visshet uppgifvas: lika litet som man kan förklara, hvarföre vissa smittor stundom uppkomma och utbreda sig i bestämda rigtningar; eller hvarföre vissa insekter stundom i ofantlig myckenhet hemsöka vissa trakter, hvarest de eljest äro sällsynta eller knappt tillfinnandes.

P. G. Cederschjöld

Kongl. Academien fann hinder icke möta, att detta anförande, genom utdrag af Protocollet, bilades Comiterades betänkande, för att, jemte detsamma, uti den redan beslutne underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t insändas.

Almnachs arrendet2:o Uti Memorial af d. 2. innevarande månad anmälte Boktryckeri-Bolaget Norstedt et söner, att Detsamma, genom Secreteraren underrättadt om Academiens d. 28 nästl. Mars fattade beslut, rörande Almnachs-arrendets förnyande, funnit sig föranlåtet ingå på Academiens vilkor, så att Bolaget åtoge sig, afgiften för utgifvandet och försäljningen af Svensk Botanik inberäknad, att i årligt arrende erlägga 11,666 Rd 32 s Banco.
Och skulle denna anmälan jemte Academiens ofvannämde beslut meddelas Inspectura Aerarii till hörig åtgärd.

arbetsberättelser3:o Upplästes arbetsberättelser för det förflutna året från Inspections-Utskottets efterföljande afdelningar: af Herr Hällström från Astronomiska Inspectionen: af Herr Poppius för den Techniska: af Herr af Pontin för den Botaniska och af Herr Trafvenfelt för Biblioteks-Inspectionen. Men som dylika berättelser för Zoologiska och Mineralogiske Muséerne saknades, sannolikt på den grund, att de serskilte Inspectionerne för dessa Muséer helt nyligen blifvit förordnade; så ock då Academien åstundade af Inspectionerne mottaga berättelser om dessa Muséers tillstånd; skulle Secreteraren anmoda Inspectionerne att till Academiens nästa sammankomst sådane berättelser afgifva.

Financerne4:o Praeses meddelade Academien en summarisk öfversigt af Hennes penninge-förhållanden för år 1831, hvilken handling upplästes och skulle till Inspectura Aerarii öfverlemnas.

Praesidis val5:o Företogs val till Praeses för ett år, hvilket så utföll att Herr Biskopen m.m. Doctor Wallin erhöll nära enhällig kallelse.

Herr Biskopen m.m. Wallin tolkade sin erkänsla för detta vedermäle af Academiens förtroende. Men då Herr Biskopen icke allenast hade trägna Embetsgöromål att bestrida, utan derjemte för närvarande vore ej blott sjuklig, utan verkligen sjuk, så att Han till sin hälsas förbättrande ämnade söka tjenstledighet, och under sådant förhållande han icke borde åtaga sig ökade förbindelser, dem Han möjligen ej mägtade uppfylla, anhöll Herr Biskopen att Academiens val denna gång måtte öfvergå till någon annan: och ehuru Herr Biskopen icke ansåg sig tillständigt vägra hörsamhet åt Academiens beslut, derest det vore oåterkalleligt, hoppades Han dock så mycket hellre bifall till sin vördsamma hemställan, som Herr Biskopen framdeles, under förändrade förhållanden ingalunda skulle undandraga sig ett så hedrande förtroende.

Academien fann sig ej berättigad att neka sitt begifvande till berörde afsägelse: i följd hvaraf anställdes nytt val, genom hvilket Kongl. Academien till Dess Praeses för ett år utsåg och kallade Herr Biskopen m.m. Doctor Franzén.

Herr Biskopen m.m. Franzén yttrade att om trägna göromål finge åberopas, borde Han visserligen njuta befrielse från det uppdrag Han nu erhållit. Men då, oberoende af sådant hinder, Herr Biskopen ansåg sig skyldig efterkomma Academiens vilja, var det på sådan grund som Herr Biskopen, med skyldig erkänsla, mottog Academiens förtroende.

Herr Skogman nedlade derefter praesidium och uppläste enligt Stadgarnes föreskrift ett Tal: innehållande anmärkningar om quarantaines anstalter.

Secreteraren betygade Herr Skogman, å Academiens vägnar, Hennes förbindelse och tacksamhet för det nit och den omsorg, hvarmed Herr Skogman, såsom Academiens Praeses, behandlat Hennes angelägenheter.

Slutligen aflemnade Herr Skogman till Praeses en förtekning på återstående afgjorda mål.

6:o Utdelades 35 st. jetoner. Sammankomsten slutades.

ut supra
in fidem
Th v. Baumgarten