Nämns i 3 stycken:
onumr.,
onumr.,
onumr.
Reservation af
H:rr Poppius m.fl.
Då jag såsom practisk man endast kan, såsom sådan i denne egenskap mig afbörda de förbindelser, i hvilka jag befinner mig stå till Academien, anser jag det vara min pligt att i ett ämne af prastisk beskaffenhet utsäga den mening, som jag derom äger, och denna mening, jag måste bekänna det, är motsatsen till Academiens fattade beslut: Jag högaktar offentligheten och erkänner, så mycket som någon annan, dess välgörande verkan; men äfven den har sina gränser och, öfverstigande dessa, arbetar den på verka egen förstöring och emot hvad den var afsedd att gagna verka. Icke förmår jag inse det gagneliga, som skulle ligga deruti, att hvad som föregick inom Academien, innan kon förklarar sig icke vara i tillfälle att antaga Herr Bahrs af fri vilja gjorda anbud, blefve offentliggjordt, eller likasom jag ej kan finna hans rätt derigenom förnärmad, att det frivilliga anbudet ej antogs. Hvad rätt har väl någon, då frågan är fri, att äska förklaring af skjäl till ett enkelt svar med ja eller nej, der svaret äfven är fritt. I detta enkla svar kan någon gång ligga en grannlagenheten, som den svargifvande gerna ville iakttaga genom förtigande af fina skäl. På de grunder jag anfört nödgas jag anmäla min reservation emot Academiens omförmälde beslut och anhåller att till dagens protocoll nu bifogas, min nu skriftligen derom sammanfattade mening.
Gabr. Poppius.
Då jag upkom i Academiens sista sammankomst, var behandlingen af frågan om Herr Bahrs rätd att utbekomma alla handlingar angående ett honom personligen rörande ämne så långt framskriden, att, efter det några få röster låtit sig höra i motsatta syften, Academiens beslut till bifall bekräftades genom klubbslag.
Den åldrige har ej så lätt att uppfatta ämnen; äfven af en klar beskaffenhet, på hwilka han äro oförberedd. Heldre är att borttaga en tid, som andra med skarpare blickar anse onödigt förspild, fogar han sig efter den mening, som gör sig gällande.
Jag har, såsom ofta är fallet, på gamla dagar närmare öfvervägat, detta ämne med hwad derm hur gemenskap, och kommit till den fasta öfvertygelse, att Academiens beslut ej är framtvingadt af bestående lagar, men kan leda till följder, hvilka, då de inträffa, visa att det varit bättre, om det icke blifvit fattadt.
Academien är en institution, bildad genom fri öfverenskommelse emellan vettenskaps-idkare och älskare, och [?] inbördes förtroende och aktning, och igenom [?] förbereda sins emellan genom resa, hvilka de sjelfva gifvit sig, och hwarå de sökt och erhållit bekräftelse af Konungen, emedan honom tillkommer den allmänna högre omvårdnaden, att institutioner af hvad slag som hellst ej få bildas och verka i strid med allmänna lagar eller mot ett genom dessa ordnadt allmänt samhällsskick. En sådan institution kan ej hänföras till de allmänna Verk och Inrättningar, på hvilka Tryckfrihets-lagen må vinna full tillämpning; Diskussionsprotocoller föras ej i Academien; endast fattade beslut antecknas vid förhandlingarne, der det ofta kan tillgå såsom vid colloquia familiaria. Det synes, som nyfikenheten utom Academiens samlingsrum ej kan äga någon rätt att der intränga eller vinna kännedom om hvad som der förehafves, annorledes än Academien sjelf finner lämpligt att tillåta. Academien är efter mitt förmenande lika så litet förpligtad att för hwem som helst det önskar, redovisa för sina tillgöranden i hwad som ej angår allmän och enskild rätt, som hon år förbuden att underkasta sig offentlig granskning af de medel och fonder öfver hvilka, såsom tillskott eller gåfvor af enskilde hon har att disponera. Må hon vara underkastad offentligheten i alla de fall, då hon behandlar ärenden, i hvilka Konungen och Drottningen vill inhämta hennes utlåtande, eller myndigheter eller Embetsverk begära hennes biträde, likasom hon är pligtig att göra redo och räkning, i den ordning som kunna föreskrifvas, för allmänna medel och anslag, som denne beviljas för vissa bestämda ändamål; men derutöfver må väl hennes åligganden i afseende på offentlighet ej kunna sträckas; efter annorlunda, så motser jag den tid, då ett riks fält öpnas, hvarå de, hwikla söka penningevinst genom frihetens missbruk, eller de som låta hänföra sig af lidelser, hvartill de anse Academien eller någon af dess medlemmar hafver gifvit anledning vållat gifvit anledning, finna lämpliga tillfällen för befrämjande af sina ändamål. Academien skall i sådant fall, då hon begär utlåtande af en eller flere bland sina medlemmar i ämnen, hwilka utgöra föremål för speciella forskningar, studier eller erfarenhets-iakttagelser, få emottaga muntliga, i allmänna ordalag sväfvande svar, i stället för skriftliga, sakrika afhandlingar: De Krafter, som äro afsedde att genom samverkan befrämja de ändamål, för hwilka Academien sig bildat, skola sålunda förloras. Ursäktligt må det åtom minstone vara, det enhwar, som ej underlåter hvad ovilkorliga pligter honom ålägga, söker undandraga sig tillgöranden, för hvilka han kan ställas till föremål för ändelösa strider i Tidningar eller offentliga skrifter, i hvilka han sjelf ej har sinne eller tid att deltaga.