Nämns i 2 stycken:
onumr.,
onumr.
"Fördenskull synes en till dessa vetenskapers och konsters förkofran och kringspridande ämnad inrättning angelägen, enär den innefattar ingen annan afsickt än det allmänna, inga andra medel än de som tjena till detta lofliga ändamålets vinnande, samt inga andra lemmar än förnuftige, ärlige och sitt fädernesland älskande medborgare, utan att binda sig hvarken till någon föreskrifven ålder, tjenst eller embetes värdighet..." I § 8 af grundreglorna heter det vidare: "Til hvilken ända, vid någon ledamots antagande, en underskrifven försäkring tages och ibland handlingarne förvaras af följande innehåll: Jag undertecknad lofvar och försäkrar etc. ei underlåtandes att som en nyttig landets innebyggare och en ärlig svensk man dertill för min del bidraga etc ..." Detta oaktadt visade Akademiens stiftare, bland hvilka då ännu Linné befann sig, redan 7 år efter grundreglornas stadfästande, att för dem desammas andemening var inbegripen i föreskriften, att Akademien vid valet af de lemmar, som borde främja dess syfte, icke hade att "binda sig hvarken till någon föreskrifven ålder, tjenst eller embetes värdighet, och att derföre Akademien ej heller borde låta binda sig af hänsyn till den föreslagna medlemmens kön. På förslag af Palmstjerna blef nemligen Eva Ekeblad, född de la Gardie, år 1748 enhälligt invald till ledamot af Vetenskapsakademien. Grefvinnan Ekeblad dog 1786. Den 13 Oktober 1750 hade Akademien af Kongl. Majestät erhållit stadfästelse på sådant tillägg, till sina grundreglor, att utländske ledamöter skulle väljas på alldeles samma rätt och efter samma grunder som inländske. Akademien invalde i öfverensstämmelse härmed år 1783 Katarina Romanowna Daschkow till utländsk ledamot. Furstinnan Daschkow afled år 1810, och Akademien har således under en oafbruten följd af 62 år haft qvinliga ledamöter. Tio år efter furstinnan Daschkoffs död, den 30 Okt. 1820, erhöll Akademien Kongl. Majestäts stadfästelse på sina nya grundreglor, hvilka blifvit upsatta af Berzelius, I dessa grundreglor bibehölls beträffande valbarheten åt qvinna, i de delar, som äro af betydelse för frågan om qvinnas valbarhet till ledamot i Akademien, samma stilisering som i 1741 års grundreglor. Uti ingressen till grundreglarna heter det nemligen: "Akademien, som ifrån sin första stiftning haft till föremål att följa och främja vetenskapernas allmänna tillväxt och utbreda deras nytta inom fäderneslandet, fortfar framgent i samma verksamhet, och att till den ändan inom sig förena sådana män, som synas bäst kunna dertill bidraga." Ordet man förekommer eljest aldrig. Hade det varit meningen att genom denna ingress förändra det förhållande som, med i detta afseende lika föreskrift, under 62 år och ända intill 10 år innan grundreglornas affattande fortbestått, så hade väl sådant blifvit tydligen angifvet. Eller åtminstone hade i de skrifter beträffande förändring af grundreglorna, hvilka från denna tid förvaras, någon antydan i det syfte, att enligt de nya grundreglorna quinna ej längre kunde få bli medlem af Akademien, bort förekomma. Detta synes vara än mer uppenbart, då man betänker, att grundreglorna affattats af Berzelius, och att han, om han verkligen haft den mening, att det vore oförenligt med Akademiens ändamål att med sig förena qvinna, säkert ej heller skulle skytt att tydligen uttala denna åsigt.
"Fördenskull synes en till dessa vetenskapers och konsters förkofran och kringspridande ämnad inrättning angelägen, enär den innefattar ingen annan afsickt än det allmänna, inga andra medel än de som tjena till detta lofliga ändamålets vinnande, samt inga andra lemmar än förnuftige, ärlige och sitt fädernesland älskande medborgare, utan att binda sig hvarken till någon föreskrifven ålder, tjenst eller embetes värdighet..." I § 8 af grundreglorna heter det vidare: "Til hvilken ända, vid någon ledamots antagande, en underskrifven försäkring tages och ibland handlingarne förvaras af följande innehåll: Jag undertecknad lofvar och försäkrar etc. ei underlåtandes att som en nyttig landets innebyggare och en ärlig svensk man dertill för min del bidraga etc ..." Detta oaktadt visade Akademiens stiftare, bland hvilka då ännu Linné befann sig, redan 7 år efter grundreglornas stadfästande, att för dem desammas andemening var inbegripen i föreskriften, att Akademien vid valet af de lemmar, som borde främja dess syfte, icke hade att "binda sig hvarken till någon föreskrifven ålder, tjenst eller embetes värdighet, och att derföre Akademien ej heller borde låta binda sig af hänsyn till den föreslagna medlemmens kön. På förslag af Palmstjerna blef nemligen Eva Ekeblad, född de la Gardie, år 1748 enhälligt invald till ledamot af Vetenskapsakademien. Grefvinnan Ekeblad dog 1786. Den 13 Oktober 1750 hade Akademien af Kongl. Majestät erhållit stadfästelse på sådant tillägg, till sina grundreglor, att utländske ledamöter skulle väljas på alldeles samma rätt och efter samma grunder som inländske. Akademien invalde i öfverensstämmelse härmed år 1783 Katarina Romanowna Daschkow till utländsk ledamot. Furstinnan Daschkow afled år 1810, och Akademien har således under en oafbruten följd af 62 år haft qvinliga ledamöter. Tio år efter furstinnan Daschkoffs död, den 30 Okt. 1820, erhöll Akademien Kongl. Majestäts stadfästelse på sina nya grundreglor, hvilka blifvit upsatta af Berzelius, I dessa grundreglor bibehölls beträffande valbarheten åt qvinna, i de delar, som äro af betydelse för frågan om qvinnas valbarhet till ledamot i Akademien, samma stilisering som i 1741 års grundreglor. Uti ingressen till grundreglarna heter det nemligen: "Akademien, som ifrån sin första stiftning haft till föremål att följa och främja vetenskapernas allmänna tillväxt och utbreda deras nytta inom fäderneslandet, fortfar framgent i samma verksamhet, och att till den ändan inom sig förena sådana män, som synas bäst kunna dertill bidraga." Ordet man förekommer eljest aldrig. Hade det varit meningen att genom denna ingress förändra det förhållande som, med i detta afseende lika föreskrift, under 62 år och ända intill 10 år innan grundreglornas affattande fortbestått, så hade väl sådant blifvit tydligen angifvet. Eller åtminstone hade i de skrifter beträffande förändring af grundreglorna, hvilka från denna tid förvaras, någon antydan i det syfte, att enligt de nya grundreglorna quinna ej längre kunde få bli medlem af Akademien, bort förekomma. Detta synes vara än mer uppenbart, då man betänker, att grundreglorna affattats af Berzelius, och att han, om han verkligen haft den mening, att det vore oförenligt med Akademiens ändamål att med sig förena qvinna, säkert ej heller skulle skytt att tydligen uttala denna åsigt.
