Protokoll

Uti Kongliga Wet. Academiens ssmmankomst d. 2:a Martii 1808 då närwarande woro
Odhelius
Nicander
Sparrman
Hagström
Adlerbeth
von Rosenstein
Herrar Swartz
Schultén
H. Gahn
Swanberg
Sjöstén
Bouck
Öfwerbom
C. F. v. Schulzenheim
Baron Rosenhane
Ackerman
Adlersparre
Hällström
Gistrén
Hedin
Gerss
Swedenstierna
af Tibell
blef följande föredragit.

1:o Justerades Dagboken hållen uti nästföregående sammankomst d. 17:de Febr. 1808.

2:o Uplästes konungens nådiga skrifwelse om Bönedagarnes fast-ställande för tillkommande år 1809, och tillika anmältes at H:r Swanberg redan begagnat sig häraf wid Almanachans redaction.

3:o Uplästes bilagde bref från Acad:ns nu warande Praeses Herr Professor Nordmark till Herr Baron och Stats Secreteraren m.m. Rosenblad, hwaruti H Professoren anhåller at Herr Baron och Stats Secreteraren täktes åtaga sig at wara Academiens ordförande så ofta Professoren sjelf wore hindrad.

Likaledes föredrogs et från Herr Baron och Stats Secreteraren Rosenblad till Secreteraren aflemnat bref, hwaruti Herr Baron tillkänna gifwer at Han, hindrad af oförodade ämbets gjöromål, icke i dag kan upkomma i Academien för at hiwista öfwerläggningarne.

4:o H:r kong[lig] Secreteraren Nicander hade såsom en tilläggning till sitt uti . 7. af Dagboken hållen uti nästföregående sammankomst gjorde anförande inlemnat bilagde Memorial hwaruti Han ytterligare utwicklar orsaken hwarföre Han anser nödigt at Academien borde widtaga den utwäg at såsom en författning stadga: det ingen inwald Ledamot hädanefter skulle få säte och stämma i Acad förr än Han till Acad aflemnat en lefwernesbeskrifning öfwer den framlidne Ledamoten i hwars ställe Han blifwit inwald.

Acad, som insåg det wigtiga af denna proposition, ansåg sig dock icke uti denna sammankomst böra definitiwt afgjöra denna fråga hwilken är så nära förenad med grundreglorna och upskiöt därföre öfwerläggningen härom till nästa sammankomst.

5:o Företog sig Academien at utse dem som skulle författa lefwernesbeskrifningar öfwer afledne ledamöter: hwilket skedde i följande ordning, sedan man komit öfwerens därom at ingen skulle anmodas at tala öfwer En för 50 år sedan afliden ledamot.

Parentatorer                     Aflidne Ledamöter
Herr Hedin -------------- Förste LifM. Wahlbom
---- von Rosenstein ------- StatsSecr[e]t. Schröderheim
---- Dubb --------------- Jac. von Utfall
---- Baron Lagerbjelke ---- H:s Excell. Christoph. Falkengren
---- von Rosenstein ------- H:s Excell. Ulric Scheffer
---- Swab -------------- Bernh. Berndtson
---- Odhelius --------- Joach. Wilh. Lilljestråle
---- Åkerrén ---------- Joh. Abrah. Grill
---- Adlersparre ------- Pehr Wäström
---- Baron Rosenhane -------- H:s Excell. Bunge
H:r af Tibell ---------------- Ax. Magn. Arbin
-- Polheimer ------------- Geisler
-- Hällström ------------ Nils Marelius
-- von Engeström ------------- B. Quist
-- Joh. Gadolin -------------- A. Planman
-- Paykull -------------- Carl Clerk
-- Hellenius ----------- Pehr Adrian Gadd
-- Nordwall ------------ Dan. af Thunberg
-- Swartz Ödmann------ Pehr Osbeck
-- Bergsten ------------ Carl Lehnberg
-- Nicander ------------- Tiburtz Tiburtius
-- Retzius ------------- E. G. Lidbeck
-- Edelcrantz ---------- C. Fr. Adelcrantz
-- Bouck -------------- Carl Knutberg
-- Swedenstierna eller Hjelm Swen Rinman
-- Sjöstén ------------ Pehr Lehnberg
-- Odhelius ------------ Med. Prof. Eberh. Rosenblad
-- Tegman ------------- Biskopp Jac. Gadolin
-- Adlerbeth ----------- Kamarherre J. Gabr: von Seth
-- Naezen------------- And. Hellant
-- af Tibell -------------- H:s Excell. H. Henr. Liewen
-- Joh. Afzelius ------------ Joh. Gottschalk Wallerius
-- Hagström ------------- Herm. SchutzerCrantz
H:s Excell. Oxenstierna --------- Fru RiksRådin. Ewa Ekeblad
H:r Ödman -------------- Ärkebiskopp Menander
-- Gers---------------- Eric Salander
-- Landerbeck ---------- Jon. Meldercreutz

Under det Academien syslosatte sig med förestående Parentatorers utnämnande upstod fråga om beskaffenheten af de Åminnelsetal som komma at författas: H:r Canzli Rådet Adlerbeth ansåg billigt, at Academien icke borde fordra mera än en korrt lefwernesbeskrifning som ådagalade den aflidnes litteraira förtjenster och det gagn han gjordt Academien: dock likwäl hwar och en obetagit at författa et äreminne om han behagar. Denna proposition, som Herr Canzlirådet ytterligare deducerat uti Bilagde skrifteliga anförande till dagboken för denna sammankomst, blef äfwen enhälligt gillad och antagen af Kong[liga] Academien.

Secreteraren anmodades också at uti bref till de Herrar Ledmöter, som wistas utom Stockholm och blifwit utsedde at tala öfwer framlidne Ledamöter, nämna denna af Academien antagne proposition.

Academien biföll äfwen, at den som blifwit anmodad at skrifwa en lefwernes beskrifning öfwer en framliden Ledamot, får gjöra utbyte med en annan.

6:o Enligt 8:de § af Dagboken, hållen i nästföregående sammankomst, företog sig Academien nu at bestämma huru många rum i hwarje Class borde besättas af de i Classen warande wacancer. Tillförene dock flere, sedan sista sammankomsten, inlemnade propositioner för Candidater till Ledamöter nem[ligen]

uti tredje Classen
för Herr Doctor Georg Wahlenberg.
--- H:r LandsCamereraren S. Ingemar Liungh 

uti 4:de Classen
H:r Assessor Jacob Berzelius
H:r Notarien G. M. Schwartz

uti 5:te Classen
H:r Professor Gust. Gabr. Hällström
H:r Capitain P. Bernh. Brendes anmältes såsom den där wore proponerad, oaktadt skriftelig proposition icke ännu till Secreteraren blifwit aflemnad.

uti 6:te Classen
H:r Assessor And. Lorentz Santheson
-- Lifmed. Joh. H. Engelhardt
-- Regements Fältsk. Assessor E. Odhelius
-- Prowincial Med. i Westerås-län Jacob Lindblad

Kong[liga] Wet. Academien inhämtade häraf, at likmätigt förtekningen woro uti Classerna nedan nämde antal af wacancer och Candidater, nemligen

Uti 1:a Classen Ingen Wacance och En Cndidat
     ----2:a     ---- En d:o        ---ingen d:o 
     ---- 3dje   ---- Två d:o     ---- Tre d:o 
      ---4:de     --- Ingen d:o   --- twå d:o 
      ---- 5:te    --- En d:o       --- Fyra d:o 
       --- 6:te   --- Twå d:o      --- Sex d:o 
hwarföre också Academien ansåg sig böra bestämma at följande ledigheter i Classerna skulle besättas med nya ledamöter: nem[ligen]

uti Tredie Classen skola 2:ne ledige Rum besättas
--- Femte ----------- Et --------------------
Sjette --------- 2:ne --------------

Och Secreteraren anmodades at på wanligt sätt lemna de utom Stockholm boende Ledamöter underrättelse om tiden till walet samt upgift på de proponerade Candidaterna så at woteringssedlar innom slutet af Aprill kunde warda insände.

7:o Uplästes Kong[liga] Commerce Collegii skrifwelse till Academien rörande Handlanden Bundys Underdåniga anskning om Priwilegiun Exclusiwum på salt-tilwerkning wid Rikets Westra kuster; Hwilken skrifwelse remitterades till Herrar Baron Hermelin och Polheimer, med anmodan at till Academien aflemna deras utlåtande öfwer de uplysningar kong[liga] Commerce Collegium åstundar.

8:o Upwistes et arbete, ekänkt till kong[liga] Wet. Acad:ns Bibliothek af Författaren Doctor Georg Wahlenberg De Sedibus materiarum innediatarum in Plantis Tractatio, in 4:or Sectiones Diwisa. Upsaliae 1806 & 1807, hwarföre Han från Academiens Secreterere skulle undfå tacksägelsebref.

M. Rosenblad
I Praesidis ställe.

C. G. Sjöstén

Ödmjukt anförande till Protocollet.
Hvad jag förleden Semmanjomst tog mig den friheten hos Kongl. kademien i ödmjukhet proponera, yrkar jag ännu vidare, och anhåller på det högsta, att Kongl. Akademien täckes taga detsamma i öfvervägande. Icke allenast bruket i andra kademier, utan sjelfva tjenligheten talar derföre, att det bör såsom en skylldighet åligga en nywald Ledamot innan han får säte och stämma i Akademien, at tolka sin Företrädares minne. Först och främst blifver då detta göromål jämt fördelt på de nykomne och förekommer blott en gång, i stället att nu för tiden en och samma Ledamot ofta med loftal kan blifva besvärad; För det andra är det just i den organisation, hvilken Kongl. Akademien nu vidtagit, som denna plan bäst låter sig göra. En ny Ledamot, som inkommer i en viss klass skall nödvändigt känna den Klassens yrke, hälst han i sjelfva verket genom valet af Kongl. Akademien blifvit ärkänd som professor eller som en grundlärd man i de Vetenskaper, hvilka äro Klassens föremål. Han kan således icke annat än hafva sig bekante, icke allenast samma Vetenskapers frmsteg, utan ock huru mycket hvar Ledmot i Klassen till dessa framsteg bidragit, följaktligen skall han ock känna sin företrädares förtjänster, och kan icke annat än vara i stånd att dem beskrifva på ett vetenskapen ägnande sätt, annars är han alldeles otjänlig i succession.- Med detta lilla tvång upfyller en ny Ledmot sin första pligt och den afledne blifver icke förgäten.

Ett annat project kunde vara, att hvar Klass utsåge någon viss af sina Medel, som hade en god pänna, till Klassens allmänne Biograf, hvilken af K. Akademiens fond fick en särskild belöningför hvart besvär, eller ock att K. Akademien sjelf valde en general Historiograf, som på samma sätt erhöll ett visst arfvode för hvar Lefvernes Beskrifning, men alldeles icke någon årlig lön. Arfvodet framlockade då den ene Biografien efter den andra, och Kongl. Akademiens fond torde äfven så väl kunna användas till Belöning för dessa skrifter, som för många andra. Utan att någondera af dessa utvägar vidtagas, och med bibehållande af det sätt att ihogkomma afledne Ledmöter, som hittils varit brukadt, fruktar jag, att ibland 8 afledne Ledamöter, en högst blifver ihogkommen, och att innom 30 år, ännu 90 andra till de öfriga blifva förglömde. - Skälet är, att då man såsom hittils skedt, öfvertalas att hålla ett loftal, nekar man för hvarjehanda orsaker icke gärna dertill; men detta loftal kommer antingen ganska sent eller aldrig i dagen. Än hindra många göromål, än ett visst motbjudande, att företaga ett arbete, som är främmande både för yrket och för hogen; än Modestien, hvarigenom talaren misstror sig att kunna utföra sitt ämne efter tidens smak, än ett slags Ambition, hvarigenom han häldre förer loftalet med sig i grafven, än utsätter sig för oblida omdömmen, i fall en förväntad granlåt uti stylen skulle saknas. Alla dessa hinder blifva häfna, när en vald pänna uti en viss simpel form, utförer en afleden mans förtjenster, eller ock när besväret lägges på en Efterträdare såsom en pligt, hvilken bör uppfyllas, innan han blifver ärkänd och emottagen. På detta sätt blifver ingen glömd, Akademien icke misstänkt för vilja glömma, och de lefvande blifva mer varma för K. Akademiens framgång och ära.

Henr: Nicander
d. 2 Mars 1808.

Till Protokollet den 2 Mars 1808.
Då Kong[liga] Akademien med ett vördnadsvärdt nit för åtankan af sina afledne Ledamöters förtjenster, vidtagit anstalt att de som ännu sakna åminnelse Tal måtte framdeles åtnjuta denna heder, hemställer jag om det ej vore Akademien värdigt att fästa någon uppmärksamhet vid formen af dessa tal. De som hitintills äro hållne, nalkas genom sitt frmställningssätt och sin utförlighet så kallade Eloges eller Äreminnen; och Akademien äger flera som kunna räknas för mönster af vältalighet. De fordra icke allenast en säker kännedom af de ämnen som varit den persons hufvudyrke, hvilken är deras föremål, utan en i vittra öfningar väl förfaren författare, och mycken möda vid utarbetandet. Mindre besvärande men förmodeligen till Akademiens ändamål tillräckelig vore en enkel Biografi, eller Lefvernesbeskrifning, som kort och utan omsvep företedde den aflidnes märkvärdigaste öden och hvad han gjort till vettenskapernes och Akademiens gagn. Sådana minnen voro af Akademien vid dess Grundläggning fastställda, och några dylika finnas införda i hennes första handlingar. Jag påminner mig ock att för några år tillbska Akademien var betänkt på upplifvande af detta bruk, ehuru ingen verkställighet derpå följde. Min tanke är icke att tillstyrka det de Herrar Ledamöter som låna Akademien ett berömvärdt biträde med författande af Åminnelse Tal måtte genom föreskrifter bindas till någon viss form. Den bör få ankomma på deras eget val; men deremot skulle det lätta de Herrars möda som nu åtagit sig att hålla de mångfaldiga Åminnelse Tal, hvilka brista, och af hvilka flera med andra trägna göremål äro så belastade, att tiden till sådanas författande i den förra vidsträcktare planen svårligen torde gifvas, om Akademien förklarade sig nöjde med en blott biografi, sådan jag haft den äran att den föreslå, i fall Talaren funne lämpeligast att dervid sig inskränka. Mig synes ock, att den aflidna Ledamotens ära deraf icke skulle lida, men att sanningen och upplysningen till och med dervid kunde vinna, om man utan egentelig afsigt att författa en Lofskrift, ställde hans förtjenster i sin fulla dag, men ock öppet röjde, om han i vettenskapligt afseende eller i tillämpningen af sina kunskaper till allmänna värf begått något misstag, som en sednare tids erfarenhet eller stigande ljus upptäckt. - På detta sätt behöfde man ej vara Vältalare, för att betala en skyldig minnesgärd åt en saknad Ledmot, och troligen skulle en stor del af de hinder försvinna, som vållat att så många åminnelse Tal ännu äro innestående skulder, om Akademien för framtiden skulle finna sig vid en sådan inskränkning i sina fordringar.

G. Adlerbeth.