Nämns i 9 stycken:
onumr.,
onumr.,
onumr.,
onumr.,
onumr.,
onumr.,
onumr.,
onumr.,
§ 2.
Herr Cancellie Rådet Paykulls nit för Naturalhistorien kan icke lysa i vackrare dag än genom dess Memorial hvarmedelst han til Kongl. Academiens välvilja och upmuntran anmäler 2:ne Prästmän i öfversta Nårrland, som gjordt honom et utmärkt biträde vid dess vackra uplaga af Fauna Svecica (et arbete som lika mycket hedrar författaren som Nationen, och vi instämma med största öfvertygelse deruti at Kongl. Academien må och bör, nu som altid förut, hedra och upmuntra sådane landsmän, hälst i de aflägsnare provincerne, hvarigenom många vackra ändamål til vetenskapernas förkofran jemte uplysning om Landets beskaffenhet och möjliga odling kunna vinnas, men medlen som Herr Paykull föreslår lära icke nog säkert leda til denna nationella vinst, äfven som methoden, genom Kongl. Academiens hittils brukade utvägar, varit annorlunda utstakad. Hvar och en vetenskap äger af Kongl. Academien lika rättighet til upmuntran, och denna upmuntran har altid blifvit reglerad efter de til Kongl. Academien ingifna Afhandlingar och Rön. Men om nu den methoden skulle införas at på en Ledamots föreställning tildela vetenskapsodlare peningeunderstöd under hopp om deras bearbetande i framtiden så fordras icke alenast dertil en ganska betydlig fond, som Kongl. Academien visserligen icke eger, utan ock det som värre är et sådant förskott skulle troligen icke göra den åsyftade verkan, det skulle snarare förvandlas til personliga pensioner, hvilka man med svårighet kan uphäfva och hvarpå Kongl. Academiens räkenskaper innefatta bevis, ehuru desse personer icke af Academiens utan af Sahlgrenska fondens interimsförvaltare framlidne CancellieRådet och Comend. Baron Clas Ahlströmer blifvit utdelte, Kongl. Academien har derföre altid valt en annan til vetenskapernes upmuntran lämplig method, den nämligen, at när okände Vetenskapsodlare blifvit uptäckte och anmälte af Academiens Ledamöter hafva de genom en medaille eller några jetons blifvit upmuntrade at inför Kongl. Academien upgifva och visa i hvad mån de til Academiens föremål kunna bidraga. Herr Paykull citerar sjelf et sådant exempel. Kongl. Academien har sedermera alt som de aflagda profven förtjent, understödt dem i det som til Vetenskapernas förkofran kunnat bidraga. Om således desse af Herr Paykull föreslagne prästmän ega dertil erforderlig skicklighet och hug, så kunna de taga sig efterdöme af hvad Kongl. Academiens Handlingar redan innehålla t. e. beskrifva sina socknars geographiska oeconomiska och politiska belägenhet. Laihela socken finnes så i 19:de volumen och Kusamo i den 21 vol. Det blir derjemte af synnerlig nytta om Pastor Grape i Enentäckis åtager sig at hålla och til Academien årligen insända meteorologiska observationer uti denna så högt i Norden belägna sockn. Kongl. Academien får då god anledning at tildela honom både upmuntran och belöning. Men inan detta skedt kan en praenumererad belöning icke medföra säkerhet derpå; ännu mindre undgå at blifva et betänkligt prejudicat. För öfrigt böra hvarken Sahlgrenska eller Rydmanska Fonderne kunna nyttjas på sätt Herr Paykull föreslår, emedan de med tydliga ord, äro af Testatores anslagne endast til upmuntran och belöning i landthushållnings och oeconomiska föremål, och det lärer äfven vara Kongl. Academien ålagt at stricte utan uttydning följa Testamentets bokstaf. Fahlgrenske fonden har ock Kongl. Academien lofvat Testator i dess lifstid använda til samma föremål, som den Londonske Societeten, nämligen Jordbruket, Manufacturen och Handelns upmuntrande.
Odhelius.
Herr Cancellie Rådet Paykulls nit för Naturalhistorien kan icke lysa i vackrare dag än genom dess Memorial hvarmedelst han til Kongl. Academiens välvilja och upmuntran anmäler 2:ne Prästmän i öfversta Nårrland, som gjordt honom et utmärkt biträde vid dess vackra uplaga af Fauna Svecica (et arbete som lika mycket hedrar författaren som Nationen, och vi instämma med största öfvertygelse deruti at Kongl. Academien må och bör, nu som altid förut, hedra och upmuntra sådane landsmän, hälst i de aflägsnare provincerne, hvarigenom många vackra ändamål til vetenskapernas förkofran jemte uplysning om Landets beskaffenhet och möjliga odling kunna vinnas, men medlen som Herr Paykull föreslår lära icke nog säkert leda til denna nationella vinst, äfven som methoden, genom Kongl. Academiens hittils brukade utvägar, varit annorlunda utstakad. Hvar och en vetenskap äger af Kongl. Academien lika rättighet til upmuntran, och denna upmuntran har altid blifvit reglerad efter de til Kongl. Academien ingifna Afhandlingar och Rön. Men om nu den methoden skulle införas at på en Ledamots föreställning tildela vetenskapsodlare peningeunderstöd under hopp om deras bearbetande i framtiden så fordras icke alenast dertil en ganska betydlig fond, som Kongl. Academien visserligen icke eger, utan ock det som värre är et sådant förskott skulle troligen icke göra den åsyftade verkan, det skulle snarare förvandlas til personliga pensioner, hvilka man med svårighet kan uphäfva och hvarpå Kongl. Academiens räkenskaper innefatta bevis, ehuru desse personer icke af Academiens utan af Sahlgrenska fondens interimsförvaltare framlidne CancellieRådet och Comend. Baron Clas Ahlströmer blifvit utdelte, Kongl. Academien har derföre altid valt en annan til vetenskapernes upmuntran lämplig method, den nämligen, at när okände Vetenskapsodlare blifvit uptäckte och anmälte af Academiens Ledamöter hafva de genom en medaille eller några jetons blifvit upmuntrade at inför Kongl. Academien upgifva och visa i hvad mån de til Academiens föremål kunna bidraga. Herr Paykull citerar sjelf et sådant exempel. Kongl. Academien har sedermera alt som de aflagda profven förtjent, understödt dem i det som til Vetenskapernas förkofran kunnat bidraga. Om således desse af Herr Paykull föreslagne prästmän ega dertil erforderlig skicklighet och hug, så kunna de taga sig efterdöme af hvad Kongl. Academiens Handlingar redan innehålla t. e. beskrifva sina socknars geographiska oeconomiska och politiska belägenhet. Laihela socken finnes så i 19:de volumen och Kusamo i den 21 vol. Det blir derjemte af synnerlig nytta om Pastor Grape i Enentäckis åtager sig at hålla och til Academien årligen insända meteorologiska observationer uti denna så högt i Norden belägna sockn. Kongl. Academien får då god anledning at tildela honom både upmuntran och belöning. Men inan detta skedt kan en praenumererad belöning icke medföra säkerhet derpå; ännu mindre undgå at blifva et betänkligt prejudicat. För öfrigt böra hvarken Sahlgrenska eller Rydmanska Fonderne kunna nyttjas på sätt Herr Paykull föreslår, emedan de med tydliga ord, äro af Testatores anslagne endast til upmuntran och belöning i landthushållnings och oeconomiska föremål, och det lärer äfven vara Kongl. Academien ålagt at stricte utan uttydning följa Testamentets bokstaf. Fahlgrenske fonden har ock Kongl. Academien lofvat Testator i dess lifstid använda til samma föremål, som den Londonske Societeten, nämligen Jordbruket, Manufacturen och Handelns upmuntrande.
Odhelius.
Herr Cancellie Rådet Paykulls nit för Naturalhistorien kan icke lysa i vackrare dag än genom dess Memorial hvarmedelst han til Kongl. Academiens välvilja och upmuntran anmäler 2:ne Prästmän i öfversta Nårrland, som gjordt honom et utmärkt biträde vid dess vackra uplaga af Fauna Svecica (et arbete som lika mycket hedrar författaren som Nationen, och vi instämma med största öfvertygelse deruti at Kongl. Academien må och bör, nu som altid förut, hedra och upmuntra sådane landsmän, hälst i de aflägsnare provincerne, hvarigenom många vackra ändamål til vetenskapernas förkofran jemte uplysning om Landets beskaffenhet och möjliga odling kunna vinnas, men medlen som Herr Paykull föreslår lära icke nog säkert leda til denna nationella vinst, äfven som methoden, genom Kongl. Academiens hittils brukade utvägar, varit annorlunda utstakad. Hvar och en vetenskap äger af Kongl. Academien lika rättighet til upmuntran, och denna upmuntran har altid blifvit reglerad efter de til Kongl. Academien ingifna Afhandlingar och Rön. Men om nu den methoden skulle införas at på en Ledamots föreställning tildela vetenskapsodlare peningeunderstöd under hopp om deras bearbetande i framtiden så fordras icke alenast dertil en ganska betydlig fond, som Kongl. Academien visserligen icke eger, utan ock det som värre är et sådant förskott skulle troligen icke göra den åsyftade verkan, det skulle snarare förvandlas til personliga pensioner, hvilka man med svårighet kan uphäfva och hvarpå Kongl. Academiens räkenskaper innefatta bevis, ehuru desse personer icke af Academiens utan af Sahlgrenska fondens interimsförvaltare framlidne CancellieRådet och Comend. Baron Clas Ahlströmer blifvit utdelte, Kongl. Academien har derföre altid valt en annan til vetenskapernes upmuntran lämplig method, den nämligen, at när okände Vetenskapsodlare blifvit uptäckte och anmälte af Academiens Ledamöter hafva de genom en medaille eller några jetons blifvit upmuntrade at inför Kongl. Academien upgifva och visa i hvad mån de til Academiens föremål kunna bidraga. Herr Paykull citerar sjelf et sådant exempel. Kongl. Academien har sedermera alt som de aflagda profven förtjent, understödt dem i det som til Vetenskapernas förkofran kunnat bidraga. Om således desse af Herr Paykull föreslagne prästmän ega dertil erforderlig skicklighet och hug, så kunna de taga sig efterdöme af hvad Kongl. Academiens Handlingar redan innehålla t. e. beskrifva sina socknars geographiska oeconomiska och politiska belägenhet. Laihela socken finnes så i 19:de volumen och Kusamo i den 21 vol. Det blir derjemte af synnerlig nytta om Pastor Grape i Enentäckis åtager sig at hålla och til Academien årligen insända meteorologiska observationer uti denna så högt i Norden belägna sockn. Kongl. Academien får då god anledning at tildela honom både upmuntran och belöning. Men inan detta skedt kan en praenumererad belöning icke medföra säkerhet derpå; ännu mindre undgå at blifva et betänkligt prejudicat. För öfrigt böra hvarken Sahlgrenska eller Rydmanska Fonderne kunna nyttjas på sätt Herr Paykull föreslår, emedan de med tydliga ord, äro af Testatores anslagne endast til upmuntran och belöning i landthushållnings och oeconomiska föremål, och det lärer äfven vara Kongl. Academien ålagt at stricte utan uttydning följa Testamentets bokstaf. Fahlgrenske fonden har ock Kongl. Academien lofvat Testator i dess lifstid använda til samma föremål, som den Londonske Societeten, nämligen Jordbruket, Manufacturen och Handelns upmuntrande.
Odhelius.
Herr Cancellie Rådet Paykulls nit för Naturalhistorien kan icke lysa i vackrare dag än genom dess Memorial hvarmedelst han til Kongl. Academiens välvilja och upmuntran anmäler 2:ne Prästmän i öfversta Nårrland, som gjordt honom et utmärkt biträde vid dess vackra uplaga af Fauna Svecica (et arbete som lika mycket hedrar författaren som Nationen, och vi instämma med största öfvertygelse deruti at Kongl. Academien må och bör, nu som altid förut, hedra och upmuntra sådane landsmän, hälst i de aflägsnare provincerne, hvarigenom många vackra ändamål til vetenskapernas förkofran jemte uplysning om Landets beskaffenhet och möjliga odling kunna vinnas, men medlen som Herr Paykull föreslår lära icke nog säkert leda til denna nationella vinst, äfven som methoden, genom Kongl. Academiens hittils brukade utvägar, varit annorlunda utstakad. Hvar och en vetenskap äger af Kongl. Academien lika rättighet til upmuntran, och denna upmuntran har altid blifvit reglerad efter de til Kongl. Academien ingifna Afhandlingar och Rön. Men om nu den methoden skulle införas at på en Ledamots föreställning tildela vetenskapsodlare peningeunderstöd under hopp om deras bearbetande i framtiden så fordras icke alenast dertil en ganska betydlig fond, som Kongl. Academien visserligen icke eger, utan ock det som värre är et sådant förskott skulle troligen icke göra den åsyftade verkan, det skulle snarare förvandlas til personliga pensioner, hvilka man med svårighet kan uphäfva och hvarpå Kongl. Academiens räkenskaper innefatta bevis, ehuru desse personer icke af Academiens utan af Sahlgrenska fondens interimsförvaltare framlidne CancellieRådet och Comend. Baron Clas Ahlströmer blifvit utdelte, Kongl. Academien har derföre altid valt en annan til vetenskapernes upmuntran lämplig method, den nämligen, at när okände Vetenskapsodlare blifvit uptäckte och anmälte af Academiens Ledamöter hafva de genom en medaille eller några jetons blifvit upmuntrade at inför Kongl. Academien upgifva och visa i hvad mån de til Academiens föremål kunna bidraga. Herr Paykull citerar sjelf et sådant exempel. Kongl. Academien har sedermera alt som de aflagda profven förtjent, understödt dem i det som til Vetenskapernas förkofran kunnat bidraga. Om således desse af Herr Paykull föreslagne prästmän ega dertil erforderlig skicklighet och hug, så kunna de taga sig efterdöme af hvad Kongl. Academiens Handlingar redan innehålla t. e. beskrifva sina socknars geographiska oeconomiska och politiska belägenhet. Laihela socken finnes så i 19:de volumen och Kusamo i den 21 vol. Det blir derjemte af synnerlig nytta om Pastor Grape i Enentäckis åtager sig at hålla och til Academien årligen insända meteorologiska observationer uti denna så högt i Norden belägna sockn. Kongl. Academien får då god anledning at tildela honom både upmuntran och belöning. Men inan detta skedt kan en praenumererad belöning icke medföra säkerhet derpå; ännu mindre undgå at blifva et betänkligt prejudicat. För öfrigt böra hvarken Sahlgrenska eller Rydmanska Fonderne kunna nyttjas på sätt Herr Paykull föreslår, emedan de med tydliga ord, äro af Testatores anslagne endast til upmuntran och belöning i landthushållnings och oeconomiska föremål, och det lärer äfven vara Kongl. Academien ålagt at stricte utan uttydning följa Testamentets bokstaf. Fahlgrenske fonden har ock Kongl. Academien lofvat Testator i dess lifstid använda til samma föremål, som den Londonske Societeten, nämligen Jordbruket, Manufacturen och Handelns upmuntrande.
Odhelius.
Herr Cancellie Rådet Paykulls nit för Naturalhistorien kan icke lysa i vackrare dag än genom dess Memorial hvarmedelst han til Kongl. Academiens välvilja och upmuntran anmäler 2:ne Prästmän i öfversta Nårrland, som gjordt honom et utmärkt biträde vid dess vackra uplaga af Fauna Svecica (et arbete som lika mycket hedrar författaren som Nationen, och vi instämma med största öfvertygelse deruti at Kongl. Academien må och bör, nu som altid förut, hedra och upmuntra sådane landsmän, hälst i de aflägsnare provincerne, hvarigenom många vackra ändamål til vetenskapernas förkofran jemte uplysning om Landets beskaffenhet och möjliga odling kunna vinnas, men medlen som Herr Paykull föreslår lära icke nog säkert leda til denna nationella vinst, äfven som methoden, genom Kongl. Academiens hittils brukade utvägar, varit annorlunda utstakad. Hvar och en vetenskap äger af Kongl. Academien lika rättighet til upmuntran, och denna upmuntran har altid blifvit reglerad efter de til Kongl. Academien ingifna Afhandlingar och Rön. Men om nu den methoden skulle införas at på en Ledamots föreställning tildela vetenskapsodlare peningeunderstöd under hopp om deras bearbetande i framtiden så fordras icke alenast dertil en ganska betydlig fond, som Kongl. Academien visserligen icke eger, utan ock det som värre är et sådant förskott skulle troligen icke göra den åsyftade verkan, det skulle snarare förvandlas til personliga pensioner, hvilka man med svårighet kan uphäfva och hvarpå Kongl. Academiens räkenskaper innefatta bevis, ehuru desse personer icke af Academiens utan af Sahlgrenska fondens interimsförvaltare framlidne CancellieRådet och Comend. Baron Clas Ahlströmer blifvit utdelte, Kongl. Academien har derföre altid valt en annan til vetenskapernes upmuntran lämplig method, den nämligen, at när okände Vetenskapsodlare blifvit uptäckte och anmälte af Academiens Ledamöter hafva de genom en medaille eller några jetons blifvit upmuntrade at inför Kongl. Academien upgifva och visa i hvad mån de til Academiens föremål kunna bidraga. Herr Paykull citerar sjelf et sådant exempel. Kongl. Academien har sedermera alt som de aflagda profven förtjent, understödt dem i det som til Vetenskapernas förkofran kunnat bidraga. Om således desse af Herr Paykull föreslagne prästmän ega dertil erforderlig skicklighet och hug, så kunna de taga sig efterdöme af hvad Kongl. Academiens Handlingar redan innehålla t. e. beskrifva sina socknars geographiska oeconomiska och politiska belägenhet. Laihela socken finnes så i 19:de volumen och Kusamo i den 21 vol. Det blir derjemte af synnerlig nytta om Pastor Grape i Enentäckis åtager sig at hålla och til Academien årligen insända meteorologiska observationer uti denna så högt i Norden belägna sockn. Kongl. Academien får då god anledning at tildela honom både upmuntran och belöning. Men inan detta skedt kan en praenumererad belöning icke medföra säkerhet derpå; ännu mindre undgå at blifva et betänkligt prejudicat. För öfrigt böra hvarken Sahlgrenska eller Rydmanska Fonderne kunna nyttjas på sätt Herr Paykull föreslår, emedan de med tydliga ord, äro af Testatores anslagne endast til upmuntran och belöning i landthushållnings och oeconomiska föremål, och det lärer äfven vara Kongl. Academien ålagt at stricte utan uttydning följa Testamentets bokstaf. Fahlgrenske fonden har ock Kongl. Academien lofvat Testator i dess lifstid använda til samma föremål, som den Londonske Societeten, nämligen Jordbruket, Manufacturen och Handelns upmuntrande.
Odhelius.
Man har redan länge velat göra vår nationela industrie den förebråelsen at de Svenske ej voro nog omtänkte at til möjlig odlan bringa sit lands af Naturen förlänte fördelar. Kanske har detta mäst rum i hänseende til de nordligare landets delar och särdeles vår Lappmark. Den store Rikshushållaren Kon. Carl XI sträckte väl til detta land och förut så godt som vilda folk, såsom til alt annat landets förkofran rörande en faderlig omsorg, och med sin vanliga verksamhet gjorde åtskilliga nyttiga författningar, hvilka ock alt härtils öfver 100 år väl haft bestånd, men jag vet ej om Hans åtgjärd, som enligt den alla nya företag i mänskligheten åtföljande brist, icke strax kunde blifva fullkomlig, utan lemnar altid något at desiderera at framdeles förbättra, har i den följande tiden med nog attention och framgång blifvit fortsatt. Utom hvad vår framlidne berömlige Ledamot, Probsten Doctor Högström, i sin lilla bok upgifvit, är detta aflägsna och med de öfriga Rikets delar mycket olika landskap oss ännu icke fyllest kändt, eller nog utrönt om icke Naturen til äfventyrs kan hafva nedlagt många ämnen som til märklig båtnad för Riket kunde uphäfdas. Ganska hugneligt är för den skull nu, at vår värde Ledamot Herr Cancellie Rådet Paykull upgifvit förslag at medelst upmuntran af premier för tvänne af honom skicklige kände Prästmän i orten befrämja närmare efterforskning af det som hörer til kännedomen af Naturens alster och en nogare kunskap om Lapplandets locala beskaffenhet. Efter min tanka kan väl ingen ting fullkomligare instämma med sjelfva den hufvudafsigt och esprit, som hos denna Kongl. Academiens första stiftare var verkande til dess inrättning, och den Kongl. Academien sedan til sin evärdliga heder, med så mångfalliga fäderneslandet gagneliga rön, fullbordat och rättfärdigat. Då jemväl nu Kongl. Academien har medel och utvägar i händerför sådana goda ändamåls utförande, synas de äfven dertil allra lämpligast kunna användas. För min del tilstyrker jag för den skull vördsammast bifall å Herrar Jnspectorum aerarii betänkande at antaga Herr Paykulls förslag af 60 och 30 Riksrs premier för tvänne präst män i Lappmarken, samt at dessa verkligen mycket modique belöningar måga tagas af Sahlgrenska fonden; hvilket efter min öfvertygelse dess häldre må ske, som sjelfva denne goda Patriotens författningsbref (tryckt vid min parentation öfver honom i Kongl. Academien) gifver dertil helt klar anvisning, och jag dertil med har mig särskilt bekant, af samtal med den värde mannen, just vid den tid han gjorde dessa instituter, at hela hans stora afsigt var ställd på nyttiga uptäckter och odling för landets framtida förkofran. Med Kongl. Academiens tillåtelse beder jag ock härmed ödmjukligen få hemställa, om icke någon eller några af Herrar Ledamöterne kunde anmodas at utstaka en viss handledning eller liksom instruction för dessa lappska präster och andra som kunna i dylika afseenden nyttjas, huru topographiska beskrifningar rätteligen böra författas, at de måga blifva så fullständiga och nyttiga som vederbör, samt för Kongl. Academien tjenliga at derå bygga sina reflexioner och upgifter til allmän båtnad, nämligen at dervid ej blott observeras all naturens alster i dess 3:ne Riken, utan ock jordmånen, alla sällsamheter och synnerliga belägenheter, inbyggarnes lynne, lefnadssätt, näringar och födoämnen, m. m. Detta torde finnas dess mer nödigt, som de beskrifningar vi hafva öfver några orter synas mindre methodikt och med behörig ordning uprättade. Men skal detta som vederbör fullgöras, så fordras ofelbart granlaga upmärksamhet och mycken möda, så at de föreslagne belöningar ganska väl förtjenas. Men at utan viss utlofvad arvodeslön vänta fullbordan af hvad Kongl. Academien påsyftar tror jag så mycket mindre kunna ske, som desse prästmän i Lappmarken för sina med stort arbete och besvärliga resor i et svårt Climat förbundna syslor äro af publico nog svagt belönte, det jag under min tjenstetid såsom Ledamot i Lappmarks ecclesiastique commissionen hade tilfälle at erfara. Vår summa som härpå vågas är i alla fall ej mycket betydlig i jemnförelse emot et så godt föremål. Och der förskottet emot all förmodan skulle aflöpa frugtlöst, kan altid menar jag finnas utväg dertil at remboursera Kongl. Academien de utlagde 90 Rlr, hvartil jag för min lilla del gärna förbinder mig at bidra, om det och vore til en fjerdedel eller hälften. Stockholm den 4 December 1799.
Liljestråle.
Man har redan länge velat göra vår nationela industrie den förebråelsen at de Svenske ej voro nog omtänkte at til möjlig odlan bringa sit lands af Naturen förlänte fördelar. Kanske har detta mäst rum i hänseende til de nordligare landets delar och särdeles vår Lappmark. Den store Rikshushållaren Kon. Carl XI sträckte väl til detta land och förut så godt som vilda folk, såsom til alt annat landets förkofran rörande en faderlig omsorg, och med sin vanliga verksamhet gjorde åtskilliga nyttiga författningar, hvilka ock alt härtils öfver 100 år väl haft bestånd, men jag vet ej om Hans åtgjärd, som enligt den alla nya företag i mänskligheten åtföljande brist, icke strax kunde blifva fullkomlig, utan lemnar altid något at desiderera at framdeles förbättra, har i den följande tiden med nog attention och framgång blifvit fortsatt. Utom hvad vår framlidne berömlige Ledamot, Probsten Doctor Högström, i sin lilla bok upgifvit, är detta aflägsna och med de öfriga Rikets delar mycket olika landskap oss ännu icke fyllest kändt, eller nog utrönt om icke Naturen til äfventyrs kan hafva nedlagt många ämnen som til märklig båtnad för Riket kunde uphäfdas. Ganska hugneligt är för den skull nu, at vår värde Ledamot Herr Cancellie Rådet Paykull upgifvit förslag at medelst upmuntran af premier för tvänne af honom skicklige kände Prästmän i orten befrämja närmare efterforskning af det som hörer til kännedomen af Naturens alster och en nogare kunskap om Lapplandets locala beskaffenhet. Efter min tanka kan väl ingen ting fullkomligare instämma med sjelfva den hufvudafsigt och esprit, som hos denna Kongl. Academiens första stiftare var verkande til dess inrättning, och den Kongl. Academien sedan til sin evärdliga heder, med så mångfalliga fäderneslandet gagneliga rön, fullbordat och rättfärdigat. Då jemväl nu Kongl. Academien har medel och utvägar i händerför sådana goda ändamåls utförande, synas de äfven dertil allra lämpligast kunna användas. För min del tilstyrker jag för den skull vördsammast bifall å Herrar Jnspectorum aerarii betänkande at antaga Herr Paykulls förslag af 60 och 30 Riksrs premier för tvänne präst män i Lappmarken, samt at dessa verkligen mycket modique belöningar måga tagas af Sahlgrenska fonden; hvilket efter min öfvertygelse dess häldre må ske, som sjelfva denne goda Patriotens författningsbref (tryckt vid min parentation öfver honom i Kongl. Academien) gifver dertil helt klar anvisning, och jag dertil med har mig särskilt bekant, af samtal med den värde mannen, just vid den tid han gjorde dessa instituter, at hela hans stora afsigt var ställd på nyttiga uptäckter och odling för landets framtida förkofran. Med Kongl. Academiens tillåtelse beder jag ock härmed ödmjukligen få hemställa, om icke någon eller några af Herrar Ledamöterne kunde anmodas at utstaka en viss handledning eller liksom instruction för dessa lappska präster och andra som kunna i dylika afseenden nyttjas, huru topographiska beskrifningar rätteligen böra författas, at de måga blifva så fullständiga och nyttiga som vederbör, samt för Kongl. Academien tjenliga at derå bygga sina reflexioner och upgifter til allmän båtnad, nämligen at dervid ej blott observeras all naturens alster i dess 3:ne Riken, utan ock jordmånen, alla sällsamheter och synnerliga belägenheter, inbyggarnes lynne, lefnadssätt, näringar och födoämnen, m. m. Detta torde finnas dess mer nödigt, som de beskrifningar vi hafva öfver några orter synas mindre methodikt och med behörig ordning uprättade. Men skal detta som vederbör fullgöras, så fordras ofelbart granlaga upmärksamhet och mycken möda, så at de föreslagne belöningar ganska väl förtjenas. Men at utan viss utlofvad arvodeslön vänta fullbordan af hvad Kongl. Academien påsyftar tror jag så mycket mindre kunna ske, som desse prästmän i Lappmarken för sina med stort arbete och besvärliga resor i et svårt Climat förbundna syslor äro af publico nog svagt belönte, det jag under min tjenstetid såsom Ledamot i Lappmarks ecclesiastique commissionen hade tilfälle at erfara. Vår summa som härpå vågas är i alla fall ej mycket betydlig i jemnförelse emot et så godt föremål. Och der förskottet emot all förmodan skulle aflöpa frugtlöst, kan altid menar jag finnas utväg dertil at remboursera Kongl. Academien de utlagde 90 Rlr, hvartil jag för min lilla del gärna förbinder mig at bidra, om det och vore til en fjerdedel eller hälften. Stockholm den 4 December 1799.
Liljestråle.
Derefter uplästes Herrar Jnspectorum aerarii tilstyrkande sådant som det finnes i nyssnämnde Dagbok intagit, at desse förenämnde båda präster måtte erhålla det af Herr Paykull föreslagne premium.
2:o Uplästes et af Herr Paykull til Kongl. Vetenskaps Academien ingifvit vördsamt Memorial lydande så som det är uti Dagboken hållen i Herrar Jnspectorum aerarii sammanträde den 23 November 1799 ord ifrån ord intagit och hvari Herr Paykull i anseende til andragne skäl tilstyrker et årligt premium af Sahlgrenska interesse medlen af 60 Riks:lr för Pastor Grape och 30 Riks:lr för Comminister Kåhlström den förra i Lappmarken, och den senare i Muonio Capell til ÖfverTorneae Pastorat.