Protokoll

Uti kong[liga] Wetenskaps Academiens Sammankomst d. 19 Junii 1805 då närwarande woro
H:r kong[lig] Secreteraren --------------- Nicander
H:r Professor ---------------------------- Sparrman
H:r Myntwärdien ------------------------- Hjelm
H:r Baron m.m. ----------------------- von Gedda
H:r Lands Höfdingen m.m.--------------- von Rosenstein
H:r Professor ---------------------- Swartz
H:r ÖfwerIntendenten m.m. ----------------- Edelcrantz
H:r Secret. ----------------------------- Swanberg
H:r Caitain ----------------------------- Bouck
H:r Prem. Ingenieur ---------------------- Öfwerbom
H:r Prem. Ingenieur --------------------- Hällström
H:r Professor-------------------------- Gistren
H:r Öfwerste Lieutenanten m.m. ----------- Lidströmer
och Secreteraren Sjöstén blef följande föredragit.

1:o Justerades dagboken hållen uti nästföregående sammankomst den 22. Maij 1805.

2:o Uplästes H:s M:t Konungens Nådiga bref om allmanachsprisets fastställande i banco för följande 6 år sedan Arende Contractet med Lind gådt till ända; så at Academien under dessa 6 år äger at ibetalning för de små allmanachorna fordra 1 k 4 rst[ycken] B:co per exemplar. - Och som Academien tillförene beslutit, at till den mästbjudande uplåta Allmanachornas tryckning m.m. och at till detta ändamålets winnande en kundgjörelse i tidningarne ju förr ju häldre borde införas, hwarigenom alla de som willja åtaga sig detta ärende warda anmodade at innom wiss tid inlemna sina anbud; så fant äfwen kong[liga] Academien för godt at hwad werkställigheten af förenämde beslut angår, remittera detta mål till Inspectura.

3:o Föredrogs Herr Secreteraren m.m. Gerss underdåniga ansökning hos H:s M:t konungen at på publique bekostnad få låta trycka en bilagd korrt underrättelse om Circulations åkerbrukningssättet passande för Allmänheten, hwilken utgifwen i samma format, som de små Almanachorna, skulle åtfölja dem för at öfwer hela Riket kringspridas.

H:s M:t konungen hade i Nåder remitterat detta mål till Wet. Academien, med befallning at Academien i underdånighet skulle yttra sig öfwer värdet af den skrift H:r Secreteraren Gerss inlemnat och öfwer kostnaden, som till tryckningen af samma skrift erfordrades.

Academien, som insåg, huru wigtigt det blifwer för allmänheten at uplysas om et åkerbrukningssätt,, som lofwar så mycket och onekeligen är förmonligare än det som wanligen i Riket nyttjas, trodde sig böra med all warsamhet granska förenämde inlemnade skrift, på det Allmänheten icke tillika med Almanachorna måtte få andra än säkra och nyttiga underrättelser och uplysningar om i fråga warande ämne. I afseende härp beslöt därföre Academien at förenämde skrift jämte öfrige Handlingar skulle remitteras till Herrar Dawid von Schulzenheim Schultén, Edelcrantz, Adlersparre, och Prosten Grefwe Schwerin, med anmodan at förenämde Herrar till Academien skulinlemna deras utlåtande öfver det, som H:s M:t Konungen rörande detta mål Nådigst anbefalt Academien.

4:o Uplästes Herr Professor Quensels förklaring öfwer H:r Sparrmans och Paykulls anmärkningar wid dess memoire om Swenska flundrorna, hwarutaf Academien så wäl som af Herr Professoren Swartz's munteliga utlåtande, efter någon deliberation fant, det förenämde Memoire förtjente et rum i Handlingarne sedan jämkningar här och där blifwit gjorde om hwilket senare Herr Professor Swartz anmodades at taga befattning. Emellertid skulle Handlingarne rörande denna memoire bifogas Dagboken för denna sammankomst.

5:o Anmälte Herr Professor Swartz at Academien borde sända sina Handlingar till Wetenskaps Societeten i Philadelphia, äfwen som till Bostonska Wetenskaps Societeten. Herr Doctor Lüdeke hade äfwen anmält at Uniwersitetet i Göttingen erhölle Academiens Handlingar såsom tillförene. I anledning häraf Hemstälte Sjöstén till Academiens godtfinnande om icke det wore billigt at Academiens Handlingar skulle såsom Återskänk sändas till de betydligare utländska Academier och Wetenskaps Societeter, som redan för längre tid tillbaka fortfarit at sända deras Memoirer till denna Academie. Kong[liga] Wet. Acad:n fant detta i så måtto billigt, at Hon biföll det, nu genast skulle till Wet. Societ. i Philadelphia, med det fartyg, som dit i dessa dagar afgår, afsändas Acad:s Nya Handlingar ifrån och med 1780 och till de öfrige mer eller mindre af de nya Handlingarne alt som de lemnat oss deras egne. Men däremot fant Academien betänkeligt at till andra än dem, som först sändt henne deras memoirer, såsom återskänk öfwerlemna sina egna Handlingar.

6:o Upwistes följande presenter nem[ligen]
1:o En Phoca Vitulina från H Lands Camereraren Bilberg på Gottland.
2:o Beskrifning öfwer Norra delen af Stockholms län 2:a delen och Beskrifning öfwer Åland båda utgifne af H:r Professor Radloff.
För hwilka presenter Secreteraren anmodades at å Academiens wägnar hos Gifwarne aflägga tacksägelse.

Justerat den 10 Jul.
Fr: v. Ehrenheim.

C. G. Sjöstén

Afskrift
Hr Professor Quensels utförliga Afhand[ling] om flunderslägtet och dess beskrifningar på flere innom Swerige uptäckte nya arter, dem Fauna suecica ej förut uptagit eller afwetat, har jag icke allenast med mycket nöje genomläsit utan äfwen funnit den så mycket mer intressant för Swenska Naturforskare och wärd ett rum uti K. Wettenskaps Acad:ns Hand[lingar] som minsta delen af naturkännare beflita sig om kännedomen af denna djurrikets afdelning; och många betydande swårigheter möta den, som bemödar sig att upsöka dessa hafwets alster uti deras widsträkta och för Menniskan så swår[ligen] tillgäng[liga] element.
Thunberg

Wid Herr Professor Quentzells Afhand[ling] om swenska flunderarter nödgas jag anmärcka att det wore wäl om ingressen nogot förkortades i det som ej just hör till ämnet (N.B. utstrukit: i alla fall bör ej det annars agtningswärda Götheborgske Wettensk. och och Witterhets Sällskapet kallas kungligt så wida mig wetter[ligen] kg[lig] ms:t sjelf i senere tider ej gifwit denna förbättrng på characteren).

2:o då H:r Prof. Q. såsom otroligt anser det ögonen från höger till wenster kunna wariera på flundror, är detta nog stark dementie på Linnei witsord (Ed. Xii) rörande Helgeflundran och på Gronovii och den noggranne Naturforskaren Pennants som befunnit Flesus på goda skäl variera på samma sätt och derföre P. passer blott dess varietet alla andra delar warande annars fullkomligt lika.

3:o H:r Prof. Q. uppgjer Helgeflundran högst 2 alnar lång. Detta är i stor contradictio med hwad jag sett på fisktorgen i England och rimar sig ej med Hr Pennants upgift af wigten på denna fisk som i England kunnat gå till 15 lisspd och ännu mycket mera i Terra nova af America.

4:to Ordet Anus (som kan umbära öfwersättning) förswenskar Hr Professoren ganska otjenligt med Nafle.

5:to Tycks det ej i sin ordning att Professoren till granskning insändt en del och ej det hela af en Afhand[ling som borde examineras i sitt sammanhang att ej contradictioner i det seanare må inflyta. För öfrigt wore ej underligt om ännu många flera flundror från öpna Oceanen skulle besöka Götheborgs skärgård utom de 3 à 4 som nu skola rikta fauna svecica.

Jmedlertid får jag äran underställa Kg[liga] Acad. om icke Herr Profess. först bör complettera sin Afhand[ling] och dena dessutom remitteras till Hr Cancel[li]Råd Paikul som har fisksamlingar och rest för wetenskapen.
And. Sparrman

Då Kong[liga] Wetensk. Acad:n till mitt utlåtande remitteradt början af Hr Prof Quensels monographi öfwer swenska flundrorna, måste jag lemna till wördsamt swar, att efwen som en Theater piece icke kan gillas eller ogillas då endast ett par scener deraf äro färdiga lika litet kan efter min tancka en monographi i Naturhist:n bedömmas och granskas utom i sitt sammanhang och för än den öfwerlemnas helt och hållit utarbetad efter granskaren eljest omöj[ligen] kan weta hwad Författ: i det följande ärnar säga eller fatta sambandet emellan detta och hwad han redan anfört. Ännu mindre tror jag att någon Afhand[ling] så styckewis bör till tryckning i Hand[lingar]:na af Kg[liga] Acad emottagas och om det redan mot förmodan någon gång så skulle skedt bör det åtminstone icke tjena till eftersyn för framtiden. Kong[liga] Acad finner lätt att denna anmärkning ingalunda minskar wärdet af Hr Quensels Afhandling] och att twärtom derest genom litet upskof i i tryckningen ett fortare utarbetande af det hela kunde åstadkommas, så skulle både Wetenskapen winna och Auctor förtjena förökad tacksamhet. Af hwad han i inledningen sagt finner jag emedlertid, hwilka species Hr Quensel ämnat beskrifwa och ser deraf att Hr Prof Sparman har i sin anmärkn[ing] mindre rätt, då han säger att bland flundrorna skola 3 à 4 rikta Fauna svecica; ty utom en enda nem[ligen] Pleur limandoides, äro icke allenast alla de öfriga redan för flera år sedan uptagne och beskrefne i Hr Prof. Retsii F:na svecica utan han har ock till öfwerflöd som swenska uptagit twenne species neml[igen] Pleur. linguatula och hirtus som af Hr Quensel blifwit förbigångne. Alla af Hr Quensel nämde ha äfwen af sjelfwa Linné blifwit beskrefne utom limandoides som finnes hos Gmelin Bloch Lacepede & &c. Öfwer det proponerade nya Genus Solea kan jag tilswidare mig icke utlåta; men icke är jag af samma mening med Hr Quensel deruti att underdelningarna bland Pleuronect. derigenom skulle bli onödiga, sedan Lacepede redan af detta Genus beskrifwit 29 species och många flera förmodlig[en] framdeles uptäckas. Lacepedes underdelningar i detta genus synas mig äfwen för öfrigt rätt goda och jag wet ej hwad deremot för öfrigt skulle kunna inwändas om icke att han hänfört Pleur. Limanda till dem som ha cauda semilunata då denna likwäl efter Hr Quensels yttrande är subrotundata. Om bägge Auctorerna en[ligt] hwilka en sådan olikhet finnes menat samma fisk lemnar jag till andras afgörande då Hr Qsls arbete blir färdigt; men det är emedlertid wisst att de äfwen wid andra tillfällen ej sett på samma sätt och att således Hr Qsl kallar Pleuron. platessa laevis då Lacepede uttryck[ligen] säger henne ha cinq ou six eminences sur la partie anterieure de la ligne laterale. Då hela Hr Qsls afhand[ling] blifwit lemnad till Kong[liga] Wetenskaps Acad: torde lätte[ligen] kunna utrönas hwilkendera har rätt och skulle det då icke blifwa Lacepede har denne Europas nuwarande ypperste Ichtyolog ändå stor förtjenst af sina förtreffeliga och widlöftiga beskrifningar så öfwer flundrornas många species som deras Anatomie och hushållning samt sätten att fånga dem och förmånerma wi deraf draga i wår egen economi.

Upsala d[en] 10 Maj 1805.
G. Paykull

Att afskriften är likalydande med Originalerne intyga

O: Kjellman
Proto-Notarie

Joh: Bång
Actuarie

Ödmjukt Memorial.
Till Kong[liga] Wettenskaps Academien har jag vågat inlemna första hälften af en Memoire om Svenska Flundrorna, innehållande en ny uppställning af detta Slägtets arter, hvilka jag delat i 2:ne Genera och för dessa, så väl som för hvart Species, bestämt nya kännetecken eller differentiae genericae och specificae.

Kong[liga] Academien behagade remittera denna Afhandling till Hr Professoren och Riddaren Thunberg samt Professoren Sparrman, af hvilka den förres yttrande är för mig lika smickrande som värdt att anses såsom en uppmuntrande belöning för den möda och kostnad jag användt på resan sistledne Sommar, för Naturalhistorien skull, i Bohusläns skärgård; hvaremot Hr Prof. Sparrman funnit sig föranlåten, att deremot göra åtskilliga anmärckningar.

Sedermera har samma Afhandling blifvit underkastad Hr CancelliRådet och Riddaren Paykulls granskning och derifrån äfven med anmärkningar återkommitt.

Dessa förvarade i Kong[liga] Academiens Protocoller, skulle i en framtid kunna gje anledning till mindre fördelacktiga omdömen öfver Afhandlingens Författare, som derföre med vördnadsfull tacksamhet emottagit Kg[liga] Academiens befallning att öfver de samma få äran afgifva följande förklaring.

Hr Professor Sparrman anmärcker

1:o Att det vore väl om Ingressen något förkortades i det som ei just hör till ämnet. Inledningen kan ej kallas lång och innehåller ingen ting, som icke rör saken. Sveriges mångfaldiga slags fiskvatten, såsom ett rikt fält för Ichtyologen, och hvad man hittils vidgordt för svenska fiskarnas kännedom och utredande, äro de enda ämnen, som på 2 quartsidor utgöra Inledningen. Det öfriga angår Flunderslägtets hushållning och historia.

2:o Vill Hr Professoren på Linnei, Gronovii och Pennant auctoritet, bestrida mina tvifvelsmål om flunderögonens va rierande läge. Frågan:om flundrornas ögon, kunna på samma arter, förekomma än på högra än på venstra sidan? kan efter de hittils gorda försök och observationer, omöjligen genom någon Författares auctoritet afgöras. Också har jag uttryck ligen sagt, att saken ännu vore obevist. Likväl har jag dervid velat fästa Granskarens upmärcksamhet, emedan det synes mig alt för mycket strida mot Naturens vanliga gång, att en artförändring skulle med ögonens förändrade läge, så betydligt ombyta hela kroppens beskaffenhet.

3:o Anför Hr. Profess. sin ärfarenhet och Pennants upgift om Helgflundrornas märckvärdiga storlek, såsom bevis på oricktigheten af hvad jag derom sagt i min Afhand[ling]. De ord hvarpå denna anmärckning grundar sig äro följande. "Somliga arter t. ex. Helgflundran hinna till en nästan öfverdrifven storlek", och på ett annat ställe ---"Helgflundran som jag likväl sett högst af 2 alnars längd." Häraf synes lätt att jag på intet sätt nekar deras storlek; men jag hoppas man lärer lika lätt medgifva mig, att ibland dem jag sett var ingen öfver 2 alnar lång. Jag har likväl sett många hundrade och kanske öfver tusende, på de stora med fisk fullastade fartyg, som hemkomma ifrån det så kallade storfisket, 20 till 30 mil ifrån land, uti Nordsjön.

4:to Påstår Herr Professoren att ordet Anus, (som kan umbära öfversättning) ganska otjenligt försvenskas med Nafle. Med största tacksamhet skulle jag emottagit ett annat mera passande; men att i svenskan införa ordet Anus, hvaraf i stället för Nafvelfena, skulle uplomma Anusfena, såsom öfversättning af pinna ani, torde lätt medgifvas blifva vida mindre tjenligt. Emedlertid känna alla fiskare och de som handtera fiskar, hvad man förstår med Nafle hos fisk; dessutom hafva flera andra, som på svenska skrifvit om fiskar, nyttjat samma terme. Vårt modersmål röjer beklagligen alt för ofta ordbrist; jag har ej vågat en verbalöfversättning vid detta tillfälle och ejeller tilltrodt mig att skapa ett nytt ord.

5:to Vill Hr Profess:n att hela Afhandlingen bordt till Kg[liga] Academien inlemnas och ej endast hälften deraf. Häremot måste jag endast påminna, huru ofta Kg[liga] Academien styckevis emottagit Afhandlingar, och ibland ganska många exempel blott anföra ett, som synes fullkomligen höra hit. Grefve Wachtmeister skref öfver Svenska Falkarterna, liksom jag om svenska Flundrorna; första hälften deraf trycktes i 1801 års Handlingar och andra hälften inlemnades örst ett år derefter. Dessutom är den af mig ingifne första delen af den beskaffenhet att den ensam och för sig sjelf utgör ett helt, emedan den innefattar specifique kännetecken för alla de nio species jag sett, hvartill kommer att hvar och en beskrifning på ett naturalster, hälst den icke annat är än en definition, kan isolerad och för sig sjelf utgöra ett helt; den äger icke, och kan, såsom definition eller beskrifning betracktad, aldeles icke äga något sammanhang med det föregående eller efterföljande.

Herr CancelliRåd. och Ridd Paykull är af den tancka

1:o Att hälften af en Monographie i Naturalhistorien icke ensam kan bedömmas och granskas. Hvad jag i detta ämne redan haft äran anföra gäller äfven här; och som en Monographie öfver ett gifvit Slägte, skall innefatta särskildta characterer eller beskrifningar för hvar art, som deruti förekommer, hvilka med hvarandra hafva intet sammanhang; så inser jag icke, att någon ting i slutet kan förekomma som till sin uplösning eller förklaring beror af det föregående. Ingen invicklad händelse som skall uplösas; inga grundsatser hvaraf conclusioner dragas kunna i en Monographie komma i fråga.

2:o Fäster Herr CancellieRådet sin upmärcksamhet vid en reflexion ibland Hr Prof Sparrmans anmärckningar, att nem[ligen] 3 eller 4 species nu skola rigta vår Fauna, hvartill Han behagat tillägga att iag förbigått 2:ne, som Prof. Retzius uptagit. Vid denna anmärkning, såsom ställd emot Hr Prof. Sparrman behöfde jag icke uppehålla mig om den icke tillika rörde till en del min Afhandling. Hr CancellieRådet rättar såsom oricktigt det det uttryck att 3 eller 4 arter nu först äro att anse såsom Svenske, och visar att de äro som sådana förut bekanta. Också har jag på intet ställe påstått det; men å andra sidan lär det icke kunna bestridas hvad jag sagt, att 4 af de i min Afhandling beskrefne Flundror icke finnas i von Linnés Fauna. Det lär ejeller vara ett nödvändigt vilkor för värdet af en Monographie, hvarken att dess arter äro många, ejeller att nya ibland dem skola finnas. Tvärtom förmodar jag, att dess verkliga förtjenst hvilar på beskrifningarnas sanning, korthet och noggranhet. Jag har också trott att vid characterernas förbättrande, torde mera Naturen än Auctorernas vitsord rådfrågas, och af denna grund har jag icke kunnat eller bordt uptaga Prof. Retii 2:ne flunderarter, som jag icke i någon samling haft tillfälle att se och efter naturen granska. De äro således icke af okunnighet ejeller af förhastande förbigångne, utan endast tils vidare utelemnade af det skäl, som nyssnämdt är, och äfven derföre, att jag för dem vid uppställningen icke kunnat bestämma den plats, de borde intaga. Likväl hoppades jag att under ett tilltänckt vistande vid Skånska hafsstränderna, framdeles fullkomligare få lära känna dessa och kansk än flera nya fiskar, och hade jag ämnat att då hos Kong[liga Academien, för beskrifningen öfver dem anhålla om ett rum uti Dess Handlingar.

3:o Kan Herr CancellieRådet tills vidare icke utlåta sig öfver det af mig bestämde nya Slägtet Solea. I fall Kong[liga] Academien icke ensamt åtager sig ansvarigheten för alt det som uti Dess Handlingar hedras med ett rum; så är det utan tvifvel för ämnen af denna beskaffenhet, som Författaren måste åtaga sig det ensamt. Men då Hr CancelliRådet, synes villa deröfver utlåta sig framdeles, kan detta förbehåll, så vida anses öfverflödigt, som det ännu icke är afgordt huruvida det kan komma i fråga.

4:to Att underdelningar genom min upställnings method ändå icke blifva öfverflödiga. Men då jag börjat med den mest cirkelformiga eller runda arten och slutat med den mäst aflånga, och då progressionen sker i jämt förhållande, är det klart att de medelmåttigt runda eller aflånga böra sökas midtuti upställningen. Häraf följer, att hvar och en som känner formen af en cirkel och med den jämför en gifven flunderarts mer eller mindre afvikande figur eller skapnad, bör lätt veta, om han för den samma skall söka beskrifninge i början, midti eller mot slutet. Genom den föreslagne upställningen äro ock verkligen Flunderarterna delade i 2:ne Afdelningar nem[ligen] Runda och Aflånga, men som ingen skarp gräns dem emellan kan bestämmas, lika litet som emellan båda ytterligheterna: en cirkel och en rak linea, har den ejeller blifvit utstakad. Likväl finnes, utom den nyss nämde äfven en annan methode föreslagen, för dem som deraf skulle villa begagna sig och enligt grunderna för den samma är Slägtet deladt i 2:ne afdelningar och hvardera af dessa, har sina 2 underafdelningar.

5:to Att LaCepede (förmodligen i sin Histoire naturelle des Poisons) beskrifvit olika en och annan del hos 2:ne af de i min afhandling förekommnde arter. Lacepedes dyrbara arbete öfver fiskarna, ehuru jag beklageligen icke äger tillgång dertill, är mig likväl icke aldeles obekant. Hvad jag derom får äran anföra, torde uplysa hvarföre Lacepedes beskrifningar kunna afvika ifrån dem, som äro gorda efter lefvande och friska exemplar. Att Hr Lacepede ofta, och sannerligen altid för ofta, beskrifvit efter torckade och således vanställda exemplar, äfvensom efter Chinesiska och andra målningar, lärer vara ganska säkert; en af honom så kallad Ompok siluroides är exempel på förra händelsen och hans Macropteronote hexacicinne på den sednare. Troligen äro de flesta beskrifna icke efter lefvande, utan efter de i Spiritus vini mer eller mindre väl förvarade fiskexemplar, som finnas uti det rika NationalMuséum i Paris; härifrån likväl undantagne de af Commerson, Bose, Noël, Geoffroy och flera andra meddelade beskrifningar, hvilka som jag förmodar, oftast äro författade efter aldeles completta individer.- Jag bekänner upricktigt att jag hittils icke ägt det fördelacktiga begrep om Hr Lacepedes Ichtyologiska Verck, som det torde förtjena. Då jag uti ett arbete om fiskar, fann 2:ne quartsidor, som afhandlade Äcktenskapets lycksalighet och Fru Lacepedes dygder, samt åtskilliga nya Slägtnamn t. ex. Unibranchiaperture, Macromamphose, Coranxomore m. fl. som då syntes mig något besynnerliga, och ändte ligen stundom en i mitt tycke onödig vidlöftighet och stundom någon synbar ofullständighet: så trodde jag att detta Verck icke bar stämpelen af en stor Ichtyologisk Auctor. Men då Herr CancellieRådet Paykull, med en fullkomligare kännedom af Författarens och dess Arbetes förtjenster, kallar Hr Lacepede Europas nuvarande yppersta Ichtyolog, hvilar jag med fullkomligaste trygghet vid detta omdöme, och skall med nöje emottaga det tilfälle, då jag genom ett förnyadt granskande af denna Ichtyologi, kan få hos mig förstöra de oricktiga tanckar jag derom hittils haft.

Som jag vågar hoppas, har jag för Kong[liga] Academien, härigenom, i möjeligaste korthet, haft äran visa, huruvida de emot min Memoire gorda anmärckningar, kunna anses nödiga eller tjenande till dess förbättring; för min del lär jag svårligen komma till öfvertygelse om någotdera. Men skulle Kg[liga] Academien likväl finna för godt att vid dem fästa någon upmärksamhet, och icke endast göra afseende på Hr Professoren och Riddaren Thunbergs afgifne yttrande, i anledning hvaraf min Afhandling skulle oförändrad få i Kg[liga] Academiens Handlingar införas: så anhåller jag ödmjuast att oftanämde Afhandling måtte till mig återlemnas, för att på annat sätt och under andra vilckor få komma i Allmänhetens händer.

Stockholm d. 9 Juni 1805.
C: Quensel