Protokoll

6. Uplästes Herr Qvists yttrande om de insända profven af förment eldfast Lera, hvilka alla han noga försökt, och funnit at ibland dem var ingen ren eldfast Lera, men at dock tvänne af dem, neml. et insändt af Cornetten Gyllenschöld, taget på Runefalls egor, Westra Eneby Socken och Östergöthland, samt et annat, sommanei visst vet hvarifrån det kommit, hade någon liknelse at, i tilblandning med rätt eldfast lera, och til vissa behof, blifva nyttiga. han tilstyrker derföre, at dessa upfinnare skulle få hvarsin hälft af den utlofvade mindre belöningen, som var 1200 dr kmt. hvilket ock sedan af Hr. Baron Hermelin tilstyrktes och af K. Academien bifölls.

2. Upl. Herr Qwists yttrande om de til K. Academien insända prof af förment eld-fast Lera. Efter anstäldta och här anförda noggranna försök med hvarje prof-stycke, har befunnits at ingen af dessa Leror var för sig sjelf verkeligen eld-fast af rätta slaget, men at dock tvänne af dem innehöllo någon blanning af eldfasta delar, som til vissa gröfre kärl eller bruk, hälst i blandning med veritable eldfast lera, kunde blifva til någon nytta. Herr Qwist tilstyrkte derföre, at den utlofvade mindre belöningen för detta ämne, som var 1200 Dal. kmt må delas imellan de tvänne, som insändt berörde ler-arter, men at den större belöningen, 1800 dr må utsättas än ytterligare, til dess någon här i Riket upfinner en eldfast Lera, som efter bränningen blir hvit. Detta bifölls af Kongl. Academien. Secreteraren W. gaf tilkänna, at den ena af dessa Lerarter är funnen på Runefalls egor i Eneby Socken, Kinda Härad uti ÖsterGöthland, och insänd af Cornetten Hr. Adolph Carlheim Gyllenschöld: men at han nu i hast ei kunde med visshet säga, hvarifrån den andra Ler-arten vore kommen, hvilket han dock lofvade utforska.

8. I anledning af Hr. Qwists yttrande om de insända prof af förment eldfast lera, at ibland dem allenast funnits tvänne, som på visst sätt kunna anses för eldfasta, men at ingendera i bränningen blir hvit, beslöts at det utlofvade mindre Praemium, 1200 dr kmt. må delas imellan Herr Lieutenanten Gyllensköld, som upgifvit det ena, och en vid namn Biörkman, som insändt den andra, dock at den sednare skall först bevisa, at sådan lera verkeligen finnes vid Leufsta Bruk, hvarom man där ei eger minsta kunskap; och som ingen känner denne Biörkman, eller vet hvarest han nu vistas, skall han uti Post-Tidningarna här om underrättas. Men om han inom förelagd tid icke ananmäler sig och legitimerar sin upgift, skall Lieutenanten Gyllenschöld få hela den mindre Belöningen. Månge höllo denne Björkman för en bedragare. Den utlofvade större Belöningen för eldfast lera, som i bränningen blir hvit, skal utlofvas å nyo, til des någon sådan Lera här i Riket finnes.

4. Upl. et Memorial ifrån K. Lif-Drabanten Gyllenschöld, hvaruti han anhåller om andra hälften af belöningen för funnen eldfast lera af sämre slaget, så vida Biörkman, som skulle dela Belöningen med honom (Se Dagboken för d. 12 Dec. 1778) ei inom den i Post-Tidningarne förelagde tid af 2 Månader, infunnit sig, mindre legitimerat sin upgift. K. Academien höll för rättvist at bifalla Dess begäran, men ville dock först blifva närmare underrättad om den af Hr. Gyllenschöld angripna Lerfloens belägenhet, vidd, djup m. m. och beslöt derföre at anmoda Herr Directeuren Gyllenhahl, som vistas vid Åtved, ei långt ifrån Gyllenschölds hemvist, at såsom god Mineralogus och kännare, resa dit, och på stället examinera samma flo, samt at sedan til K. Academien derom ingifva sin berättelse.

3. Upl. Herr Direct. Gyllenhals berättelse om den undersökning han, efter K. Academiens begäran, gjort på stället, där LifDrabanten Gyllenschöld förledet år funnit en slags eldfast lera. Herr Qvist anmodades at yttra sig, om Hr. Gyllenschöld, i anledning häraf, är berättigad til andra hälften af den utlofvade belöningen för detta fynd, sedan han redan 1778 fått den ena hälften.

2:o På frågan, huruvida, i följe af Directeuren Gyllenhals undersökning och berättelse, hvilken uplästes d. 1. sistl. December, angående den af Lieutenanten Gyllenschöld påfundna och föregifna eldfasta Lera, Samme Gyllenschöld vore berättigad till den af Honom begärte andra eller återstående hälften af det för berörde Lera utlofvade mindre praemium; yttrade Sig Hr. Qvist, att Han för Sin del icke annat kunde, än tillstyrka K. Academien, att lemna Gyllenschöld äfven denna hälft, hälst K. Academien, genom det att Hon tilldömt honom den förra, en gång erkänt Hans påfundna Lera, och gifvit den Sitt bifall; men detta bifall skulle Hon nu synas villa återkalla, ifall Hon nekade Gyllenschöld den andra eller återstående hälften af Praemium, och denne återkallelse Skulle åter kunna komma allmänheten att misstänka Henne för capable af misstag. Utomdess, tillade ock Hr. Qvist, gåfvo försöken, som med Gyllenschölds Lera blifvit anstälda, tilkänna, att hon kunde medföra nytta vid vissa behof, ehuru hon egenteligen icke förtjente namn af Eldfast Lera. Men K. Academien ville äfven häröfver höra Hr. Bergmans utlåtelse, och befalte derföre, att både Hr. Gyllenhals och vists undersökningar och prof af oftanämnda Lera, skulle till Honom öfversändas och Decisum imedlertid upskjutas.

2 Upl. Hr. Bergmans Bref eller yttrande om Lieutenanten Gyllenschölds påfundna Lera af följande innehåll: På Kongl. Academiens befallning har jag läst igenom Hrr. Qvists och Gyllenhals yttrande angående Runefalls Så kallade Leran. Deraf inhämtas 1:o att Ler-ämnet deruti nästan aldeles Saknas eller åtminstone ingår i ganska ringa mängd. 2 att Kisel-mjöl utgör det hufvudsakligaste grund-ämnet och egentliga orsaken til den eld-härdighet, som vid försök dermed visat Sig. 3 att ju mer Ler-halten deruti finnes ökad, ju lättare Smälter hon. 4 att genom undersökning i orten ingen funnits, äfven på det angifna stället, som icke inom få minuter nedsmält i klensmeds-äskja. J följe af alt detta kan jag för min del icke finna, att K. Academien är förbunden att till Hr. Gyllenschöld utbetala de återstående 600 dr kmt. för en upgift, som icke håller det prof, Som blifvit äskat; men skulle K. Academien finna för godt gifva honom dem, som en ytterligare upmuntran, Så har jag dervid, Säger Hr. Bergman, ingen ting att påminna. När K. Academien jämförde detta yttrande med Hr Qvists, Så märktes tydeligen, att Runefalls Leran ej Svarade emot Academiens åstundan i afseende på mindre belöningen, utan att Hr. Qvist trott den förtjena upmärksamhet endast i det afseende, att hon Såsom tillblandning kunde tjena vid vissa behof. K. Academien kunde derföre icke annat än afslå Gyllenschölds begäran, att få den återstående hälften af Praemium, hälst den hälften, som han redan fått, var endast gifven Såsom en upmuntran, och tycktes i Så måtto vara tillräckelig.