Protokoll

S. d. Herr Bergsrådet Sandels aflemnade berättelse om förloppet af Herrar Deputerades sammanträde i Contoiret med boktryckarne Hesselberg och Carlbom angående tryckare lönens nedsättande ifrån 15 til 12 daler för riset, hvarvid dock ej något vunnits, utan voro boktryckarne häldre benägne at afsäga sig tryckningen än ingå uti den föreslagne afdragningen, och det i anseende til dyrare tider och förhögde arbetslöner. Man hade ej eller funnit sig uti at antaga Herr Assessoren Odhelii gjorda offert, at praestera Lunds Almanach för 12 D:lr riset, såvida Herr Assessoren ej velat upgifva eller nämna boktryckaren, och man i det målet ej trodde sig vara nog säker om pålitelig expedition, sedan de öfriga mäst kände och förmögne boktryckarne voro sonderade, men alla nekat til det föreslagne priset. Således, hälst den, förmedelst sådan ändring förmodade besparing och Vinst, på Lunds Almanach ej öfverstiger 16 Rd:kr; stadnade Academien i anledning af alt detta i det beslut; At med Almanachs tryckningen skulle tilsvidare förblifva på samma fot som förut.

Då nu S.T. Ekmanson under namn af Action emot Lindh i sjelfva verket söker rubba det nådiga privilegium som Kongl. May:t förunnat sin Vetenskaps Academie, och derigenom tillika gifver anledning dertil at Academien föranlåtes at ingå i denna slags förklaring til befredande af sina i privilegier grundade rättig heter, och då Lindh i full öfvertygelse at få til godo njuta den rättighet, som Kongl. Academien i kraft af detta privilegium honom emot anbud af de fördelagtigaste vilkoren, då arendet på Almanackornes tryckning utbjöds, tilegnade, och ibland hvilka Almanackor den för Åbo horizont i contractet med Lindh står uttryckligen nämnd, således icke nu mera ensamt skulle få upbära den vinning som deraf kunde erhållas utan tvärtom föranlåtas at gifva ifrån sig någon del deraf åt Carlbom, så vore också Lindh derigenom fullkomligen berättigad at för en sådan sin förlust fordra ersättning af Academien, hvilken äfven i sin ordning skulle blifva lidande genom detta försök intrång intrång i dess privilegium. Sådana förluster, och då Academiens tilgångar at bibehålla detta samfunds inrättning blifva derigenom medtagne, skola i sin mån bidraga förr eller senare til dess uplösning, sedan den likväl under fyra Svea Rikes konungar til Fäderneslandets ära nytta och gagn florerat. Kongl. Vet. Acad. kan icke heller obemält lemna, at Carlbom, om han trott sig i följd af sit privilegium hafva någon pretension til finska almanackornas tryckning, redan för nio år sedan, då arendet af almanackornas tryckning Boktryckeri Societeten kungjordes til anbud af de för Kongl. Academien fördelagtigaste vilkor, då hade kunnat anmäla sig til detta arende, eller åtminstone til de finska almanackornas tryckning, hvilket han likväl icke gjorde. Deraf at så väl Academien sjelf som Lange och Ekmanson sedermera skola enligt Ekmansons upgift låtit trycka finska Almanackorna hos Carlbom följer icke något annat, än at det skedt af egit behag, men aldeles icke af någon skyldighet emedan desse senare voro arendatorer af Academiens i dess privilegier grundade rättighet at trycka icke mindre de finska än svenska almanackorna. Utan tvifvel har rätta orsaken dertil varit, at de icke voro försedde med finska stilar och icke ansett löna mödan at sådana sig förskaffa. Men annat är förhållandet nu, då Kongl. Academien öfverlåtit på Lindh rättigheten at trycka både de svenska och finska almanackorna, sedan han erbjudit de förmånligaste vilkor, då utöfningen deraf icke kan honom betagas utan rubbning i contractet Kongl. Academien til känbar förlust. Kongl. Academien höll icke de vilkor hemliga hvarunder utgifvandet och tryckningen af almanackorna til Lindh uplätos; hvar och en af Boktryckeri Societeten var öppet at göra sina anbud. Hvarföre bevakade icke då Carlbom sin förmenta rätt, och hvarföre har han i 9 år varit stillatigande om han sjelf fattat et sådant begrep om sina privilegier? Kongl. Vetenskaps Academien som känner Tit. nit och kärlek för vetenskaper, och hvaraf det tilfälle henne nu blifvit lemnat til förklaring och ådagaläggande af sin rätt är et nytt vedermäle gör sig ock försäkrad at genom dess rättvisa nit denna rätt blifva bibehållen.

Då nu S.T. Ekmanson under namn af Action emot Lindh i sjelfva verket söker rubba det nådiga privilegium som Kongl. May:t förunnat sin Vetenskaps Academie, och derigenom tillika gifver anledning dertil at Academien föranlåtes at ingå i denna slags förklaring til befredande af sina i privilegier grundade rättig heter, och då Lindh i full öfvertygelse at få til godo njuta den rättighet, som Kongl. Academien i kraft af detta privilegium honom emot anbud af de fördelagtigaste vilkoren, då arendet på Almanackornes tryckning utbjöds, tilegnade, och ibland hvilka Almanackor den för Åbo horizont i contractet med Lindh står uttryckligen nämnd, således icke nu mera ensamt skulle få upbära den vinning som deraf kunde erhållas utan tvärtom föranlåtas at gifva ifrån sig någon del deraf åt Carlbom, så vore också Lindh derigenom fullkomligen berättigad at för en sådan sin förlust fordra ersättning af Academien, hvilken äfven i sin ordning skulle blifva lidande genom detta försök intrång intrång i dess privilegium. Sådana förluster, och då Academiens tilgångar at bibehålla detta samfunds inrättning blifva derigenom medtagne, skola i sin mån bidraga förr eller senare til dess uplösning, sedan den likväl under fyra Svea Rikes konungar til Fäderneslandets ära nytta och gagn florerat. Kongl. Vet. Acad. kan icke heller obemält lemna, at Carlbom, om han trott sig i följd af sit privilegium hafva någon pretension til finska almanackornas tryckning, redan för nio år sedan, då arendet af almanackornas tryckning Boktryckeri Societeten kungjordes til anbud af de för Kongl. Academien fördelagtigaste vilkor, då hade kunnat anmäla sig til detta arende, eller åtminstone til de finska almanackornas tryckning, hvilket han likväl icke gjorde. Deraf at så väl Academien sjelf som Lange och Ekmanson sedermera skola enligt Ekmansons upgift låtit trycka finska Almanackorna hos Carlbom följer icke något annat, än at det skedt af egit behag, men aldeles icke af någon skyldighet emedan desse senare voro arendatorer af Academiens i dess privilegier grundade rättighet at trycka icke mindre de finska än svenska almanackorna. Utan tvifvel har rätta orsaken dertil varit, at de icke voro försedde med finska stilar och icke ansett löna mödan at sådana sig förskaffa. Men annat är förhållandet nu, då Kongl. Academien öfverlåtit på Lindh rättigheten at trycka både de svenska och finska almanackorna, sedan han erbjudit de förmånligaste vilkor, då utöfningen deraf icke kan honom betagas utan rubbning i contractet Kongl. Academien til känbar förlust. Kongl. Academien höll icke de vilkor hemliga hvarunder utgifvandet och tryckningen af almanackorna til Lindh uplätos; hvar och en af Boktryckeri Societeten var öppet at göra sina anbud. Hvarföre bevakade icke då Carlbom sin förmenta rätt, och hvarföre har han i 9 år varit stillatigande om han sjelf fattat et sådant begrep om sina privilegier? Kongl. Vetenskaps Academien som känner Tit. nit och kärlek för vetenskaper, och hvaraf det tilfälle henne nu blifvit lemnat til förklaring och ådagaläggande af sin rätt är et nytt vedermäle gör sig ock försäkrad at genom dess rättvisa nit denna rätt blifva bibehållen.

Då nu S.T. Ekmanson under namn af Action emot Lindh i sjelfva verket söker rubba det nådiga privilegium som Kongl. May:t förunnat sin Vetenskaps Academie, och derigenom tillika gifver anledning dertil at Academien föranlåtes at ingå i denna slags förklaring til befredande af sina i privilegier grundade rättig heter, och då Lindh i full öfvertygelse at få til godo njuta den rättighet, som Kongl. Academien i kraft af detta privilegium honom emot anbud af de fördelagtigaste vilkoren, då arendet på Almanackornes tryckning utbjöds, tilegnade, och ibland hvilka Almanackor den för Åbo horizont i contractet med Lindh står uttryckligen nämnd, således icke nu mera ensamt skulle få upbära den vinning som deraf kunde erhållas utan tvärtom föranlåtas at gifva ifrån sig någon del deraf åt Carlbom, så vore också Lindh derigenom fullkomligen berättigad at för en sådan sin förlust fordra ersättning af Academien, hvilken äfven i sin ordning skulle blifva lidande genom detta försök intrång intrång i dess privilegium. Sådana förluster, och då Academiens tilgångar at bibehålla detta samfunds inrättning blifva derigenom medtagne, skola i sin mån bidraga förr eller senare til dess uplösning, sedan den likväl under fyra Svea Rikes konungar til Fäderneslandets ära nytta och gagn florerat. Kongl. Vet. Acad. kan icke heller obemält lemna, at Carlbom, om han trott sig i följd af sit privilegium hafva någon pretension til finska almanackornas tryckning, redan för nio år sedan, då arendet af almanackornas tryckning Boktryckeri Societeten kungjordes til anbud af de för Kongl. Academien fördelagtigaste vilkor, då hade kunnat anmäla sig til detta arende, eller åtminstone til de finska almanackornas tryckning, hvilket han likväl icke gjorde. Deraf at så väl Academien sjelf som Lange och Ekmanson sedermera skola enligt Ekmansons upgift låtit trycka finska Almanackorna hos Carlbom följer icke något annat, än at det skedt af egit behag, men aldeles icke af någon skyldighet emedan desse senare voro arendatorer af Academiens i dess privilegier grundade rättighet at trycka icke mindre de finska än svenska almanackorna. Utan tvifvel har rätta orsaken dertil varit, at de icke voro försedde med finska stilar och icke ansett löna mödan at sådana sig förskaffa. Men annat är förhållandet nu, då Kongl. Academien öfverlåtit på Lindh rättigheten at trycka både de svenska och finska almanackorna, sedan han erbjudit de förmånligaste vilkor, då utöfningen deraf icke kan honom betagas utan rubbning i contractet Kongl. Academien til känbar förlust. Kongl. Academien höll icke de vilkor hemliga hvarunder utgifvandet och tryckningen af almanackorna til Lindh uplätos; hvar och en af Boktryckeri Societeten var öppet at göra sina anbud. Hvarföre bevakade icke då Carlbom sin förmenta rätt, och hvarföre har han i 9 år varit stillatigande om han sjelf fattat et sådant begrep om sina privilegier? Kongl. Vetenskaps Academien som känner Tit. nit och kärlek för vetenskaper, och hvaraf det tilfälle henne nu blifvit lemnat til förklaring och ådagaläggande af sin rätt är et nytt vedermäle gör sig ock försäkrad at genom dess rättvisa nit denna rätt blifva bibehållen.

Då nu S.T. Ekmanson under namn af Action emot Lindh i sjelfva verket söker rubba det nådiga privilegium som Kongl. May:t förunnat sin Vetenskaps Academie, och derigenom tillika gifver anledning dertil at Academien föranlåtes at ingå i denna slags förklaring til befredande af sina i privilegier grundade rättig heter, och då Lindh i full öfvertygelse at få til godo njuta den rättighet, som Kongl. Academien i kraft af detta privilegium honom emot anbud af de fördelagtigaste vilkoren, då arendet på Almanackornes tryckning utbjöds, tilegnade, och ibland hvilka Almanackor den för Åbo horizont i contractet med Lindh står uttryckligen nämnd, således icke nu mera ensamt skulle få upbära den vinning som deraf kunde erhållas utan tvärtom föranlåtas at gifva ifrån sig någon del deraf åt Carlbom, så vore också Lindh derigenom fullkomligen berättigad at för en sådan sin förlust fordra ersättning af Academien, hvilken äfven i sin ordning skulle blifva lidande genom detta försök intrång intrång i dess privilegium. Sådana förluster, och då Academiens tilgångar at bibehålla detta samfunds inrättning blifva derigenom medtagne, skola i sin mån bidraga förr eller senare til dess uplösning, sedan den likväl under fyra Svea Rikes konungar til Fäderneslandets ära nytta och gagn florerat. Kongl. Vet. Acad. kan icke heller obemält lemna, at Carlbom, om han trott sig i följd af sit privilegium hafva någon pretension til finska almanackornas tryckning, redan för nio år sedan, då arendet af almanackornas tryckning Boktryckeri Societeten kungjordes til anbud af de för Kongl. Academien fördelagtigaste vilkor, då hade kunnat anmäla sig til detta arende, eller åtminstone til de finska almanackornas tryckning, hvilket han likväl icke gjorde. Deraf at så väl Academien sjelf som Lange och Ekmanson sedermera skola enligt Ekmansons upgift låtit trycka finska Almanackorna hos Carlbom följer icke något annat, än at det skedt af egit behag, men aldeles icke af någon skyldighet emedan desse senare voro arendatorer af Academiens i dess privilegier grundade rättighet at trycka icke mindre de finska än svenska almanackorna. Utan tvifvel har rätta orsaken dertil varit, at de icke voro försedde med finska stilar och icke ansett löna mödan at sådana sig förskaffa. Men annat är förhållandet nu, då Kongl. Academien öfverlåtit på Lindh rättigheten at trycka både de svenska och finska almanackorna, sedan han erbjudit de förmånligaste vilkor, då utöfningen deraf icke kan honom betagas utan rubbning i contractet Kongl. Academien til känbar förlust. Kongl. Academien höll icke de vilkor hemliga hvarunder utgifvandet och tryckningen af almanackorna til Lindh uplätos; hvar och en af Boktryckeri Societeten var öppet at göra sina anbud. Hvarföre bevakade icke då Carlbom sin förmenta rätt, och hvarföre har han i 9 år varit stillatigande om han sjelf fattat et sådant begrep om sina privilegier? Kongl. Vetenskaps Academien som känner Tit. nit och kärlek för vetenskaper, och hvaraf det tilfälle henne nu blifvit lemnat til förklaring och ådagaläggande af sin rätt är et nytt vedermäle gör sig ock försäkrad at genom dess rättvisa nit denna rätt blifva bibehållen.

Til den uplysning hvilken Tit. af K. Vet. Academien i skrifvelse af d. 11 innevarande Febr har begärt i det hos Tit. anhängi[g]a mål imellan Camereraren Ekmanson och Boktryckaren Lindh, om och huruvida Lindh i anseende til det S.T. Carlbom i nåder förunta privilegium at trycka alla på finska språket utkommande skrifter kunde hafva rättighet at trycka de små finska Almanackorna får Academien härmed anföra följande. Redan under den 17 October år 1747 meddelte Konungen sin Vetenskaps Academie privilegium exclusivum at på trycket utgifva svenska och finska almanackor och det utan all annan inskränkning än den, at verkställigheten af detta privilegium icke skulle få taga sin början förr än år 1749 inom hvilken tid de privilegier som flera den tiden hade at utgifva almanackor hade lupit til slut. Detta nådiga privilegiu har Kongl. CanzliCollegium d. 23 Aug. 1748 til allmän efterrättelse kungjort: Lydande som följer. Til underdånigst följe af Kongl. May:ts nådiga befallning, har Dess och Rikets Canzli Collegium härmed bordt allmänneligen tilkänna gifva at sedan nu mera, i kraft af Kongl. May:ts i nåder förunta privilegium, härvarande Kongl. Svenska Vetenskaps Academien allena tilkommer at utgifva och låta trycka almanackor, utan at de hädanefter af någon annan stå at erhållas, så har bemälte Kongl. Academie för tilkommande år 1749 dermed gjordt en början och genom contract med bokbindare den anstalt fogat, at almanackorne af dem kringsändas och säljas öfver hela Riket til det pris som på titelbladet står utsatt. Förenämde nådiga Privilegium, som til sit innehåll är så tydligt och klart och som ingalunda betager Kongl. Academien at hos hvilken boktryckare som hälst låta trycka sina almanackor har aldrig blifvit inskränkt, utan Kongl. Academien har det utan alt intrång til godo njutit. Ganska oriktigt påstår Carlbom at samma privilegium blifvit, hvad finska Almanackorne[s] tryckning angår ändrat genom den för honom d. 17 Juli 1765 utfärdade nådiga Resolution, af hvilken K. Academien får den äran bifoga en vidimerad afskrift in extenso. Deraf inhämtas at nämnda Resolution icke innefattar något nytt privilegium, utan en tillåtelse för Carlbom at få til godo njuta Directör Merkels boktryckare privilegium i följe af en med honom ingången afhandling. Vidsträcktare rätt än Merkel sjelf innehade kunde han icke uplåta och har icke heller uplåtit åt Carlbom. År 1759 då afhandlingen imellan Merkel och Carlbom slöts, hade icke Merkel utan Academien ensam rättighet til Almanackornas upläggande och tryckning, och Kongl. Academien var icke förbunden at låta hos Merkel trycka sina Almanackor. Genom 1765 års nådiga resolution, som gillar afhandlingen har Carlbom fått lika men icke större rättigheter än Merkel. Den tanken at Kongl. May:t 1765 skulle för Dess Vetenskaps Academie inskränkt den rättighet Kongl. May genom ordentligt Privilegium 1747 Academien i nåder beviljat kan ingalunda förenas hvarken med Privilegiers helgd eller den särskilta nådiga omvårdnad hvarmed Kongl. May såsom Academiens höge Beskyddare den samma altid omfattat. Sjelfva 1765 års nådiga Resolution visar et öfvertygande prof af Kongl. May:ts rättvisa omsorg för privilegiers bibehållande. Consistorium Academicum i Åbo hade år 1741 erhållit privilegium exclusivum å finska psalmböckers och Catechesers tryckning: men med förtigande häraf hade Merkel d. 10 Mars 1753 utverkat sig Kongl. May nådiga privilegium på 20 år, at med en viss stil få uplägga finska psalmböcker och cathecheser: Detta privilegium hade han ock öfverlåtit åt Carlbom, som derå begärte stadfästelse. Men Kongl. May förklarar, at som Directör Merkel uppå oriktig grund och med förtigande af Åbo Academiens förut egande rätt år 1753 utverkat sig KonglMay:ts privilegium at trycka slika böcker i 20 års tid, ty borde saken sättas i samma stånd som den förut var och Carlbom ej i annor händelse vid samma privilegium bibehållas, än så snart han med Consistorio Academico i Åbo derom öfverenskomma kunde. Kongl. Vetenskaps Academien öfverlemnar til Tituli uplysta och rättvisa bepröfvande om det är sannolikt at samma Kongliga Resolution, som så rättvist och sorgfälligt skyddar Åbo Consistorium vid dess privilegier skulle utan Kongl. Vetenskaps Academiens hörande, och utan at minsta anledning finnes at om Almanackor varit fråga betaga Academien en den högtideligen gifven oinskränkt rättighet.

Til den uplysning hvilken Tit. af K. Vet. Academien i skrifvelse af d. 11 innevarande Febr har begärt i det hos Tit. anhängi[g]a mål imellan Camereraren Ekmanson och Boktryckaren Lindh, om och huruvida Lindh i anseende til det S.T. Carlbom i nåder förunta privilegium at trycka alla på finska språket utkommande skrifter kunde hafva rättighet at trycka de små finska Almanackorna får Academien härmed anföra följande. Redan under den 17 October år 1747 meddelte Konungen sin Vetenskaps Academie privilegium exclusivum at på trycket utgifva svenska och finska almanackor och det utan all annan inskränkning än den, at verkställigheten af detta privilegium icke skulle få taga sin början förr än år 1749 inom hvilken tid de privilegier som flera den tiden hade at utgifva almanackor hade lupit til slut. Detta nådiga privilegiu har Kongl. CanzliCollegium d. 23 Aug. 1748 til allmän efterrättelse kungjort: Lydande som följer. Til underdånigst följe af Kongl. May:ts nådiga befallning, har Dess och Rikets Canzli Collegium härmed bordt allmänneligen tilkänna gifva at sedan nu mera, i kraft af Kongl. May:ts i nåder förunta privilegium, härvarande Kongl. Svenska Vetenskaps Academien allena tilkommer at utgifva och låta trycka almanackor, utan at de hädanefter af någon annan stå at erhållas, så har bemälte Kongl. Academie för tilkommande år 1749 dermed gjordt en början och genom contract med bokbindare den anstalt fogat, at almanackorne af dem kringsändas och säljas öfver hela Riket til det pris som på titelbladet står utsatt. Förenämde nådiga Privilegium, som til sit innehåll är så tydligt och klart och som ingalunda betager Kongl. Academien at hos hvilken boktryckare som hälst låta trycka sina almanackor har aldrig blifvit inskränkt, utan Kongl. Academien har det utan alt intrång til godo njutit. Ganska oriktigt påstår Carlbom at samma privilegium blifvit, hvad finska Almanackorne[s] tryckning angår ändrat genom den för honom d. 17 Juli 1765 utfärdade nådiga Resolution, af hvilken K. Academien får den äran bifoga en vidimerad afskrift in extenso. Deraf inhämtas at nämnda Resolution icke innefattar något nytt privilegium, utan en tillåtelse för Carlbom at få til godo njuta Directör Merkels boktryckare privilegium i följe af en med honom ingången afhandling. Vidsträcktare rätt än Merkel sjelf innehade kunde han icke uplåta och har icke heller uplåtit åt Carlbom. År 1759 då afhandlingen imellan Merkel och Carlbom slöts, hade icke Merkel utan Academien ensam rättighet til Almanackornas upläggande och tryckning, och Kongl. Academien var icke förbunden at låta hos Merkel trycka sina Almanackor. Genom 1765 års nådiga resolution, som gillar afhandlingen har Carlbom fått lika men icke större rättigheter än Merkel. Den tanken at Kongl. May:t 1765 skulle för Dess Vetenskaps Academie inskränkt den rättighet Kongl. May genom ordentligt Privilegium 1747 Academien i nåder beviljat kan ingalunda förenas hvarken med Privilegiers helgd eller den särskilta nådiga omvårdnad hvarmed Kongl. May såsom Academiens höge Beskyddare den samma altid omfattat. Sjelfva 1765 års nådiga Resolution visar et öfvertygande prof af Kongl. May:ts rättvisa omsorg för privilegiers bibehållande. Consistorium Academicum i Åbo hade år 1741 erhållit privilegium exclusivum å finska psalmböckers och Catechesers tryckning: men med förtigande häraf hade Merkel d. 10 Mars 1753 utverkat sig Kongl. May nådiga privilegium på 20 år, at med en viss stil få uplägga finska psalmböcker och cathecheser: Detta privilegium hade han ock öfverlåtit åt Carlbom, som derå begärte stadfästelse. Men Kongl. May förklarar, at som Directör Merkel uppå oriktig grund och med förtigande af Åbo Academiens förut egande rätt år 1753 utverkat sig KonglMay:ts privilegium at trycka slika böcker i 20 års tid, ty borde saken sättas i samma stånd som den förut var och Carlbom ej i annor händelse vid samma privilegium bibehållas, än så snart han med Consistorio Academico i Åbo derom öfverenskomma kunde. Kongl. Vetenskaps Academien öfverlemnar til Tituli uplysta och rättvisa bepröfvande om det är sannolikt at samma Kongliga Resolution, som så rättvist och sorgfälligt skyddar Åbo Consistorium vid dess privilegier skulle utan Kongl. Vetenskaps Academiens hörande, och utan at minsta anledning finnes at om Almanackor varit fråga betaga Academien en den högtideligen gifven oinskränkt rättighet.

Til den uplysning hvilken Tit. af K. Vet. Academien i skrifvelse af d. 11 innevarande Febr har begärt i det hos Tit. anhängi[g]a mål imellan Camereraren Ekmanson och Boktryckaren Lindh, om och huruvida Lindh i anseende til det S.T. Carlbom i nåder förunta privilegium at trycka alla på finska språket utkommande skrifter kunde hafva rättighet at trycka de små finska Almanackorna får Academien härmed anföra följande. Redan under den 17 October år 1747 meddelte Konungen sin Vetenskaps Academie privilegium exclusivum at på trycket utgifva svenska och finska almanackor och det utan all annan inskränkning än den, at verkställigheten af detta privilegium icke skulle få taga sin början förr än år 1749 inom hvilken tid de privilegier som flera den tiden hade at utgifva almanackor hade lupit til slut. Detta nådiga privilegiu har Kongl. CanzliCollegium d. 23 Aug. 1748 til allmän efterrättelse kungjort: Lydande som följer. Til underdånigst följe af Kongl. May:ts nådiga befallning, har Dess och Rikets Canzli Collegium härmed bordt allmänneligen tilkänna gifva at sedan nu mera, i kraft af Kongl. May:ts i nåder förunta privilegium, härvarande Kongl. Svenska Vetenskaps Academien allena tilkommer at utgifva och låta trycka almanackor, utan at de hädanefter af någon annan stå at erhållas, så har bemälte Kongl. Academie för tilkommande år 1749 dermed gjordt en början och genom contract med bokbindare den anstalt fogat, at almanackorne af dem kringsändas och säljas öfver hela Riket til det pris som på titelbladet står utsatt. Förenämde nådiga Privilegium, som til sit innehåll är så tydligt och klart och som ingalunda betager Kongl. Academien at hos hvilken boktryckare som hälst låta trycka sina almanackor har aldrig blifvit inskränkt, utan Kongl. Academien har det utan alt intrång til godo njutit. Ganska oriktigt påstår Carlbom at samma privilegium blifvit, hvad finska Almanackorne[s] tryckning angår ändrat genom den för honom d. 17 Juli 1765 utfärdade nådiga Resolution, af hvilken K. Academien får den äran bifoga en vidimerad afskrift in extenso. Deraf inhämtas at nämnda Resolution icke innefattar något nytt privilegium, utan en tillåtelse för Carlbom at få til godo njuta Directör Merkels boktryckare privilegium i följe af en med honom ingången afhandling. Vidsträcktare rätt än Merkel sjelf innehade kunde han icke uplåta och har icke heller uplåtit åt Carlbom. År 1759 då afhandlingen imellan Merkel och Carlbom slöts, hade icke Merkel utan Academien ensam rättighet til Almanackornas upläggande och tryckning, och Kongl. Academien var icke förbunden at låta hos Merkel trycka sina Almanackor. Genom 1765 års nådiga resolution, som gillar afhandlingen har Carlbom fått lika men icke större rättigheter än Merkel. Den tanken at Kongl. May:t 1765 skulle för Dess Vetenskaps Academie inskränkt den rättighet Kongl. May genom ordentligt Privilegium 1747 Academien i nåder beviljat kan ingalunda förenas hvarken med Privilegiers helgd eller den särskilta nådiga omvårdnad hvarmed Kongl. May såsom Academiens höge Beskyddare den samma altid omfattat. Sjelfva 1765 års nådiga Resolution visar et öfvertygande prof af Kongl. May:ts rättvisa omsorg för privilegiers bibehållande. Consistorium Academicum i Åbo hade år 1741 erhållit privilegium exclusivum å finska psalmböckers och Catechesers tryckning: men med förtigande häraf hade Merkel d. 10 Mars 1753 utverkat sig Kongl. May nådiga privilegium på 20 år, at med en viss stil få uplägga finska psalmböcker och cathecheser: Detta privilegium hade han ock öfverlåtit åt Carlbom, som derå begärte stadfästelse. Men Kongl. May förklarar, at som Directör Merkel uppå oriktig grund och med förtigande af Åbo Academiens förut egande rätt år 1753 utverkat sig KonglMay:ts privilegium at trycka slika böcker i 20 års tid, ty borde saken sättas i samma stånd som den förut var och Carlbom ej i annor händelse vid samma privilegium bibehållas, än så snart han med Consistorio Academico i Åbo derom öfverenskomma kunde. Kongl. Vetenskaps Academien öfverlemnar til Tituli uplysta och rättvisa bepröfvande om det är sannolikt at samma Kongliga Resolution, som så rättvist och sorgfälligt skyddar Åbo Consistorium vid dess privilegier skulle utan Kongl. Vetenskaps Academiens hörande, och utan at minsta anledning finnes at om Almanackor varit fråga betaga Academien en den högtideligen gifven oinskränkt rättighet.

Til den uplysning hvilken Tit. af K. Vet. Academien i skrifvelse af d. 11 innevarande Febr har begärt i det hos Tit. anhängi[g]a mål imellan Camereraren Ekmanson och Boktryckaren Lindh, om och huruvida Lindh i anseende til det S.T. Carlbom i nåder förunta privilegium at trycka alla på finska språket utkommande skrifter kunde hafva rättighet at trycka de små finska Almanackorna får Academien härmed anföra följande. Redan under den 17 October år 1747 meddelte Konungen sin Vetenskaps Academie privilegium exclusivum at på trycket utgifva svenska och finska almanackor och det utan all annan inskränkning än den, at verkställigheten af detta privilegium icke skulle få taga sin början förr än år 1749 inom hvilken tid de privilegier som flera den tiden hade at utgifva almanackor hade lupit til slut. Detta nådiga privilegiu har Kongl. CanzliCollegium d. 23 Aug. 1748 til allmän efterrättelse kungjort: Lydande som följer. Til underdånigst följe af Kongl. May:ts nådiga befallning, har Dess och Rikets Canzli Collegium härmed bordt allmänneligen tilkänna gifva at sedan nu mera, i kraft af Kongl. May:ts i nåder förunta privilegium, härvarande Kongl. Svenska Vetenskaps Academien allena tilkommer at utgifva och låta trycka almanackor, utan at de hädanefter af någon annan stå at erhållas, så har bemälte Kongl. Academie för tilkommande år 1749 dermed gjordt en början och genom contract med bokbindare den anstalt fogat, at almanackorne af dem kringsändas och säljas öfver hela Riket til det pris som på titelbladet står utsatt. Förenämde nådiga Privilegium, som til sit innehåll är så tydligt och klart och som ingalunda betager Kongl. Academien at hos hvilken boktryckare som hälst låta trycka sina almanackor har aldrig blifvit inskränkt, utan Kongl. Academien har det utan alt intrång til godo njutit. Ganska oriktigt påstår Carlbom at samma privilegium blifvit, hvad finska Almanackorne[s] tryckning angår ändrat genom den för honom d. 17 Juli 1765 utfärdade nådiga Resolution, af hvilken K. Academien får den äran bifoga en vidimerad afskrift in extenso. Deraf inhämtas at nämnda Resolution icke innefattar något nytt privilegium, utan en tillåtelse för Carlbom at få til godo njuta Directör Merkels boktryckare privilegium i följe af en med honom ingången afhandling. Vidsträcktare rätt än Merkel sjelf innehade kunde han icke uplåta och har icke heller uplåtit åt Carlbom. År 1759 då afhandlingen imellan Merkel och Carlbom slöts, hade icke Merkel utan Academien ensam rättighet til Almanackornas upläggande och tryckning, och Kongl. Academien var icke förbunden at låta hos Merkel trycka sina Almanackor. Genom 1765 års nådiga resolution, som gillar afhandlingen har Carlbom fått lika men icke större rättigheter än Merkel. Den tanken at Kongl. May:t 1765 skulle för Dess Vetenskaps Academie inskränkt den rättighet Kongl. May genom ordentligt Privilegium 1747 Academien i nåder beviljat kan ingalunda förenas hvarken med Privilegiers helgd eller den särskilta nådiga omvårdnad hvarmed Kongl. May såsom Academiens höge Beskyddare den samma altid omfattat. Sjelfva 1765 års nådiga Resolution visar et öfvertygande prof af Kongl. May:ts rättvisa omsorg för privilegiers bibehållande. Consistorium Academicum i Åbo hade år 1741 erhållit privilegium exclusivum å finska psalmböckers och Catechesers tryckning: men med förtigande häraf hade Merkel d. 10 Mars 1753 utverkat sig Kongl. May nådiga privilegium på 20 år, at med en viss stil få uplägga finska psalmböcker och cathecheser: Detta privilegium hade han ock öfverlåtit åt Carlbom, som derå begärte stadfästelse. Men Kongl. May förklarar, at som Directör Merkel uppå oriktig grund och med förtigande af Åbo Academiens förut egande rätt år 1753 utverkat sig KonglMay:ts privilegium at trycka slika böcker i 20 års tid, ty borde saken sättas i samma stånd som den förut var och Carlbom ej i annor händelse vid samma privilegium bibehållas, än så snart han med Consistorio Academico i Åbo derom öfverenskomma kunde. Kongl. Vetenskaps Academien öfverlemnar til Tituli uplysta och rättvisa bepröfvande om det är sannolikt at samma Kongliga Resolution, som så rättvist och sorgfälligt skyddar Åbo Consistorium vid dess privilegier skulle utan Kongl. Vetenskaps Academiens hörande, och utan at minsta anledning finnes at om Almanackor varit fråga betaga Academien en den högtideligen gifven oinskränkt rättighet.

Til den uplysning hvilken Tit. af K. Vet. Academien i skrifvelse af d. 11 innevarande Febr har begärt i det hos Tit. anhängi[g]a mål imellan Camereraren Ekmanson och Boktryckaren Lindh, om och huruvida Lindh i anseende til det S.T. Carlbom i nåder förunta privilegium at trycka alla på finska språket utkommande skrifter kunde hafva rättighet at trycka de små finska Almanackorna får Academien härmed anföra följande. Redan under den 17 October år 1747 meddelte Konungen sin Vetenskaps Academie privilegium exclusivum at på trycket utgifva svenska och finska almanackor och det utan all annan inskränkning än den, at verkställigheten af detta privilegium icke skulle få taga sin början förr än år 1749 inom hvilken tid de privilegier som flera den tiden hade at utgifva almanackor hade lupit til slut. Detta nådiga privilegiu har Kongl. CanzliCollegium d. 23 Aug. 1748 til allmän efterrättelse kungjort: Lydande som följer. Til underdånigst följe af Kongl. May:ts nådiga befallning, har Dess och Rikets Canzli Collegium härmed bordt allmänneligen tilkänna gifva at sedan nu mera, i kraft af Kongl. May:ts i nåder förunta privilegium, härvarande Kongl. Svenska Vetenskaps Academien allena tilkommer at utgifva och låta trycka almanackor, utan at de hädanefter af någon annan stå at erhållas, så har bemälte Kongl. Academie för tilkommande år 1749 dermed gjordt en början och genom contract med bokbindare den anstalt fogat, at almanackorne af dem kringsändas och säljas öfver hela Riket til det pris som på titelbladet står utsatt. Förenämde nådiga Privilegium, som til sit innehåll är så tydligt och klart och som ingalunda betager Kongl. Academien at hos hvilken boktryckare som hälst låta trycka sina almanackor har aldrig blifvit inskränkt, utan Kongl. Academien har det utan alt intrång til godo njutit. Ganska oriktigt påstår Carlbom at samma privilegium blifvit, hvad finska Almanackorne[s] tryckning angår ändrat genom den för honom d. 17 Juli 1765 utfärdade nådiga Resolution, af hvilken K. Academien får den äran bifoga en vidimerad afskrift in extenso. Deraf inhämtas at nämnda Resolution icke innefattar något nytt privilegium, utan en tillåtelse för Carlbom at få til godo njuta Directör Merkels boktryckare privilegium i följe af en med honom ingången afhandling. Vidsträcktare rätt än Merkel sjelf innehade kunde han icke uplåta och har icke heller uplåtit åt Carlbom. År 1759 då afhandlingen imellan Merkel och Carlbom slöts, hade icke Merkel utan Academien ensam rättighet til Almanackornas upläggande och tryckning, och Kongl. Academien var icke förbunden at låta hos Merkel trycka sina Almanackor. Genom 1765 års nådiga resolution, som gillar afhandlingen har Carlbom fått lika men icke större rättigheter än Merkel. Den tanken at Kongl. May:t 1765 skulle för Dess Vetenskaps Academie inskränkt den rättighet Kongl. May genom ordentligt Privilegium 1747 Academien i nåder beviljat kan ingalunda förenas hvarken med Privilegiers helgd eller den särskilta nådiga omvårdnad hvarmed Kongl. May såsom Academiens höge Beskyddare den samma altid omfattat. Sjelfva 1765 års nådiga Resolution visar et öfvertygande prof af Kongl. May:ts rättvisa omsorg för privilegiers bibehållande. Consistorium Academicum i Åbo hade år 1741 erhållit privilegium exclusivum å finska psalmböckers och Catechesers tryckning: men med förtigande häraf hade Merkel d. 10 Mars 1753 utverkat sig Kongl. May nådiga privilegium på 20 år, at med en viss stil få uplägga finska psalmböcker och cathecheser: Detta privilegium hade han ock öfverlåtit åt Carlbom, som derå begärte stadfästelse. Men Kongl. May förklarar, at som Directör Merkel uppå oriktig grund och med förtigande af Åbo Academiens förut egande rätt år 1753 utverkat sig KonglMay:ts privilegium at trycka slika böcker i 20 års tid, ty borde saken sättas i samma stånd som den förut var och Carlbom ej i annor händelse vid samma privilegium bibehållas, än så snart han med Consistorio Academico i Åbo derom öfverenskomma kunde. Kongl. Vetenskaps Academien öfverlemnar til Tituli uplysta och rättvisa bepröfvande om det är sannolikt at samma Kongliga Resolution, som så rättvist och sorgfälligt skyddar Åbo Consistorium vid dess privilegier skulle utan Kongl. Vetenskaps Academiens hörande, och utan at minsta anledning finnes at om Almanackor varit fråga betaga Academien en den högtideligen gifven oinskränkt rättighet.

Til den uplysning hvilken Tit. af K. Vet. Academien i skrifvelse af d. 11 innevarande Febr har begärt i det hos Tit. anhängi[g]a mål imellan Camereraren Ekmanson och Boktryckaren Lindh, om och huruvida Lindh i anseende til det S.T. Carlbom i nåder förunta privilegium at trycka alla på finska språket utkommande skrifter kunde hafva rättighet at trycka de små finska Almanackorna får Academien härmed anföra följande. Redan under den 17 October år 1747 meddelte Konungen sin Vetenskaps Academie privilegium exclusivum at på trycket utgifva svenska och finska almanackor och det utan all annan inskränkning än den, at verkställigheten af detta privilegium icke skulle få taga sin början förr än år 1749 inom hvilken tid de privilegier som flera den tiden hade at utgifva almanackor hade lupit til slut. Detta nådiga privilegiu har Kongl. CanzliCollegium d. 23 Aug. 1748 til allmän efterrättelse kungjort: Lydande som följer. Til underdånigst följe af Kongl. May:ts nådiga befallning, har Dess och Rikets Canzli Collegium härmed bordt allmänneligen tilkänna gifva at sedan nu mera, i kraft af Kongl. May:ts i nåder förunta privilegium, härvarande Kongl. Svenska Vetenskaps Academien allena tilkommer at utgifva och låta trycka almanackor, utan at de hädanefter af någon annan stå at erhållas, så har bemälte Kongl. Academie för tilkommande år 1749 dermed gjordt en början och genom contract med bokbindare den anstalt fogat, at almanackorne af dem kringsändas och säljas öfver hela Riket til det pris som på titelbladet står utsatt. Förenämde nådiga Privilegium, som til sit innehåll är så tydligt och klart och som ingalunda betager Kongl. Academien at hos hvilken boktryckare som hälst låta trycka sina almanackor har aldrig blifvit inskränkt, utan Kongl. Academien har det utan alt intrång til godo njutit. Ganska oriktigt påstår Carlbom at samma privilegium blifvit, hvad finska Almanackorne[s] tryckning angår ändrat genom den för honom d. 17 Juli 1765 utfärdade nådiga Resolution, af hvilken K. Academien får den äran bifoga en vidimerad afskrift in extenso. Deraf inhämtas at nämnda Resolution icke innefattar något nytt privilegium, utan en tillåtelse för Carlbom at få til godo njuta Directör Merkels boktryckare privilegium i följe af en med honom ingången afhandling. Vidsträcktare rätt än Merkel sjelf innehade kunde han icke uplåta och har icke heller uplåtit åt Carlbom. År 1759 då afhandlingen imellan Merkel och Carlbom slöts, hade icke Merkel utan Academien ensam rättighet til Almanackornas upläggande och tryckning, och Kongl. Academien var icke förbunden at låta hos Merkel trycka sina Almanackor. Genom 1765 års nådiga resolution, som gillar afhandlingen har Carlbom fått lika men icke större rättigheter än Merkel. Den tanken at Kongl. May:t 1765 skulle för Dess Vetenskaps Academie inskränkt den rättighet Kongl. May genom ordentligt Privilegium 1747 Academien i nåder beviljat kan ingalunda förenas hvarken med Privilegiers helgd eller den särskilta nådiga omvårdnad hvarmed Kongl. May såsom Academiens höge Beskyddare den samma altid omfattat. Sjelfva 1765 års nådiga Resolution visar et öfvertygande prof af Kongl. May:ts rättvisa omsorg för privilegiers bibehållande. Consistorium Academicum i Åbo hade år 1741 erhållit privilegium exclusivum å finska psalmböckers och Catechesers tryckning: men med förtigande häraf hade Merkel d. 10 Mars 1753 utverkat sig Kongl. May nådiga privilegium på 20 år, at med en viss stil få uplägga finska psalmböcker och cathecheser: Detta privilegium hade han ock öfverlåtit åt Carlbom, som derå begärte stadfästelse. Men Kongl. May förklarar, at som Directör Merkel uppå oriktig grund och med förtigande af Åbo Academiens förut egande rätt år 1753 utverkat sig KonglMay:ts privilegium at trycka slika böcker i 20 års tid, ty borde saken sättas i samma stånd som den förut var och Carlbom ej i annor händelse vid samma privilegium bibehållas, än så snart han med Consistorio Academico i Åbo derom öfverenskomma kunde. Kongl. Vetenskaps Academien öfverlemnar til Tituli uplysta och rättvisa bepröfvande om det är sannolikt at samma Kongliga Resolution, som så rättvist och sorgfälligt skyddar Åbo Consistorium vid dess privilegier skulle utan Kongl. Vetenskaps Academiens hörande, och utan at minsta anledning finnes at om Almanackor varit fråga betaga Academien en den högtideligen gifven oinskränkt rättighet.

Til den uplysning hvilken Tit. af K. Vet. Academien i skrifvelse af d. 11 innevarande Febr har begärt i det hos Tit. anhängi[g]a mål imellan Camereraren Ekmanson och Boktryckaren Lindh, om och huruvida Lindh i anseende til det S.T. Carlbom i nåder förunta privilegium at trycka alla på finska språket utkommande skrifter kunde hafva rättighet at trycka de små finska Almanackorna får Academien härmed anföra följande. Redan under den 17 October år 1747 meddelte Konungen sin Vetenskaps Academie privilegium exclusivum at på trycket utgifva svenska och finska almanackor och det utan all annan inskränkning än den, at verkställigheten af detta privilegium icke skulle få taga sin början förr än år 1749 inom hvilken tid de privilegier som flera den tiden hade at utgifva almanackor hade lupit til slut. Detta nådiga privilegiu har Kongl. CanzliCollegium d. 23 Aug. 1748 til allmän efterrättelse kungjort: Lydande som följer. Til underdånigst följe af Kongl. May:ts nådiga befallning, har Dess och Rikets Canzli Collegium härmed bordt allmänneligen tilkänna gifva at sedan nu mera, i kraft af Kongl. May:ts i nåder förunta privilegium, härvarande Kongl. Svenska Vetenskaps Academien allena tilkommer at utgifva och låta trycka almanackor, utan at de hädanefter af någon annan stå at erhållas, så har bemälte Kongl. Academie för tilkommande år 1749 dermed gjordt en början och genom contract med bokbindare den anstalt fogat, at almanackorne af dem kringsändas och säljas öfver hela Riket til det pris som på titelbladet står utsatt. Förenämde nådiga Privilegium, som til sit innehåll är så tydligt och klart och som ingalunda betager Kongl. Academien at hos hvilken boktryckare som hälst låta trycka sina almanackor har aldrig blifvit inskränkt, utan Kongl. Academien har det utan alt intrång til godo njutit. Ganska oriktigt påstår Carlbom at samma privilegium blifvit, hvad finska Almanackorne[s] tryckning angår ändrat genom den för honom d. 17 Juli 1765 utfärdade nådiga Resolution, af hvilken K. Academien får den äran bifoga en vidimerad afskrift in extenso. Deraf inhämtas at nämnda Resolution icke innefattar något nytt privilegium, utan en tillåtelse för Carlbom at få til godo njuta Directör Merkels boktryckare privilegium i följe af en med honom ingången afhandling. Vidsträcktare rätt än Merkel sjelf innehade kunde han icke uplåta och har icke heller uplåtit åt Carlbom. År 1759 då afhandlingen imellan Merkel och Carlbom slöts, hade icke Merkel utan Academien ensam rättighet til Almanackornas upläggande och tryckning, och Kongl. Academien var icke förbunden at låta hos Merkel trycka sina Almanackor. Genom 1765 års nådiga resolution, som gillar afhandlingen har Carlbom fått lika men icke större rättigheter än Merkel. Den tanken at Kongl. May:t 1765 skulle för Dess Vetenskaps Academie inskränkt den rättighet Kongl. May genom ordentligt Privilegium 1747 Academien i nåder beviljat kan ingalunda förenas hvarken med Privilegiers helgd eller den särskilta nådiga omvårdnad hvarmed Kongl. May såsom Academiens höge Beskyddare den samma altid omfattat. Sjelfva 1765 års nådiga Resolution visar et öfvertygande prof af Kongl. May:ts rättvisa omsorg för privilegiers bibehållande. Consistorium Academicum i Åbo hade år 1741 erhållit privilegium exclusivum å finska psalmböckers och Catechesers tryckning: men med förtigande häraf hade Merkel d. 10 Mars 1753 utverkat sig Kongl. May nådiga privilegium på 20 år, at med en viss stil få uplägga finska psalmböcker och cathecheser: Detta privilegium hade han ock öfverlåtit åt Carlbom, som derå begärte stadfästelse. Men Kongl. May förklarar, at som Directör Merkel uppå oriktig grund och med förtigande af Åbo Academiens förut egande rätt år 1753 utverkat sig KonglMay:ts privilegium at trycka slika böcker i 20 års tid, ty borde saken sättas i samma stånd som den förut var och Carlbom ej i annor händelse vid samma privilegium bibehållas, än så snart han med Consistorio Academico i Åbo derom öfverenskomma kunde. Kongl. Vetenskaps Academien öfverlemnar til Tituli uplysta och rättvisa bepröfvande om det är sannolikt at samma Kongliga Resolution, som så rättvist och sorgfälligt skyddar Åbo Consistorium vid dess privilegier skulle utan Kongl. Vetenskaps Academiens hörande, och utan at minsta anledning finnes at om Almanackor varit fråga betaga Academien en den högtideligen gifven oinskränkt rättighet.

Til den uplysning hvilken Tit. af K. Vet. Academien i skrifvelse af d. 11 innevarande Febr har begärt i det hos Tit. anhängi[g]a mål imellan Camereraren Ekmanson och Boktryckaren Lindh, om och huruvida Lindh i anseende til det S.T. Carlbom i nåder förunta privilegium at trycka alla på finska språket utkommande skrifter kunde hafva rättighet at trycka de små finska Almanackorna får Academien härmed anföra följande. Redan under den 17 October år 1747 meddelte Konungen sin Vetenskaps Academie privilegium exclusivum at på trycket utgifva svenska och finska almanackor och det utan all annan inskränkning än den, at verkställigheten af detta privilegium icke skulle få taga sin början förr än år 1749 inom hvilken tid de privilegier som flera den tiden hade at utgifva almanackor hade lupit til slut. Detta nådiga privilegiu har Kongl. CanzliCollegium d. 23 Aug. 1748 til allmän efterrättelse kungjort: Lydande som följer. Til underdånigst följe af Kongl. May:ts nådiga befallning, har Dess och Rikets Canzli Collegium härmed bordt allmänneligen tilkänna gifva at sedan nu mera, i kraft af Kongl. May:ts i nåder förunta privilegium, härvarande Kongl. Svenska Vetenskaps Academien allena tilkommer at utgifva och låta trycka almanackor, utan at de hädanefter af någon annan stå at erhållas, så har bemälte Kongl. Academie för tilkommande år 1749 dermed gjordt en början och genom contract med bokbindare den anstalt fogat, at almanackorne af dem kringsändas och säljas öfver hela Riket til det pris som på titelbladet står utsatt. Förenämde nådiga Privilegium, som til sit innehåll är så tydligt och klart och som ingalunda betager Kongl. Academien at hos hvilken boktryckare som hälst låta trycka sina almanackor har aldrig blifvit inskränkt, utan Kongl. Academien har det utan alt intrång til godo njutit. Ganska oriktigt påstår Carlbom at samma privilegium blifvit, hvad finska Almanackorne[s] tryckning angår ändrat genom den för honom d. 17 Juli 1765 utfärdade nådiga Resolution, af hvilken K. Academien får den äran bifoga en vidimerad afskrift in extenso. Deraf inhämtas at nämnda Resolution icke innefattar något nytt privilegium, utan en tillåtelse för Carlbom at få til godo njuta Directör Merkels boktryckare privilegium i följe af en med honom ingången afhandling. Vidsträcktare rätt än Merkel sjelf innehade kunde han icke uplåta och har icke heller uplåtit åt Carlbom. År 1759 då afhandlingen imellan Merkel och Carlbom slöts, hade icke Merkel utan Academien ensam rättighet til Almanackornas upläggande och tryckning, och Kongl. Academien var icke förbunden at låta hos Merkel trycka sina Almanackor. Genom 1765 års nådiga resolution, som gillar afhandlingen har Carlbom fått lika men icke större rättigheter än Merkel. Den tanken at Kongl. May:t 1765 skulle för Dess Vetenskaps Academie inskränkt den rättighet Kongl. May genom ordentligt Privilegium 1747 Academien i nåder beviljat kan ingalunda förenas hvarken med Privilegiers helgd eller den särskilta nådiga omvårdnad hvarmed Kongl. May såsom Academiens höge Beskyddare den samma altid omfattat. Sjelfva 1765 års nådiga Resolution visar et öfvertygande prof af Kongl. May:ts rättvisa omsorg för privilegiers bibehållande. Consistorium Academicum i Åbo hade år 1741 erhållit privilegium exclusivum å finska psalmböckers och Catechesers tryckning: men med förtigande häraf hade Merkel d. 10 Mars 1753 utverkat sig Kongl. May nådiga privilegium på 20 år, at med en viss stil få uplägga finska psalmböcker och cathecheser: Detta privilegium hade han ock öfverlåtit åt Carlbom, som derå begärte stadfästelse. Men Kongl. May förklarar, at som Directör Merkel uppå oriktig grund och med förtigande af Åbo Academiens förut egande rätt år 1753 utverkat sig KonglMay:ts privilegium at trycka slika böcker i 20 års tid, ty borde saken sättas i samma stånd som den förut var och Carlbom ej i annor händelse vid samma privilegium bibehållas, än så snart han med Consistorio Academico i Åbo derom öfverenskomma kunde. Kongl. Vetenskaps Academien öfverlemnar til Tituli uplysta och rättvisa bepröfvande om det är sannolikt at samma Kongliga Resolution, som så rättvist och sorgfälligt skyddar Åbo Consistorium vid dess privilegier skulle utan Kongl. Vetenskaps Academiens hörande, och utan at minsta anledning finnes at om Almanackor varit fråga betaga Academien en den högtideligen gifven oinskränkt rättighet.

3:o Uplästes et bref til Academien ifrån Herr HofCancelleren och Commendören af Kongl. NordstjerneOrden Zibet, lydande såsom följer. Oagtat Boktryckaren J. P. Lindhs gjorda invändning om Kongl. Vetenskaps Academiens hörande och förklaring öfver den emot honom af S. T. Ekmanson stälde talan, rörande det uti S. T. Carlboms lagliga rätt skedde intrång medelst den af Lindh värkställte tryckning af finska Almanackor, har jag genom utslag under denna dag ålagt Lindh, såsom egentlig svarande, at sin förklaring i hufvudsaken afgifva; men kan likväl af skyldig agtning för Academien icke underlåta at genom afskrift af Handlingarne Kongl. Academien om detta hos mig anhängigt gjorda mål underrätta, och anhåller, at om til uplysning deruti något af Academien kan upgifvas, det samma så skyndesamt som möjligt är, måtte blifva mig meddelt, etc. Äfven uplästes de tillika med detta föregående til Academien af Herr HofCancelleren och Commendören skickade Handlingar hvilka voro 1:o Et utdrag af en Kongl. May:ts Resolution af den 17 Juli 1765 af innehåll at Carlbom rättighet tilkommer at ensam uplägga alla andra i det språket utkommande skrifter; 2:o Et Memorial i anledning deraf til Herr Hofcancelleren af Ekmanson ingifvit, hvari han påstår at Carlbom således också hade rättighet at trycka finska almanackor såsom ock 100 Rrs pligt på Lindh som tryckt de finska Almanackorna nu redan i flera år; och 3:o Lindhs förklaring häruppå, hvari han åberopar sig uppå det contract han ingådt med Kongl. Vetenskaps Academien at trycka alla slags Almanackor, hvaribland de Finska äfven äro. Uppå denna expedition ifrån Herr HofCancelleren och Commendören resolverade Academien at följande svar skulle afgå.

Detta Allernådigste Konung är hwad Academien trodt sig i underdånighet böra anföra i anseende till finska tryckeriets påstådde rättighet. Hwad Hennes egen beträffar hoppas hon i Underdånighet, at den samma af det henne förunte och ofwanföre åberopade nådiga priwil. ljusligen är ådagalagt: at med orden i Academiens priwilegium utgifwa och uplägga en fri disposition af tryckningen warit förstådd följer i hennes underdåniga tancka eij allenast däraf at en sådan fri trycknings disposition medföljer all upläggare och utgifware rätt, utan förnämligast däraf at de henne ålagde motswarande skyldigheter af noggrannhet, wältryckning, tidigt utgifwande och lindrigt försälgnings pris omöjeligen af Henne med säkerhet kunna upfyllas, eller något answar Henne åläggas så snart wal af boktryckare wore Henne betagit. Det är eij eller endast Academiens rätt och skyldigheter utan äfwen Hennes werkeliga förmon och hon wågar tillgga Hennes uprätthållande hwilka nu äro satte i fråga. Med alt personligt förtroende till Carlbom skall likwäl i en framtid kunna hända, at en boktryckare med oinskränkt rättighet at trycka finska Almanackorne föreskrifwer henne wilkor hwilka antingen bereda hennes egen förlust eller då de icke wederbörligen hållas nödga henne at genom laglig Embetsmanna åtgärd tillhålla Boktryckaren at icke öfwerskrida det han bör iakttaga, hwilket är förknippadt med många obehagligheter och en oundwikelig tids utdrägt, hwarigenom Almanackorna icke allenast skulle komma at utgifwas senare än de borde utan äfwen Academien sättas utur stånd at upfylla det öfriga som i kraft af Priwilegii föreskrift Henne emot Allmänheten åligger. För det närwarande skulle hon åtminstone genom framgången af Boktryckeri Ombudsmannen Ekmanssons påstående nödgas widkänna en betydande minskan i den Arendesumma hwilken Lind åtagit sig at erlägga mot den af Academien honom uplåtne rättighet at trycka alla Almanackor och ännu större kunde Hennes förlust blifwa om Lindh toge sig anledning at påstå at blifwa befriad från försäljningen af de Almanackor, hwilka hos honom icke mera trycktes, samt i mon däraf söka afdrag af Arendesumman.

Uti det nådiga priw. af 1765 som bekräftade denna Carlboms rätt förekommer hwad emot Academien nu åberopas, at neml. han ensam skall uplägga alla andra i det finska språket utkommande böcker och skrifter, finska Psalmböcker och Cathecheser samt biblar likwäl härifrån undantagne. Härwid får Academien först i Underdånighet anmärka, at med Böcker och skrifter icke lärer kunna förstås Almanackor hwilka i alla länder anses af en särskilt beskaffenhet och enär de äro satte såsom här i Swerige, under en art af Publik Auctoritet, kunna föras i likhet med förordningar och taxor m.m. hwilkas utgifwande och tryckande tillhörer dem, som denna omsorg af Regeringen blifwit updragen: och detta inträffar här i Riket ostridigt på Eder Kong. Mayts Wetenskaps Academie. At Carlbom ensam skulle få trycka hwad som på finska är författadt finner Academien icke i sjelfwa priwilegium uttryckt, och tror i anseende till Almanackorna sådant så mycket mindre följa, som den honom ålagde motswarande skyldighet at till lindrigt pris hålla hwad han uplägger icke af honom kan werkställas med dessa Almanackor dem Academien till sin fördel efter utsatt pris utgifwer och försäljer. Widare, och om en så utsträkt mening af Ordalydelsen i Carlboms priwilegium äfwen skulle kunna dragas, wågar Academien tro, at Kong. May:ts Nådiga afsigt aldrig kunnat wara at genom et nyare priwilegium wilja inskränka Academiens äldre rätt utan at sådant uttryckeligen nämna. Twärtom hoppas Hon, at i dådant fall då denna rätt nu först sättes i fråga erhålla samma nådiga förklaring, hwilken lemnades Åbo Consistorium hwars rätt till finska Psalmböckers och Cathechesers tryckande blef af Konungen i Nåder stadfästad, oaktadt Merckel den 29 Mars 1753 äfwen därå hade erhållit exclusiwt Priwilegium. At Carlbom sjelf icke eller förr än nu fallit på den tanka at en rättighet till Almanackornas tryckande honom tillkom, har dess egit förhållande nogsamt bestyrkt. Af det (sub Lit. D) i underdånighet bilagde bewis finnes, at han i sine upgifter till Kong. Riks Archiwet icke förr uptagit finska Almanackorna såsom hos sig tryckte än ifrån och med 1780 till och med 1793, med undantag likwäl af år 1788 då de annorstädes blifwit tryckte. Om Acad. och dess rätts innehafware låtit trycka de finska Almanackorna på finska tryckeriet emot betalning, har sådant skedt icke därföre at hon trodt sig wara därtill ohwilkorligt förbunden, men i brist på finska sättare och Correctörer wid andra här warande boktryckerier. Hade emellertid detta Academiens förhållande kunnat styrka Carlbom i öfwertygelse om någon sin förmenta rätt, så är för Henne icke begripeligt, hwarföre han icke gjordt sina anspråk gällande, då Academien, hwilken någon tid bortarenderat sin rätt åt en man, som eij ägde tryckeri, år 1794 fann förmonligare at träffa Accord med en boktryckare samt då låt gifwa Boktryckeri Societeten del af sin afsigt. Långt ifrån at då anmäla sig, oaktadt han samma år sökte och erhöll stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier har han icke allenast då uraktlåtit at söka få sin nu påstådde rätt till finska Almanackornas tryckande stadfäst och förwarad utan äfwen år 1799 med stillatigande sedt Contractet med Boktryckaren Lindh förnyas. Det föregifwes wäl at Carlbom till Lindh gjordt, täta påminnelser: men då Lindh blott är at anse såsom innehafware af den rätt Academien honom öfwerlåtit, lärer det altid hafwa warit Carlboms skyldighet at wända sig till Academien, hwilken då undgådt den obehaglighet at efter en så lång tid se sina lagliga förbindelser af boktryckeri Ombudsmannen Ekmansson påtalas. Härtill kommer ännu at då Carlbom år 1794 sökte och erhölt stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier, han ägt et tillfälle, hwilket han aldeles icke nytjat, at söka få sin nu påstådda rätt till finska Almanackornas tryckande uttryckeligen stadfäst och förwarad.

Uti det nådiga priw. af 1765 som bekräftade denna Carlboms rätt förekommer hwad emot Academien nu åberopas, at neml. han ensam skall uplägga alla andra i det finska språket utkommande böcker och skrifter, finska Psalmböcker och Cathecheser samt biblar likwäl härifrån undantagne. Härwid får Academien först i Underdånighet anmärka, at med Böcker och skrifter icke lärer kunna förstås Almanackor hwilka i alla länder anses af en särskilt beskaffenhet och enär de äro satte såsom här i Swerige, under en art af Publik Auctoritet, kunna föras i likhet med förordningar och taxor m.m. hwilkas utgifwande och tryckande tillhörer dem, som denna omsorg af Regeringen blifwit updragen: och detta inträffar här i Riket ostridigt på Eder Kong. Mayts Wetenskaps Academie. At Carlbom ensam skulle få trycka hwad som på finska är författadt finner Academien icke i sjelfwa priwilegium uttryckt, och tror i anseende till Almanackorna sådant så mycket mindre följa, som den honom ålagde motswarande skyldighet at till lindrigt pris hålla hwad han uplägger icke af honom kan werkställas med dessa Almanackor dem Academien till sin fördel efter utsatt pris utgifwer och försäljer. Widare, och om en så utsträkt mening af Ordalydelsen i Carlboms priwilegium äfwen skulle kunna dragas, wågar Academien tro, at Kong. May:ts Nådiga afsigt aldrig kunnat wara at genom et nyare priwilegium wilja inskränka Academiens äldre rätt utan at sådant uttryckeligen nämna. Twärtom hoppas Hon, at i dådant fall då denna rätt nu först sättes i fråga erhålla samma nådiga förklaring, hwilken lemnades Åbo Consistorium hwars rätt till finska Psalmböckers och Cathechesers tryckande blef af Konungen i Nåder stadfästad, oaktadt Merckel den 29 Mars 1753 äfwen därå hade erhållit exclusiwt Priwilegium. At Carlbom sjelf icke eller förr än nu fallit på den tanka at en rättighet till Almanackornas tryckande honom tillkom, har dess egit förhållande nogsamt bestyrkt. Af det (sub Lit. D) i underdånighet bilagde bewis finnes, at han i sine upgifter till Kong. Riks Archiwet icke förr uptagit finska Almanackorna såsom hos sig tryckte än ifrån och med 1780 till och med 1793, med undantag likwäl af år 1788 då de annorstädes blifwit tryckte. Om Acad. och dess rätts innehafware låtit trycka de finska Almanackorna på finska tryckeriet emot betalning, har sådant skedt icke därföre at hon trodt sig wara därtill ohwilkorligt förbunden, men i brist på finska sättare och Correctörer wid andra här warande boktryckerier. Hade emellertid detta Academiens förhållande kunnat styrka Carlbom i öfwertygelse om någon sin förmenta rätt, så är för Henne icke begripeligt, hwarföre han icke gjordt sina anspråk gällande, då Academien, hwilken någon tid bortarenderat sin rätt åt en man, som eij ägde tryckeri, år 1794 fann förmonligare at träffa Accord med en boktryckare samt då låt gifwa Boktryckeri Societeten del af sin afsigt. Långt ifrån at då anmäla sig, oaktadt han samma år sökte och erhöll stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier har han icke allenast då uraktlåtit at söka få sin nu påstådde rätt till finska Almanackornas tryckande stadfäst och förwarad utan äfwen år 1799 med stillatigande sedt Contractet med Boktryckaren Lindh förnyas. Det föregifwes wäl at Carlbom till Lindh gjordt, täta påminnelser: men då Lindh blott är at anse såsom innehafware af den rätt Academien honom öfwerlåtit, lärer det altid hafwa warit Carlboms skyldighet at wända sig till Academien, hwilken då undgådt den obehaglighet at efter en så lång tid se sina lagliga förbindelser af boktryckeri Ombudsmannen Ekmansson påtalas. Härtill kommer ännu at då Carlbom år 1794 sökte och erhölt stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier, han ägt et tillfälle, hwilket han aldeles icke nytjat, at söka få sin nu påstådda rätt till finska Almanackornas tryckande uttryckeligen stadfäst och förwarad.

Uti det nådiga priw. af 1765 som bekräftade denna Carlboms rätt förekommer hwad emot Academien nu åberopas, at neml. han ensam skall uplägga alla andra i det finska språket utkommande böcker och skrifter, finska Psalmböcker och Cathecheser samt biblar likwäl härifrån undantagne. Härwid får Academien först i Underdånighet anmärka, at med Böcker och skrifter icke lärer kunna förstås Almanackor hwilka i alla länder anses af en särskilt beskaffenhet och enär de äro satte såsom här i Swerige, under en art af Publik Auctoritet, kunna föras i likhet med förordningar och taxor m.m. hwilkas utgifwande och tryckande tillhörer dem, som denna omsorg af Regeringen blifwit updragen: och detta inträffar här i Riket ostridigt på Eder Kong. Mayts Wetenskaps Academie. At Carlbom ensam skulle få trycka hwad som på finska är författadt finner Academien icke i sjelfwa priwilegium uttryckt, och tror i anseende till Almanackorna sådant så mycket mindre följa, som den honom ålagde motswarande skyldighet at till lindrigt pris hålla hwad han uplägger icke af honom kan werkställas med dessa Almanackor dem Academien till sin fördel efter utsatt pris utgifwer och försäljer. Widare, och om en så utsträkt mening af Ordalydelsen i Carlboms priwilegium äfwen skulle kunna dragas, wågar Academien tro, at Kong. May:ts Nådiga afsigt aldrig kunnat wara at genom et nyare priwilegium wilja inskränka Academiens äldre rätt utan at sådant uttryckeligen nämna. Twärtom hoppas Hon, at i dådant fall då denna rätt nu först sättes i fråga erhålla samma nådiga förklaring, hwilken lemnades Åbo Consistorium hwars rätt till finska Psalmböckers och Cathechesers tryckande blef af Konungen i Nåder stadfästad, oaktadt Merckel den 29 Mars 1753 äfwen därå hade erhållit exclusiwt Priwilegium. At Carlbom sjelf icke eller förr än nu fallit på den tanka at en rättighet till Almanackornas tryckande honom tillkom, har dess egit förhållande nogsamt bestyrkt. Af det (sub Lit. D) i underdånighet bilagde bewis finnes, at han i sine upgifter till Kong. Riks Archiwet icke förr uptagit finska Almanackorna såsom hos sig tryckte än ifrån och med 1780 till och med 1793, med undantag likwäl af år 1788 då de annorstädes blifwit tryckte. Om Acad. och dess rätts innehafware låtit trycka de finska Almanackorna på finska tryckeriet emot betalning, har sådant skedt icke därföre at hon trodt sig wara därtill ohwilkorligt förbunden, men i brist på finska sättare och Correctörer wid andra här warande boktryckerier. Hade emellertid detta Academiens förhållande kunnat styrka Carlbom i öfwertygelse om någon sin förmenta rätt, så är för Henne icke begripeligt, hwarföre han icke gjordt sina anspråk gällande, då Academien, hwilken någon tid bortarenderat sin rätt åt en man, som eij ägde tryckeri, år 1794 fann förmonligare at träffa Accord med en boktryckare samt då låt gifwa Boktryckeri Societeten del af sin afsigt. Långt ifrån at då anmäla sig, oaktadt han samma år sökte och erhöll stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier har han icke allenast då uraktlåtit at söka få sin nu påstådde rätt till finska Almanackornas tryckande stadfäst och förwarad utan äfwen år 1799 med stillatigande sedt Contractet med Boktryckaren Lindh förnyas. Det föregifwes wäl at Carlbom till Lindh gjordt, täta påminnelser: men då Lindh blott är at anse såsom innehafware af den rätt Academien honom öfwerlåtit, lärer det altid hafwa warit Carlboms skyldighet at wända sig till Academien, hwilken då undgådt den obehaglighet at efter en så lång tid se sina lagliga förbindelser af boktryckeri Ombudsmannen Ekmansson påtalas. Härtill kommer ännu at då Carlbom år 1794 sökte och erhölt stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier, han ägt et tillfälle, hwilket han aldeles icke nytjat, at söka få sin nu påstådda rätt till finska Almanackornas tryckande uttryckeligen stadfäst och förwarad.

Uti det nådiga priw. af 1765 som bekräftade denna Carlboms rätt förekommer hwad emot Academien nu åberopas, at neml. han ensam skall uplägga alla andra i det finska språket utkommande böcker och skrifter, finska Psalmböcker och Cathecheser samt biblar likwäl härifrån undantagne. Härwid får Academien först i Underdånighet anmärka, at med Böcker och skrifter icke lärer kunna förstås Almanackor hwilka i alla länder anses af en särskilt beskaffenhet och enär de äro satte såsom här i Swerige, under en art af Publik Auctoritet, kunna föras i likhet med förordningar och taxor m.m. hwilkas utgifwande och tryckande tillhörer dem, som denna omsorg af Regeringen blifwit updragen: och detta inträffar här i Riket ostridigt på Eder Kong. Mayts Wetenskaps Academie. At Carlbom ensam skulle få trycka hwad som på finska är författadt finner Academien icke i sjelfwa priwilegium uttryckt, och tror i anseende till Almanackorna sådant så mycket mindre följa, som den honom ålagde motswarande skyldighet at till lindrigt pris hålla hwad han uplägger icke af honom kan werkställas med dessa Almanackor dem Academien till sin fördel efter utsatt pris utgifwer och försäljer. Widare, och om en så utsträkt mening af Ordalydelsen i Carlboms priwilegium äfwen skulle kunna dragas, wågar Academien tro, at Kong. May:ts Nådiga afsigt aldrig kunnat wara at genom et nyare priwilegium wilja inskränka Academiens äldre rätt utan at sådant uttryckeligen nämna. Twärtom hoppas Hon, at i dådant fall då denna rätt nu först sättes i fråga erhålla samma nådiga förklaring, hwilken lemnades Åbo Consistorium hwars rätt till finska Psalmböckers och Cathechesers tryckande blef af Konungen i Nåder stadfästad, oaktadt Merckel den 29 Mars 1753 äfwen därå hade erhållit exclusiwt Priwilegium. At Carlbom sjelf icke eller förr än nu fallit på den tanka at en rättighet till Almanackornas tryckande honom tillkom, har dess egit förhållande nogsamt bestyrkt. Af det (sub Lit. D) i underdånighet bilagde bewis finnes, at han i sine upgifter till Kong. Riks Archiwet icke förr uptagit finska Almanackorna såsom hos sig tryckte än ifrån och med 1780 till och med 1793, med undantag likwäl af år 1788 då de annorstädes blifwit tryckte. Om Acad. och dess rätts innehafware låtit trycka de finska Almanackorna på finska tryckeriet emot betalning, har sådant skedt icke därföre at hon trodt sig wara därtill ohwilkorligt förbunden, men i brist på finska sättare och Correctörer wid andra här warande boktryckerier. Hade emellertid detta Academiens förhållande kunnat styrka Carlbom i öfwertygelse om någon sin förmenta rätt, så är för Henne icke begripeligt, hwarföre han icke gjordt sina anspråk gällande, då Academien, hwilken någon tid bortarenderat sin rätt åt en man, som eij ägde tryckeri, år 1794 fann förmonligare at träffa Accord med en boktryckare samt då låt gifwa Boktryckeri Societeten del af sin afsigt. Långt ifrån at då anmäla sig, oaktadt han samma år sökte och erhöll stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier har han icke allenast då uraktlåtit at söka få sin nu påstådde rätt till finska Almanackornas tryckande stadfäst och förwarad utan äfwen år 1799 med stillatigande sedt Contractet med Boktryckaren Lindh förnyas. Det föregifwes wäl at Carlbom till Lindh gjordt, täta påminnelser: men då Lindh blott är at anse såsom innehafware af den rätt Academien honom öfwerlåtit, lärer det altid hafwa warit Carlboms skyldighet at wända sig till Academien, hwilken då undgådt den obehaglighet at efter en så lång tid se sina lagliga förbindelser af boktryckeri Ombudsmannen Ekmansson påtalas. Härtill kommer ännu at då Carlbom år 1794 sökte och erhölt stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier, han ägt et tillfälle, hwilket han aldeles icke nytjat, at söka få sin nu påstådda rätt till finska Almanackornas tryckande uttryckeligen stadfäst och förwarad.

Uti det nådiga priw. af 1765 som bekräftade denna Carlboms rätt förekommer hwad emot Academien nu åberopas, at neml. han ensam skall uplägga alla andra i det finska språket utkommande böcker och skrifter, finska Psalmböcker och Cathecheser samt biblar likwäl härifrån undantagne. Härwid får Academien först i Underdånighet anmärka, at med Böcker och skrifter icke lärer kunna förstås Almanackor hwilka i alla länder anses af en särskilt beskaffenhet och enär de äro satte såsom här i Swerige, under en art af Publik Auctoritet, kunna föras i likhet med förordningar och taxor m.m. hwilkas utgifwande och tryckande tillhörer dem, som denna omsorg af Regeringen blifwit updragen: och detta inträffar här i Riket ostridigt på Eder Kong. Mayts Wetenskaps Academie. At Carlbom ensam skulle få trycka hwad som på finska är författadt finner Academien icke i sjelfwa priwilegium uttryckt, och tror i anseende till Almanackorna sådant så mycket mindre följa, som den honom ålagde motswarande skyldighet at till lindrigt pris hålla hwad han uplägger icke af honom kan werkställas med dessa Almanackor dem Academien till sin fördel efter utsatt pris utgifwer och försäljer. Widare, och om en så utsträkt mening af Ordalydelsen i Carlboms priwilegium äfwen skulle kunna dragas, wågar Academien tro, at Kong. May:ts Nådiga afsigt aldrig kunnat wara at genom et nyare priwilegium wilja inskränka Academiens äldre rätt utan at sådant uttryckeligen nämna. Twärtom hoppas Hon, at i dådant fall då denna rätt nu först sättes i fråga erhålla samma nådiga förklaring, hwilken lemnades Åbo Consistorium hwars rätt till finska Psalmböckers och Cathechesers tryckande blef af Konungen i Nåder stadfästad, oaktadt Merckel den 29 Mars 1753 äfwen därå hade erhållit exclusiwt Priwilegium. At Carlbom sjelf icke eller förr än nu fallit på den tanka at en rättighet till Almanackornas tryckande honom tillkom, har dess egit förhållande nogsamt bestyrkt. Af det (sub Lit. D) i underdånighet bilagde bewis finnes, at han i sine upgifter till Kong. Riks Archiwet icke förr uptagit finska Almanackorna såsom hos sig tryckte än ifrån och med 1780 till och med 1793, med undantag likwäl af år 1788 då de annorstädes blifwit tryckte. Om Acad. och dess rätts innehafware låtit trycka de finska Almanackorna på finska tryckeriet emot betalning, har sådant skedt icke därföre at hon trodt sig wara därtill ohwilkorligt förbunden, men i brist på finska sättare och Correctörer wid andra här warande boktryckerier. Hade emellertid detta Academiens förhållande kunnat styrka Carlbom i öfwertygelse om någon sin förmenta rätt, så är för Henne icke begripeligt, hwarföre han icke gjordt sina anspråk gällande, då Academien, hwilken någon tid bortarenderat sin rätt åt en man, som eij ägde tryckeri, år 1794 fann förmonligare at träffa Accord med en boktryckare samt då låt gifwa Boktryckeri Societeten del af sin afsigt. Långt ifrån at då anmäla sig, oaktadt han samma år sökte och erhöll stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier har han icke allenast då uraktlåtit at söka få sin nu påstådde rätt till finska Almanackornas tryckande stadfäst och förwarad utan äfwen år 1799 med stillatigande sedt Contractet med Boktryckaren Lindh förnyas. Det föregifwes wäl at Carlbom till Lindh gjordt, täta påminnelser: men då Lindh blott är at anse såsom innehafware af den rätt Academien honom öfwerlåtit, lärer det altid hafwa warit Carlboms skyldighet at wända sig till Academien, hwilken då undgådt den obehaglighet at efter en så lång tid se sina lagliga förbindelser af boktryckeri Ombudsmannen Ekmansson påtalas. Härtill kommer ännu at då Carlbom år 1794 sökte och erhölt stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier, han ägt et tillfälle, hwilket han aldeles icke nytjat, at söka få sin nu påstådda rätt till finska Almanackornas tryckande uttryckeligen stadfäst och förwarad.

Uti det nådiga priw. af 1765 som bekräftade denna Carlboms rätt förekommer hwad emot Academien nu åberopas, at neml. han ensam skall uplägga alla andra i det finska språket utkommande böcker och skrifter, finska Psalmböcker och Cathecheser samt biblar likwäl härifrån undantagne. Härwid får Academien först i Underdånighet anmärka, at med Böcker och skrifter icke lärer kunna förstås Almanackor hwilka i alla länder anses af en särskilt beskaffenhet och enär de äro satte såsom här i Swerige, under en art af Publik Auctoritet, kunna föras i likhet med förordningar och taxor m.m. hwilkas utgifwande och tryckande tillhörer dem, som denna omsorg af Regeringen blifwit updragen: och detta inträffar här i Riket ostridigt på Eder Kong. Mayts Wetenskaps Academie. At Carlbom ensam skulle få trycka hwad som på finska är författadt finner Academien icke i sjelfwa priwilegium uttryckt, och tror i anseende till Almanackorna sådant så mycket mindre följa, som den honom ålagde motswarande skyldighet at till lindrigt pris hålla hwad han uplägger icke af honom kan werkställas med dessa Almanackor dem Academien till sin fördel efter utsatt pris utgifwer och försäljer. Widare, och om en så utsträkt mening af Ordalydelsen i Carlboms priwilegium äfwen skulle kunna dragas, wågar Academien tro, at Kong. May:ts Nådiga afsigt aldrig kunnat wara at genom et nyare priwilegium wilja inskränka Academiens äldre rätt utan at sådant uttryckeligen nämna. Twärtom hoppas Hon, at i dådant fall då denna rätt nu först sättes i fråga erhålla samma nådiga förklaring, hwilken lemnades Åbo Consistorium hwars rätt till finska Psalmböckers och Cathechesers tryckande blef af Konungen i Nåder stadfästad, oaktadt Merckel den 29 Mars 1753 äfwen därå hade erhållit exclusiwt Priwilegium. At Carlbom sjelf icke eller förr än nu fallit på den tanka at en rättighet till Almanackornas tryckande honom tillkom, har dess egit förhållande nogsamt bestyrkt. Af det (sub Lit. D) i underdånighet bilagde bewis finnes, at han i sine upgifter till Kong. Riks Archiwet icke förr uptagit finska Almanackorna såsom hos sig tryckte än ifrån och med 1780 till och med 1793, med undantag likwäl af år 1788 då de annorstädes blifwit tryckte. Om Acad. och dess rätts innehafware låtit trycka de finska Almanackorna på finska tryckeriet emot betalning, har sådant skedt icke därföre at hon trodt sig wara därtill ohwilkorligt förbunden, men i brist på finska sättare och Correctörer wid andra här warande boktryckerier. Hade emellertid detta Academiens förhållande kunnat styrka Carlbom i öfwertygelse om någon sin förmenta rätt, så är för Henne icke begripeligt, hwarföre han icke gjordt sina anspråk gällande, då Academien, hwilken någon tid bortarenderat sin rätt åt en man, som eij ägde tryckeri, år 1794 fann förmonligare at träffa Accord med en boktryckare samt då låt gifwa Boktryckeri Societeten del af sin afsigt. Långt ifrån at då anmäla sig, oaktadt han samma år sökte och erhöll stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier har han icke allenast då uraktlåtit at söka få sin nu påstådde rätt till finska Almanackornas tryckande stadfäst och förwarad utan äfwen år 1799 med stillatigande sedt Contractet med Boktryckaren Lindh förnyas. Det föregifwes wäl at Carlbom till Lindh gjordt, täta påminnelser: men då Lindh blott är at anse såsom innehafware af den rätt Academien honom öfwerlåtit, lärer det altid hafwa warit Carlboms skyldighet at wända sig till Academien, hwilken då undgådt den obehaglighet at efter en så lång tid se sina lagliga förbindelser af boktryckeri Ombudsmannen Ekmansson påtalas. Härtill kommer ännu at då Carlbom år 1794 sökte och erhölt stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier, han ägt et tillfälle, hwilket han aldeles icke nytjat, at söka få sin nu påstådda rätt till finska Almanackornas tryckande uttryckeligen stadfäst och förwarad.

Uti det nådiga priw. af 1765 som bekräftade denna Carlboms rätt förekommer hwad emot Academien nu åberopas, at neml. han ensam skall uplägga alla andra i det finska språket utkommande böcker och skrifter, finska Psalmböcker och Cathecheser samt biblar likwäl härifrån undantagne. Härwid får Academien först i Underdånighet anmärka, at med Böcker och skrifter icke lärer kunna förstås Almanackor hwilka i alla länder anses af en särskilt beskaffenhet och enär de äro satte såsom här i Swerige, under en art af Publik Auctoritet, kunna föras i likhet med förordningar och taxor m.m. hwilkas utgifwande och tryckande tillhörer dem, som denna omsorg af Regeringen blifwit updragen: och detta inträffar här i Riket ostridigt på Eder Kong. Mayts Wetenskaps Academie. At Carlbom ensam skulle få trycka hwad som på finska är författadt finner Academien icke i sjelfwa priwilegium uttryckt, och tror i anseende till Almanackorna sådant så mycket mindre följa, som den honom ålagde motswarande skyldighet at till lindrigt pris hålla hwad han uplägger icke af honom kan werkställas med dessa Almanackor dem Academien till sin fördel efter utsatt pris utgifwer och försäljer. Widare, och om en så utsträkt mening af Ordalydelsen i Carlboms priwilegium äfwen skulle kunna dragas, wågar Academien tro, at Kong. May:ts Nådiga afsigt aldrig kunnat wara at genom et nyare priwilegium wilja inskränka Academiens äldre rätt utan at sådant uttryckeligen nämna. Twärtom hoppas Hon, at i dådant fall då denna rätt nu först sättes i fråga erhålla samma nådiga förklaring, hwilken lemnades Åbo Consistorium hwars rätt till finska Psalmböckers och Cathechesers tryckande blef af Konungen i Nåder stadfästad, oaktadt Merckel den 29 Mars 1753 äfwen därå hade erhållit exclusiwt Priwilegium. At Carlbom sjelf icke eller förr än nu fallit på den tanka at en rättighet till Almanackornas tryckande honom tillkom, har dess egit förhållande nogsamt bestyrkt. Af det (sub Lit. D) i underdånighet bilagde bewis finnes, at han i sine upgifter till Kong. Riks Archiwet icke förr uptagit finska Almanackorna såsom hos sig tryckte än ifrån och med 1780 till och med 1793, med undantag likwäl af år 1788 då de annorstädes blifwit tryckte. Om Acad. och dess rätts innehafware låtit trycka de finska Almanackorna på finska tryckeriet emot betalning, har sådant skedt icke därföre at hon trodt sig wara därtill ohwilkorligt förbunden, men i brist på finska sättare och Correctörer wid andra här warande boktryckerier. Hade emellertid detta Academiens förhållande kunnat styrka Carlbom i öfwertygelse om någon sin förmenta rätt, så är för Henne icke begripeligt, hwarföre han icke gjordt sina anspråk gällande, då Academien, hwilken någon tid bortarenderat sin rätt åt en man, som eij ägde tryckeri, år 1794 fann förmonligare at träffa Accord med en boktryckare samt då låt gifwa Boktryckeri Societeten del af sin afsigt. Långt ifrån at då anmäla sig, oaktadt han samma år sökte och erhöll stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier har han icke allenast då uraktlåtit at söka få sin nu påstådde rätt till finska Almanackornas tryckande stadfäst och förwarad utan äfwen år 1799 med stillatigande sedt Contractet med Boktryckaren Lindh förnyas. Det föregifwes wäl at Carlbom till Lindh gjordt, täta påminnelser: men då Lindh blott är at anse såsom innehafware af den rätt Academien honom öfwerlåtit, lärer det altid hafwa warit Carlboms skyldighet at wända sig till Academien, hwilken då undgådt den obehaglighet at efter en så lång tid se sina lagliga förbindelser af boktryckeri Ombudsmannen Ekmansson påtalas. Härtill kommer ännu at då Carlbom år 1794 sökte och erhölt stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier, han ägt et tillfälle, hwilket han aldeles icke nytjat, at söka få sin nu påstådda rätt till finska Almanackornas tryckande uttryckeligen stadfäst och förwarad.

Uti det nådiga priw. af 1765 som bekräftade denna Carlboms rätt förekommer hwad emot Academien nu åberopas, at neml. han ensam skall uplägga alla andra i det finska språket utkommande böcker och skrifter, finska Psalmböcker och Cathecheser samt biblar likwäl härifrån undantagne. Härwid får Academien först i Underdånighet anmärka, at med Böcker och skrifter icke lärer kunna förstås Almanackor hwilka i alla länder anses af en särskilt beskaffenhet och enär de äro satte såsom här i Swerige, under en art af Publik Auctoritet, kunna föras i likhet med förordningar och taxor m.m. hwilkas utgifwande och tryckande tillhörer dem, som denna omsorg af Regeringen blifwit updragen: och detta inträffar här i Riket ostridigt på Eder Kong. Mayts Wetenskaps Academie. At Carlbom ensam skulle få trycka hwad som på finska är författadt finner Academien icke i sjelfwa priwilegium uttryckt, och tror i anseende till Almanackorna sådant så mycket mindre följa, som den honom ålagde motswarande skyldighet at till lindrigt pris hålla hwad han uplägger icke af honom kan werkställas med dessa Almanackor dem Academien till sin fördel efter utsatt pris utgifwer och försäljer. Widare, och om en så utsträkt mening af Ordalydelsen i Carlboms priwilegium äfwen skulle kunna dragas, wågar Academien tro, at Kong. May:ts Nådiga afsigt aldrig kunnat wara at genom et nyare priwilegium wilja inskränka Academiens äldre rätt utan at sådant uttryckeligen nämna. Twärtom hoppas Hon, at i dådant fall då denna rätt nu först sättes i fråga erhålla samma nådiga förklaring, hwilken lemnades Åbo Consistorium hwars rätt till finska Psalmböckers och Cathechesers tryckande blef af Konungen i Nåder stadfästad, oaktadt Merckel den 29 Mars 1753 äfwen därå hade erhållit exclusiwt Priwilegium. At Carlbom sjelf icke eller förr än nu fallit på den tanka at en rättighet till Almanackornas tryckande honom tillkom, har dess egit förhållande nogsamt bestyrkt. Af det (sub Lit. D) i underdånighet bilagde bewis finnes, at han i sine upgifter till Kong. Riks Archiwet icke förr uptagit finska Almanackorna såsom hos sig tryckte än ifrån och med 1780 till och med 1793, med undantag likwäl af år 1788 då de annorstädes blifwit tryckte. Om Acad. och dess rätts innehafware låtit trycka de finska Almanackorna på finska tryckeriet emot betalning, har sådant skedt icke därföre at hon trodt sig wara därtill ohwilkorligt förbunden, men i brist på finska sättare och Correctörer wid andra här warande boktryckerier. Hade emellertid detta Academiens förhållande kunnat styrka Carlbom i öfwertygelse om någon sin förmenta rätt, så är för Henne icke begripeligt, hwarföre han icke gjordt sina anspråk gällande, då Academien, hwilken någon tid bortarenderat sin rätt åt en man, som eij ägde tryckeri, år 1794 fann förmonligare at träffa Accord med en boktryckare samt då låt gifwa Boktryckeri Societeten del af sin afsigt. Långt ifrån at då anmäla sig, oaktadt han samma år sökte och erhöll stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier har han icke allenast då uraktlåtit at söka få sin nu påstådde rätt till finska Almanackornas tryckande stadfäst och förwarad utan äfwen år 1799 med stillatigande sedt Contractet med Boktryckaren Lindh förnyas. Det föregifwes wäl at Carlbom till Lindh gjordt, täta påminnelser: men då Lindh blott är at anse såsom innehafware af den rätt Academien honom öfwerlåtit, lärer det altid hafwa warit Carlboms skyldighet at wända sig till Academien, hwilken då undgådt den obehaglighet at efter en så lång tid se sina lagliga förbindelser af boktryckeri Ombudsmannen Ekmansson påtalas. Härtill kommer ännu at då Carlbom år 1794 sökte och erhölt stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier, han ägt et tillfälle, hwilket han aldeles icke nytjat, at söka få sin nu påstådda rätt till finska Almanackornas tryckande uttryckeligen stadfäst och förwarad.

Rättigheten at utgifwa Almanackorna har icke blifwit Academien bestridd, men däremot påstås Carlbom wara ensamt berättigad at tryckade finska: och det dels i stöd af Merckelska eller finska tryckeriets d. 2:a Aug 1710 erhållne Priwilegium hwaraf Carlbom genom transport år 1765 blifwit innehafwaredelsi kraft af det nådiga Priwil. hwilket i anledning af denna transport sistnämde år Carlbom förunnades. Academien har wäl oaktadt efterfrågan i kong. Riks Archiwet icke kunnat igenfinna det Merckelska Priwil. af 1710: men at det samma icke sträkt sig till finska Almanackors tryckande äger Academien af flere skäl anledning at tro. Uti den tryckte förtekning på Calendrar afledne Kong. Bibliothekarien Björnstierna utgifwit finnas finska Almanackor anförde, hwilka blifwit tryckte hos Björkman 1713, af en Anonyme 1726 af Kempe 1730. Då Acad. år 1747 erhölt Priwil. excl. på Almanackor gjordes det nådiga förbehåll, at samma Priwil. icke förr än med år 1749 skulle taga sin början på det deras rätt måtte förwaras, hwilka på Almanackor undfått särskilte Priwilegier. och i anledning däraf har Academien sjelf uti dess swar till K. Canzli Coll. af d. 18 Julii år 1747 enligt i underdånighet bifogade bilaga (L. A) bemött det som rörde Directören Momma, hwilken ensam af bemälte Collegium blifwit upgifwen såsom innehafware af dylikt priwilegium. - Merckel synes icke hafwa yrkat någon sådan rätt, och om detta skulle anses blott röra Almanackors utgifwande så har eij eller Merckel påstådt någon rättighet till de finskas tryckande, emedan af Academiens Räckenskaper enligt Bilagan (Lit B) finnes at de finska Almanackorna år 1749 blifwit trykte hos Grefing. Hade han sjelf därom haf[t] annat begrepp, hade han utan twifwel gjordt til anspråk gällande under den tid som förlopp emellan Acad. priwil. år 1747 och början af dess werkställighet år 1749. Hwad han icke ägde eller trodde sig äga har han eij heller kunnat till en anan öfwerlåta och det är i kraft af dess öfwerlåtelse, som Carlbom erhållit all sin rätt.

Rättigheten at utgifwa Almanackorna har icke blifwit Academien bestridd, men däremot påstås Carlbom wara ensamt berättigad at tryckade finska: och det dels i stöd af Merckelska eller finska tryckeriets d. 2:a Aug 1710 erhållne Priwilegium hwaraf Carlbom genom transport år 1765 blifwit innehafwaredelsi kraft af det nådiga Priwil. hwilket i anledning af denna transport sistnämde år Carlbom förunnades. Academien har wäl oaktadt efterfrågan i kong. Riks Archiwet icke kunnat igenfinna det Merckelska Priwil. af 1710: men at det samma icke sträkt sig till finska Almanackors tryckande äger Academien af flere skäl anledning at tro. Uti den tryckte förtekning på Calendrar afledne Kong. Bibliothekarien Björnstierna utgifwit finnas finska Almanackor anförde, hwilka blifwit tryckte hos Björkman 1713, af en Anonyme 1726 af Kempe 1730. Då Acad. år 1747 erhölt Priwil. excl. på Almanackor gjordes det nådiga förbehåll, at samma Priwil. icke förr än med år 1749 skulle taga sin början på det deras rätt måtte förwaras, hwilka på Almanackor undfått särskilte Priwilegier. och i anledning däraf har Academien sjelf uti dess swar till K. Canzli Coll. af d. 18 Julii år 1747 enligt i underdånighet bifogade bilaga (L. A) bemött det som rörde Directören Momma, hwilken ensam af bemälte Collegium blifwit upgifwen såsom innehafware af dylikt priwilegium. - Merckel synes icke hafwa yrkat någon sådan rätt, och om detta skulle anses blott röra Almanackors utgifwande så har eij eller Merckel påstådt någon rättighet till de finskas tryckande, emedan af Academiens Räckenskaper enligt Bilagan (Lit B) finnes at de finska Almanackorna år 1749 blifwit trykte hos Grefing. Hade han sjelf därom haf[t] annat begrepp, hade han utan twifwel gjordt til anspråk gällande under den tid som förlopp emellan Acad. priwil. år 1747 och början af dess werkställighet år 1749. Hwad han icke ägde eller trodde sig äga har han eij heller kunnat till en anan öfwerlåta och det är i kraft af dess öfwerlåtelse, som Carlbom erhållit all sin rätt.

Rättigheten at utgifwa Almanackorna har icke blifwit Academien bestridd, men däremot påstås Carlbom wara ensamt berättigad at tryckade finska: och det dels i stöd af Merckelska eller finska tryckeriets d. 2:a Aug 1710 erhållne Priwilegium hwaraf Carlbom genom transport år 1765 blifwit innehafwaredelsi kraft af det nådiga Priwil. hwilket i anledning af denna transport sistnämde år Carlbom förunnades. Academien har wäl oaktadt efterfrågan i kong. Riks Archiwet icke kunnat igenfinna det Merckelska Priwil. af 1710: men at det samma icke sträkt sig till finska Almanackors tryckande äger Academien af flere skäl anledning at tro. Uti den tryckte förtekning på Calendrar afledne Kong. Bibliothekarien Björnstierna utgifwit finnas finska Almanackor anförde, hwilka blifwit tryckte hos Björkman 1713, af en Anonyme 1726 af Kempe 1730. Då Acad. år 1747 erhölt Priwil. excl. på Almanackor gjordes det nådiga förbehåll, at samma Priwil. icke förr än med år 1749 skulle taga sin början på det deras rätt måtte förwaras, hwilka på Almanackor undfått särskilte Priwilegier. och i anledning däraf har Academien sjelf uti dess swar till K. Canzli Coll. af d. 18 Julii år 1747 enligt i underdånighet bifogade bilaga (L. A) bemött det som rörde Directören Momma, hwilken ensam af bemälte Collegium blifwit upgifwen såsom innehafware af dylikt priwilegium. - Merckel synes icke hafwa yrkat någon sådan rätt, och om detta skulle anses blott röra Almanackors utgifwande så har eij eller Merckel påstådt någon rättighet till de finskas tryckande, emedan af Academiens Räckenskaper enligt Bilagan (Lit B) finnes at de finska Almanackorna år 1749 blifwit trykte hos Grefing. Hade han sjelf därom haf[t] annat begrepp, hade han utan twifwel gjordt til anspråk gällande under den tid som förlopp emellan Acad. priwil. år 1747 och början af dess werkställighet år 1749. Hwad han icke ägde eller trodde sig äga har han eij heller kunnat till en anan öfwerlåta och det är i kraft af dess öfwerlåtelse, som Carlbom erhållit all sin rätt.

Rättigheten at utgifwa Almanackorna har icke blifwit Academien bestridd, men däremot påstås Carlbom wara ensamt berättigad at tryckade finska: och det dels i stöd af Merckelska eller finska tryckeriets d. 2:a Aug 1710 erhållne Priwilegium hwaraf Carlbom genom transport år 1765 blifwit innehafwaredelsi kraft af det nådiga Priwil. hwilket i anledning af denna transport sistnämde år Carlbom förunnades. Academien har wäl oaktadt efterfrågan i kong. Riks Archiwet icke kunnat igenfinna det Merckelska Priwil. af 1710: men at det samma icke sträkt sig till finska Almanackors tryckande äger Academien af flere skäl anledning at tro. Uti den tryckte förtekning på Calendrar afledne Kong. Bibliothekarien Björnstierna utgifwit finnas finska Almanackor anförde, hwilka blifwit tryckte hos Björkman 1713, af en Anonyme 1726 af Kempe 1730. Då Acad. år 1747 erhölt Priwil. excl. på Almanackor gjordes det nådiga förbehåll, at samma Priwil. icke förr än med år 1749 skulle taga sin början på det deras rätt måtte förwaras, hwilka på Almanackor undfått särskilte Priwilegier. och i anledning däraf har Academien sjelf uti dess swar till K. Canzli Coll. af d. 18 Julii år 1747 enligt i underdånighet bifogade bilaga (L. A) bemött det som rörde Directören Momma, hwilken ensam af bemälte Collegium blifwit upgifwen såsom innehafware af dylikt priwilegium. - Merckel synes icke hafwa yrkat någon sådan rätt, och om detta skulle anses blott röra Almanackors utgifwande så har eij eller Merckel påstådt någon rättighet till de finskas tryckande, emedan af Academiens Räckenskaper enligt Bilagan (Lit B) finnes at de finska Almanackorna år 1749 blifwit trykte hos Grefing. Hade han sjelf därom haf[t] annat begrepp, hade han utan twifwel gjordt til anspråk gällande under den tid som förlopp emellan Acad. priwil. år 1747 och början af dess werkställighet år 1749. Hwad han icke ägde eller trodde sig äga har han eij heller kunnat till en anan öfwerlåta och det är i kraft af dess öfwerlåtelse, som Carlbom erhållit all sin rätt.

"Stormägtigste allernådigste Konung Eder Kong. Maj:ts Wetenskaps Academie, hwilken Eder Kong. May genom dess Nådigst gifne tillstånd at i underdånighet närmare uplysa huru nära twisten emellan Carlbom och Lind om Finska Almanackornas tryckning rörer Academiens wäl, lemnat et nytt Nådigt och för Academien oskattbart wedermäle af det höga beskydd, hwarmed Eder Kong. May:ts henne bewisade Nådiga ynnest och konungsliga bewågenhet aflägga sin underdånigaste tacksägelse och tillika i underdånighet aflemna följande Uplysningar rörande Academiens rättighet till finska Almanackornas tryckning

2:o Sedan Herr Landshöfdingen och Commendören Rosenstein uplyst Kong. Wet. Academien därom at H:s M:t Konungen nådigst hade befalt det Academien med det första skulle inkomma med sin underdåniga förklaring öfwer det som kunde röra Hennes Privilegium på Almanackors utgifwande uti Rättegången emellan Lindh och Carlbom om ttre rätt till finska Almanackornas tryckande; och tillika afgifwit en detaillerad berättelse om början och fortgången af denna processe; Upläste Sjösten det project till underdånig förklaring som han hadde författat enligt de detta mål tillhörige documenter och den öfwerläggning som däröfwer dagen tillförene hade förewarit i Herrar Inspectorum Aerarii sammankomst. Kong. W. Academien trodde sig säkrast och innom föreskrifwen tid kunna afgifwa omförmälte underdåniga förklaring då den öfwerlemnade denna befattning åt Herrar Deputerade Landshöfdingen m.m. Rosenstein, Canzli Rådet m.m. Baron Rosenhane och Assessor Odhelius, hwilka gemensamt med Sjöstén skulle utan någon widare Academiens granskning därom besörja. Nämde Deputerade sammanträdde äfwen dagen därpå för at werkställa Academiens beslut och författade samt justerade följande i underdånighet afgifne förklarande.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

3:o Uplästes H:r M:ts Konungens Nådiga bref till Academien innehållande dess Nådiga Resolution uti Rättegången emellan Carlbohm och Lindh om rättigheten till finska Almanackornas tryckning Lydande Högstbemälte Nådiga bref sålunda.