Protokoll

6:o Anmältes at Academiens nya Boktryckare Hr. Lindh ännu icke för brist på papper kunnat göra början med Qvartalets tryckning, som för den skull drager litet ut på tiden, dock har han nu fått papper hvaraf upvistes prof.

5. Anmältes til afgörande nya Contractet med Boktryckaren Lind om Arrendet af Almanachors och alla öfriga Handlingars utgifvande, hvarföre han erbudit årligen 3025 Rd:lr jämte nödig Caution. Detta Contract uplästes och af Academien efter Herrar Deputerades vid Contoret godtfinnande, bifölls. 6.
Abrah: Bäck.
Joh. Carl Wilcke.

3. Anmältes, hurusom, sedan det med Boktryckaren Lindh ingångne Contract om Almanachorna och Förlaget af alla öfrige Academ. Handlingar, numera vore renskrifvit och justeradt, vid utbytet af de å ymse Sidor underskrifne Exemplaren, någon betänklighet upkommit; huruvida den af Lindh praesterade och til Academien upgifne Cautionsskrift, hvaruti ingenting nämnes om Förlaget af Handlingarne m. m. utan blott Almanachorna; vore tilräckelig; eller om icke nu sjelfva det af Lindh underskrifne och til Academien aflemnade Contract äfven borde med respective Herrar Cautionisters underskriftervara försedt? hvarvid dock, i anseende til Hufvud Cautionisternas frånvaro någon Svårighet och tidsutdrägt förekommer? Hvilket således hemstältes til K. Academiens egna Decision; och hvaröfver Academien nu yttrade sig: At såvida den upgifne Caution sträcker sig til Upfyllandet af det Contract, som Lindh med Academien ingått rörande Tryckningen af alla slags Almanachor, så måste den ock sträcka sig til den punkt af samma Contract där förlaget af Handlingarne omtales, eller til alla des öfrige puncter; Och som Almanachorna, i anseende til den af detta Arrende inflytande revenue, utgöra hufvudsaken, men Förlaget af Handlingarne såsom en Conditio sine qva non, icke så, men dock omedelbart med Almanachorna är förbundet: Så ansåg Kgl. Academien den Caution, som redan var gifven, för tilräckelig, och at utbytet af Contracterne derföre borde för sig gå, utan någon vidare påskrift af Cautionisterne på det Exemplar Academien af Lindh emottager.

8. Upl. Hr. Odhelii d. 17 Jan. til Protocoll vid Contoret ingifne Dictamen; hvaruti han 1:o begär at Hrr. Melanderhjelm. Ferrner Nicander måtte få sammanträda at öfverlägga om Afhjelpandet deraf at samma ämnen förekomma uti alla 3 Almanachorna, och göra dem onödigt dyra m. m. Detta bifölls och remitterades til förenämnde Herrar, då och Hr. Odhelius anmodas därvid biträda och upgifva sina tankar: Hvarjämte Academiens Arrendator Herr Lindh borde höras. 2:o Til afhjelpande af vissa Olägenheter, som medfölja Academ. nuvarande Voterings sätt til Ledamöter; föreslås at anmoda Hr. Czl.Rådet v. Rosenstein at därom inkomma med sine tankar och förslager til förbättring; beviljades och skulle Hr. v. Rosenstein af Praeses anmodas om sitt utlåtande, innan flere Deputerade i den Saken blifva utnämnde.

8:o Upl. Boktryckaren Lindhs memorial, at med Academiens Minne få uti Annoncen på de små Almanachorna i ställe för Banco Mynt utsätta, at han en gros säljer 100 talet för 1 Rd:r 0 skil. i Riksg. Mynt. som beviljades.

3:o Upl. Hr. Wilcke utur en Skrifvelse ifrån Hr. Secret. Nicander til honom, följande: Jag önskar att Academien ville tills et annat år upskjuta frågan, om Calendrernes sammansättande, dels för det atdet så långt lidit på tiden, att jag icke hinner i År få Materialer dertill så snart tilsammans, dels ock derföre, at till et sådant beslut, nu torde liksom sist vara för få Ledamöter, til en så angelägen frågas afgörande. -- Jag har talt med Lindh därom och han yttrade sig dermed nöjd. Detta önskar jag at Min Herre om Onsdag, i fall Academien då kommer tilsammans täcktes föredraga.

3. Upl. Kgl. Cancellie Collegii Bref, rörande Bokbindare Ämbetes Klagan hos Justitiae Cancelleren; öfver Lindh at han förhögt priset på Almanachor och tryckt på slätt papper, hvilket jämte hela klagoacten och Lindhs förklaring, sändes til Academien, at deröfver afgifva uplysning. Remitt. til Contoret at deröfver utlåta sig.

6:o Uplästes Project til Svar til K. Cantzlie Collegium angående Bokbindarnes klagomål hos Justitiae-Cancelleren öfver Lindh at hafva högt prisen på Almanachor och dertil och dertil brukat slätt papper; hvilket adproberades til afgående.

7:o Upl. ett Dictamen ad Protocollum af Hr. Odhelius om Almanachs förändringen, hvilket skulle med Hr Lindh communiceras at deröfver skriftl. yttra sig. Hvarvid Hr Odhelius på Hr. Af Acrels föreställning annullerade den sista puncten, om Sakens kungörande för publiken i fall den ej bifölls.

4:o Beträffande den vid sidsta Session öfverklagade Stegring af Almanachs priserne, uti Landsorterne, upläste Hr. Praeses et honom af Hr. Grefve Bark meddeladt bref ifrån Upsala, hvarest uti Distingsmarknaden små Almanachor berättades hafva blifvit sålde til 5 och 6 styfver; hvartil orsaken upgifvits vara de af Lindh stegrade partie-prisen. Imedlertid hade Lindh varit hos Praeses och försäkrat sig icke annorlunda hafva i partie försålt Almanachor än til 1 Rd: 40 schil. 100:det; och derest af hans betjente, honom ovetande annorlunda vid försälgningen förfarits han deri vore oskyldig och ej för sådane händelser, hvartil han hittils ingen anledning träffat, kunde vara ansvarig. Samma ärende, recommenderades ock nu til H:r Canc. Rådes Adlerbeths, som var närvarande, benägne bemedling ärendet uti Cancelliet ytterligare skulle förekomma.

5. Upvistes prof af nya Didotska Stylar, dem Boktryckaren Hr. Lindh ärnar nyttja til Handlingarnas tryckande, och nu af Kongl. Academien dertil adproberades.

3:o) J afseende på tidens instundande till Krigs- och CivilCalenderns tryckning för nästkommande år, Så anmältes den förledet år af Hrr Ferrner, Melanderhjelm och Odhelius, föreslagne förändringen eller Sammanfogningen af alla 3:ne de större Calendrerne till Slutligt afgörande, och att Boktryckaren Lindh, hvilken såsom arendator af Almanacks Friheten saken mäst angick, öfver det inlemnade Projectet blifvit hörd i Kongl. Academiens Contor d. 28 Sistl. Junii och Han Svarat Sig vilja detsamma verkställa, i fall Academien funne Sådant för godt; men som både i Civil-Calendern och Hof-Calendern mer och mindre Artiklar förekommo, som berodde af Regentens Censur, och det således torde väcka Dess uppmärksamhet, om något ovanligt och ändradt där förekomme; så var Academien enhälligt af den tanken, att Regentens Bifall borde inhämtas och afgöra, huruvida det uppgifna projectet i detta mål skulle verkställas, eller Calendrerne förblifva vid sin vanliga forme.

3:o) Biföll Kongl. Academien, uppå Contorets tillstyrkande, Boktryckaren Linds ansökning om Prolongation uppå 3:ne år ifrån år 1797 räknadt till och med 1800, af det Arende Contract, som imellan honom och Academien var upprättadt angående utgifvandet af Almanackornamed mera.

3:o Uplästes et af Boktryckaren Lindh til Kongl. Vetenskapsacademien ingifvit Memorial, hvari han med flera skäl söker å daga lägga den förlägenhet han iråkat i anseende til försäljningen af de små almanackorne, och anhåller, således i ödmjukhet det ville hos Hans May Kongl. Vetenskapsacademien genom Jnlaga i djup underdånighet anhålla, det täcktes Hans May i nåder fastställa priset uppå dessa smärre almanackor til en skilling fyra runstycken stycket då de betalas med Riksgäldsmynt. Kongl. Vetenskaps Academien tog detta mål i öfvervägande och fann de af Lindh anförda skäl och omständigheter vara väl grundade i följd hvaraf beslöts, at Academien skulle i underdånighet anmäla detta mål hos Hans May och uppå de skäl som äro upgifne underställa Hans May:ts allernådigste omprofvande om icke priset uppå dessa almanackor kunde utsättas til en skilling 4 runstycken för stycket uti Riksgäldsmynt. Det project som Secreteraren Melanderhielm upsatt til denna underdåniga inlaga hos Hans May:t af Kongl. Vetenskaps Academien blef sedermera af bemälte Secreterare upläst och bifallit sådant som följer.

3:o J anledning af det som uti Kongl. VetenskapsAcademiens sammanträde den 29 Mars sistlidne blef beslutit om de Calendrer hvilka af Academien utgifvas, at de skola som förut blifva årligen 3:ne med nödiga förbättringar, upgaf Herr Landshöfdingen och Riddaren von Rosenstein et project om de artiklar som i hvarje Calender skulle införas såsom ock om den ordning efter hvilken de borde intagas, med hvilket Boktryckaren Lindh äfven förklarat sig vara til fullo nöjd, emedan han dem trycker och utgifver på sit förlag. Kongl. Academien instämmde härutinan och antog detta project, hvilket lemnades til Herr Nicander at til Academien inkomma med det han kunde hafva at i anledning deraf anföra i anseende til verkställigheten.

Under det öfvervägande hvari Academien tog alt detta, framtog Herr Nicander en til sig ställd förseglad billet, hvilken han trodde skulle innehålla något rörande detta ämne, och altså proponerade at få samma billet upbryta och upläsa. Vid öpnandet af billeten, hvilken Herr Nicander upläste, befanns den lyda såsom följer, J händelse Kongl. VetenskapsAcademien ej skulle finna för godt at låta arendesumman på Almanackstryckandet och och försäljandet med mera, enligt Contract gå til högsta anbudet igenom auction; så anhåller jag ödmjukast det Herr Kongl. Secreteraren täckes göra å mina vegnar et ytterligare anbud af Tretusende åttahundrade Rlr uti årligt arende, nämligen i Banco 1550 Rlr och 2250 Rlr i Riksgäldssedlar och det på bestämd tid. För fullgörandet för Contractet skall jag sätta vederhäftig borgen. Hållandes jag för godt hvad Herr Kongl. Secreteraren Nicander gör och låter vid detta anbud. Vid öfvervägandet af detta Ekmans nya anbud, och huruvida deruppå skulle göras mer eller mindre afseende, voro Academiens Herrar Ledamöters meningar skiljagtiga, då Academien beslöt at genom votering afgöra samma fråga, hvarvid proposition blef denna följande. Om något afseende bör göras uppå Ekmans senare anbud eller icke. Den det vil skrifver ja, den det icke vil skrifver nej. Vinner nej så bifalles betänkandet af Jnspectores aerarii; vinner ja så inkallas Lindh at höras om han vil ingå i Ekmans nya anbud eller icke. Sedan voteringen med lyckta sedlar var slutad, befunnos vid öpnandet af voteringssedlarne, Nio ja och åtta Nej, i anseende hvartil Lindh inkallades at höras på sätt som i proposition var infördt, då han förklarade, det han i anseende til sina dryga förlager och andra omständigheter funne sig föranlåten at äfven ingå deruti at för arendet af Almanackorna och Academiens öfriga arbeten betala årligen 3800 R, nämligen 1550 R i Banco och 2250 Riks i Riksgäldssedlar, hvarom han således med Kongl. Academien vore nöjd at ingå Contract, hvarvid han likväl anhöll, det contractet som nu skulle uprättas måtte blifva ställt på sex år, på det han må kunna hafva någon utsigt at genom åtnjutandet af en längre Contractstid den ena tiden vinna någon förbättring på det han en annan tid kunde förlora. Lindh aflemnade nu tillika en ny Cautionsskrift af Herrar Lundblad på den tid som han nu skulle erhålla et nytt Contract med Academien, och afträdde. Derefter beslöt Academien at et nytt Contract med Lindh uppå en tid af sex år, emot den presterade borgen skulle uprättas, innehållande som förbemält är en årlig arendesumma af 1550 Rlr Banco och 2250 Rlr i Riksgäldssedlar.

Under det öfvervägande hvari Academien tog alt detta, framtog Herr Nicander en til sig ställd förseglad billet, hvilken han trodde skulle innehålla något rörande detta ämne, och altså proponerade at få samma billet upbryta och upläsa. Vid öpnandet af billeten, hvilken Herr Nicander upläste, befanns den lyda såsom följer, J händelse Kongl. VetenskapsAcademien ej skulle finna för godt at låta arendesumman på Almanackstryckandet och och försäljandet med mera, enligt Contract gå til högsta anbudet igenom auction; så anhåller jag ödmjukast det Herr Kongl. Secreteraren täckes göra å mina vegnar et ytterligare anbud af Tretusende åttahundrade Rlr uti årligt arende, nämligen i Banco 1550 Rlr och 2250 Rlr i Riksgäldssedlar och det på bestämd tid. För fullgörandet för Contractet skall jag sätta vederhäftig borgen. Hållandes jag för godt hvad Herr Kongl. Secreteraren Nicander gör och låter vid detta anbud. Vid öfvervägandet af detta Ekmans nya anbud, och huruvida deruppå skulle göras mer eller mindre afseende, voro Academiens Herrar Ledamöters meningar skiljagtiga, då Academien beslöt at genom votering afgöra samma fråga, hvarvid proposition blef denna följande. Om något afseende bör göras uppå Ekmans senare anbud eller icke. Den det vil skrifver ja, den det icke vil skrifver nej. Vinner nej så bifalles betänkandet af Jnspectores aerarii; vinner ja så inkallas Lindh at höras om han vil ingå i Ekmans nya anbud eller icke. Sedan voteringen med lyckta sedlar var slutad, befunnos vid öpnandet af voteringssedlarne, Nio ja och åtta Nej, i anseende hvartil Lindh inkallades at höras på sätt som i proposition var infördt, då han förklarade, det han i anseende til sina dryga förlager och andra omständigheter funne sig föranlåten at äfven ingå deruti at för arendet af Almanackorna och Academiens öfriga arbeten betala årligen 3800 R, nämligen 1550 R i Banco och 2250 Riks i Riksgäldssedlar, hvarom han således med Kongl. Academien vore nöjd at ingå Contract, hvarvid han likväl anhöll, det contractet som nu skulle uprättas måtte blifva ställt på sex år, på det han må kunna hafva någon utsigt at genom åtnjutandet af en längre Contractstid den ena tiden vinna någon förbättring på det han en annan tid kunde förlora. Lindh aflemnade nu tillika en ny Cautionsskrift af Herrar Lundblad på den tid som han nu skulle erhålla et nytt Contract med Academien, och afträdde. Derefter beslöt Academien at et nytt Contract med Lindh uppå en tid af sex år, emot den presterade borgen skulle uprättas, innehållande som förbemält är en årlig arendesumma af 1550 Rlr Banco och 2250 Rlr i Riksgäldssedlar.

Under det öfvervägande hvari Academien tog alt detta, framtog Herr Nicander en til sig ställd förseglad billet, hvilken han trodde skulle innehålla något rörande detta ämne, och altså proponerade at få samma billet upbryta och upläsa. Vid öpnandet af billeten, hvilken Herr Nicander upläste, befanns den lyda såsom följer, J händelse Kongl. VetenskapsAcademien ej skulle finna för godt at låta arendesumman på Almanackstryckandet och och försäljandet med mera, enligt Contract gå til högsta anbudet igenom auction; så anhåller jag ödmjukast det Herr Kongl. Secreteraren täckes göra å mina vegnar et ytterligare anbud af Tretusende åttahundrade Rlr uti årligt arende, nämligen i Banco 1550 Rlr och 2250 Rlr i Riksgäldssedlar och det på bestämd tid. För fullgörandet för Contractet skall jag sätta vederhäftig borgen. Hållandes jag för godt hvad Herr Kongl. Secreteraren Nicander gör och låter vid detta anbud. Vid öfvervägandet af detta Ekmans nya anbud, och huruvida deruppå skulle göras mer eller mindre afseende, voro Academiens Herrar Ledamöters meningar skiljagtiga, då Academien beslöt at genom votering afgöra samma fråga, hvarvid proposition blef denna följande. Om något afseende bör göras uppå Ekmans senare anbud eller icke. Den det vil skrifver ja, den det icke vil skrifver nej. Vinner nej så bifalles betänkandet af Jnspectores aerarii; vinner ja så inkallas Lindh at höras om han vil ingå i Ekmans nya anbud eller icke. Sedan voteringen med lyckta sedlar var slutad, befunnos vid öpnandet af voteringssedlarne, Nio ja och åtta Nej, i anseende hvartil Lindh inkallades at höras på sätt som i proposition var infördt, då han förklarade, det han i anseende til sina dryga förlager och andra omständigheter funne sig föranlåten at äfven ingå deruti at för arendet af Almanackorna och Academiens öfriga arbeten betala årligen 3800 R, nämligen 1550 R i Banco och 2250 Riks i Riksgäldssedlar, hvarom han således med Kongl. Academien vore nöjd at ingå Contract, hvarvid han likväl anhöll, det contractet som nu skulle uprättas måtte blifva ställt på sex år, på det han må kunna hafva någon utsigt at genom åtnjutandet af en längre Contractstid den ena tiden vinna någon förbättring på det han en annan tid kunde förlora. Lindh aflemnade nu tillika en ny Cautionsskrift af Herrar Lundblad på den tid som han nu skulle erhålla et nytt Contract med Academien, och afträdde. Derefter beslöt Academien at et nytt Contract med Lindh uppå en tid af sex år, emot den presterade borgen skulle uprättas, innehållande som förbemält är en årlig arendesumma af 1550 Rlr Banco och 2250 Rlr i Riksgäldssedlar.

Under det öfvervägande hvari Academien tog alt detta, framtog Herr Nicander en til sig ställd förseglad billet, hvilken han trodde skulle innehålla något rörande detta ämne, och altså proponerade at få samma billet upbryta och upläsa. Vid öpnandet af billeten, hvilken Herr Nicander upläste, befanns den lyda såsom följer, J händelse Kongl. VetenskapsAcademien ej skulle finna för godt at låta arendesumman på Almanackstryckandet och och försäljandet med mera, enligt Contract gå til högsta anbudet igenom auction; så anhåller jag ödmjukast det Herr Kongl. Secreteraren täckes göra å mina vegnar et ytterligare anbud af Tretusende åttahundrade Rlr uti årligt arende, nämligen i Banco 1550 Rlr och 2250 Rlr i Riksgäldssedlar och det på bestämd tid. För fullgörandet för Contractet skall jag sätta vederhäftig borgen. Hållandes jag för godt hvad Herr Kongl. Secreteraren Nicander gör och låter vid detta anbud. Vid öfvervägandet af detta Ekmans nya anbud, och huruvida deruppå skulle göras mer eller mindre afseende, voro Academiens Herrar Ledamöters meningar skiljagtiga, då Academien beslöt at genom votering afgöra samma fråga, hvarvid proposition blef denna följande. Om något afseende bör göras uppå Ekmans senare anbud eller icke. Den det vil skrifver ja, den det icke vil skrifver nej. Vinner nej så bifalles betänkandet af Jnspectores aerarii; vinner ja så inkallas Lindh at höras om han vil ingå i Ekmans nya anbud eller icke. Sedan voteringen med lyckta sedlar var slutad, befunnos vid öpnandet af voteringssedlarne, Nio ja och åtta Nej, i anseende hvartil Lindh inkallades at höras på sätt som i proposition var infördt, då han förklarade, det han i anseende til sina dryga förlager och andra omständigheter funne sig föranlåten at äfven ingå deruti at för arendet af Almanackorna och Academiens öfriga arbeten betala årligen 3800 R, nämligen 1550 R i Banco och 2250 Riks i Riksgäldssedlar, hvarom han således med Kongl. Academien vore nöjd at ingå Contract, hvarvid han likväl anhöll, det contractet som nu skulle uprättas måtte blifva ställt på sex år, på det han må kunna hafva någon utsigt at genom åtnjutandet af en längre Contractstid den ena tiden vinna någon förbättring på det han en annan tid kunde förlora. Lindh aflemnade nu tillika en ny Cautionsskrift af Herrar Lundblad på den tid som han nu skulle erhålla et nytt Contract med Academien, och afträdde. Derefter beslöt Academien at et nytt Contract med Lindh uppå en tid af sex år, emot den presterade borgen skulle uprättas, innehållande som förbemält är en årlig arendesumma af 1550 Rlr Banco och 2250 Rlr i Riksgäldssedlar.

6:o Uplästes Dagböckerne som blifvit hållna uti Herrar Jnspectorum Aerarii sammanträden d. 24 och den 31 sistlidne Augusti, hvaraf inhämtades 1:o Det Boktryckaren Lindh i anseende dertil, at dess arendetid uppå tryckningen af alla Academiens arbeten tillika med almanackorna nu snart til ända löper, och nytt Contract bör uprättas, nu gjordt nytt anbud at på trenne följande år betala til Academien i arende en lika stor summa årligen som förut, nämligen 3025 R, hälften i Banco och hälften i Riksgäldssedlar; 2:o At Bokbindaren [Ekman] genom skriftlig inlaga erböd för detta arende 3500 Riks och deraf 1550 Rlr i Banco och 1950 i Riksgäldssedlar. 3:o At Lindh som blef inkallad och förständigades om Ekmans anbud erböd samma summa med Ekman; och 4:o at Herrar Jnspectores Aerarii för de flera skäl, hvilka i Dagboken äro anförda, trodde sig böra tilstyrkaAcademien atbibehålla Lindh vid arendet emot detta sista anbud, utan at lika som genom en ytterligare auction söka förhöja arendesuman.

6:o Beviljade Academien at den planche, hörande til Herr von Schulzenheims vid Presidii nedläggande hållna Tal, och som bör i koppar stickas, skulle på Academiens kostnad graveras, i anseende hvartil Boktryckaren Lind skulle erinras at lemna til Academien något större antal exemplar af detta Tal än efter vanligheten.

Då nu S.T. Ekmanson under namn af Action emot Lindh i sjelfva verket söker rubba det nådiga privilegium som Kongl. May:t förunnat sin Vetenskaps Academie, och derigenom tillika gifver anledning dertil at Academien föranlåtes at ingå i denna slags förklaring til befredande af sina i privilegier grundade rättig heter, och då Lindh i full öfvertygelse at få til godo njuta den rättighet, som Kongl. Academien i kraft af detta privilegium honom emot anbud af de fördelagtigaste vilkoren, då arendet på Almanackornes tryckning utbjöds, tilegnade, och ibland hvilka Almanackor den för Åbo horizont i contractet med Lindh står uttryckligen nämnd, således icke nu mera ensamt skulle få upbära den vinning som deraf kunde erhållas utan tvärtom föranlåtas at gifva ifrån sig någon del deraf åt Carlbom, så vore också Lindh derigenom fullkomligen berättigad at för en sådan sin förlust fordra ersättning af Academien, hvilken äfven i sin ordning skulle blifva lidande genom detta försök intrång intrång i dess privilegium. Sådana förluster, och då Academiens tilgångar at bibehålla detta samfunds inrättning blifva derigenom medtagne, skola i sin mån bidraga förr eller senare til dess uplösning, sedan den likväl under fyra Svea Rikes konungar til Fäderneslandets ära nytta och gagn florerat. Kongl. Vet. Acad. kan icke heller obemält lemna, at Carlbom, om han trott sig i följd af sit privilegium hafva någon pretension til finska almanackornas tryckning, redan för nio år sedan, då arendet af almanackornas tryckning Boktryckeri Societeten kungjordes til anbud af de för Kongl. Academien fördelagtigaste vilkor, då hade kunnat anmäla sig til detta arende, eller åtminstone til de finska almanackornas tryckning, hvilket han likväl icke gjorde. Deraf at så väl Academien sjelf som Lange och Ekmanson sedermera skola enligt Ekmansons upgift låtit trycka finska Almanackorna hos Carlbom följer icke något annat, än at det skedt af egit behag, men aldeles icke af någon skyldighet emedan desse senare voro arendatorer af Academiens i dess privilegier grundade rättighet at trycka icke mindre de finska än svenska almanackorna. Utan tvifvel har rätta orsaken dertil varit, at de icke voro försedde med finska stilar och icke ansett löna mödan at sådana sig förskaffa. Men annat är förhållandet nu, då Kongl. Academien öfverlåtit på Lindh rättigheten at trycka både de svenska och finska almanackorna, sedan han erbjudit de förmånligaste vilkor, då utöfningen deraf icke kan honom betagas utan rubbning i contractet Kongl. Academien til känbar förlust. Kongl. Academien höll icke de vilkor hemliga hvarunder utgifvandet och tryckningen af almanackorna til Lindh uplätos; hvar och en af Boktryckeri Societeten var öppet at göra sina anbud. Hvarföre bevakade icke då Carlbom sin förmenta rätt, och hvarföre har han i 9 år varit stillatigande om han sjelf fattat et sådant begrep om sina privilegier? Kongl. Vetenskaps Academien som känner Tit. nit och kärlek för vetenskaper, och hvaraf det tilfälle henne nu blifvit lemnat til förklaring och ådagaläggande af sin rätt är et nytt vedermäle gör sig ock försäkrad at genom dess rättvisa nit denna rätt blifva bibehållen.

Då nu S.T. Ekmanson under namn af Action emot Lindh i sjelfva verket söker rubba det nådiga privilegium som Kongl. May:t förunnat sin Vetenskaps Academie, och derigenom tillika gifver anledning dertil at Academien föranlåtes at ingå i denna slags förklaring til befredande af sina i privilegier grundade rättig heter, och då Lindh i full öfvertygelse at få til godo njuta den rättighet, som Kongl. Academien i kraft af detta privilegium honom emot anbud af de fördelagtigaste vilkoren, då arendet på Almanackornes tryckning utbjöds, tilegnade, och ibland hvilka Almanackor den för Åbo horizont i contractet med Lindh står uttryckligen nämnd, således icke nu mera ensamt skulle få upbära den vinning som deraf kunde erhållas utan tvärtom föranlåtas at gifva ifrån sig någon del deraf åt Carlbom, så vore också Lindh derigenom fullkomligen berättigad at för en sådan sin förlust fordra ersättning af Academien, hvilken äfven i sin ordning skulle blifva lidande genom detta försök intrång intrång i dess privilegium. Sådana förluster, och då Academiens tilgångar at bibehålla detta samfunds inrättning blifva derigenom medtagne, skola i sin mån bidraga förr eller senare til dess uplösning, sedan den likväl under fyra Svea Rikes konungar til Fäderneslandets ära nytta och gagn florerat. Kongl. Vet. Acad. kan icke heller obemält lemna, at Carlbom, om han trott sig i följd af sit privilegium hafva någon pretension til finska almanackornas tryckning, redan för nio år sedan, då arendet af almanackornas tryckning Boktryckeri Societeten kungjordes til anbud af de för Kongl. Academien fördelagtigaste vilkor, då hade kunnat anmäla sig til detta arende, eller åtminstone til de finska almanackornas tryckning, hvilket han likväl icke gjorde. Deraf at så väl Academien sjelf som Lange och Ekmanson sedermera skola enligt Ekmansons upgift låtit trycka finska Almanackorna hos Carlbom följer icke något annat, än at det skedt af egit behag, men aldeles icke af någon skyldighet emedan desse senare voro arendatorer af Academiens i dess privilegier grundade rättighet at trycka icke mindre de finska än svenska almanackorna. Utan tvifvel har rätta orsaken dertil varit, at de icke voro försedde med finska stilar och icke ansett löna mödan at sådana sig förskaffa. Men annat är förhållandet nu, då Kongl. Academien öfverlåtit på Lindh rättigheten at trycka både de svenska och finska almanackorna, sedan han erbjudit de förmånligaste vilkor, då utöfningen deraf icke kan honom betagas utan rubbning i contractet Kongl. Academien til känbar förlust. Kongl. Academien höll icke de vilkor hemliga hvarunder utgifvandet och tryckningen af almanackorna til Lindh uplätos; hvar och en af Boktryckeri Societeten var öppet at göra sina anbud. Hvarföre bevakade icke då Carlbom sin förmenta rätt, och hvarföre har han i 9 år varit stillatigande om han sjelf fattat et sådant begrep om sina privilegier? Kongl. Vetenskaps Academien som känner Tit. nit och kärlek för vetenskaper, och hvaraf det tilfälle henne nu blifvit lemnat til förklaring och ådagaläggande af sin rätt är et nytt vedermäle gör sig ock försäkrad at genom dess rättvisa nit denna rätt blifva bibehållen.

Då nu S.T. Ekmanson under namn af Action emot Lindh i sjelfva verket söker rubba det nådiga privilegium som Kongl. May:t förunnat sin Vetenskaps Academie, och derigenom tillika gifver anledning dertil at Academien föranlåtes at ingå i denna slags förklaring til befredande af sina i privilegier grundade rättig heter, och då Lindh i full öfvertygelse at få til godo njuta den rättighet, som Kongl. Academien i kraft af detta privilegium honom emot anbud af de fördelagtigaste vilkoren, då arendet på Almanackornes tryckning utbjöds, tilegnade, och ibland hvilka Almanackor den för Åbo horizont i contractet med Lindh står uttryckligen nämnd, således icke nu mera ensamt skulle få upbära den vinning som deraf kunde erhållas utan tvärtom föranlåtas at gifva ifrån sig någon del deraf åt Carlbom, så vore också Lindh derigenom fullkomligen berättigad at för en sådan sin förlust fordra ersättning af Academien, hvilken äfven i sin ordning skulle blifva lidande genom detta försök intrång intrång i dess privilegium. Sådana förluster, och då Academiens tilgångar at bibehålla detta samfunds inrättning blifva derigenom medtagne, skola i sin mån bidraga förr eller senare til dess uplösning, sedan den likväl under fyra Svea Rikes konungar til Fäderneslandets ära nytta och gagn florerat. Kongl. Vet. Acad. kan icke heller obemält lemna, at Carlbom, om han trott sig i följd af sit privilegium hafva någon pretension til finska almanackornas tryckning, redan för nio år sedan, då arendet af almanackornas tryckning Boktryckeri Societeten kungjordes til anbud af de för Kongl. Academien fördelagtigaste vilkor, då hade kunnat anmäla sig til detta arende, eller åtminstone til de finska almanackornas tryckning, hvilket han likväl icke gjorde. Deraf at så väl Academien sjelf som Lange och Ekmanson sedermera skola enligt Ekmansons upgift låtit trycka finska Almanackorna hos Carlbom följer icke något annat, än at det skedt af egit behag, men aldeles icke af någon skyldighet emedan desse senare voro arendatorer af Academiens i dess privilegier grundade rättighet at trycka icke mindre de finska än svenska almanackorna. Utan tvifvel har rätta orsaken dertil varit, at de icke voro försedde med finska stilar och icke ansett löna mödan at sådana sig förskaffa. Men annat är förhållandet nu, då Kongl. Academien öfverlåtit på Lindh rättigheten at trycka både de svenska och finska almanackorna, sedan han erbjudit de förmånligaste vilkor, då utöfningen deraf icke kan honom betagas utan rubbning i contractet Kongl. Academien til känbar förlust. Kongl. Academien höll icke de vilkor hemliga hvarunder utgifvandet och tryckningen af almanackorna til Lindh uplätos; hvar och en af Boktryckeri Societeten var öppet at göra sina anbud. Hvarföre bevakade icke då Carlbom sin förmenta rätt, och hvarföre har han i 9 år varit stillatigande om han sjelf fattat et sådant begrep om sina privilegier? Kongl. Vetenskaps Academien som känner Tit. nit och kärlek för vetenskaper, och hvaraf det tilfälle henne nu blifvit lemnat til förklaring och ådagaläggande af sin rätt är et nytt vedermäle gör sig ock försäkrad at genom dess rättvisa nit denna rätt blifva bibehållen.

Då nu S.T. Ekmanson under namn af Action emot Lindh i sjelfva verket söker rubba det nådiga privilegium som Kongl. May:t förunnat sin Vetenskaps Academie, och derigenom tillika gifver anledning dertil at Academien föranlåtes at ingå i denna slags förklaring til befredande af sina i privilegier grundade rättig heter, och då Lindh i full öfvertygelse at få til godo njuta den rättighet, som Kongl. Academien i kraft af detta privilegium honom emot anbud af de fördelagtigaste vilkoren, då arendet på Almanackornes tryckning utbjöds, tilegnade, och ibland hvilka Almanackor den för Åbo horizont i contractet med Lindh står uttryckligen nämnd, således icke nu mera ensamt skulle få upbära den vinning som deraf kunde erhållas utan tvärtom föranlåtas at gifva ifrån sig någon del deraf åt Carlbom, så vore också Lindh derigenom fullkomligen berättigad at för en sådan sin förlust fordra ersättning af Academien, hvilken äfven i sin ordning skulle blifva lidande genom detta försök intrång intrång i dess privilegium. Sådana förluster, och då Academiens tilgångar at bibehålla detta samfunds inrättning blifva derigenom medtagne, skola i sin mån bidraga förr eller senare til dess uplösning, sedan den likväl under fyra Svea Rikes konungar til Fäderneslandets ära nytta och gagn florerat. Kongl. Vet. Acad. kan icke heller obemält lemna, at Carlbom, om han trott sig i följd af sit privilegium hafva någon pretension til finska almanackornas tryckning, redan för nio år sedan, då arendet af almanackornas tryckning Boktryckeri Societeten kungjordes til anbud af de för Kongl. Academien fördelagtigaste vilkor, då hade kunnat anmäla sig til detta arende, eller åtminstone til de finska almanackornas tryckning, hvilket han likväl icke gjorde. Deraf at så väl Academien sjelf som Lange och Ekmanson sedermera skola enligt Ekmansons upgift låtit trycka finska Almanackorna hos Carlbom följer icke något annat, än at det skedt af egit behag, men aldeles icke af någon skyldighet emedan desse senare voro arendatorer af Academiens i dess privilegier grundade rättighet at trycka icke mindre de finska än svenska almanackorna. Utan tvifvel har rätta orsaken dertil varit, at de icke voro försedde med finska stilar och icke ansett löna mödan at sådana sig förskaffa. Men annat är förhållandet nu, då Kongl. Academien öfverlåtit på Lindh rättigheten at trycka både de svenska och finska almanackorna, sedan han erbjudit de förmånligaste vilkor, då utöfningen deraf icke kan honom betagas utan rubbning i contractet Kongl. Academien til känbar förlust. Kongl. Academien höll icke de vilkor hemliga hvarunder utgifvandet och tryckningen af almanackorna til Lindh uplätos; hvar och en af Boktryckeri Societeten var öppet at göra sina anbud. Hvarföre bevakade icke då Carlbom sin förmenta rätt, och hvarföre har han i 9 år varit stillatigande om han sjelf fattat et sådant begrep om sina privilegier? Kongl. Vetenskaps Academien som känner Tit. nit och kärlek för vetenskaper, och hvaraf det tilfälle henne nu blifvit lemnat til förklaring och ådagaläggande af sin rätt är et nytt vedermäle gör sig ock försäkrad at genom dess rättvisa nit denna rätt blifva bibehållen.

Då nu S.T. Ekmanson under namn af Action emot Lindh i sjelfva verket söker rubba det nådiga privilegium som Kongl. May:t förunnat sin Vetenskaps Academie, och derigenom tillika gifver anledning dertil at Academien föranlåtes at ingå i denna slags förklaring til befredande af sina i privilegier grundade rättig heter, och då Lindh i full öfvertygelse at få til godo njuta den rättighet, som Kongl. Academien i kraft af detta privilegium honom emot anbud af de fördelagtigaste vilkoren, då arendet på Almanackornes tryckning utbjöds, tilegnade, och ibland hvilka Almanackor den för Åbo horizont i contractet med Lindh står uttryckligen nämnd, således icke nu mera ensamt skulle få upbära den vinning som deraf kunde erhållas utan tvärtom föranlåtas at gifva ifrån sig någon del deraf åt Carlbom, så vore också Lindh derigenom fullkomligen berättigad at för en sådan sin förlust fordra ersättning af Academien, hvilken äfven i sin ordning skulle blifva lidande genom detta försök intrång intrång i dess privilegium. Sådana förluster, och då Academiens tilgångar at bibehålla detta samfunds inrättning blifva derigenom medtagne, skola i sin mån bidraga förr eller senare til dess uplösning, sedan den likväl under fyra Svea Rikes konungar til Fäderneslandets ära nytta och gagn florerat. Kongl. Vet. Acad. kan icke heller obemält lemna, at Carlbom, om han trott sig i följd af sit privilegium hafva någon pretension til finska almanackornas tryckning, redan för nio år sedan, då arendet af almanackornas tryckning Boktryckeri Societeten kungjordes til anbud af de för Kongl. Academien fördelagtigaste vilkor, då hade kunnat anmäla sig til detta arende, eller åtminstone til de finska almanackornas tryckning, hvilket han likväl icke gjorde. Deraf at så väl Academien sjelf som Lange och Ekmanson sedermera skola enligt Ekmansons upgift låtit trycka finska Almanackorna hos Carlbom följer icke något annat, än at det skedt af egit behag, men aldeles icke af någon skyldighet emedan desse senare voro arendatorer af Academiens i dess privilegier grundade rättighet at trycka icke mindre de finska än svenska almanackorna. Utan tvifvel har rätta orsaken dertil varit, at de icke voro försedde med finska stilar och icke ansett löna mödan at sådana sig förskaffa. Men annat är förhållandet nu, då Kongl. Academien öfverlåtit på Lindh rättigheten at trycka både de svenska och finska almanackorna, sedan han erbjudit de förmånligaste vilkor, då utöfningen deraf icke kan honom betagas utan rubbning i contractet Kongl. Academien til känbar förlust. Kongl. Academien höll icke de vilkor hemliga hvarunder utgifvandet och tryckningen af almanackorna til Lindh uplätos; hvar och en af Boktryckeri Societeten var öppet at göra sina anbud. Hvarföre bevakade icke då Carlbom sin förmenta rätt, och hvarföre har han i 9 år varit stillatigande om han sjelf fattat et sådant begrep om sina privilegier? Kongl. Vetenskaps Academien som känner Tit. nit och kärlek för vetenskaper, och hvaraf det tilfälle henne nu blifvit lemnat til förklaring och ådagaläggande af sin rätt är et nytt vedermäle gör sig ock försäkrad at genom dess rättvisa nit denna rätt blifva bibehållen.

Då nu S.T. Ekmanson under namn af Action emot Lindh i sjelfva verket söker rubba det nådiga privilegium som Kongl. May:t förunnat sin Vetenskaps Academie, och derigenom tillika gifver anledning dertil at Academien föranlåtes at ingå i denna slags förklaring til befredande af sina i privilegier grundade rättig heter, och då Lindh i full öfvertygelse at få til godo njuta den rättighet, som Kongl. Academien i kraft af detta privilegium honom emot anbud af de fördelagtigaste vilkoren, då arendet på Almanackornes tryckning utbjöds, tilegnade, och ibland hvilka Almanackor den för Åbo horizont i contractet med Lindh står uttryckligen nämnd, således icke nu mera ensamt skulle få upbära den vinning som deraf kunde erhållas utan tvärtom föranlåtas at gifva ifrån sig någon del deraf åt Carlbom, så vore också Lindh derigenom fullkomligen berättigad at för en sådan sin förlust fordra ersättning af Academien, hvilken äfven i sin ordning skulle blifva lidande genom detta försök intrång intrång i dess privilegium. Sådana förluster, och då Academiens tilgångar at bibehålla detta samfunds inrättning blifva derigenom medtagne, skola i sin mån bidraga förr eller senare til dess uplösning, sedan den likväl under fyra Svea Rikes konungar til Fäderneslandets ära nytta och gagn florerat. Kongl. Vet. Acad. kan icke heller obemält lemna, at Carlbom, om han trott sig i följd af sit privilegium hafva någon pretension til finska almanackornas tryckning, redan för nio år sedan, då arendet af almanackornas tryckning Boktryckeri Societeten kungjordes til anbud af de för Kongl. Academien fördelagtigaste vilkor, då hade kunnat anmäla sig til detta arende, eller åtminstone til de finska almanackornas tryckning, hvilket han likväl icke gjorde. Deraf at så väl Academien sjelf som Lange och Ekmanson sedermera skola enligt Ekmansons upgift låtit trycka finska Almanackorna hos Carlbom följer icke något annat, än at det skedt af egit behag, men aldeles icke af någon skyldighet emedan desse senare voro arendatorer af Academiens i dess privilegier grundade rättighet at trycka icke mindre de finska än svenska almanackorna. Utan tvifvel har rätta orsaken dertil varit, at de icke voro försedde med finska stilar och icke ansett löna mödan at sådana sig förskaffa. Men annat är förhållandet nu, då Kongl. Academien öfverlåtit på Lindh rättigheten at trycka både de svenska och finska almanackorna, sedan han erbjudit de förmånligaste vilkor, då utöfningen deraf icke kan honom betagas utan rubbning i contractet Kongl. Academien til känbar förlust. Kongl. Academien höll icke de vilkor hemliga hvarunder utgifvandet och tryckningen af almanackorna til Lindh uplätos; hvar och en af Boktryckeri Societeten var öppet at göra sina anbud. Hvarföre bevakade icke då Carlbom sin förmenta rätt, och hvarföre har han i 9 år varit stillatigande om han sjelf fattat et sådant begrep om sina privilegier? Kongl. Vetenskaps Academien som känner Tit. nit och kärlek för vetenskaper, och hvaraf det tilfälle henne nu blifvit lemnat til förklaring och ådagaläggande af sin rätt är et nytt vedermäle gör sig ock försäkrad at genom dess rättvisa nit denna rätt blifva bibehållen.

Til den uplysning hvilken Tit. af K. Vet. Academien i skrifvelse af d. 11 innevarande Febr har begärt i det hos Tit. anhängi[g]a mål imellan Camereraren Ekmanson och Boktryckaren Lindh, om och huruvida Lindh i anseende til det S.T. Carlbom i nåder förunta privilegium at trycka alla på finska språket utkommande skrifter kunde hafva rättighet at trycka de små finska Almanackorna får Academien härmed anföra följande. Redan under den 17 October år 1747 meddelte Konungen sin Vetenskaps Academie privilegium exclusivum at på trycket utgifva svenska och finska almanackor och det utan all annan inskränkning än den, at verkställigheten af detta privilegium icke skulle få taga sin början förr än år 1749 inom hvilken tid de privilegier som flera den tiden hade at utgifva almanackor hade lupit til slut. Detta nådiga privilegiu har Kongl. CanzliCollegium d. 23 Aug. 1748 til allmän efterrättelse kungjort: Lydande som följer. Til underdånigst följe af Kongl. May:ts nådiga befallning, har Dess och Rikets Canzli Collegium härmed bordt allmänneligen tilkänna gifva at sedan nu mera, i kraft af Kongl. May:ts i nåder förunta privilegium, härvarande Kongl. Svenska Vetenskaps Academien allena tilkommer at utgifva och låta trycka almanackor, utan at de hädanefter af någon annan stå at erhållas, så har bemälte Kongl. Academie för tilkommande år 1749 dermed gjordt en början och genom contract med bokbindare den anstalt fogat, at almanackorne af dem kringsändas och säljas öfver hela Riket til det pris som på titelbladet står utsatt. Förenämde nådiga Privilegium, som til sit innehåll är så tydligt och klart och som ingalunda betager Kongl. Academien at hos hvilken boktryckare som hälst låta trycka sina almanackor har aldrig blifvit inskränkt, utan Kongl. Academien har det utan alt intrång til godo njutit. Ganska oriktigt påstår Carlbom at samma privilegium blifvit, hvad finska Almanackorne[s] tryckning angår ändrat genom den för honom d. 17 Juli 1765 utfärdade nådiga Resolution, af hvilken K. Academien får den äran bifoga en vidimerad afskrift in extenso. Deraf inhämtas at nämnda Resolution icke innefattar något nytt privilegium, utan en tillåtelse för Carlbom at få til godo njuta Directör Merkels boktryckare privilegium i följe af en med honom ingången afhandling. Vidsträcktare rätt än Merkel sjelf innehade kunde han icke uplåta och har icke heller uplåtit åt Carlbom. År 1759 då afhandlingen imellan Merkel och Carlbom slöts, hade icke Merkel utan Academien ensam rättighet til Almanackornas upläggande och tryckning, och Kongl. Academien var icke förbunden at låta hos Merkel trycka sina Almanackor. Genom 1765 års nådiga resolution, som gillar afhandlingen har Carlbom fått lika men icke större rättigheter än Merkel. Den tanken at Kongl. May:t 1765 skulle för Dess Vetenskaps Academie inskränkt den rättighet Kongl. May genom ordentligt Privilegium 1747 Academien i nåder beviljat kan ingalunda förenas hvarken med Privilegiers helgd eller den särskilta nådiga omvårdnad hvarmed Kongl. May såsom Academiens höge Beskyddare den samma altid omfattat. Sjelfva 1765 års nådiga Resolution visar et öfvertygande prof af Kongl. May:ts rättvisa omsorg för privilegiers bibehållande. Consistorium Academicum i Åbo hade år 1741 erhållit privilegium exclusivum å finska psalmböckers och Catechesers tryckning: men med förtigande häraf hade Merkel d. 10 Mars 1753 utverkat sig Kongl. May nådiga privilegium på 20 år, at med en viss stil få uplägga finska psalmböcker och cathecheser: Detta privilegium hade han ock öfverlåtit åt Carlbom, som derå begärte stadfästelse. Men Kongl. May förklarar, at som Directör Merkel uppå oriktig grund och med förtigande af Åbo Academiens förut egande rätt år 1753 utverkat sig KonglMay:ts privilegium at trycka slika böcker i 20 års tid, ty borde saken sättas i samma stånd som den förut var och Carlbom ej i annor händelse vid samma privilegium bibehållas, än så snart han med Consistorio Academico i Åbo derom öfverenskomma kunde. Kongl. Vetenskaps Academien öfverlemnar til Tituli uplysta och rättvisa bepröfvande om det är sannolikt at samma Kongliga Resolution, som så rättvist och sorgfälligt skyddar Åbo Consistorium vid dess privilegier skulle utan Kongl. Vetenskaps Academiens hörande, och utan at minsta anledning finnes at om Almanackor varit fråga betaga Academien en den högtideligen gifven oinskränkt rättighet.

Til den uplysning hvilken Tit. af K. Vet. Academien i skrifvelse af d. 11 innevarande Febr har begärt i det hos Tit. anhängi[g]a mål imellan Camereraren Ekmanson och Boktryckaren Lindh, om och huruvida Lindh i anseende til det S.T. Carlbom i nåder förunta privilegium at trycka alla på finska språket utkommande skrifter kunde hafva rättighet at trycka de små finska Almanackorna får Academien härmed anföra följande. Redan under den 17 October år 1747 meddelte Konungen sin Vetenskaps Academie privilegium exclusivum at på trycket utgifva svenska och finska almanackor och det utan all annan inskränkning än den, at verkställigheten af detta privilegium icke skulle få taga sin början förr än år 1749 inom hvilken tid de privilegier som flera den tiden hade at utgifva almanackor hade lupit til slut. Detta nådiga privilegiu har Kongl. CanzliCollegium d. 23 Aug. 1748 til allmän efterrättelse kungjort: Lydande som följer. Til underdånigst följe af Kongl. May:ts nådiga befallning, har Dess och Rikets Canzli Collegium härmed bordt allmänneligen tilkänna gifva at sedan nu mera, i kraft af Kongl. May:ts i nåder förunta privilegium, härvarande Kongl. Svenska Vetenskaps Academien allena tilkommer at utgifva och låta trycka almanackor, utan at de hädanefter af någon annan stå at erhållas, så har bemälte Kongl. Academie för tilkommande år 1749 dermed gjordt en början och genom contract med bokbindare den anstalt fogat, at almanackorne af dem kringsändas och säljas öfver hela Riket til det pris som på titelbladet står utsatt. Förenämde nådiga Privilegium, som til sit innehåll är så tydligt och klart och som ingalunda betager Kongl. Academien at hos hvilken boktryckare som hälst låta trycka sina almanackor har aldrig blifvit inskränkt, utan Kongl. Academien har det utan alt intrång til godo njutit. Ganska oriktigt påstår Carlbom at samma privilegium blifvit, hvad finska Almanackorne[s] tryckning angår ändrat genom den för honom d. 17 Juli 1765 utfärdade nådiga Resolution, af hvilken K. Academien får den äran bifoga en vidimerad afskrift in extenso. Deraf inhämtas at nämnda Resolution icke innefattar något nytt privilegium, utan en tillåtelse för Carlbom at få til godo njuta Directör Merkels boktryckare privilegium i följe af en med honom ingången afhandling. Vidsträcktare rätt än Merkel sjelf innehade kunde han icke uplåta och har icke heller uplåtit åt Carlbom. År 1759 då afhandlingen imellan Merkel och Carlbom slöts, hade icke Merkel utan Academien ensam rättighet til Almanackornas upläggande och tryckning, och Kongl. Academien var icke förbunden at låta hos Merkel trycka sina Almanackor. Genom 1765 års nådiga resolution, som gillar afhandlingen har Carlbom fått lika men icke större rättigheter än Merkel. Den tanken at Kongl. May:t 1765 skulle för Dess Vetenskaps Academie inskränkt den rättighet Kongl. May genom ordentligt Privilegium 1747 Academien i nåder beviljat kan ingalunda förenas hvarken med Privilegiers helgd eller den särskilta nådiga omvårdnad hvarmed Kongl. May såsom Academiens höge Beskyddare den samma altid omfattat. Sjelfva 1765 års nådiga Resolution visar et öfvertygande prof af Kongl. May:ts rättvisa omsorg för privilegiers bibehållande. Consistorium Academicum i Åbo hade år 1741 erhållit privilegium exclusivum å finska psalmböckers och Catechesers tryckning: men med förtigande häraf hade Merkel d. 10 Mars 1753 utverkat sig Kongl. May nådiga privilegium på 20 år, at med en viss stil få uplägga finska psalmböcker och cathecheser: Detta privilegium hade han ock öfverlåtit åt Carlbom, som derå begärte stadfästelse. Men Kongl. May förklarar, at som Directör Merkel uppå oriktig grund och med förtigande af Åbo Academiens förut egande rätt år 1753 utverkat sig KonglMay:ts privilegium at trycka slika böcker i 20 års tid, ty borde saken sättas i samma stånd som den förut var och Carlbom ej i annor händelse vid samma privilegium bibehållas, än så snart han med Consistorio Academico i Åbo derom öfverenskomma kunde. Kongl. Vetenskaps Academien öfverlemnar til Tituli uplysta och rättvisa bepröfvande om det är sannolikt at samma Kongliga Resolution, som så rättvist och sorgfälligt skyddar Åbo Consistorium vid dess privilegier skulle utan Kongl. Vetenskaps Academiens hörande, och utan at minsta anledning finnes at om Almanackor varit fråga betaga Academien en den högtideligen gifven oinskränkt rättighet.

3:o Uplästes et bref til Academien ifrån Herr HofCancelleren och Commendören af Kongl. NordstjerneOrden Zibet, lydande såsom följer. Oagtat Boktryckaren J. P. Lindhs gjorda invändning om Kongl. Vetenskaps Academiens hörande och förklaring öfver den emot honom af S. T. Ekmanson stälde talan, rörande det uti S. T. Carlboms lagliga rätt skedde intrång medelst den af Lindh värkställte tryckning af finska Almanackor, har jag genom utslag under denna dag ålagt Lindh, såsom egentlig svarande, at sin förklaring i hufvudsaken afgifva; men kan likväl af skyldig agtning för Academien icke underlåta at genom afskrift af Handlingarne Kongl. Academien om detta hos mig anhängigt gjorda mål underrätta, och anhåller, at om til uplysning deruti något af Academien kan upgifvas, det samma så skyndesamt som möjligt är, måtte blifva mig meddelt, etc. Äfven uplästes de tillika med detta föregående til Academien af Herr HofCancelleren och Commendören skickade Handlingar hvilka voro 1:o Et utdrag af en Kongl. May:ts Resolution af den 17 Juli 1765 af innehåll at Carlbom rättighet tilkommer at ensam uplägga alla andra i det språket utkommande skrifter; 2:o Et Memorial i anledning deraf til Herr Hofcancelleren af Ekmanson ingifvit, hvari han påstår at Carlbom således också hade rättighet at trycka finska almanackor såsom ock 100 Rrs pligt på Lindh som tryckt de finska Almanackorna nu redan i flera år; och 3:o Lindhs förklaring häruppå, hvari han åberopar sig uppå det contract han ingådt med Kongl. Vetenskaps Academien at trycka alla slags Almanackor, hvaribland de Finska äfven äro. Uppå denna expedition ifrån Herr HofCancelleren och Commendören resolverade Academien at följande svar skulle afgå.

Detta Allernådigste Konung är hwad Academien trodt sig i underdånighet böra anföra i anseende till finska tryckeriets påstådde rättighet. Hwad Hennes egen beträffar hoppas hon i Underdånighet, at den samma af det henne förunte och ofwanföre åberopade nådiga priwil. ljusligen är ådagalagt: at med orden i Academiens priwilegium utgifwa och uplägga en fri disposition af tryckningen warit förstådd följer i hennes underdåniga tancka eij allenast däraf at en sådan fri trycknings disposition medföljer all upläggare och utgifware rätt, utan förnämligast däraf at de henne ålagde motswarande skyldigheter af noggrannhet, wältryckning, tidigt utgifwande och lindrigt försälgnings pris omöjeligen af Henne med säkerhet kunna upfyllas, eller något answar Henne åläggas så snart wal af boktryckare wore Henne betagit. Det är eij eller endast Academiens rätt och skyldigheter utan äfwen Hennes werkeliga förmon och hon wågar tillgga Hennes uprätthållande hwilka nu äro satte i fråga. Med alt personligt förtroende till Carlbom skall likwäl i en framtid kunna hända, at en boktryckare med oinskränkt rättighet at trycka finska Almanackorne föreskrifwer henne wilkor hwilka antingen bereda hennes egen förlust eller då de icke wederbörligen hållas nödga henne at genom laglig Embetsmanna åtgärd tillhålla Boktryckaren at icke öfwerskrida det han bör iakttaga, hwilket är förknippadt med många obehagligheter och en oundwikelig tids utdrägt, hwarigenom Almanackorna icke allenast skulle komma at utgifwas senare än de borde utan äfwen Academien sättas utur stånd at upfylla det öfriga som i kraft af Priwilegii föreskrift Henne emot Allmänheten åligger. För det närwarande skulle hon åtminstone genom framgången af Boktryckeri Ombudsmannen Ekmanssons påstående nödgas widkänna en betydande minskan i den Arendesumma hwilken Lind åtagit sig at erlägga mot den af Academien honom uplåtne rättighet at trycka alla Almanackor och ännu större kunde Hennes förlust blifwa om Lindh toge sig anledning at påstå at blifwa befriad från försäljningen af de Almanackor, hwilka hos honom icke mera trycktes, samt i mon däraf söka afdrag af Arendesumman.

Detta Allernådigste Konung är hwad Academien trodt sig i underdånighet böra anföra i anseende till finska tryckeriets påstådde rättighet. Hwad Hennes egen beträffar hoppas hon i Underdånighet, at den samma af det henne förunte och ofwanföre åberopade nådiga priwil. ljusligen är ådagalagt: at med orden i Academiens priwilegium utgifwa och uplägga en fri disposition af tryckningen warit förstådd följer i hennes underdåniga tancka eij allenast däraf at en sådan fri trycknings disposition medföljer all upläggare och utgifware rätt, utan förnämligast däraf at de henne ålagde motswarande skyldigheter af noggrannhet, wältryckning, tidigt utgifwande och lindrigt försälgnings pris omöjeligen af Henne med säkerhet kunna upfyllas, eller något answar Henne åläggas så snart wal af boktryckare wore Henne betagit. Det är eij eller endast Academiens rätt och skyldigheter utan äfwen Hennes werkeliga förmon och hon wågar tillgga Hennes uprätthållande hwilka nu äro satte i fråga. Med alt personligt förtroende till Carlbom skall likwäl i en framtid kunna hända, at en boktryckare med oinskränkt rättighet at trycka finska Almanackorne föreskrifwer henne wilkor hwilka antingen bereda hennes egen förlust eller då de icke wederbörligen hållas nödga henne at genom laglig Embetsmanna åtgärd tillhålla Boktryckaren at icke öfwerskrida det han bör iakttaga, hwilket är förknippadt med många obehagligheter och en oundwikelig tids utdrägt, hwarigenom Almanackorna icke allenast skulle komma at utgifwas senare än de borde utan äfwen Academien sättas utur stånd at upfylla det öfriga som i kraft af Priwilegii föreskrift Henne emot Allmänheten åligger. För det närwarande skulle hon åtminstone genom framgången af Boktryckeri Ombudsmannen Ekmanssons påstående nödgas widkänna en betydande minskan i den Arendesumma hwilken Lind åtagit sig at erlägga mot den af Academien honom uplåtne rättighet at trycka alla Almanackor och ännu större kunde Hennes förlust blifwa om Lindh toge sig anledning at påstå at blifwa befriad från försäljningen af de Almanackor, hwilka hos honom icke mera trycktes, samt i mon däraf söka afdrag af Arendesumman.

Uti det nådiga priw. af 1765 som bekräftade denna Carlboms rätt förekommer hwad emot Academien nu åberopas, at neml. han ensam skall uplägga alla andra i det finska språket utkommande böcker och skrifter, finska Psalmböcker och Cathecheser samt biblar likwäl härifrån undantagne. Härwid får Academien först i Underdånighet anmärka, at med Böcker och skrifter icke lärer kunna förstås Almanackor hwilka i alla länder anses af en särskilt beskaffenhet och enär de äro satte såsom här i Swerige, under en art af Publik Auctoritet, kunna föras i likhet med förordningar och taxor m.m. hwilkas utgifwande och tryckande tillhörer dem, som denna omsorg af Regeringen blifwit updragen: och detta inträffar här i Riket ostridigt på Eder Kong. Mayts Wetenskaps Academie. At Carlbom ensam skulle få trycka hwad som på finska är författadt finner Academien icke i sjelfwa priwilegium uttryckt, och tror i anseende till Almanackorna sådant så mycket mindre följa, som den honom ålagde motswarande skyldighet at till lindrigt pris hålla hwad han uplägger icke af honom kan werkställas med dessa Almanackor dem Academien till sin fördel efter utsatt pris utgifwer och försäljer. Widare, och om en så utsträkt mening af Ordalydelsen i Carlboms priwilegium äfwen skulle kunna dragas, wågar Academien tro, at Kong. May:ts Nådiga afsigt aldrig kunnat wara at genom et nyare priwilegium wilja inskränka Academiens äldre rätt utan at sådant uttryckeligen nämna. Twärtom hoppas Hon, at i dådant fall då denna rätt nu först sättes i fråga erhålla samma nådiga förklaring, hwilken lemnades Åbo Consistorium hwars rätt till finska Psalmböckers och Cathechesers tryckande blef af Konungen i Nåder stadfästad, oaktadt Merckel den 29 Mars 1753 äfwen därå hade erhållit exclusiwt Priwilegium. At Carlbom sjelf icke eller förr än nu fallit på den tanka at en rättighet till Almanackornas tryckande honom tillkom, har dess egit förhållande nogsamt bestyrkt. Af det (sub Lit. D) i underdånighet bilagde bewis finnes, at han i sine upgifter till Kong. Riks Archiwet icke förr uptagit finska Almanackorna såsom hos sig tryckte än ifrån och med 1780 till och med 1793, med undantag likwäl af år 1788 då de annorstädes blifwit tryckte. Om Acad. och dess rätts innehafware låtit trycka de finska Almanackorna på finska tryckeriet emot betalning, har sådant skedt icke därföre at hon trodt sig wara därtill ohwilkorligt förbunden, men i brist på finska sättare och Correctörer wid andra här warande boktryckerier. Hade emellertid detta Academiens förhållande kunnat styrka Carlbom i öfwertygelse om någon sin förmenta rätt, så är för Henne icke begripeligt, hwarföre han icke gjordt sina anspråk gällande, då Academien, hwilken någon tid bortarenderat sin rätt åt en man, som eij ägde tryckeri, år 1794 fann förmonligare at träffa Accord med en boktryckare samt då låt gifwa Boktryckeri Societeten del af sin afsigt. Långt ifrån at då anmäla sig, oaktadt han samma år sökte och erhöll stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier har han icke allenast då uraktlåtit at söka få sin nu påstådde rätt till finska Almanackornas tryckande stadfäst och förwarad utan äfwen år 1799 med stillatigande sedt Contractet med Boktryckaren Lindh förnyas. Det föregifwes wäl at Carlbom till Lindh gjordt, täta påminnelser: men då Lindh blott är at anse såsom innehafware af den rätt Academien honom öfwerlåtit, lärer det altid hafwa warit Carlboms skyldighet at wända sig till Academien, hwilken då undgådt den obehaglighet at efter en så lång tid se sina lagliga förbindelser af boktryckeri Ombudsmannen Ekmansson påtalas. Härtill kommer ännu at då Carlbom år 1794 sökte och erhölt stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier, han ägt et tillfälle, hwilket han aldeles icke nytjat, at söka få sin nu påstådda rätt till finska Almanackornas tryckande uttryckeligen stadfäst och förwarad.

Uti det nådiga priw. af 1765 som bekräftade denna Carlboms rätt förekommer hwad emot Academien nu åberopas, at neml. han ensam skall uplägga alla andra i det finska språket utkommande böcker och skrifter, finska Psalmböcker och Cathecheser samt biblar likwäl härifrån undantagne. Härwid får Academien först i Underdånighet anmärka, at med Böcker och skrifter icke lärer kunna förstås Almanackor hwilka i alla länder anses af en särskilt beskaffenhet och enär de äro satte såsom här i Swerige, under en art af Publik Auctoritet, kunna föras i likhet med förordningar och taxor m.m. hwilkas utgifwande och tryckande tillhörer dem, som denna omsorg af Regeringen blifwit updragen: och detta inträffar här i Riket ostridigt på Eder Kong. Mayts Wetenskaps Academie. At Carlbom ensam skulle få trycka hwad som på finska är författadt finner Academien icke i sjelfwa priwilegium uttryckt, och tror i anseende till Almanackorna sådant så mycket mindre följa, som den honom ålagde motswarande skyldighet at till lindrigt pris hålla hwad han uplägger icke af honom kan werkställas med dessa Almanackor dem Academien till sin fördel efter utsatt pris utgifwer och försäljer. Widare, och om en så utsträkt mening af Ordalydelsen i Carlboms priwilegium äfwen skulle kunna dragas, wågar Academien tro, at Kong. May:ts Nådiga afsigt aldrig kunnat wara at genom et nyare priwilegium wilja inskränka Academiens äldre rätt utan at sådant uttryckeligen nämna. Twärtom hoppas Hon, at i dådant fall då denna rätt nu först sättes i fråga erhålla samma nådiga förklaring, hwilken lemnades Åbo Consistorium hwars rätt till finska Psalmböckers och Cathechesers tryckande blef af Konungen i Nåder stadfästad, oaktadt Merckel den 29 Mars 1753 äfwen därå hade erhållit exclusiwt Priwilegium. At Carlbom sjelf icke eller förr än nu fallit på den tanka at en rättighet till Almanackornas tryckande honom tillkom, har dess egit förhållande nogsamt bestyrkt. Af det (sub Lit. D) i underdånighet bilagde bewis finnes, at han i sine upgifter till Kong. Riks Archiwet icke förr uptagit finska Almanackorna såsom hos sig tryckte än ifrån och med 1780 till och med 1793, med undantag likwäl af år 1788 då de annorstädes blifwit tryckte. Om Acad. och dess rätts innehafware låtit trycka de finska Almanackorna på finska tryckeriet emot betalning, har sådant skedt icke därföre at hon trodt sig wara därtill ohwilkorligt förbunden, men i brist på finska sättare och Correctörer wid andra här warande boktryckerier. Hade emellertid detta Academiens förhållande kunnat styrka Carlbom i öfwertygelse om någon sin förmenta rätt, så är för Henne icke begripeligt, hwarföre han icke gjordt sina anspråk gällande, då Academien, hwilken någon tid bortarenderat sin rätt åt en man, som eij ägde tryckeri, år 1794 fann förmonligare at träffa Accord med en boktryckare samt då låt gifwa Boktryckeri Societeten del af sin afsigt. Långt ifrån at då anmäla sig, oaktadt han samma år sökte och erhöll stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier har han icke allenast då uraktlåtit at söka få sin nu påstådde rätt till finska Almanackornas tryckande stadfäst och förwarad utan äfwen år 1799 med stillatigande sedt Contractet med Boktryckaren Lindh förnyas. Det föregifwes wäl at Carlbom till Lindh gjordt, täta påminnelser: men då Lindh blott är at anse såsom innehafware af den rätt Academien honom öfwerlåtit, lärer det altid hafwa warit Carlboms skyldighet at wända sig till Academien, hwilken då undgådt den obehaglighet at efter en så lång tid se sina lagliga förbindelser af boktryckeri Ombudsmannen Ekmansson påtalas. Härtill kommer ännu at då Carlbom år 1794 sökte och erhölt stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier, han ägt et tillfälle, hwilket han aldeles icke nytjat, at söka få sin nu påstådda rätt till finska Almanackornas tryckande uttryckeligen stadfäst och förwarad.

Uti det nådiga priw. af 1765 som bekräftade denna Carlboms rätt förekommer hwad emot Academien nu åberopas, at neml. han ensam skall uplägga alla andra i det finska språket utkommande böcker och skrifter, finska Psalmböcker och Cathecheser samt biblar likwäl härifrån undantagne. Härwid får Academien först i Underdånighet anmärka, at med Böcker och skrifter icke lärer kunna förstås Almanackor hwilka i alla länder anses af en särskilt beskaffenhet och enär de äro satte såsom här i Swerige, under en art af Publik Auctoritet, kunna föras i likhet med förordningar och taxor m.m. hwilkas utgifwande och tryckande tillhörer dem, som denna omsorg af Regeringen blifwit updragen: och detta inträffar här i Riket ostridigt på Eder Kong. Mayts Wetenskaps Academie. At Carlbom ensam skulle få trycka hwad som på finska är författadt finner Academien icke i sjelfwa priwilegium uttryckt, och tror i anseende till Almanackorna sådant så mycket mindre följa, som den honom ålagde motswarande skyldighet at till lindrigt pris hålla hwad han uplägger icke af honom kan werkställas med dessa Almanackor dem Academien till sin fördel efter utsatt pris utgifwer och försäljer. Widare, och om en så utsträkt mening af Ordalydelsen i Carlboms priwilegium äfwen skulle kunna dragas, wågar Academien tro, at Kong. May:ts Nådiga afsigt aldrig kunnat wara at genom et nyare priwilegium wilja inskränka Academiens äldre rätt utan at sådant uttryckeligen nämna. Twärtom hoppas Hon, at i dådant fall då denna rätt nu först sättes i fråga erhålla samma nådiga förklaring, hwilken lemnades Åbo Consistorium hwars rätt till finska Psalmböckers och Cathechesers tryckande blef af Konungen i Nåder stadfästad, oaktadt Merckel den 29 Mars 1753 äfwen därå hade erhållit exclusiwt Priwilegium. At Carlbom sjelf icke eller förr än nu fallit på den tanka at en rättighet till Almanackornas tryckande honom tillkom, har dess egit förhållande nogsamt bestyrkt. Af det (sub Lit. D) i underdånighet bilagde bewis finnes, at han i sine upgifter till Kong. Riks Archiwet icke förr uptagit finska Almanackorna såsom hos sig tryckte än ifrån och med 1780 till och med 1793, med undantag likwäl af år 1788 då de annorstädes blifwit tryckte. Om Acad. och dess rätts innehafware låtit trycka de finska Almanackorna på finska tryckeriet emot betalning, har sådant skedt icke därföre at hon trodt sig wara därtill ohwilkorligt förbunden, men i brist på finska sättare och Correctörer wid andra här warande boktryckerier. Hade emellertid detta Academiens förhållande kunnat styrka Carlbom i öfwertygelse om någon sin förmenta rätt, så är för Henne icke begripeligt, hwarföre han icke gjordt sina anspråk gällande, då Academien, hwilken någon tid bortarenderat sin rätt åt en man, som eij ägde tryckeri, år 1794 fann förmonligare at träffa Accord med en boktryckare samt då låt gifwa Boktryckeri Societeten del af sin afsigt. Långt ifrån at då anmäla sig, oaktadt han samma år sökte och erhöll stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier har han icke allenast då uraktlåtit at söka få sin nu påstådde rätt till finska Almanackornas tryckande stadfäst och förwarad utan äfwen år 1799 med stillatigande sedt Contractet med Boktryckaren Lindh förnyas. Det föregifwes wäl at Carlbom till Lindh gjordt, täta påminnelser: men då Lindh blott är at anse såsom innehafware af den rätt Academien honom öfwerlåtit, lärer det altid hafwa warit Carlboms skyldighet at wända sig till Academien, hwilken då undgådt den obehaglighet at efter en så lång tid se sina lagliga förbindelser af boktryckeri Ombudsmannen Ekmansson påtalas. Härtill kommer ännu at då Carlbom år 1794 sökte och erhölt stadfästelse och förnyelse på sina priwilegier, han ägt et tillfälle, hwilket han aldeles icke nytjat, at söka få sin nu påstådda rätt till finska Almanackornas tryckande uttryckeligen stadfäst och förwarad.

"Stormägtigste allernådigste Konung Eder Kong. Maj:ts Wetenskaps Academie, hwilken Eder Kong. May genom dess Nådigst gifne tillstånd at i underdånighet närmare uplysa huru nära twisten emellan Carlbom och Lind om Finska Almanackornas tryckning rörer Academiens wäl, lemnat et nytt Nådigt och för Academien oskattbart wedermäle af det höga beskydd, hwarmed Eder Kong. May:ts henne bewisade Nådiga ynnest och konungsliga bewågenhet aflägga sin underdånigaste tacksägelse och tillika i underdånighet aflemna följande Uplysningar rörande Academiens rättighet till finska Almanackornas tryckning

2:o Sedan Herr Landshöfdingen och Commendören Rosenstein uplyst Kong. Wet. Academien därom at H:s M:t Konungen nådigst hade befalt det Academien med det första skulle inkomma med sin underdåniga förklaring öfwer det som kunde röra Hennes Privilegium på Almanackors utgifwande uti Rättegången emellan Lindh och Carlbom om ttre rätt till finska Almanackornas tryckande; och tillika afgifwit en detaillerad berättelse om början och fortgången af denna processe; Upläste Sjösten det project till underdånig förklaring som han hadde författat enligt de detta mål tillhörige documenter och den öfwerläggning som däröfwer dagen tillförene hade förewarit i Herrar Inspectorum Aerarii sammankomst. Kong. W. Academien trodde sig säkrast och innom föreskrifwen tid kunna afgifwa omförmälte underdåniga förklaring då den öfwerlemnade denna befattning åt Herrar Deputerade Landshöfdingen m.m. Rosenstein, Canzli Rådet m.m. Baron Rosenhane och Assessor Odhelius, hwilka gemensamt med Sjöstén skulle utan någon widare Academiens granskning därom besörja. Nämde Deputerade sammanträdde äfwen dagen därpå för at werkställa Academiens beslut och författade samt justerade följande i underdånighet afgifne förklarande.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

Wår synnerliga ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Allsmägtig, Tromän Tjenare och Undersåtare, samtelige Ledamöter af Wår Wetenskaps Academie! Hos oss har Boktryckaren här i staden Joh. Pehr Lindh sig däröfwer i underdånighet beswärat, at sedan I genom Contract af den 28 September 1799 till honom emot betingade hwilkor öfwerlemnat tryckningen och försäljningen för åren 1801 till och med 1806 af alla de slags Almanackor och Calendrar, som I ditintil låtit under arende utkomma, och han i stöd däraf under de förflutne åren opåtalt werkstält tryckningen af berörde Almanackor, och däribland äfwen de finska, såsom likaledes i Contractet nämde, Wårt Hof-Canzlers Embete, uppå Bokhandels- och Boktryckeri Ombudsmannen Camereraren Ekmanssons, efter anmodan af Boktryckeri Directeuren J: A: Carlbohm, gjorde åtalan, det Lindh, till Carlbohms förfång och emot det den sistnämde under d. 17. Julii 1765 Nådigst förunte Priwilegium at ensam uplägga alla på finska språket utgående böcker och skrifter, utom Psalmböcker, Cathecheser och Biblar, skall i flere år hafwa trykt de finska Almanachorna, medelst utslag af den 28 sistledne Martii förklarat, at så ostridigt det wore, at I, i kraft af det Eder den 17. October 1747 meddelte, Nådiga Priwilegium egen ensam rättighet, at utgifwa och låta trycka Almanackor, de finska så wäl som de swenska, så uppenbar wore äfwen Carlbohms genom Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19 Junii 1794 Nådigst befästade rätt, at, allenast med förenämde undantag ensam uplägga alla finska Böcker och skrifter, och följakteligen äfwen finska Almanackor; i grund hwarå Wårt Hof-Canzlers Ämbete pröfwat Carlbohm ensam berättigad, at trycka finska Almanackor, samt ansedt Lindh, som om denna Carlbohms uteslutande rätt icke bordt eller kunnat wara okunnig, och likwäl Carlbom däruti intrång gjordt, förfallen till 25 Rdaler Böter. Sedan wi af desse beswär, tillika med Wederbörandes afgifne underdåniga förklaring, lemnat Eder Nådig del och I med underdånige påminnelser inkommit, hafwe wi tagit detta mål i Nådigt öfwerwägande, och Därwid funnit Ordalydelsen uti Kong. Resolutionerne af den 17 Julii 1765 och den 19. Junii 1794 tydlig, det Boktryckeri Directeuren Carlbohm eger rätt, att, med undantag af Biblar Cathecheser och Psalmböcker, ensam uplägga alla finska böcker och skrifter, och således äfwen finska Almanackor, såsom icke undantagne; i anseende hwartill, och ehuru Carlbohm stillatigande låtit boktryckaren Lindh under flere års tid werkställa tryckningen af slike Almanackor; likwäl och då någon fatalie tid till bewakande af Carlbohms rätt här icke äger rum; hafwe wi pröfwat rättwist, at i Nåder gilla och fastställa ofwanberörde wårt Hof Canzlers Embetes den 28 sistl. Martii gifne och nu öfwerklagade Utslag, hwarigenom Carlbohm är ansedd berättigad at ensam trycka Almanachor, samt Lindh förklarad wara till Tjugufem R[iks]dalers böter förfallen. För öfrigt och som hos oss blifwit i uderdånighet anmält, det Carlbohm tillkänna gifwit sig wilja afstå ifrån dess rätt at trycka nästkommande 1804 års finska Almanackor, på det något hinder icke må möta i deras utgifwande; wele wi wid detta Carlbohms begifwande låta bero: hwilket Eder härmed till swar och efterrättelse i Nåder tillkännagifwes. Wi befalle Eder Gud Allsmägtig Synnerligen Nådeligen. Stockholms slott den 14 Junii 1803.

3:o Uplästes H:r M:ts Konungens Nådiga bref till Academien innehållande dess Nådiga Resolution uti Rättegången emellan Carlbohm och Lindh om rättigheten till finska Almanackornas tryckning Lydande Högstbemälte Nådiga bref sålunda.

Hvad det förra eller den föreslagne Tabellen beträffar, kunde det icke undfalla Akademien hvad nytta en sådan skulle medföra för allmänheten, hvarföre Akademien så mycket snarare biföll til Lindhs proposition som det kunde ske utan at hon därigenom betungades med någon ny utgift.

4:o Uplästes et Memorial af Direct. J. P. Lindh, hvaruti han anmälte sig, på tilstyrkan af Akademiens Aerarium, vara hugad, at med de för nästa år utkommande småalmanackorne förena en Tabell som visade summan och arten af det Bankomynt hvilket enligt den faststälde realisations planen svarar emot hvarje gifven Summa Riks Gäldssedlar och tvärtom. Härjämte understälde Lindh Academiens ompröfning, huruvida Kongl. Majt:s Akademien i nåder tilslagne förhöjning på Almanackorne ifrånlskilling Banko (sådant som priset beviljades 1777) til 1 skilling 4 Runstycken Bankoslantar eller Riks Gäldssedlar (hvartil det faststäldes 1797) kunde berättiga honom at hädanefter endast försälja emot Bankomynt.

Föredragning af konungens bref om Almanachs prisets förhöjning.

4:o Uplästes konungens nådiga bref till Academien rörande Priset på Almanachorna, hwilket däruti fastställes till En skilling fyra runstycken B:co för exemplaret under de återstående åren af Boktryckaren Linds med Wetenskaps Academien ingångne Contract, som Academien i mohn af det förhöjda priset till sin förmon äger rätta.

Praesidis berättelse hwarföre H:r Inspectores Aerarii icke ännu inkommit till Acad. med sitt utlåtande öfwer Arende sumans förning

8:o Anmälte Praeses at Herrar Inspectores Aerarii wäl hade begynt öfwerläggningarne om Arendesummans förhöjning under den tid Boktryckaren Lindhs contract med Academien ännu warar: men at Lindh i dag hade inlemnat et nytt memorial hwaröfwer ytterligare öfwerläggning fordrades förr än detta mål Academien kunde föredragas.

Pluraliteten war således för den gifne propositionon, hwilken, så snart Justeringen för sig gådt, academien trodde sig böra öfwerlemna åt Herrar Inspectores Aerarii at communicera med Lindh, och tillika updraga dem at, i fall Boktryckare Lindh icke åtager sig at utgjöra den föreslagne förhöjningen, genast å Academiens wägnar i underdånighet anmäla detta hos Konungen och anhålla om Dess Nådiga föreskrift för Lindh at endast upbära Almanachs betalningen i Riksgäl[d]s under den tid contractet med honom ännu warar.

Pluraliteten war således för den gifne propositionon, hwilken, så snart Justeringen för sig gådt, academien trodde sig böra öfwerlemna åt Herrar Inspectores Aerarii at communicera med Lindh, och tillika updraga dem at, i fall Boktryckare Lindh icke åtager sig at utgjöra den föreslagne förhöjningen, genast å Academiens wägnar i underdånighet anmäla detta hos Konungen och anhålla om Dess Nådiga föreskrift för Lindh at endast upbära Almanachs betalningen i Riksgäl[d]s under den tid contractet med honom ännu warar.

Pluraliteten war således för den gifne propositionon, hwilken, så snart Justeringen för sig gådt, academien trodde sig böra öfwerlemna åt Herrar Inspectores Aerarii at communicera med Lindh, och tillika updraga dem at, i fall Boktryckare Lindh icke åtager sig at utgjöra den föreslagne förhöjningen, genast å Academiens wägnar i underdånighet anmäla detta hos Konungen och anhålla om Dess Nådiga föreskrift för Lindh at endast upbära Almanachs betalningen i Riksgäl[d]s under den tid contractet med honom ännu warar.

beslut om föregående Proposition

2:o Uplästes utur Dagboken hållen uti Inspectura Aerarii d. 27 Febr. och 1 mars innewarande år de paragrapher, som innefattade Inspectorum Aerarii öfwerläggningar öfwer Arende summans förhöjning för Boktryckaren Lindh enligt kong[liga] Brefwet af den 31 Dec. 1803; tillika med et under nu warande sammankomst af Lindh inlemnat memorial hwaruti han anhåller at k. Academien skulle låta sig föreläsas alla af honom till Inspectura aerarii ingifne skrifter rörande Arendesummans förhöjning, anförande Lindh at han wågade smickra sig med det glada hopp at därigenom uti k. Academiens pleno winna någon del af den upmärksamhet och det owäldiga bedömmande som han tykte sig sakna hos Herrar Inspectores Aerarii, hwilkas upgjorde Calculer han tillstod sig icke kunna begripa. Sedermera åberopar han sig en detta memorial åtföljande Calcul, hwarigenom han söker wisa at han såsom Arendator årligen förlorar 270 Rd:r 44 sk. B:co på de små Almanackorna efter nu warande arendesumma reducerad hel och hållen till B:co Detta alt oaktadt bjuder han 450 Rd:r B:co såsom förhöjning på Arendet med hwilkor at få contraktet förlängdt på 12 år: men i fall dena prolongation icke skulle honom bewiljas förblifwer han wid sit gjorde anspråk: at utan all förhöjning i Arendesumman för de 2:ne återstående åren av Contractet taga det nu faststälte Almanachs pris, som han påstår at Konungen i Nåder tillagt honom, och som blifwit wunnit genom hans underdåniga ansökan, på hans bekostnad och till hans uprättelse för flerehanda Lidanden. - Kong[liga] Wetenskapsacademien yttrade et synnerligit missnöje öfwer detta Lindhs upläste memorial, hwilket Hon i flere afseenden fant anstöteligt, och hwilket Hon äfwen trodde at Lind icke sjelf för fattat utan förledd af någon annan hade underskrifwit; hwarföreäfwen Academien utur denna enda synpunkt trodde sig böra ursäkta Lindhs obetänkeamhet. - Arendesummans förhöjning blef nu hufwudföremålet för kong[liga] Academiens öfwerläggning: och då Herrar Ledamöter ickekunde förena sig om summans storlek hwarmed Arendet borde ökas m.m. föreslog Praeses H Ryttmästaren Adlersparre at k. Academien skulle wotera öfwer följande proposition som för Henne uplästes: Lindh proponeras at utgiöra en förhöining i Arendet sådan, at summan för 1804 blifver 3500 Rd:r och för 1805 och 1806 årligen 4250 Rd:r alt Bancomynt; så at Lindh, i fall han icke däruti ingår, icke heller får upbära Betalningen för de små Almanachorna i B:co utan uti Riksgäldssedlar, hwarom kong[liga] Acad. då hos H:s M:t Konungen nödgas anhålla om nådig föreskrift

Af desse upläste Handlingar inhämtade Academien at Boktryckaren Lindh, i stället för at åtaga sig den af k. Academien honom föreslagne förhöjning af 950 Rd:r årligen per medium räknat för detta och de följande 2:ne åren af dess Conract, endast bjudit 750 Rd förhöjning eller 38500 Rd:rs arende de 2:ne sista åren af Contractet: och Academien fant äfwen af flere skäl betänkeligit, at hos H:s Mst konungen i underdånighet anhålla, det Lindh skulle, under den tid contractet med honom ännu warar, åläggas at taga sin betalning för de smärre Almanachorna i Riksgäldssedlar. Academien ansåg dock lindh böra så mycket öka sit anbud at han äfwen för innewarande år åtager sig at erlägga 3800 Rd:r eller 750 Rd:rs tillökning i arendesumman, och beslöt at genom Waktmästaren låta upkalla honom för at häröfwer inhämta dess utlåtande. Detta Lindhs inkallande och hörande öfwer nyssnämde proposition kunde dock likwäl denna gång icke werkställas; emedan Han nyss förut war från sit contoir bortgången; hwarföre kong[liga] Academien, sedan H Stats Secreteraren m.m. Rosenblad tillkännagifwit at han särskilt wille tala med Lindh om detta ämne, förklarade sig wara Herr Stats Sereteraren ganska mycket förbunden om Han å Hennes wägnar wille förmå boktryckaren Lindh at åtaga sig erläggandet af den högsta möjliga tillökning uti arendet både under detta och de följande 2:ne åren som contractet med Academien ännu warar. H Stats Secreteraren lofwade äfwen at åtaga sig detta beswär, samt uti Academiens nästa sammankomst lemna henne underrättelse om Lindhs högsta anbud.

Af desse upläste Handlingar inhämtade Academien at Boktryckaren Lindh, i stället för at åtaga sig den af k. Academien honom föreslagne förhöjning af 950 Rd:r årligen per medium räknat för detta och de följande 2:ne åren af dess Conract, endast bjudit 750 Rd förhöjning eller 38500 Rd:rs arende de 2:ne sista åren af Contractet: och Academien fant äfwen af flere skäl betänkeligit, at hos H:s Mst konungen i underdånighet anhålla, det Lindh skulle, under den tid contractet med honom ännu warar, åläggas at taga sin betalning för de smärre Almanachorna i Riksgäldssedlar. Academien ansåg dock lindh böra så mycket öka sit anbud at han äfwen för innewarande år åtager sig at erlägga 3800 Rd:r eller 750 Rd:rs tillökning i arendesumman, och beslöt at genom Waktmästaren låta upkalla honom för at häröfwer inhämta dess utlåtande. Detta Lindhs inkallande och hörande öfwer nyssnämde proposition kunde dock likwäl denna gång icke werkställas; emedan Han nyss förut war från sit contoir bortgången; hwarföre kong[liga] Academien, sedan H Stats Secreteraren m.m. Rosenblad tillkännagifwit at han särskilt wille tala med Lindh om detta ämne, förklarade sig wara Herr Stats Sereteraren ganska mycket förbunden om Han å Hennes wägnar wille förmå boktryckaren Lindh at åtaga sig erläggandet af den högsta möjliga tillökning uti arendet både under detta och de följande 2:ne åren som contractet med Academien ännu warar. H Stats Secreteraren lofwade äfwen at åtaga sig detta beswär, samt uti Academiens nästa sammankomst lemna henne underrättelse om Lindhs högsta anbud.

Af desse upläste Handlingar inhämtade Academien at Boktryckaren Lindh, i stället för at åtaga sig den af k. Academien honom föreslagne förhöjning af 950 Rd:r årligen per medium räknat för detta och de följande 2:ne åren af dess Conract, endast bjudit 750 Rd förhöjning eller 38500 Rd:rs arende de 2:ne sista åren af Contractet: och Academien fant äfwen af flere skäl betänkeligit, at hos H:s Mst konungen i underdånighet anhålla, det Lindh skulle, under den tid contractet med honom ännu warar, åläggas at taga sin betalning för de smärre Almanachorna i Riksgäldssedlar. Academien ansåg dock lindh böra så mycket öka sit anbud at han äfwen för innewarande år åtager sig at erlägga 3800 Rd:r eller 750 Rd:rs tillökning i arendesumman, och beslöt at genom Waktmästaren låta upkalla honom för at häröfwer inhämta dess utlåtande. Detta Lindhs inkallande och hörande öfwer nyssnämde proposition kunde dock likwäl denna gång icke werkställas; emedan Han nyss förut war från sit contoir bortgången; hwarföre kong[liga] Academien, sedan H Stats Secreteraren m.m. Rosenblad tillkännagifwit at han särskilt wille tala med Lindh om detta ämne, förklarade sig wara Herr Stats Sereteraren ganska mycket förbunden om Han å Hennes wägnar wille förmå boktryckaren Lindh at åtaga sig erläggandet af den högsta möjliga tillökning uti arendet både under detta och de följande 2:ne åren som contractet med Academien ännu warar. H Stats Secreteraren lofwade äfwen at åtaga sig detta beswär, samt uti Academiens nästa sammankomst lemna henne underrättelse om Lindhs högsta anbud.

Af desse upläste Handlingar inhämtade Academien at Boktryckaren Lindh, i stället för at åtaga sig den af k. Academien honom föreslagne förhöjning af 950 Rd:r årligen per medium räknat för detta och de följande 2:ne åren af dess Conract, endast bjudit 750 Rd förhöjning eller 38500 Rd:rs arende de 2:ne sista åren af Contractet: och Academien fant äfwen af flere skäl betänkeligit, at hos H:s Mst konungen i underdånighet anhålla, det Lindh skulle, under den tid contractet med honom ännu warar, åläggas at taga sin betalning för de smärre Almanachorna i Riksgäldssedlar. Academien ansåg dock lindh böra så mycket öka sit anbud at han äfwen för innewarande år åtager sig at erlägga 3800 Rd:r eller 750 Rd:rs tillökning i arendesumman, och beslöt at genom Waktmästaren låta upkalla honom för at häröfwer inhämta dess utlåtande. Detta Lindhs inkallande och hörande öfwer nyssnämde proposition kunde dock likwäl denna gång icke werkställas; emedan Han nyss förut war från sit contoir bortgången; hwarföre kong[liga] Academien, sedan H Stats Secreteraren m.m. Rosenblad tillkännagifwit at han särskilt wille tala med Lindh om detta ämne, förklarade sig wara Herr Stats Sereteraren ganska mycket förbunden om Han å Hennes wägnar wille förmå boktryckaren Lindh at åtaga sig erläggandet af den högsta möjliga tillökning uti arendet både under detta och de följande 2:ne åren som contractet med Academien ännu warar. H Stats Secreteraren lofwade äfwen at åtaga sig detta beswär, samt uti Academiens nästa sammankomst lemna henne underrättelse om Lindhs högsta anbud.

Af desse upläste Handlingar inhämtade Academien at Boktryckaren Lindh, i stället för at åtaga sig den af k. Academien honom föreslagne förhöjning af 950 Rd:r årligen per medium räknat för detta och de följande 2:ne åren af dess Conract, endast bjudit 750 Rd förhöjning eller 38500 Rd:rs arende de 2:ne sista åren af Contractet: och Academien fant äfwen af flere skäl betänkeligit, at hos H:s Mst konungen i underdånighet anhålla, det Lindh skulle, under den tid contractet med honom ännu warar, åläggas at taga sin betalning för de smärre Almanachorna i Riksgäldssedlar. Academien ansåg dock lindh böra så mycket öka sit anbud at han äfwen för innewarande år åtager sig at erlägga 3800 Rd:r eller 750 Rd:rs tillökning i arendesumman, och beslöt at genom Waktmästaren låta upkalla honom för at häröfwer inhämta dess utlåtande. Detta Lindhs inkallande och hörande öfwer nyssnämde proposition kunde dock likwäl denna gång icke werkställas; emedan Han nyss förut war från sit contoir bortgången; hwarföre kong[liga] Academien, sedan H Stats Secreteraren m.m. Rosenblad tillkännagifwit at han särskilt wille tala med Lindh om detta ämne, förklarade sig wara Herr Stats Sereteraren ganska mycket förbunden om Han å Hennes wägnar wille förmå boktryckaren Lindh at åtaga sig erläggandet af den högsta möjliga tillökning uti arendet både under detta och de följande 2:ne åren som contractet med Academien ännu warar. H Stats Secreteraren lofwade äfwen at åtaga sig detta beswär, samt uti Academiens nästa sammankomst lemna henne underrättelse om Lindhs högsta anbud.

Af desse upläste Handlingar inhämtade Academien at Boktryckaren Lindh, i stället för at åtaga sig den af k. Academien honom föreslagne förhöjning af 950 Rd:r årligen per medium räknat för detta och de följande 2:ne åren af dess Conract, endast bjudit 750 Rd förhöjning eller 38500 Rd:rs arende de 2:ne sista åren af Contractet: och Academien fant äfwen af flere skäl betänkeligit, at hos H:s Mst konungen i underdånighet anhålla, det Lindh skulle, under den tid contractet med honom ännu warar, åläggas at taga sin betalning för de smärre Almanachorna i Riksgäldssedlar. Academien ansåg dock lindh böra så mycket öka sit anbud at han äfwen för innewarande år åtager sig at erlägga 3800 Rd:r eller 750 Rd:rs tillökning i arendesumman, och beslöt at genom Waktmästaren låta upkalla honom för at häröfwer inhämta dess utlåtande. Detta Lindhs inkallande och hörande öfwer nyssnämde proposition kunde dock likwäl denna gång icke werkställas; emedan Han nyss förut war från sit contoir bortgången; hwarföre kong[liga] Academien, sedan H Stats Secreteraren m.m. Rosenblad tillkännagifwit at han särskilt wille tala med Lindh om detta ämne, förklarade sig wara Herr Stats Sereteraren ganska mycket förbunden om Han å Hennes wägnar wille förmå boktryckaren Lindh at åtaga sig erläggandet af den högsta möjliga tillökning uti arendet både under detta och de följande 2:ne åren som contractet med Academien ännu warar. H Stats Secreteraren lofwade äfwen at åtaga sig detta beswär, samt uti Academiens nästa sammankomst lemna henne underrättelse om Lindhs högsta anbud.

Af desse upläste Handlingar inhämtade Academien at Boktryckaren Lindh, i stället för at åtaga sig den af k. Academien honom föreslagne förhöjning af 950 Rd:r årligen per medium räknat för detta och de följande 2:ne åren af dess Conract, endast bjudit 750 Rd förhöjning eller 38500 Rd:rs arende de 2:ne sista åren af Contractet: och Academien fant äfwen af flere skäl betänkeligit, at hos H:s Mst konungen i underdånighet anhålla, det Lindh skulle, under den tid contractet med honom ännu warar, åläggas at taga sin betalning för de smärre Almanachorna i Riksgäldssedlar. Academien ansåg dock lindh böra så mycket öka sit anbud at han äfwen för innewarande år åtager sig at erlägga 3800 Rd:r eller 750 Rd:rs tillökning i arendesumman, och beslöt at genom Waktmästaren låta upkalla honom för at häröfwer inhämta dess utlåtande. Detta Lindhs inkallande och hörande öfwer nyssnämde proposition kunde dock likwäl denna gång icke werkställas; emedan Han nyss förut war från sit contoir bortgången; hwarföre kong[liga] Academien, sedan H Stats Secreteraren m.m. Rosenblad tillkännagifwit at han särskilt wille tala med Lindh om detta ämne, förklarade sig wara Herr Stats Sereteraren ganska mycket förbunden om Han å Hennes wägnar wille förmå boktryckaren Lindh at åtaga sig erläggandet af den högsta möjliga tillökning uti arendet både under detta och de följande 2:ne åren som contractet med Academien ännu warar. H Stats Secreteraren lofwade äfwen at åtaga sig detta beswär, samt uti Academiens nästa sammankomst lemna henne underrättelse om Lindhs högsta anbud.

H:rr Odhelii memorial.

H:rr Odhelii memorial.

I sådan sakens ställning anser jag min skyldighet fordra at anmäla: det jag befarar en betydelig skada för Academien, om Almanachs priset blir nedsatt till Riksgälds mynts numerairen.- Jag förbigår den reflection at en af Academien begärd ändring i en kong[lig] Ms:ts Henne i de Nådigaste ordalag så nyligen tillagd förmån, kan hafwa flerfaldigt utseende, och kanske blifwa wådelig för framtiden; men som förlusten, emellan hwad Acad. af Lindh begär och det han friwilligt ärbjuder är endast 1350 Rd:r på alla 3 åren, anser jag för min del rådeligast at låta därwid bero, så framt Lindh eij ytterligare skulle kunna förmås gjöra någon påökning, hälst han har stöd i HofCanslers Embetets underdåniga betänkande till kong[lig] Mayt, när denna påökning bewiljades, och det kan synas som bestode den Academien Nådigst gifne rättighet at efter påökad priset rätta Arende summan sig till förmon, just i numerairens förwandlande till Specie, som utgjör 3800 Rd:r, eller det samma som Lindh nu bjuder. Däremot, och om priset åter nedsättes R.gs mynt, och Lind betalar efter sit contract, får Academien på desse åren endast 9150 Rd Spe. och förlorar således 1500 Rd:r som Lindh nu friwilligt offererar. - Den förra förlusten är et Lucrum cessans, en penning som icke inflyter i Academiens cassa; den senare åter är et Damnum emergens, eller en ren förlust af det som Lindh henne tillbjuder. Stockholm den 18 Aprill 1804.
18 Aprill 1804 Joh. L. Odhelius.

I sådan sakens ställning anser jag min skyldighet fordra at anmäla: det jag befarar en betydelig skada för Academien, om Almanachs priset blir nedsatt till Riksgälds mynts numerairen.- Jag förbigår den reflection at en af Academien begärd ändring i en kong[lig] Ms:ts Henne i de Nådigaste ordalag så nyligen tillagd förmån, kan hafwa flerfaldigt utseende, och kanske blifwa wådelig för framtiden; men som förlusten, emellan hwad Acad. af Lindh begär och det han friwilligt ärbjuder är endast 1350 Rd:r på alla 3 åren, anser jag för min del rådeligast at låta därwid bero, så framt Lindh eij ytterligare skulle kunna förmås gjöra någon påökning, hälst han har stöd i HofCanslers Embetets underdåniga betänkande till kong[lig] Mayt, när denna påökning bewiljades, och det kan synas som bestode den Academien Nådigst gifne rättighet at efter påökad priset rätta Arende summan sig till förmon, just i numerairens förwandlande till Specie, som utgjör 3800 Rd:r, eller det samma som Lindh nu bjuder. Däremot, och om priset åter nedsättes R.gs mynt, och Lind betalar efter sit contract, får Academien på desse åren endast 9150 Rd Spe. och förlorar således 1500 Rd:r som Lindh nu friwilligt offererar. - Den förra förlusten är et Lucrum cessans, en penning som icke inflyter i Academiens cassa; den senare åter är et Damnum emergens, eller en ren förlust af det som Lindh henne tillbjuder. Stockholm den 18 Aprill 1804.
18 Aprill 1804 Joh. L. Odhelius.

I sådan sakens ställning anser jag min skyldighet fordra at anmäla: det jag befarar en betydelig skada för Academien, om Almanachs priset blir nedsatt till Riksgälds mynts numerairen.- Jag förbigår den reflection at en af Academien begärd ändring i en kong[lig] Ms:ts Henne i de Nådigaste ordalag så nyligen tillagd förmån, kan hafwa flerfaldigt utseende, och kanske blifwa wådelig för framtiden; men som förlusten, emellan hwad Acad. af Lindh begär och det han friwilligt ärbjuder är endast 1350 Rd:r på alla 3 åren, anser jag för min del rådeligast at låta därwid bero, så framt Lindh eij ytterligare skulle kunna förmås gjöra någon påökning, hälst han har stöd i HofCanslers Embetets underdåniga betänkande till kong[lig] Mayt, när denna påökning bewiljades, och det kan synas som bestode den Academien Nådigst gifne rättighet at efter påökad priset rätta Arende summan sig till förmon, just i numerairens förwandlande till Specie, som utgjör 3800 Rd:r, eller det samma som Lindh nu bjuder. Däremot, och om priset åter nedsättes R.gs mynt, och Lind betalar efter sit contract, får Academien på desse åren endast 9150 Rd Spe. och förlorar således 1500 Rd:r som Lindh nu friwilligt offererar. - Den förra förlusten är et Lucrum cessans, en penning som icke inflyter i Academiens cassa; den senare åter är et Damnum emergens, eller en ren förlust af det som Lindh henne tillbjuder. Stockholm den 18 Aprill 1804.
18 Aprill 1804 Joh. L. Odhelius.

I sådan sakens ställning anser jag min skyldighet fordra at anmäla: det jag befarar en betydelig skada för Academien, om Almanachs priset blir nedsatt till Riksgälds mynts numerairen.- Jag förbigår den reflection at en af Academien begärd ändring i en kong[lig] Ms:ts Henne i de Nådigaste ordalag så nyligen tillagd förmån, kan hafwa flerfaldigt utseende, och kanske blifwa wådelig för framtiden; men som förlusten, emellan hwad Acad. af Lindh begär och det han friwilligt ärbjuder är endast 1350 Rd:r på alla 3 åren, anser jag för min del rådeligast at låta därwid bero, så framt Lindh eij ytterligare skulle kunna förmås gjöra någon påökning, hälst han har stöd i HofCanslers Embetets underdåniga betänkande till kong[lig] Mayt, när denna påökning bewiljades, och det kan synas som bestode den Academien Nådigst gifne rättighet at efter påökad priset rätta Arende summan sig till förmon, just i numerairens förwandlande till Specie, som utgjör 3800 Rd:r, eller det samma som Lindh nu bjuder. Däremot, och om priset åter nedsättes R.gs mynt, och Lind betalar efter sit contract, får Academien på desse åren endast 9150 Rd Spe. och förlorar således 1500 Rd:r som Lindh nu friwilligt offererar. - Den förra förlusten är et Lucrum cessans, en penning som icke inflyter i Academiens cassa; den senare åter är et Damnum emergens, eller en ren förlust af det som Lindh henne tillbjuder. Stockholm den 18 Aprill 1804.
18 Aprill 1804 Joh. L. Odhelius.

I sådan sakens ställning anser jag min skyldighet fordra at anmäla: det jag befarar en betydelig skada för Academien, om Almanachs priset blir nedsatt till Riksgälds mynts numerairen.- Jag förbigår den reflection at en af Academien begärd ändring i en kong[lig] Ms:ts Henne i de Nådigaste ordalag så nyligen tillagd förmån, kan hafwa flerfaldigt utseende, och kanske blifwa wådelig för framtiden; men som förlusten, emellan hwad Acad. af Lindh begär och det han friwilligt ärbjuder är endast 1350 Rd:r på alla 3 åren, anser jag för min del rådeligast at låta därwid bero, så framt Lindh eij ytterligare skulle kunna förmås gjöra någon påökning, hälst han har stöd i HofCanslers Embetets underdåniga betänkande till kong[lig] Mayt, när denna påökning bewiljades, och det kan synas som bestode den Academien Nådigst gifne rättighet at efter påökad priset rätta Arende summan sig till förmon, just i numerairens förwandlande till Specie, som utgjör 3800 Rd:r, eller det samma som Lindh nu bjuder. Däremot, och om priset åter nedsättes R.gs mynt, och Lind betalar efter sit contract, får Academien på desse åren endast 9150 Rd Spe. och förlorar således 1500 Rd:r som Lindh nu friwilligt offererar. - Den förra förlusten är et Lucrum cessans, en penning som icke inflyter i Academiens cassa; den senare åter är et Damnum emergens, eller en ren förlust af det som Lindh henne tillbjuder. Stockholm den 18 Aprill 1804.
18 Aprill 1804 Joh. L. Odhelius.

På denna Academiens proposition har Lindh till Insp:res Aerarii swarat at Han eij ser sig kunna betala mer än 3800 Rd:r och det blott för hwardera året 1805 och 6.

1:o De §. §. af Dagboken hållen uti Inspectura den 7:de och 14 Aprill innewarande år som angå detta mål - 2:o Lindhs Anförande till kong[liga] Academiens plenum jämte utdrag af kong[liga] Hofcancellairs Embetets underdåniga utlåtande angående Boktryckaren Lindhs underdånigst gjorda ansökning at hädanefter få taga Almanachspriset i Bancomynt. - 3:o Det sluteliga swar, som Lind skrifteligen till H Inspectores Aerarii inlemnat, hwilket såsom oläst återlemnades. - 4:o H:r Assessor Odhelii Memorial så lydande. "Kong[liga] Acad. har beslutit at i fall Boktryckaren Lind eij will i arende betala 4000 Rd öfwerhufwud räknat, de återstående 3 åren 1804, 5 och 6, skulle Inspectores Aerarii hos kong[liga] Ms:ts i underdånighet anmäla om Lindh får under de åren taga sin betalning i Specie.

2:o Uplästes nedannämde Handlingar rörande Boktryckaren Lindhs hörande öfwer Arendesummans förhöjning: nem[ligen]

H:rr Stats Secreteraren m.m. Rosenblads berättelse om Lindhs anbud af 4000 Rd:r B:oo i ärende för Alamanachorna et[cetera]. et[ceterea].

Kong[liga] Wet. Academien, som förklarade sig wara Herr Stats Secreteraren oändeligen förbunden för dess åtgärd wid detta måls afslutande på et för Henne så förmonligt sätt, beslöt äfwen, at Herr Stats Secreteraren enligt sit upgifna förslag, skulle uprätta en slutelig öfwerenskommelse med Lindh om Arendets förhöjning de 2:ne sista åren af dess Contract: och at et bref skulle afgå ifrån Kong[liga] Academien till Hans Mt Konungen, hwaruti Academien borde i underdånighet anhålla at allmänheten genom en allmän kundgjörelse blifwer underrättad därom at Lindh i Nåder blifwit berättigad till de små Almanachornas försäljande emot lika stor betalning i B som de hittils kostat köpare uti Riksgäldssedlar.

Kong[liga] Wet. Academien, som förklarade sig wara Herr Stats Secreteraren oändeligen förbunden för dess åtgärd wid detta måls afslutande på et för Henne så förmonligt sätt, beslöt äfwen, at Herr Stats Secreteraren enligt sit upgifna förslag, skulle uprätta en slutelig öfwerenskommelse med Lindh om Arendets förhöjning de 2:ne sista åren af dess Contract: och at et bref skulle afgå ifrån Kong[liga] Academien till Hans Mt Konungen, hwaruti Academien borde i underdånighet anhålla at allmänheten genom en allmän kundgjörelse blifwer underrättad därom at Lindh i Nåder blifwit berättigad till de små Almanachornas försäljande emot lika stor betalning i B som de hittils kostat köpare uti Riksgäldssedlar.

3:o Lemnade Herr Stats Secreteraren m.m. Rosenblad Kong[liga] Academien en fullständig berättelse om förloppet af dess samtal med Boktryckaren Lindh, hwilken upwist flere bref från Bokbindare i i Landsorterna, hwarigenom han sökt styrka, at Han icke innewarande år kan åtaga sig at betala högre arende än Contractet utstakar: men däremot förbundit sig at för de återstående åren 1805 och 6 erlägga 4000 Rd:r B:co hwarje år, så framt Han genom en från Kong[liga] May:t i Nåder utfärdad förordning blifwer berättigad at upbära betalningen för de små Almanachorna i B:co mt.

Angående Lind och dess förbindelse samt bref till Konungen om Almanachs Prisets kundgjörande.

3:o Sedan den uti Inspectura föreslagne förbindelsen för Lindh, hwarigenom han formeligen bör åtaga sig at erlägga förhöjningen i Arendet, blifwit för Kong[liga] Acad. upläst och af henne antagen, blef Lindh, som föremiddagen fått tillsägelse at under sammankomsten wara på sit Contoir i fall Academien wille höra honom, genom Waktmästaren upkallad för at underskrifwa nämde förbindelse: och emellertid Justerades det äfwen uti Inspectura föreslagne Brefwet till H:s M:t Konungen om det förhöjde allmanachsprisets allmänna kundgjörande. Waktmästaren, återkommen, berättade, at Lindh wore så illamående at han på eftermiddagen icke wågat gå hemifrån. Hwarföre äfwen K. Academien beslöt, at Sjöstén dagen därpå skulle hälsa på Lindh för at se huru han mår och tillika underrätta honom därom at Herr Stats Secreteraren m.m. Rosenblad wäntade honom till sig k[lockan] 8 föremiddagen d. 18 Junii för at låta honom läsa och underskrifwa ofwannämde förbindelse: och at detta nödwändigt borde ske förr än Academiens underdåniga skrifwelse kunde afgå till Konungen om det förhöjde Almanachs prisets kundgjörande.

3:o Sedan den uti Inspectura föreslagne förbindelsen för Lindh, hwarigenom han formeligen bör åtaga sig at erlägga förhöjningen i Arendet, blifwit för Kong[liga] Acad. upläst och af henne antagen, blef Lindh, som föremiddagen fått tillsägelse at under sammankomsten wara på sit Contoir i fall Academien wille höra honom, genom Waktmästaren upkallad för at underskrifwa nämde förbindelse: och emellertid Justerades det äfwen uti Inspectura föreslagne Brefwet till H:s M:t Konungen om det förhöjde allmanachsprisets allmänna kundgjörande. Waktmästaren, återkommen, berättade, at Lindh wore så illamående at han på eftermiddagen icke wågat gå hemifrån. Hwarföre äfwen K. Academien beslöt, at Sjöstén dagen därpå skulle hälsa på Lindh för at se huru han mår och tillika underrätta honom därom at Herr Stats Secreteraren m.m. Rosenblad wäntade honom till sig k[lockan] 8 föremiddagen d. 18 Junii för at låta honom läsa och underskrifwa ofwannämde förbindelse: och at detta nödwändigt borde ske förr än Academiens underdåniga skrifwelse kunde afgå till Konungen om det förhöjde Almanachs prisets kundgjörande.

3:o Sedan den uti Inspectura föreslagne förbindelsen för Lindh, hwarigenom han formeligen bör åtaga sig at erlägga förhöjningen i Arendet, blifwit för Kong[liga] Acad. upläst och af henne antagen, blef Lindh, som föremiddagen fått tillsägelse at under sammankomsten wara på sit Contoir i fall Academien wille höra honom, genom Waktmästaren upkallad för at underskrifwa nämde förbindelse: och emellertid Justerades det äfwen uti Inspectura föreslagne Brefwet till H:s M:t Konungen om det förhöjde allmanachsprisets allmänna kundgjörande. Waktmästaren, återkommen, berättade, at Lindh wore så illamående at han på eftermiddagen icke wågat gå hemifrån. Hwarföre äfwen K. Academien beslöt, at Sjöstén dagen därpå skulle hälsa på Lindh för at se huru han mår och tillika underrätta honom därom at Herr Stats Secreteraren m.m. Rosenblad wäntade honom till sig k[lockan] 8 föremiddagen d. 18 Junii för at låta honom läsa och underskrifwa ofwannämde förbindelse: och at detta nödwändigt borde ske förr än Academiens underdåniga skrifwelse kunde afgå till Konungen om det förhöjde Almanachs prisets kundgjörande.

Kong[liga] Com. Coll. Bref om Nya Marknader

Lagstiftning

Wid samma tillfälle upwistes äfwen Linds förbindelse at betala 4000 Rd:r B:co hwarje år 1805 och 1806 uti arende för det han får begagna sig af ofwannämde förhöjde Almanachs pris. Härwid anmärktes at den företedde Linds förbindelse icke rätteligen kunde såsom laglig anses emedan ingen warit närwarande såsom wittne då underskriften skedde. Efter någon öfwerläggning härom blef Sjöstén anmodad at bestyra därom at Lindh uti tillkallade wittnens närwaro skulle erkänna det han friwilligt underskrifwit berörde förbindelse och desse på oftanämde förbindelse lemna behörigt atestatum därom.

Wid samma tillfälle upwistes äfwen Linds förbindelse at betala 4000 Rd:r B:co hwarje år 1805 och 1806 uti arende för det han får begagna sig af ofwannämde förhöjde Almanachs pris. Härwid anmärktes at den företedde Linds förbindelse icke rätteligen kunde såsom laglig anses emedan ingen warit närwarande såsom wittne då underskriften skedde. Efter någon öfwerläggning härom blef Sjöstén anmodad at bestyra därom at Lindh uti tillkallade wittnens närwaro skulle erkänna det han friwilligt underskrifwit berörde förbindelse och desse på oftanämde förbindelse lemna behörigt atestatum därom.

Wid samma tillfälle upwistes äfwen Linds förbindelse at betala 4000 Rd:r B:co hwarje år 1805 och 1806 uti arende för det han får begagna sig af ofwannämde förhöjde Almanachs pris. Härwid anmärktes at den företedde Linds förbindelse icke rätteligen kunde såsom laglig anses emedan ingen warit närwarande såsom wittne då underskriften skedde. Efter någon öfwerläggning härom blef Sjöstén anmodad at bestyra därom at Lindh uti tillkallade wittnens närwaro skulle erkänna det han friwilligt underskrifwit berörde förbindelse och desse på oftanämde förbindelse lemna behörigt atestatum därom.

4:o Anmältes, at kong[liga] Academien enligt sit beslut af d. 16 Junii 1804, §. 4:de borde med det första till H:s M:t konungen inlemna underdånig ansökning om nådigt tillstånd för Academien at äfwen efter Arende Contractets slut med Lindh få till det nu faststälte pris af 1 sk 4 B:co försälja de små almanachorna styckewis; på det kundgjörelsen om et nytt Almanachs Arende må kunna utfärdas och tiden utsättas till anbudens afgifwande för Almanachornas tryckning och försälgning sedan contractet med Lindh uphört.

Aldraödmjukaste Memorial!
Då nu Höglofl[iga] Kongl[iga] Wetenskaps Academien går att taga Sitt beslut, angående Arrendet af Sin rättighet till Tryckning af Allmanachor och Calendrer m.m., täckes Kong[liga] Academien höggunstigt tillåta mig, Dess nuvarande Arrendator, i djupaste ödmjukhet anföra följande:

Landshöfding Rosenstein förklarade, att han för sin del gärna hade önskat, att Lind vid Almanachs Arrendet kunnat bibehållas och det af skäl, dem han trodde öfverflödigt att upprepa. Inspectores Aerarii hade ock sökt dertill bereda honom tillfälle, då de lemnat honom del af Lektor Segerstedts gjorde högre anbud, samt förelagt honom en viss tid att inkomma med ytterligare proposition, hvarjemte en och annan Ledamot för enskilt räkning upmuntrat honom, at göra ett ökadt och antagligt anbud. I det stället hade Lind ej allenast förblifvit vid den först erbudne Summan af 4000 Rdaler B:co, utan och i en ingifven skrift försökt bevisa omöjligheten för Segerstedt, att kunna betala hvad han budit Inspectores Aerarii hade då sett sig utur stånd, att tillstyrka i dess bibehållande vid Arrendet med en förlust för Akademien af 804 Rdaler B:co om året. De hade ej heller kunnat göra afseende på Linds sedermera och så tillsägandes i sista stunden gjorde försök, att få göra ett nytt anbud, hvilket likväl icke hos Inspectores Aerarii var beledsagadt med utsättande af någon viss summa, utan endast innehöll att han ville något öka det nuvarande Arrendet. Sedan en Ultimat Termin blifvit förelagd och af Lind försummad, hade sådant hvarken kunnat förenas med Akademiens värdighet eller interesse i framtiden; icke med hennes värdighet, ty ehuru den första kungörelsen i Tidningen ej bandt Akademien vid det högsta anbudet borde likväl en sedermera de bjudande förelagd peremtorisk tid hållas i helgd; icke med hennes interesse, emedan i fall det nu skulle tillåtas Lind en Options rätt, följden deraf troligen skulle blifva, att vid nästa Arrendes upphörande det skulle stå Lind öppet, att bjuda hvad han behagade, då hvar och en genom erfarenheten viste, att ehvad anbud de gjorde, de likafullt icke skulle kunna erhålla Arrendet om Lind sluteligen fant sig vidatt gifva detsamma.

Landshöfding Rosenstein förklarade, att han för sin del gärna hade önskat, att Lind vid Almanachs Arrendet kunnat bibehållas och det af skäl, dem han trodde öfverflödigt att upprepa. Inspectores Aerarii hade ock sökt dertill bereda honom tillfälle, då de lemnat honom del af Lektor Segerstedts gjorde högre anbud, samt förelagt honom en viss tid att inkomma med ytterligare proposition, hvarjemte en och annan Ledamot för enskilt räkning upmuntrat honom, at göra ett ökadt och antagligt anbud. I det stället hade Lind ej allenast förblifvit vid den först erbudne Summan af 4000 Rdaler B:co, utan och i en ingifven skrift försökt bevisa omöjligheten för Segerstedt, att kunna betala hvad han budit Inspectores Aerarii hade då sett sig utur stånd, att tillstyrka i dess bibehållande vid Arrendet med en förlust för Akademien af 804 Rdaler B:co om året. De hade ej heller kunnat göra afseende på Linds sedermera och så tillsägandes i sista stunden gjorde försök, att få göra ett nytt anbud, hvilket likväl icke hos Inspectores Aerarii var beledsagadt med utsättande af någon viss summa, utan endast innehöll att han ville något öka det nuvarande Arrendet. Sedan en Ultimat Termin blifvit förelagd och af Lind försummad, hade sådant hvarken kunnat förenas med Akademiens värdighet eller interesse i framtiden; icke med hennes värdighet, ty ehuru den första kungörelsen i Tidningen ej bandt Akademien vid det högsta anbudet borde likväl en sedermera de bjudande förelagd peremtorisk tid hållas i helgd; icke med hennes interesse, emedan i fall det nu skulle tillåtas Lind en Options rätt, följden deraf troligen skulle blifva, att vid nästa Arrendes upphörande det skulle stå Lind öppet, att bjuda hvad han behagade, då hvar och en genom erfarenheten viste, att ehvad anbud de gjorde, de likafullt icke skulle kunna erhålla Arrendet om Lind sluteligen fant sig vidatt gifva detsamma.

Landshöfding Rosenstein förklarade, att han för sin del gärna hade önskat, att Lind vid Almanachs Arrendet kunnat bibehållas och det af skäl, dem han trodde öfverflödigt att upprepa. Inspectores Aerarii hade ock sökt dertill bereda honom tillfälle, då de lemnat honom del af Lektor Segerstedts gjorde högre anbud, samt förelagt honom en viss tid att inkomma med ytterligare proposition, hvarjemte en och annan Ledamot för enskilt räkning upmuntrat honom, at göra ett ökadt och antagligt anbud. I det stället hade Lind ej allenast förblifvit vid den först erbudne Summan af 4000 Rdaler B:co, utan och i en ingifven skrift försökt bevisa omöjligheten för Segerstedt, att kunna betala hvad han budit Inspectores Aerarii hade då sett sig utur stånd, att tillstyrka i dess bibehållande vid Arrendet med en förlust för Akademien af 804 Rdaler B:co om året. De hade ej heller kunnat göra afseende på Linds sedermera och så tillsägandes i sista stunden gjorde försök, att få göra ett nytt anbud, hvilket likväl icke hos Inspectores Aerarii var beledsagadt med utsättande af någon viss summa, utan endast innehöll att han ville något öka det nuvarande Arrendet. Sedan en Ultimat Termin blifvit förelagd och af Lind försummad, hade sådant hvarken kunnat förenas med Akademiens värdighet eller interesse i framtiden; icke med hennes värdighet, ty ehuru den första kungörelsen i Tidningen ej bandt Akademien vid det högsta anbudet borde likväl en sedermera de bjudande förelagd peremtorisk tid hållas i helgd; icke med hennes interesse, emedan i fall det nu skulle tillåtas Lind en Options rätt, följden deraf troligen skulle blifva, att vid nästa Arrendes upphörande det skulle stå Lind öppet, att bjuda hvad han behagade, då hvar och en genom erfarenheten viste, att ehvad anbud de gjorde, de likafullt icke skulle kunna erhålla Arrendet om Lind sluteligen fant sig vidatt gifva detsamma.

Landshöfding Rosenstein förklarade, att han för sin del gärna hade önskat, att Lind vid Almanachs Arrendet kunnat bibehållas och det af skäl, dem han trodde öfverflödigt att upprepa. Inspectores Aerarii hade ock sökt dertill bereda honom tillfälle, då de lemnat honom del af Lektor Segerstedts gjorde högre anbud, samt förelagt honom en viss tid att inkomma med ytterligare proposition, hvarjemte en och annan Ledamot för enskilt räkning upmuntrat honom, at göra ett ökadt och antagligt anbud. I det stället hade Lind ej allenast förblifvit vid den först erbudne Summan af 4000 Rdaler B:co, utan och i en ingifven skrift försökt bevisa omöjligheten för Segerstedt, att kunna betala hvad han budit Inspectores Aerarii hade då sett sig utur stånd, att tillstyrka i dess bibehållande vid Arrendet med en förlust för Akademien af 804 Rdaler B:co om året. De hade ej heller kunnat göra afseende på Linds sedermera och så tillsägandes i sista stunden gjorde försök, att få göra ett nytt anbud, hvilket likväl icke hos Inspectores Aerarii var beledsagadt med utsättande af någon viss summa, utan endast innehöll att han ville något öka det nuvarande Arrendet. Sedan en Ultimat Termin blifvit förelagd och af Lind försummad, hade sådant hvarken kunnat förenas med Akademiens värdighet eller interesse i framtiden; icke med hennes värdighet, ty ehuru den första kungörelsen i Tidningen ej bandt Akademien vid det högsta anbudet borde likväl en sedermera de bjudande förelagd peremtorisk tid hållas i helgd; icke med hennes interesse, emedan i fall det nu skulle tillåtas Lind en Options rätt, följden deraf troligen skulle blifva, att vid nästa Arrendes upphörande det skulle stå Lind öppet, att bjuda hvad han behagade, då hvar och en genom erfarenheten viste, att ehvad anbud de gjorde, de likafullt icke skulle kunna erhålla Arrendet om Lind sluteligen fant sig vidatt gifva detsamma.

Landshöfding Rosenstein förklarade, att han för sin del gärna hade önskat, att Lind vid Almanachs Arrendet kunnat bibehållas och det af skäl, dem han trodde öfverflödigt att upprepa. Inspectores Aerarii hade ock sökt dertill bereda honom tillfälle, då de lemnat honom del af Lektor Segerstedts gjorde högre anbud, samt förelagt honom en viss tid att inkomma med ytterligare proposition, hvarjemte en och annan Ledamot för enskilt räkning upmuntrat honom, at göra ett ökadt och antagligt anbud. I det stället hade Lind ej allenast förblifvit vid den först erbudne Summan af 4000 Rdaler B:co, utan och i en ingifven skrift försökt bevisa omöjligheten för Segerstedt, att kunna betala hvad han budit Inspectores Aerarii hade då sett sig utur stånd, att tillstyrka i dess bibehållande vid Arrendet med en förlust för Akademien af 804 Rdaler B:co om året. De hade ej heller kunnat göra afseende på Linds sedermera och så tillsägandes i sista stunden gjorde försök, att få göra ett nytt anbud, hvilket likväl icke hos Inspectores Aerarii var beledsagadt med utsättande af någon viss summa, utan endast innehöll att han ville något öka det nuvarande Arrendet. Sedan en Ultimat Termin blifvit förelagd och af Lind försummad, hade sådant hvarken kunnat förenas med Akademiens värdighet eller interesse i framtiden; icke med hennes värdighet, ty ehuru den första kungörelsen i Tidningen ej bandt Akademien vid det högsta anbudet borde likväl en sedermera de bjudande förelagd peremtorisk tid hållas i helgd; icke med hennes interesse, emedan i fall det nu skulle tillåtas Lind en Options rätt, följden deraf troligen skulle blifva, att vid nästa Arrendes upphörande det skulle stå Lind öppet, att bjuda hvad han behagade, då hvar och en genom erfarenheten viste, att ehvad anbud de gjorde, de likafullt icke skulle kunna erhålla Arrendet om Lind sluteligen fant sig vidatt gifva detsamma.

Landshöfding Rosenstein förklarade, att han för sin del gärna hade önskat, att Lind vid Almanachs Arrendet kunnat bibehållas och det af skäl, dem han trodde öfverflödigt att upprepa. Inspectores Aerarii hade ock sökt dertill bereda honom tillfälle, då de lemnat honom del af Lektor Segerstedts gjorde högre anbud, samt förelagt honom en viss tid att inkomma med ytterligare proposition, hvarjemte en och annan Ledamot för enskilt räkning upmuntrat honom, at göra ett ökadt och antagligt anbud. I det stället hade Lind ej allenast förblifvit vid den först erbudne Summan af 4000 Rdaler B:co, utan och i en ingifven skrift försökt bevisa omöjligheten för Segerstedt, att kunna betala hvad han budit Inspectores Aerarii hade då sett sig utur stånd, att tillstyrka i dess bibehållande vid Arrendet med en förlust för Akademien af 804 Rdaler B:co om året. De hade ej heller kunnat göra afseende på Linds sedermera och så tillsägandes i sista stunden gjorde försök, att få göra ett nytt anbud, hvilket likväl icke hos Inspectores Aerarii var beledsagadt med utsättande af någon viss summa, utan endast innehöll att han ville något öka det nuvarande Arrendet. Sedan en Ultimat Termin blifvit förelagd och af Lind försummad, hade sådant hvarken kunnat förenas med Akademiens värdighet eller interesse i framtiden; icke med hennes värdighet, ty ehuru den första kungörelsen i Tidningen ej bandt Akademien vid det högsta anbudet borde likväl en sedermera de bjudande förelagd peremtorisk tid hållas i helgd; icke med hennes interesse, emedan i fall det nu skulle tillåtas Lind en Options rätt, följden deraf troligen skulle blifva, att vid nästa Arrendes upphörande det skulle stå Lind öppet, att bjuda hvad han behagade, då hvar och en genom erfarenheten viste, att ehvad anbud de gjorde, de likafullt icke skulle kunna erhålla Arrendet om Lind sluteligen fant sig vidatt gifva detsamma.

Landshöfding Rosenstein förklarade, att han för sin del gärna hade önskat, att Lind vid Almanachs Arrendet kunnat bibehållas och det af skäl, dem han trodde öfverflödigt att upprepa. Inspectores Aerarii hade ock sökt dertill bereda honom tillfälle, då de lemnat honom del af Lektor Segerstedts gjorde högre anbud, samt förelagt honom en viss tid att inkomma med ytterligare proposition, hvarjemte en och annan Ledamot för enskilt räkning upmuntrat honom, at göra ett ökadt och antagligt anbud. I det stället hade Lind ej allenast förblifvit vid den först erbudne Summan af 4000 Rdaler B:co, utan och i en ingifven skrift försökt bevisa omöjligheten för Segerstedt, att kunna betala hvad han budit Inspectores Aerarii hade då sett sig utur stånd, att tillstyrka i dess bibehållande vid Arrendet med en förlust för Akademien af 804 Rdaler B:co om året. De hade ej heller kunnat göra afseende på Linds sedermera och så tillsägandes i sista stunden gjorde försök, att få göra ett nytt anbud, hvilket likväl icke hos Inspectores Aerarii var beledsagadt med utsättande af någon viss summa, utan endast innehöll att han ville något öka det nuvarande Arrendet. Sedan en Ultimat Termin blifvit förelagd och af Lind försummad, hade sådant hvarken kunnat förenas med Akademiens värdighet eller interesse i framtiden; icke med hennes värdighet, ty ehuru den första kungörelsen i Tidningen ej bandt Akademien vid det högsta anbudet borde likväl en sedermera de bjudande förelagd peremtorisk tid hållas i helgd; icke med hennes interesse, emedan i fall det nu skulle tillåtas Lind en Options rätt, följden deraf troligen skulle blifva, att vid nästa Arrendes upphörande det skulle stå Lind öppet, att bjuda hvad han behagade, då hvar och en genom erfarenheten viste, att ehvad anbud de gjorde, de likafullt icke skulle kunna erhålla Arrendet om Lind sluteligen fant sig vidatt gifva detsamma.

At neka Lind Option, därföre at Academien utbudit arrendet i almänna tidningar, är så mycket orimligare, som Academien förbehållit sig at välja det förmånligaste anbudet; och det är ovedersägeligen Linds anbud.

At neka Lind Option, därföre at Academien utbudit arrendet i almänna tidningar, är så mycket orimligare, som Academien förbehållit sig at välja det förmånligaste anbudet; och det är ovedersägeligen Linds anbud.

Linds punctuelle fulgörande af Almanackornes tryckning, distribution m.m., har Segerstedt i den händelsen äfven åtagit, sig, och hans Cautionister hafva indirecte låfvat ansvara därföre, men iag frugtar at de ej hafva insedt vidden af detta löfte. De kunna ofelbart, genom Segerstedts anstalter, fulgöra Almanackornes tryckning, distribution, qualification, m.m. och Quartalerne likaså; Men om det sker efter den i Contractet utsatte tid, så kan Academien blifva ansvarig för dröjsmålet. Om Qvartalerne dröja så rubbas den ordentlighet hvarmed i 10 år Academien dem utgifvit, hvilket dock är minsta olägenheten, men om Almanackorna för sent kringspridas i Riket, om den ömtåliga HåfCalendren ej blir färdig innom dess känta tid, om hastiga och betydliga ändringar däri ej hinna rättas, så stannar felet directe på Academien. Segerstedtska cautionisterne äro oskyldige; de kunna ej heller lagligen därföre tiltalas, hvarken ordalydelsen i deras skrifteliga förbindelse eller Contractet medgifver det, men Academien ådrager sig, ganska onödigtvis, den stora ledsamheten at ej hafva svarat emot Konungens Nådiga förtroende i detta Exclusiva privilegium.

Til Justeringen af K. Acad:ns protocol för d. 30 Oct. 1805.
Sedan Boktryckaren J. Lind ärbudit lika stor arrendesuma som Lector Segerstedt, har han en ganska billig rättighet till option och företräde. Han har snart i 12 [år] öfvertygat oss om skickelighet och ordentlighet i fulgörandet af sitt Contract. Lector Segerstedt har endast stält borgen för at göra det samma. Men däremot strider, efter all sannolikhet, hans tryckeris aflägsenhet, som medförer oundvikeliga hinder, hvilka hos Lind ej hafva rum; Våra Secreterare hafva väl til protocollet förklarat at de af tryckning hos Segerstedt inga svårigheter, för sin del, finna vid de angelägna correcturerne, men iag frugtar at denna förklaring mera är en följd af deras benägenhet at genom Segerstedts ärbudne större arrendesumma öka Academiens inkomst, och deras föresate at ei räkna på förökat besvär, på oundvikeliga dröjsmål än på kalsinnig omtanka ; iag önskar at ej framtiden må öfvertyga dem därom, därest Segerstedt skulle bli arrendator. 

Til Justeringen af K. Acad:ns protocol för d. 30 Oct. 1805.
Sedan Boktryckaren J. Lind ärbudit lika stor arrendesuma som Lector Segerstedt, har han en ganska billig rättighet till option och företräde. Han har snart i 12 [år] öfvertygat oss om skickelighet och ordentlighet i fulgörandet af sitt Contract. Lector Segerstedt har endast stält borgen för at göra det samma. Men däremot strider, efter all sannolikhet, hans tryckeris aflägsenhet, som medförer oundvikeliga hinder, hvilka hos Lind ej hafva rum; Våra Secreterare hafva väl til protocollet förklarat at de af tryckning hos Segerstedt inga svårigheter, för sin del, finna vid de angelägna correcturerne, men iag frugtar at denna förklaring mera är en följd af deras benägenhet at genom Segerstedts ärbudne större arrendesumma öka Academiens inkomst, och deras föresate at ei räkna på förökat besvär, på oundvikeliga dröjsmål än på kalsinnig omtanka ; iag önskar at ej framtiden må öfvertyga dem därom, därest Segerstedt skulle bli arrendator. 

Jag har den äran härhos bifoga, till Kongl[iga] Academiens säkerhet, vederbörlig Borgen.
Stockholm den 30 October 1805.
J: P: Lindh

Kong[liga] Wet. Acad:n som genom alt detta blifwit uplyst om målets beskaffenhet, tyktes dock wara delad i sit wal af Arendators antagande; emedan någre anförde: at man borde enligt den i tidningarne införde annoncen antaga det högsta anbud som innom utsatt tid blifwit gjordt och det för at en annan gång icke råka uti den olägenhet at blifwa utan täflare och i dess ställe nödgas nedsätta arendet: at cautionisterna för H:r Lector Segerstedt (som gjordt högsta anbudet) dels woro så wäl kända, dels hade gifwit en så widsträkt borgen at Academien därmed fullkomligt kunde wara belåten: och at det wore likgiltigt för Acad:n om Almanachor et[cetera] et[cetera] tryktes här eller i Strengnäs, blott de på wanlig tid aflemnades färdigtrykte. - Herr Assessor Odhelius däremot förklarade at Han icke kunde gå ifrån sin tanka, och hwad han förut i detta ämne yttrat; hwarföre man sluteligen för at afgjöra frågan hwilken Acad borde antaga till Arendator skred till Vetering då proposition blef. Den som bifaller, at H:r Lector Segerstedt blifwer Academiens Arendator emot det anbud han giordt skrifwer ja på woteringssedelen och den som bifaller, at H:r Lindh skall emot samma anbud blifwa bibehållen wid arendet skrifwer neij. Wid sedlarnes öpnande funnos Aderton /18/ Ja och Tijo /10/ Neij samt en blanquet.

Sedermera uplästes et af H:r Lindh wid sammankomstens början till Secreteraren inlemnat memorial, hwaruti han anhåller at med tillökning af 804 Rd:r B:co utöfwer dess nu warande arendesumma warda wid Contractet bibehållen. Till detta memorial, som här in originali bifogas, war äfwen en cautions skrift bilagd underteknad af H:rr E. M. Dahlström och N. P. Hallén. Dessutom blefwo äfwen flere andre hithörande handlingar, anförde uti Dagboken i Inspectura för ofwannämde dagar upläste.

4:o Föredrogs 2:a § af Dagboken hållen uti Inspectura d. 13:de Aug. 1807, angående formatet, stilarne och papperet som blifwit nytjat till Handlingarne för innewarande år. Kong[liga] Wet. Academien inhämtade däraf, at H:rr Inspectores Aerarii efter en noga undersökning funnit: at Lindh ifrån första början och sedermera hela sin arendetid igenom nyttjat et större format än hwad Handlingarne tillförene haft: at det nu af Segerstedt nyttjade wore något större än formatet före 1796 och något mindre än det som under Lindhs arende tid warit brukeligit: och at stilarne uti Segerstedts tryck woro något mindre än uti Lindhs; och beslöt därföre, både i anledning af H Inspectorum Aerarii hemställan och H:r Assessor Odhelii anförande ("Jag hemställer hwilket format af Acad:ns Handlingar må gillas, antingen det som de sist förflutne åren af Lindh blifwit nyttjat utan anmärkning från K. Acad:ns sida, eller det, som nya Arendatoren nyttjar utan tillstädjelse af Acad, och som både är mindre och oansenligare; jag förmodar det förra"), at Herr Lector Segerstedt skulle förständigas at wid Handlingarnes tryckning för nästa år nyttja lika så stort papper, lika så stora stilar och lika så stort format, som det Lindh i alla dessa afseenden brukat under sin arendetid.

4:o Föredrogs 2:a § af Dagboken hållen uti Inspectura d. 13:de Aug. 1807, angående formatet, stilarne och papperet som blifwit nytjat till Handlingarne för innewarande år. Kong[liga] Wet. Academien inhämtade däraf, at H:rr Inspectores Aerarii efter en noga undersökning funnit: at Lindh ifrån första början och sedermera hela sin arendetid igenom nyttjat et större format än hwad Handlingarne tillförene haft: at det nu af Segerstedt nyttjade wore något större än formatet före 1796 och något mindre än det som under Lindhs arende tid warit brukeligit: och at stilarne uti Segerstedts tryck woro något mindre än uti Lindhs; och beslöt därföre, både i anledning af H Inspectorum Aerarii hemställan och H:r Assessor Odhelii anförande ("Jag hemställer hwilket format af Acad:ns Handlingar må gillas, antingen det som de sist förflutne åren af Lindh blifwit nyttjat utan anmärkning från K. Acad:ns sida, eller det, som nya Arendatoren nyttjar utan tillstädjelse af Acad, och som både är mindre och oansenligare; jag förmodar det förra"), at Herr Lector Segerstedt skulle förständigas at wid Handlingarnes tryckning för nästa år nyttja lika så stort papper, lika så stora stilar och lika så stort format, som det Lindh i alla dessa afseenden brukat under sin arendetid.

4:o Föredrogs 2:a § af Dagboken hållen uti Inspectura d. 13:de Aug. 1807, angående formatet, stilarne och papperet som blifwit nytjat till Handlingarne för innewarande år. Kong[liga] Wet. Academien inhämtade däraf, at H:rr Inspectores Aerarii efter en noga undersökning funnit: at Lindh ifrån första början och sedermera hela sin arendetid igenom nyttjat et större format än hwad Handlingarne tillförene haft: at det nu af Segerstedt nyttjade wore något större än formatet före 1796 och något mindre än det som under Lindhs arende tid warit brukeligit: och at stilarne uti Segerstedts tryck woro något mindre än uti Lindhs; och beslöt därföre, både i anledning af H Inspectorum Aerarii hemställan och H:r Assessor Odhelii anförande ("Jag hemställer hwilket format af Acad:ns Handlingar må gillas, antingen det som de sist förflutne åren af Lindh blifwit nyttjat utan anmärkning från K. Acad:ns sida, eller det, som nya Arendatoren nyttjar utan tillstädjelse af Acad, och som både är mindre och oansenligare; jag förmodar det förra"), at Herr Lector Segerstedt skulle förständigas at wid Handlingarnes tryckning för nästa år nyttja lika så stort papper, lika så stora stilar och lika så stort format, som det Lindh i alla dessa afseenden brukat under sin arendetid.

4:o Föredrogs 2:a § af Dagboken hållen uti Inspectura d. 13:de Aug. 1807, angående formatet, stilarne och papperet som blifwit nytjat till Handlingarne för innewarande år. Kong[liga] Wet. Academien inhämtade däraf, at H:rr Inspectores Aerarii efter en noga undersökning funnit: at Lindh ifrån första början och sedermera hela sin arendetid igenom nyttjat et större format än hwad Handlingarne tillförene haft: at det nu af Segerstedt nyttjade wore något större än formatet före 1796 och något mindre än det som under Lindhs arende tid warit brukeligit: och at stilarne uti Segerstedts tryck woro något mindre än uti Lindhs; och beslöt därföre, både i anledning af H Inspectorum Aerarii hemställan och H:r Assessor Odhelii anförande ("Jag hemställer hwilket format af Acad:ns Handlingar må gillas, antingen det som de sist förflutne åren af Lindh blifwit nyttjat utan anmärkning från K. Acad:ns sida, eller det, som nya Arendatoren nyttjar utan tillstädjelse af Acad, och som både är mindre och oansenligare; jag förmodar det förra"), at Herr Lector Segerstedt skulle förständigas at wid Handlingarnes tryckning för nästa år nyttja lika så stort papper, lika så stora stilar och lika så stort format, som det Lindh i alla dessa afseenden brukat under sin arendetid.

4:o Föredrogs 2:a § af Dagboken hållen uti Inspectura d. 13:de Aug. 1807, angående formatet, stilarne och papperet som blifwit nytjat till Handlingarne för innewarande år. Kong[liga] Wet. Academien inhämtade däraf, at H:rr Inspectores Aerarii efter en noga undersökning funnit: at Lindh ifrån första början och sedermera hela sin arendetid igenom nyttjat et större format än hwad Handlingarne tillförene haft: at det nu af Segerstedt nyttjade wore något större än formatet före 1796 och något mindre än det som under Lindhs arende tid warit brukeligit: och at stilarne uti Segerstedts tryck woro något mindre än uti Lindhs; och beslöt därföre, både i anledning af H Inspectorum Aerarii hemställan och H:r Assessor Odhelii anförande ("Jag hemställer hwilket format af Acad:ns Handlingar må gillas, antingen det som de sist förflutne åren af Lindh blifwit nyttjat utan anmärkning från K. Acad:ns sida, eller det, som nya Arendatoren nyttjar utan tillstädjelse af Acad, och som både är mindre och oansenligare; jag förmodar det förra"), at Herr Lector Segerstedt skulle förständigas at wid Handlingarnes tryckning för nästa år nyttja lika så stort papper, lika så stora stilar och lika så stort format, som det Lindh i alla dessa afseenden brukat under sin arendetid.

3:o Uplästes närliggande Lector Segerstedts bref til Secreteraren, föregifvandes Herr Lectorn sig deri icke hogad, at på egit förlag trycka den af Baron Rosenhane vid Praesidii nedläggandet öfver Academien förrättade Historien; hvarföre, och då Academien ansåg Herr Barons härvid använda möda at för Historien om hennes upkomst och fortgång vara af et utmärkt värde, updrogs det Secreteraren at med Academiens fordna Entreprenör Boktryckaren Lindh härom öfverenskomma, så vida til äfventyrs äfven han icke ville åtaga sig at för i fråga varande arbete sjelf vara förläggare, vidare heröfver blef besluten vid Justn

5:o. Uplästes 4:de §:en af Inspectorum aerarii protocoll för Onsdagen d. 8 Maj 1811; och blef i anledning deraf beslutat, at för Entreprenaden af utgifvandet och försäljnings rättigheten af Almanackor, Calendrar och Handlingar m.m. ifrån och med 1813 til och [med] 1818 antaga Directören Lindhs anbud af 6000 Rdr B:co årligen, hvarom Inspectores aerarii blef updragit at med Lindh vederbörligt contract uprätta, och de för Academiens säkerhet nödiga försigtighets mått dervid i akt taga.

6:o Anmältes at Riddarhus Secreteraren Silfverstolpe til tryckning inlämnat det af honom år 1802 vid praesidii nedläggande hollna tal om hufvudmålen at åsyfta vid menniskans moraliska upfostran, sanning och rättvisa, och blef Secreteraren updragit, at af Lindh och Segerstedt underrätta sig huruvida någondera af dem vore hugad at sig tryckningen deraf på egit förlag åtaga.

3:o Anmältes och uplästes ett af Boktryckaren i Stockholm Olof Grahn till kongl. Academien inlemnadt memorial med anbud af 6500 Rdr. banco årligen för entreprenads-Arrendet af Almanackorne. m.m. Som likväl K. Academien, i följe af de, så väl i Inspectura den 8 sidstl. Maj, som in pleno den 15 näst derpå följande, hållne protocoll, hvilka också uplästes, antagit det då af Boktryckeri Directeuren J. P. Lindh gjorde anbud af Sex Tusende R banco för samma Arrende, och Bil N:o 3. Inspectores Aerarii blifvit anmodade att om Contractets uprättande m.m. besörja, blef efter någon öfverläggning, huruvida det först gjorda anbudet skulle äga företräde och det redan tagna beslutet böra som gällande anses, det samma bibehållet och stadfästadt; så att ehuru noggrannt afseende eljest bör gjöras på K. Academiens penninge-fördelar, kunde för det närvarande det sednare högre anbudet ej komma vidare i fråga. Herr Ass:r Odhelius hade emedlertid yttradt sig härvid till protocollet att, i afseende till Entreprenaden, han ansåge Lindh dertill särdeles qvalificerdd, 1:o såsom sjelf ägare af pappersbruk, hvarigenom förläggaren möjligt vis wore säkrare för den vid närvarande Conjunctur infallne pappersbrist, och 2:o såsom innehafvare af så wäl goda som för sine ändamål stående stilar, begge, för entreprenadens lyckliga utförande gynnande omständigheter. Sedan Kgl. Academien derpå låtit sig föreläsas det projecterade Contractet, blef äfven detta, efter några få gjorde anmärkningar eller tillägg, gilladt. Omsider beslöts också, att till underrättelse vid framdeles infallande Arrende-Ombyten, skulle tillfället genom Tidningarne för hugade entrepreneurer kungöras, på det de innom wiss tid kunna med sine anbud förseglade till K. Academien inkomma.

Bil. N 2.& 3.

Secr. erinrade tillika om et anbud som Oeconomie Dir. och Gymn. Boktryckaren i Vexiö Sv. Rask genom bref gjort, att åtaga sig nämde försälgning; men som k. Academien genom det till Dir. Lindh uplåtne arrendet af Allmanackorne, med försälgningen sig icke specielt befattar, kunde på det gjorde anbudet intet afseende göras.

2. Uplästes ett bref från Kongl. Maj. under den 3 Sept. sidstledne, Bil. N:o 1.angående Almanachs-försälgningen i CronobergsLän, samt Kongl. Academiens åliggande att förse orten med erforderlig mängd Allmanackor mot det bestämda priset, 2 sk:r banco st., och att Konungens Befallningshafvande i provinsen måtte om sakens verkställighet underrättas. Härvid anmälte Secr. sig hafva hos K. Academiens Entrepreneur Dir. Lindh, om de mått han med Allmanackornes spridande i nämde Län tagit, eftersport, hvarjemte Lindh erkändt att han redan för 3 månader sedan behöfligt antal Allmanackor till Vexiö afsändt, och att de blifvit af Bokbindaren P. Hultgren derstädes emottagne; och anmodades Dir. noga föreställa Commissionären att det åsatte priset icke öfverskrida. K. Academien fann härvid intet vidare att påminna, än att, i följe af konungens bref, Landshöfdinge Embetet i Länet om förhållandet erhåller underrättelse.

Jag har denne uplysning af H:r Directören Lind.

Härtil komer at Kgl. Academiens urgamla och i Grundlagen stadgade princip: at i hvarje qvartal hafva blandning af Rön i flere vetenskaper härigenom icke allenast kan störas, utan ock den obehagliga följd upkomma, at en, nu mäst i smak varande, vetenskap, oförmärkt uttränger denna broderliga vetenskapernas upmuntran; således önskar iag: at den hittils, från Kgl. Academiens instiftelse, öflige plägsed af Rönens blandning och omedelbara följd, hvar "efter annan, må förblifva orubbad"; hälst som en författare, hvilken ville hafva sin afhandling särskild, at til utlänske correspondenter fversändas, kan det med ringa kåstnad låta skie, om Författaren, då den i Handlingarne tryckes, genast anliter vår Boktryckare, H:r Directören Lind därom; emedan han då, under det stilarne äro orubbade, utlyfter dem som höra til afhandlingen och aftrycker så många särskilte exemplar däraf, som Författaren begär. Därigenom vinnes och den förmån at sidornas paginering blir oafhängig af pagineringen i Kgl. Academiens Handlingar.

Bil. N:o 2 & 3.

7. Uplästes ett Memorial af Direct. Lindh, hvaruti han föreslår ett sätt till de små Almanackornes allmännare debiterande och spridande, neml. att, efter föregångon hos K. M:t af Academien gjord underdånig hemställan, få i exemplar, mot det förut faststälde priset, 2: sk. b:co stycket,Bil N:o 3. försälja Allmanackorne till Allmänheten, och ej nödvändigt häftade, hälst bokbindarne wägra sin åtgärd vid en så litet lönande Commisssions handel; eller och om K. Academien täcktes anhålla om tillåtelse af någon förhöjning i priset, hvarigenom Almanackornes ordentligare kringspridande kunde befordras. m.m. K.Academien fann nödigt att öfverlemna detta mål till H:rr Inspect. Aerarii granskning och deras betänkande deröfver införvänta.

3:o Föredrogs det under förra sammankomsten till Inspectura Aerarii remitterade mål i anledning af Directeuren Lindhs inlemnade memorial med anhållan om K. Academiens underdåniga hemställan hos K. M. om någon förhöjning i priset af de små Almanackorne till befordrande af deras säkrare och bättre debit i Landsorten. Det protocoll som häröfver, d. 23. Mars blifvit i Inspectura hållit uplästes nu, hvilket intygade att H:rr Insp. Aerarii, efter et noga öfvervägande af saken samt de svårigheter och flere mindre fördelaktiga omständigheter, hvilka uti förenämde memorial blifvit detaillerade, och syntes onekligen grundade, hade funnit mycket skäl att tillstyrka Academien, att till vinnande af någon tillökning, t. e. 6 ret. b:co på hvarje häftadt och skurit exemplar, hos K. M:t med underdånig bön ingå; och skulle fördenskull Secr. till K. Academiens näst derpåBil. N:o 2. följande sammankomst, ett utkast till en sådan underdånig skrifvelse bereda. Secreteraren gaf äfven tillkänna att han H:rr Insp:rum förordnande verkstäldt, och som K. Academien syntes samfällt wara af lika tanka i detta ärende, blef på Dess befallning det projecterade brefvet till K. M:t upläst, och vann bifall; dock borde, enligt af H: Excell. m.m. Frih. Rosenblad gjord erinran, vid den till Konungens Höga godtfinnande hemstälde tillökningen, näst efter orden 2. sk. och 6 rst. för hvarje häftadt och skurit exemplar, tilläggas: eller ohäftadt för det gamla priset el. 2. sk. b:co. Hwarpå brefvet kunde expedieras.

Secret. anförde derefter, att han af Lindh erhållit bewis, att den orten hvarifrån klagomål i synnerhet inkommit, nu mera wore försedd med Allmanackor, samt Commissionärens namn och vistelseort på sista sidan af de små Allmanackorne aftryckt jemte anmaning till författningens efterlefnad. Detta, jemte mera hänsköts till vidare granskning af den Comité, hvilken K. Academien anmodat Hans Excell. H:r Grefve Rosenblad,Bil. N:o 6. Stats-R. Baron Adlerbeth, Landshöfd. von Rosenstein, H:r Praeses, Herr Odhelius och Cronstrand, att för Calendrernes angelägenheter utgöra, och skulle upsättandet af ofvanbemälte underdåniga svar af bemälte Herrar till expedition justeras.

Secreteraren anmälte tillika att han redan i förhand lemnat Herrar Inspectores Aerarii del, så väl häraf, som af ett af Direct. Lindh ingifvit memorial till ytterligare förklaring öfver det, hvarföre han vid ett förut af Insp. Aerarii hållit sammanträde blifvit förekallad. Detta memorial blef nu, såsom till saken hörande, äfven föreläst, och straxt derpå de Momenter ur Dagboken hållen i Inspectura Aerarii d. 19. Maj, hvilka företedde Inspectorum Aerarii öfverläggningar i detta ämne, i följe hvaraf vidare förklaring af Lindh blifvit infordrad. Emedlertid wille Inspectores Aerarii hafva föreslagit:

Secreteraren anmälte tillika att han redan i förhand lemnat Herrar Inspectores Aerarii del, så väl häraf, som af ett af Direct. Lindh ingifvit memorial till ytterligare förklaring öfver det, hvarföre han vid ett förut af Insp. Aerarii hållit sammanträde blifvit förekallad. Detta memorial blef nu, såsom till saken hörande, äfven föreläst, och straxt derpå de Momenter ur Dagboken hållen i Inspectura Aerarii d. 19. Maj, hvilka företedde Inspectorum Aerarii öfverläggningar i detta ämne, i följe hvaraf vidare förklaring af Lindh blifvit infordrad. Emedlertid wille Inspectores Aerarii hafva föreslagit:

1. "Lindhs anmanande att tillräckeligen förse de orter som kunde sakna deras behof af Allmanackor."
2. ett underdånigt svar afgå till Konungen i följe af Remissen, med berättelse om förhållandet, samt Academiens underdåniga tanka om tjenliga utvägar och hjelpemedel."

3. Uplästes ett bref från Kgl. Comm. Coll. af den 31. Oct. med åtföljande Remiss från K. Maj:t, rörande de små Allmanackorne, samt sättet att på dem erhålla en säker tillgång i Landsorterne och vid Marknaderne, samt medel till förekommande af stegring i priset derå. Derjemte fölgde ockBil. n. 2.  ett af Kongl. Coll. från Bokbindare Embetet i Stockholm infordradt utlåtande, öfver hvilket K. Coll. åstundade inhämta Academiens tankar. - K. Academien befalte att hela acten skulle genast meddelas Directeuren Lindh, som innom 8 dagar borde öfver innehållet af nämde utlåtande med sin förklaring inkomma.

6. Uplästes den förklaring som Direct. Lindh, till följe af K. Academiens yrkan den 1. Nov. sidstledne, ingifvit i anledning af Bokbindare-Embetets i Stockholm af K. Comm. Coll. infordrade utlåtande rörande försäljningen af de små Allmanackorne. Secreteraren anmälte härvid, att denne förklaring blifvit uti K. Academiens Aerario äfven upläst, hvilket af det d. 22. Nov. hållne och nu företedde protocollet intygades, och som tillika innehöll H:rr Inspect. Aerarii betänkande öfver målet, samt förslag, "att K. Academien såsom Swar till K. Comm. Collegium communicerar denna, Lindhs egenhändiga förklaring med dess allegater, m.m. som nämde protocoll innehåller. Project till svaret härjemte bilagt förelästes också Kongl. Academien, som gil lade det samma; men anbefallte tillika Secreteraren att bifoga afskrift af det Kongl. Maj:ts nådiga bref af d. 19 Apr. 1814. som förunnar Academien den sidsta förhöjningen i priset på de små Allmanackorne, samt förordnar om det som wid försälgningen bör iakttagas.

6. Föredrogs ett Memorial af Bokbindare Embetet i Stockholm anförande klagomål mot Entrepreneuren af Almanacks Trycket, Dir. Lindh, attBil. N:o 6. han mot Kongl. Maj:ts sist genom nådigt svar till Academien af d. 19 Apr. 1814 på de små Almanackorne faststälde pris, i exemplar parti vis försålde, olofligt förhöjt priset, och begär Embetet i sådant afseende K. Academiens åtgärd till rättelse. Jemte memorialet följde ock ett af Notarius Publicus underteknadt intyg, att han, på nämde Embetets vägnar, ett bestämt utlåtande om priset af Lindh äskat, men icke nöjaktigt svar erhållit. Som detta ärende fordrade vidare granskning, ansåg K. Academien nödigt, att remittera det till Inspectores Aerarii, samt förfarandet dermed efter omständigheterne till dem helt och hållit öfverlåta.

6. Uplästes ett annat Kongl. Maj:ts Nådiga bref af samma dag, angående Medels vidtagande till förekommande af stegring i priset å de småBil. N:o 1. Almanackorne, hvilket ärende tillförene vid flere Kongl. Academiens sammanträden förewarit. Efter afhörandet af högstbemälte skrifvelse förordnade Academien, att till underdånigt följe af till slut gifne nådiga befallning brefvets innehåll skulle i afskrift Entrepreneuren af Alamacks Trycket, direct. Lindh genast tillställas.

2:o Anförde Secr., att sedan K. Academien vid dess sammankomst den 17. sidstl. Januarii, genom beslut öfverlemnat till Inspectorum Aerarii granskning och handhafvande målet rörande Entrepreneuren af Almanacks-trycket, Dir. Lindh samt de mot honom anförde klagomål för stegradt pris af de små allmanackorne i exempl. försålde, hade samma ärende blifvit genom bilagt bref hos Öfver Ståthållare Embetet anmält, hvarefter så väl Academiens Secreterare, som Lindh jemte åklagarne blifvit förekallade, samt i följe af rättegången, utslag af Öfverståthållare Embetet mot Lindh afgifvit, hvaröfver han sig hos Kg:l Maj:t i underdånighet besvärat, samt om ändring bönfallit. Sedermera har på nådig befallning Öfver-Ståthållare Embetet från Bokbindarne infordrat underdånig förklaring, samt derjemte sitt sluteliga utlåtande aflemnat. Alla desse handlingar woro nu i Nåder till Academien remitterade från K. Maj:t med befallning att ock inkomma med underdånigt utlåtande deröfver. Äfven hade Secr. utiBil. N:o 1. Inspectura Aerarii ett project dertill redan föredragit, hvilket Inspect. Aerarii, till vidare anmälan inför K. Academien, bifallit, och blef nu detta upläst, hvarefter Academien förordnade, att det skulle så som Hennes underdåniga utlåtande expedieras.

Bil. N:o 1.

Bil. N:o 1. b.

Häremot anfördes af Herr Gadelius någre inkast till styrka för det högsta anbudet, och för att bewisa billigheten af dess antagande. Kongl. Academien syntes likväl i allmänhet finna det af Hennes embetsmän ingifne memorial på så antagliga skäl grundadt, att, i följe deraf blef slutligen, efter gjord proposition af Praeses, Directeuren Lindhs anbud af Sex Tusende Twå Hundrade Rdl:r banco årligen för nästinstundande entreprenads Tid af Sex år, företrädes vis af Academien gilladt och antagit, och kommer således Contractet att på vanligt sätt undertecknas, samt uti Inspectura Aerarii upwisas och förwaras.

3. Föredrogs målet rörande den nya Almanacks Entreprenaden, hvarvid Secreteraren anmälte att detta nu redan förewarit hos Inspectores Aerarii, och upläste derpå 3. momentet ur dagboken hållen i Inspectura d. 18 dec:r hvilket innehöll, att de innom den uti annonsen om Entreprenaden utsatte Terminen (den 13 Dec.) inkomne Anbuden warit trenne, och att desse blifvit öppnade och befunnits 1. af Direct. Lindh, som budit en lika summa som den under nu till ända lupne entreprenaden; 2. af Boktryckaren O. Grahn, 6250. Rd 3. af Boktryckaren Gadelius 6500 Rdr b:co (den sidstnämde med bifogad borgen.) Efter hållen öfverläggning hade omsider Inspectores Aerarii funnit billigt att förekalla Direct. Lindh, som äfven upkommit och efter gjord föreställning ökat sitt egit anbud med 200 Rdl. b:o Ehuru icke fyllest svarande mot de förenämde anbuden, likväl vid betraktande af Lindhs länge visade skicklighet i anseende till Contractets upfyllande, hans säkerhet och goda annordning med stylar, papper etc. samt i synnerhet i följe af de flere skäl som af K. Academiens Astronom, äfvensom af dess Secreterare och Camererare androgos, ansåge Inspectores Aerarii rådligast att Lindh skulle föreslås hos K. Academien till fortsättande af Entreprenaden.

11:o Framvistes en af Academiens nu varande Boktryckare Dir. Lindh aflemnad Prof Charta å de stylar, hvilka på hans, vid Mariedal anlagde, Stylgjuteri finnas tillika med nya från Frankrike införskrifne så kallade matricer och den inrättning som begagnas vid gjutningen af själfva Bokstäfverna, af hvilka sistnämde äfven flere åtföljde, i ändamål att visa godsets hårdhet och ovanligt goda beskaffenhet.

4:o Upvistes af Academiens Boktryckare ingifne prof å det till innevarande års tryck af Handlingarne, Calendrerne och de små Allmanachorne ämnade papper, hvilkets bedömande till H:rr Inspectores Aerarii remitterades.

Hwad Tit. Lindhs anbud beträffar, fann academien det sådant, att det utan entreprenadens utbjudande åt andra, bör kunna antagas; hvaröfver serskilta öfverenskommelser framdeles skola träffas, i händelse af nådig stadfästelse å Academiens underdåniga ansökning, rörande almanacks-priset.

Ett i detta ämne af Tit Lindh underteknadt Memorial företeddes, hvaruti Lindh erbjuder sig att, jemte iagttagande af de wilkor contractet i öfrigt innehåller, till Academien betala en tillökning af Tre tusende Riksdaler Banco, ifrån det årets början då 4 Sk. B:co exemplaret för häftade och och skurna Almanackor få upbäras; och således att årligen gifva 9200 Rd:r istället för de under nu gällande contract öfverenskomne 6200 Rdr, så snart förhöjningen å Almanacks-priset wederbörligen blifvit fastställd.

Ett i detta ämne af Tit Lindh underteknadt Memorial företeddes, hvaruti Lindh erbjuder sig att, jemte iagttagande af de wilkor contractet i öfrigt innehåller, till Academien betala en tillökning af Tre tusende Riksdaler Banco, ifrån det årets början då 4 Sk. B:co exemplaret för häftade och och skurna Almanackor få upbäras; och således att årligen gifva 9200 Rd:r istället för de under nu gällande contract öfverenskomne 6200 Rdr, så snart förhöjningen å Almanacks-priset wederbörligen blifvit fastställd.

5. Från Inspectorum Aerarii protocoll anmältes: att sedan samtelige Inspectores Aerarii förenat sig om det förslag, som af Presidenten Friherre af Wetterstedt blifvit utarbetadt, rörande de små Almanachornas försäljningspris, hade Secreteraren fått sig updragit, att af Directör Lindh infordra ett skrifteligt anbud öfver den entreprenad-summa Lindh skulle finna sig befogad erbjuda, i händelse af förhöjdt pris på de små Almanackorna, till 4 sk. b:co exemplaret, i stället för 2 sk. 6 rst., deras närvarande pris.

3. Så väl i öfverensstämmelse med hvad i högstberörde nådiga skrifvelse stadgas, om vilkoren för almanackornas försäljning till det utstakade priset samt kringsändande i Riket, som ock med afseende på de nya förbindelser Academiens entreprenör för almanackornas utgifvande härigenom åligga, hade Hrr Inspectores aerarii författadt ett så lydande :/:förslag till det nödiga tillägg i Kongl. Academiens med Herr Lindh år 1818 uprättade Contract, hvarigenom Herr Lindh dels i följd af dess redan gjorda anbud, dels enligt nu ytterligare träffad öfverenskommelse, förbundit sig att från 1820 års början, årligen till Kongl. Academien erlägga 9,200 Rdr B:co eller Tretusende Riksdr Banco utöfver hvad han hittills betalt, och sådant enligt de vilkor contractet utstakar. Detta förslag till ändring och tillägg i contractet antogs och gillades till alla delar af Kongl. Academien.

Bref till Consist. Acad. i Upsala om Byz. stipendii medlen.

Almnachs-arrendet.5:o Föredrogs Inspecturae Aerarii utlåtande öfver den ansökning, hvarmed Herr Öfver Directeuren P. Norstedt till Kong[liga] Academien inkommit, att å honom måtte öfverlåtas under en tid af Tio år, att räknas från början af år 1825. det imellan Kong[liga] Academien och aflidne Öfver-Directeuren Lindh, rörande tryckning och försäljning af Almnachor och Calendrar m.m. den 26. Januarii 1818. afslutade Contract med tillägg af den 23. September 1819, hvilket Contract tilländagår med år 1824.