Protokoll

Dag-Bok, hållen i Kongl. Vetenskaps
Academiens Contor, d. 29 October.
Närvarande, Praeses Herr Baron Liljencrants
Hrr. Grefve Liljenberg, Ferrner
Arbin
Sandels
Acrel
P. Bergius
Runeberg
Nicander

1:o) Anmältes, att Professoren Martin, för den skulld, hvar i han stod hos Academien, bestigande sig till en Summa af 300 R:dr, inlemnat Såsom underpant 100 Exemplar af Boken, som han utgifvit om Ben-skadors curerande, samt lika många Exemplar af Sin Senare utkomna Bok, kallad Läkare-grunder för styresmän och Dommare, hvart Exemplar af den förra uppsatt till ett pris af 32 sk, och hvart af den senare till 36 sk, Således allesammans utgörande ett värde af 141 Rdr 32 sk. Nu innehöllo vilkoren, hvarpå förberörde Lån blifvit undfått, och som äfven blifvit inryckte i Skulldsedlen, näml. 1:o) att af de nämnde böcker så många Exemplar skulle pantsättas, som Svarade emot hela Summan; 2:o) att utom intresset, också af Summan årligen skulle afbetalas 83 R:dr 16 sk, af hvilka bägge punkter den senare icke kunde begäras fullgjord, emedan tiden till första afbetalningen icke var inne förr än i April Månad nästa år, och hvad den förra åter beträffade, så troddes att Hr. Martin icke skulle undandraga sig densamma att fullgöra. Men som Herr Martin verkligen var behöfvande och utomdess en förtjent man för sin Lärdom och myckna flit, så föreslogs af Hr. Gen. Direct. Acrel, om icke värdet af den redan ingifna panten kunde af Capitalet såsom en afbetalning afskrifvas; hvaremot å andra sidan ärhindrades af Hr. Bärgs-Rådet Sandels att Kassen nu icke vore i det tillstånd, att Sådana gratificationer och öfverskred ifrån ingångna förbindelser kunde äga rum; utomdess skulle Capitalet i Exemplaren i det fallet vara så godt som dödt och helt ofruktsamt, ja Sjelfva Exemplaren ligga Academien till last, Såsom de där utan tvifvel finge trög afsättning, i anseende dertill att förläggaren redan torde hafva utsålt så många, som afnämare kunde finnas. Men emot denna ärhindran anfärde Hr. Acrel, att han ständigt på Kongl. Lazarettet hade Disciplar, för hvilka sådana Böcker, som Hr. Martins alltid voro Hufvud-böcker, och i så måtto kunde han, hvad afsättningen angick, lofva att skaffa Academien af med så många Exemplar, som desse Disciplar kunde behöfva. Härtill lofvade också Hr. Presidenten Baron Liljencrants, att hos Hans Excellenz Hr. Grefven och JustitieCanzleren så begå, det alla dommare i Riket skulle blifva tillsagde att i Academiens Contor köpa hvar sitt Exemplar af Boken, som innehöll Läkare-Grunderna; uppå hvilka apparencer och goda löften saken slutligen blef Så afgjord, att värdet af de inlemnade Exemplaren, sedan intresset för den förflutna tiden var afdraget, skulle af Hr. Martins skulld afskrifvas, hvilket beslut dock ytterligare eftermiddagen skulle till Academiens ompröfvande öfverlemnas. 

2:o) Anmälte Secreteraren, det han, uppå gifven befallning den 30 sistl. April, skrifvit till Herr Majoren Baron Mauritz Posse, och tillkänna gifvit Academiens beslut, det han Baron Posse antingen skulle innom September Månads Slut betala de 333 1/3 R:dr, som han var Academien skylldig, eller också skaffa Säkerhet för Summan antingen genom inteckning i fast egendom, eller också goda Mäns caution, samt omskrifva skuld-sedlen och förbinda sig att betala Jntresset hvarje halft år; uppå hvilken skrifvelse Hr. Majoren hade Svarat genom Bref afd. 16 sistl. September, det han öfver Sommaren varit sjuk, men vore nu återställd, och skulle med första inkomma till staden för att till nöjes öfverenskomma med Academien. Nu hade man fått förnimma, det bemälte Herr Major verkligen vore i staden, men icke låtit höra af Sig, än mindre röjt någon böjelse att contentera Academien; i så måtto frågades, huru man sig i denna omständighet skulle förhålla? hvarpå Herrar Jnspectores Aerarii gåfvo till Svar, det Secreteraren till en början skulle söka honom Baron Posse på dess Qvarter, och underrätta sig om hans tagna steg att förnöja Academien; men deräst då befunnes några omsvep, så ville man Sedermera vara betänkt på alfvarsammare mått.

3:o) Upplästes en Supplik inlemnad af Herr Prof. Martin om understöd till ett arbete, som han hade under händer och ärnade utgifva under Titel af Physiologi eller Natur-lära om Människjans kropp; Men som Herr Martin förut var Academien skylldig, och Kassen utomdess nu icke var i stånd att gå i några förskott, Så blef denna Supplik alldeles afslagen.

4:o) Blef förslaget, om icke Secreteraren Wargentin, Som nu länge varit Sjuk, men likväl förut gjort Sig Så mycket förtjent både innom och utom Riket, i synnerhet af Academien, borde ihogkommas med någon gåfva till en liten uppmuntran under sin sjukdom. Det vore nu icke mera att göra afseende på Kassens tillstånd, då fråga väcktes om någon liten belöning för en Så hedrande man. Alle närvarande Herrar voro af denna tanke, men under öfverläggningen föll talet likväl åt den sidan, om icke det vore för Hr. Wargentin mer hugnande, i fall Academien, medan han ännu lefde, utfäste Sig till att Sörja för dess Barn, efter hans död, med någon anständig pension. Vid detta tillfälle yttrade Sig Hr. Baron Liljencrants att Hr. Wargentin vore en man mer tillhörig det Allmänna än Academien, och i följe deraf borde också Kronan sörja för hans Barn. Allmänna Medelvoro ju anslagna till Pensioner, och hvarföre skulle de vara upplåtna åt andra mer än åt dem. Men härpå frågades, hvem åtager Sig att genomdrifva den saken? Derom skall jag draga försorg, Svarade Hr. Baron Liljencrants och Academien skall icke vidare behöfva hafva bekymmer derom. Öfver detta Svar af Konungens Finance-Minister voro alle glade och hade sedermera icke betänkande vid att lofva den föreslagna gåfvan, Samt utfästa henne till 200 R:dr, dock skulle detta mål vidare underkastas Academiens ompröfvande.

5:o) Omtaltes, huru Kongl. Nummer-Lotteriet, för tillåtelsen att utgifva sin Almanacka, i början utfäst Sig att betala till Academien årligen 300 kmt, men Sedermera afprutat denna Summa till hälften Så mycket, under förevändning att på Almanachan icke vore någon afsättning; men härvid anmärktes af Hr. Baron Liljencrants, att Kongl. Academien icke borde vara nöjd med en så liten inkomst för ett Sådant lemnadt privilegium, utan borde antingen hafva derföre årligen 100 plåtar, eller också förbjuda Nummer-Lotteri-Directionen att utgifva Sin Almanacha. Härpå Svarades, att Academien icke nu gärna kunde ändra en afhandling, som en gång var med Directionen ingången och i flera år varit agreerad. Det vore långt Sämre contraheradt med Kongl. Opera-Directionen, hvilken nästan i lika många år haft en dylik tillåtelse af Academien, men hvarföre Academien hade alldeles intet. Uppå detta ärhindrades af Hr. Bar. Liljencrants, att Operan vore en Kongl. Majts enskilda inrättning, som icke gärna kunde bringas till någon contribution; men hvad Nummer-Lotteriet åter angick, Så vore det ett Kronans verk, som icke borde undandraga Sig de afgifter, som andra publika verk hafva att till godo njuta. Jag lofvar derföre, tillade ytterligare Hr. Bar. Liljencrants, att så bemedla saken hos Lotteri-Directionen, att Academien antingen skall komma till de omtalte inkomsterna, eller också Directionen alldeles upphöra att trycka sin Almanacha, hvilket löfte var af den beskaffenhet, att Herrar Jnspectores Aerarii icke annat kunde än dermed vara nöjde.

6:o) Anmältes, att Hans Kongl. Majt redan år 1771 tillåtit Academiens Vaktmästare bära sitt Liveri, men samma Liveri, som Hans Majt då skänkte, var nu så godt som utnött, emedan intet nytt Sedermera mellankommit. Nu tyckte Kongl. Academien sig icke tillständigt att bekläda sin Vaktmästare med ett dylikt Liveri, emedan en Sådan beklädning icke annat kunde än inbegripas under Kongl. Hof-staten; icke heller vågade Academien förtiga Vaktmästarens behof, emedan sådant kunde leda till anmärkning, ifall Hans Majt någon gång skulle benåda Academien med sin närvaro och icke finna Vaktmästaren så klädd, som Dess nådiga vilja förut varit. J följe häraf blef beslutit, att en Pro Memoria angående ett nytt Liveri för merberörde Vaktmästare skulle uppsätas till Riksmarskalken, hvilken pro Memoria Hr. Bar. Liljencrants åtog sig att framlemna med behörig föreställning.

7:o) Anmältes, att de trenne år nu lupit till ända, på hvilka Kongl. Academien lofvat och gifvit Sin Ledamot Apothekaren Scheele i Köping, en pension af 60 R:dr årligen. Men det tycktes icke vara billigt att nu mera än förut indraga samma pension, emedan Hr. Scheele lika så flitigt nu för tiden som förut arbetade för Handlingarna, och utomdess var så känd i Lärda verlden både innom och utom riket, som någon annan Chemist: J följe deraf, långt ifrån att styrka till indragning, voro Herrar Jnspectores Aerarii allmänt af den tanken, att samma pension ännu i trenne år skulle continueras för Herr Scheele, ja påökas, om så möjligt vore, till 83 R:dr 16; dock skulle detta förslag ytterligare öfverlemnas till Academiens ompröfning.

8:o) Anmärktes, att Professorerne Bergman och Melanderhjelm, fått sina Rese-kostnader af Academiens Kasse ärsatte, Som de gjort Sig då de uppå undfången kallelse reste hit för att förvalta Sina Presidier i Academien; men som detta ämbete förut alldrig blifvit förvaltadt för betalning, och alle Ledamöter utomdess, som fått Academiens förtroende att vara ordförande, alltid ansedt sig dermed mer hedrade än besvärade, hvartill kommer, att en Ordförande också alltid mäst bör ifra emot onödiga utgifter och Snarare befordra Kassens förökande än någonsin tola dess förminskande på sådant sätt; alltså blef beslutet, att ingen Ordförande hädanefter i Academien, skall få af Kassen ärsättning för de kostnader och besvär, som han kan hafva i följe af detta Ämbete, utan bör allt sådant tolas och ske ex nobili officio, den Ordförande må vara boende antingen innom eller utom Stockholms stad. Men detta mål skulle dock vidare öfverlemnas till Academiens ompröfvande.